3 juni 2010
Påminnerskan av Anne Tyler
En av de böcker som överlevt bokhyllerensningar och flyttningar är Djupdykning av Anne Tyler. Den har följt med i många år för att jag liksom har anat att den kunde vara bra, men ändå har den förblivit oläst. När Camilla tipsade om författaren tänkte jag att nu är det dags! Nu läser jag Djupdykning! Men då var boken borta. Verkligen, den fanns ingenstans. Mycket märkligt. Djupdykning som skulle bli min Tyler-premiär-bok. Borta!
Nåja. I stället lånade jag Ett amatöräktenskap på bibblo, som ljudbok. Måhända den är bättre i tryckt form, för uppläsningen gillade jag inte. En del berodde på berättarrösten som gav en karaktär åt romanfigurerna som jag inte kunde låta bli att irritera mig på. Människorna som skapades i huvudet med hjälp av rösten blev irriterande och ytliga. Samtidigt tyckte jag det fanns något lugnande med det alldagliga i berättelsen och jag ville inte ge upp Tyler.
Under en långtråkig rättnings-lördag varvade jag elevtexterna med Utan bagage och även om mannen i den boken var enerverande stel och tråkig (min mamma skulle använda ordet träbock) fanns det ett starkt driv i boken som gjorde att jag ville läsa vidare och se hur det gick. Så nästa gång det var dags med läsning av 30 uppsatser gjorde jag samma sak: Ett kapitel Tyler, nu Var hör du hemma?, en uppsats och allt blev en bra dag.
Båda böckerna är välskrivna och skickligt uppbyggda med psykologiskt inkännande personporträtt. Jag fortsatte därför med ytterligare en roman, nu Den tillfällige turisten. Men här skruvar Tyler till sina karaktärer och gör dem till karikatyrer i stället. Mannen som skriver resehandböcker, men hatar att resa. Vilken bra idé, men den blir bara putslustig och jag läste inte klart.
Nu har jag läst den allra senaste, Påminnerskan. När jag tycker att Anne Tyler är så bra på att skriva om det alldagliga, tänker jag också på hennes förmåga att göra det alldagliga allmängiligt. Liam Pennywell blir övertalig på sitt lärarjobb. Han bestämmer sig för att dra sig tillbaka helt och hållet, lämnar sin fina innerstadslägenhet och flyttar ut i förorten till sina döttrars förskräckelse. Men Liam hinner knappt flytta in förrän han råkar ut för en olycka och det värsta är att han inte på något sätt kan komma ihåg hur den gick till. Han vill så gärna rekonstruera minnet, och råkar stöta på Eunice, som jobbar som ett slags påminnerska till en annan man med dåligt minne – därav den svenska titeln. När Liam försöker med sin minnes-rekonstruktion lyckas han också damma av och återskapa de något skakiga relationerna till döttrarna.
Jag hade trevlig läsning i stort sett hela tiden. I bokhyllan finns som sagt inte Djupdykning längre, men jag har köpt Restaurang Hemlängtan och Jakten efter Caleb om Tyler-andan faller på.
Påminnerskan. Anne Tyler
—–
Tidigare om Anne Tyler
18 oktober 2009
Påminnelse
Du har inte lämnat tillbaka ljudboken av Anne Tyler
skriver biblioteket vänligt men bestämt. Va? tänker jag. Vad är det för bok? Så minns jag. Triggad av Camillas text om Tyler gick jag till bibblo och det som fanns på de utplockade sommarlovshyllorna var Ett amatöräktenskap i ljudboksformat. Jag lyssnade i 15 timmar om en familj i USA, följde dem från det att kvinnan och mannen träffades, genom hela deras gemensamma liv inklusive skilsmässa och slutligen till deras död. Sådant kan man bara göra i böcker. Deras liv hade katastrofer men mest ett slags monotoni. De var sällan lyckliga tillsammans.
Berättelsen blev ett slags meditativt bakgrundsljud, jag kan inte förklara det på annat sätt, till mina promenader fram och tillbaka till jobbet. Något som oreflekterat gick genom huvudet. Men jag ville ändå höra hur det gick för dem, på samma sätt som man vill att det ska gå bra för en sjuk granne eller så. Men större intryck på mig gjorde berättelsen inte. En annan roman av Tyler ska det nog vara.
Ett amatöräktenskap. Anne Tyler
PS. Påminnelsen var fel. Boken var tillbakalämnad.
