24 mars 2011
De sju systrarna av Margaret Drabble
Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver hon i sin dagbok. De tror att det var Candida som drev Andrew i armarna på Anthea.
Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.
Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.
Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.
Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden – sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?
Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[...] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.
Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med Mrs jerrold och Cynthia.
Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.
De sju systrarna beskådar sevärdheterna. De följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.
Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.
Jag har läst min första Drabble. Torr humor i denna allvarliga bok. Den kan säkert parallell-läsas med Aeneiden. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion, något som återtas i slutet. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag har använt för att ledsaga dig genom denna bloggy.
De sju systrarna. Margaret Drabble. Utgiven av Forum 2002.
- – - – -
Seven sisters – är också ett ställe i London. Det fick sitt namn från en plantering, sju almar runt ett valnötsträd. Finns de kvar? Next time London.
Läs om Margaret Drabble och hennes syster A S Byatt hos Mrs B
1 mars 2011
London – final call(ing)
planen och uppföljningen
Jag planerade att:
a. köpa böcker förstås. Det gjorde jag.
b. försöka besöka Big Green Bookshshop. Det gjorde jag inte. Jag kom till Richmond, förstod att detta var platsen på jorden och gick till lokala Waterstone’s.
c. försöka besöka Maida Vale. Det gjorde jag!
Däremot undvika
d. Oxford street. Det gjorde jag inte…
Maida Vale
Utsikt från puben
Oxford Street från en buss
27 februari 2011
London calling III
richmond public library
Jag går längs promenadvägarna i parken Richmond Green. En hund vill hälsa på mig men husse säger till på skarpen. No, Buggly. Buggly lyder genast och skuttar vidare i sitt koppel. Synd, tänker jag, för det hade varit trevligt att hälsa på en engelsk hund.* Himlen är grå, kanske ska det snart börja regna? Runt Richmond Greens gröna ytor ligger town houses, butiker och gamla byggnader. I ett av dem ligger stadens bibliotek. Jag går in.
Att gå på bibblo-spaning är fint. Det är roligt att få boktips och utomlands är det dessutom intressant att titta på klassificeringssystem och utlåningsmetoder. Ganska många sitter i den stora lokalen. Någon läser, fler bläddrar bland böckerna och flest sitter vid datorer. I Richmond klassificerar man enligt Dewey. Men det finaste är att varje skönlitterär bok har en sida för instämpling av återlämningsdatum. Senare får jag veta att det inte alls är så, utan här får man en liten datorprintad lapp precis som på Stadsbibblo. Det låtsas jag inte bry mig om. Stämplar är rejälare.
Innanför dörrarna visas en mängd Heart Stopping Stories. Vill man inte leta i bokhyllorna har personalen hjälpt till och ställt upp en hylla med Quick choise där man snabbt kan rycka åt sig en bok. Men jag fastnar vid bordet med Great Reads. Alla omslag är vackra och inbjudande. Här finns titlar som Accidentally on purpose, The Nightwatchman’s Occurence Book, The Yellow Wallpaper, The Paper Eater.
Bibblo-mannen skakar på huvudet. I’m so sorry, but you can’t take those wihtout a library card
och vad hjälper det att jag halar fram de åtta olika lånekort jag har för att visa att jag är en Seriös Låntagare. Här krävs Richmond Library Card och jag ställer sorgset tillbaka böckerna.
När jag kommer ut glimtar solen till över Richmond Green och precis när jag kliver ner för trappan kommer en hund fram och hälsar. Hallo Doggy!
- – - – -
* Buggly var nog en Staffordshire bull terrier
24 februari 2011
London calling II
Vi diskuterar var Harry Potter bor. Någonstans i Surrey tror vi. Kanske här i Richmond? Bäst att fråga. Vi går till Waterstones.
In the cupboard under the stairs, svarar den vänliga bokmannen och tar oss till rätt ställe. Till deras egen cupboard under the stairs som så precist är placerad intill R som i Rowling. Men när vi insisterar på Potters adress tittar han på oss – fyra medelålders kvinnor – med stort intresse och säger sig inte exakt komma ihåg where in Surrey.
Men Google vet allt. Vi lär oss att 4, Privet Drive inte ligger i Richmond utan i Little Whinging. Det är ett stenkast härifrån, bara att följa Themsen. Kanske ror vi dit nästa gång.
På The Tea Box kör vi ner näsorna i teburkarna och väljer. Ja, den! Nej vänta, jag tar den i stället! Vi ändrar oss flera gånger och lockas av Jasmine Pearl när te-mannen säger att vi aldrig kommer att vilja lukta på något annat te efteråt. Men vi ändrar oss igen, nya burkar kommer fram och till sist har vi hittat varsin smak. Jag tar Lychee red. Låter det dra så länge som möjligt (tills den bruna sanden i timglaset runnit ner).
På Waterstones köper jag fyra böcker. En välvald kvartett.
London av Edward Rutherfurd
Hector and the Search for Happiness av Francois Lelord
Sum – tales from the Afterlives av David Eagleman
och förstås
- – - – -
Böckerna är inte extremt stora. Det är shoppingvagnen som är liten.
23 februari 2011
London calling I
utsikt från 32 j
När jag får syn på henne tänker jag att hon är någonting extra. Det är inte guldringen med den gigantiska stenen. Inte de välpressade byxorna och den lagom långa tröjan. Det är inte heller hennes Macbook Air. Verkligen inte pälsmössan. Eller också är det alltsammans (okej, inte mössan) för kvinnan i stolen snett framför mig utstrålar ett enda stort I’m special . So special.
Bredvid sig har hon en väska. Är den från H&M? Från D&C? Jag vet inte. Jag är ingen fashionista. Jag har bara blick för böcker. Och jag ser boken som sticker upp. Jag är övertygad om att hon läser något fantastiskt.
När vi väl är uppe i luften fäller hon ner det lilla bordet framför sig. Ställer upp macen och öppnar ett tomt word-dokument. Efter att ha tittat ut genom fönstret en stund skriver hon några små bokstäver på datorn. Jag väntar tålmodigt. Då sträcker hon sig mot sin väska och jag drar efter andan. Men ur den drar hon upp broschyr efter broschyr från Stockholms konsthallar. Magasin 3. Bonniers konsthall. Moderna. Hon bläddrar fram och tillbaka i dem, studerar konstverk mycket noga och läser sedan ur en anteckningsbok. Säkert Moleskine, tänker jag, och min förväntan på hennes boktitel där i väskan ökar alltmer. Nu skriver hon lite till i sitt dokument. Är hon journalist? Jag vill att hon ska vara det. En cool konstjournalist som varit i Stockholm och studerat utbudet av modern konst och nu sammanfattar sina erfarenheter i en lång artikel.
Du, tänker jag sen, ska du inte ta och plocka upp din bok lite nu. Men hon skriver på. Då och då tar hon upp en bild på ett konstverk, studerar och skriver sedan ner en lång räcka ord. Efter ett tag ändrar jag uppfattning om hennes text och tror nu att det är något strukturerat akademiskt hon skriver. Mellanrubriker i nivåer 3, 3.1, 3.1.1 . Jag inbillar mig att det är fantastiskt bra. Men vilken bok har hon i väskan? Jag börjar smida planer för att liksom halka ner mot henne på väg till toaletten. Liksom handlöst bli tvungen att greppa tag i hennes väska för att inte falla. Men jag skärper mig.
När vi går in för landning plockar hon ihop alla katalogerna och stoppar ner i väskan. Stänger av och slår igen sin Mac. Hon lutar sig tillbaka i flygplansstolen och lägger benen i kors, tittar ut genom fönstret. Men vaf… Ta upp boken! Och då. Hon stoppar ner handen i väskan och drar elegant upp sin bok och börjar läsa. Jag knäpper upp mitt säkerhetsbälte. Vinklar in överkropp uppåt utåt för att se titeln. Jag är färdig att trilla ut i mittgången för att stilla min nu extremt stora nyfikenhet.
Och till sist. Som om hon vet håller hon upp framsidan mot mig. Jag kan lugnt luta mig tillbaka och gå ner för landning.
Vad hon läste? The Hare with Amber Eyes.
17 februari 2011
Jag packar min väska för London
Årets första resa går till London. Jag har varit i staden många gånger men vill alltid åka igen. Den här gången är vi tre finfina resenärer som åker för att hälsa på en god vän. Det betyder att läsande inte kommer att stå överst på ToDo-list. Men jag kommer
a. köpa böcker förstås
b. försöka besöka Big Green Bookshshop
c. försöka besöka Maida Vale.
Däremot undvika
d. Oxford street
Senaste London-resan.
19 februari 2009
Londonska intryck III
f.
hotellet erbjöd många automater. Med Ben&Jerry, chips och böcker.
Suddighet till trots kanske del av utbudet kan skönjas. Jag handlade ej. Men tycker om idén
The End
17 februari 2009
Londonska intryck II
d.
deckare/thriller/kriminalromaner är sällan under inköp av mig. Från säker källa får jag tips om författare som skriver brott från London. När jag tittar på hennes webbsida vill jag läsa. Deborah Crombie
e.
The Times tjocka söndagsutgåva listar de 100 bästa bloggarna inom olika kategorier. Jag länkar till tre favoriter
garfield minus garfield som visar strippar från Garfield, fast Garfield själv är bortredigerad.
english cut om skrädderi
16 februari 2009
Londonska intryck I
a.
solen sken så vackert att mina nya solglasögon användes flitigt. Solglasögon = coolt. Solglasögon + London = coolt XL.
b.
då jag och mitt resesällskap delade väska var utrymmet för bokinköp begränsat. Fem böcker – tre onämnbara – togs hem. Efter följande rewiew skippade jag Leaving winter. I stället blev det t ex Chewing the scenery - hos Tchoupitoulas skulle den troligen betecknas sladderlitteratur – som har just sådant contemporary language (I guess…) som passar min engelska språknivå.
c.
den engagerade mannen på Foyles höll fram Tarjei Vesaas Ice Palace och sa att det var ”the best book ever written. Read it!” Jag sa att den nog var för svår att läsa på engelska för mig. ”Even better!” sa han med lysande ögon när han tagit reda på den svenska hemvisten, avundades mig för att jag hade möjligheten att läsa den på norska originalspråket. Den är skriven på nynorska. Inte fullt lika enkelt som bokmålet.
