2 mars 2010
En öppen vinter – Ulf Lundell
För övrigt tycker jag – i all ödmjukhet – att Wahlström och Widstrand borde sända över ett recensionsexemplar å det snaraste.
18 september 2009
Bokmässan – små förlag
Den stora behållningen på bokmässan – förutom att träffa massor av trevliga människor, byta boktips och köpa böcker – är seminarierna tänker jag och bläddrar i katalogen. Bland utställarna ska jag i år göra djupdykningar i små förlag som jag inte läst böcker från. Till exempel:
Daidilos. (B01:40) På deras hemsida hittade jag dessutom en bok jag absolut ska köpa
Munin förlag. Jag ska nog köpa den här
Aprilina – F01:14. Helt hemlig, googlar inte fram någon information alls ,
Arcus förlag – B01:30. Att det här förlaget har gått mig förbi är ofattbart.
Bokförlag Samuel & Sofie -A04:46. Låter rart. Är säkert därför samhällsomstörtande.
Gavrilo Förlag. (B03:22)
Kalejdoskop. (B07:19) Där verkar allt vackert.
20 mars 2009
Den första boken…
Den första boken jag bloggade om på ooofbok var Det sista ljuset av Theodor Kallifatides. Jag blev mkt berörd av den och skrev
Jag blir starkt berörd av den här berättelsen. Det beror förstås på den historia som berättas, men också på det sätt som författaren berättar. Tålmodigt och inlevelsefullt. Boken är naturligtvis sorglig, hur kunde något annat vara möjligt? Men i den finns också ett hopp och ett ljus. Människan är en överlevare.
Jag till och med skrev till honom – att skriva till författare är ngt jag ofta tänker på att göra, men så gott som aldrig gör – och han skrev tillbaka. Efter det har jag inte läst någonting av honom, vilket förvånar mig. Jag tror att det dök upp ngt slags ”kriminalromaner” som lät ointressanta men efter det har han skrivit ett par böcker som återigen rör sig kring exil-temat. Mödrar och söner till exempel. Borde finnas på pocket och vara bra sommarlovsläsning (japp, börjat tänka på den…)
20 januari 2009
3 upp och 1 i minne
Från mitt bästa bibliotek tre böcker igår. Smärtans ministerium – Sargassohavet – Hjulskifte. Rekommendationer från här – här och här
Siden, sammet, trasa, lump var en liten godbit att läsa under ett par timmar. Elin vid sekelskiftet. Jag tänkte mig min egen gammelmormor när jag läste. Jag tror jag ska fortsätta att läsa ur serien för att få ett stycke historia. Tipset kom från här, Vad skulle jag göra utan bloggarna?
Siden sammet, trasa lump. Solveig Olsson-Hultgren
Avdelning äckel: Jag har vinterk**k-sjukan men mellan varven läser jag Hjulskifte – den är lättast. Dessutom mkt bra.
18 januari 2009
Svaret är…Dubravka Ugresic!!
Utropstecknen är inte mina utan Carolines så nå…Smärtans ministerium får det bli. Panache-bok tillika och därmed tilltalande.
Mirja Unge då som Ka uppmanar till. Jag förstår i högsta grad att inlägg kallat U låter som ogillande av Unge. Men det ska ses som ett ogillande av Motsols. Jag har läst såväl Järnnätter som Det var ur munnarna orden kom – stora läsupplevelser, främst Järnnätter. Min U-saknad i listorna uppstår första januari 2004 – då jag började blogga OOOF bok på blogspot. Så lyder reglerna…
18 januari 2009
U
Jag har läst författare på U som t ex Mirja Unge. Enligt ooof bok på blogspot läste jag Motsols under 2005 men gitte tydligen inte ens blogga om den. Placerade den bara som Årets jaha? på 2005-listan.
Ska den då räknas? tänker jag som bygger mina egna regler om vad fullständighet innebär.
10 januari 2009
Stacey D’Erasmo
I Rss-läsaren sköljer på lördagen in puffar om vad som skrivs i NYC Times Book Review. Jag läser om The Sky Below – översiktligt för att inte nå information overflow, fångar ord som boxes och assemblage, fastnar i det inledande kapitlet som erbjuds till läsning.
Jag är ännu inte säker på om det är romanen jag vill läsa eller om jag vill fördjupa mig i Joseph Cornell.
4 januari 2009
Anne Wiazemsky
Om jag vill berätta om en sommar för länge sedan och försöka återskapa den människa jag var då utan att ta hjälp av dagböcker eller brev, skulle bilden bli sann eller skulle den bli ett slags konstruktion av vem jag idag tror att jag var då?
Anne Wiazemsky berättar i radioprogrammet Biblioteket om hur hon tänkte när hon skrev boken Debutant. Boken handlar om den sommar som hon, 17 år , spelade in filmen Min vän Balthazar (Au hasard Balthazar) och inledde ett ”komplicerat förhållande” med filmens regissör. Hon ville skriva en roman, en självbiografisk, om den sommaren men hon ville göra det med hjälp av sina minnen och läste inte dagboken förrän efteråt. Enkelt var det inte, hon fick slita med att gestalta 17-åringens perspektiv på händelserna, att låta den vuxne Wiazemsky vara tyst.
Minnen är intressanta. Ett minne vi har av något som hände för väldigt länge sedan förändras över åren. Detaljer läggs till och dras bort. Tendenser finns hos människan att försköna eller tvärtom. För att citera muminpappa i hans memoarbok:
Mitt en gång goda minne har visserligen blivit lite dimmigt. Men med undantag för några små överdrifter och förväxlingar som säkert bara höjer lokalfärg och eldighet skall den här självbiografin bli fullständigt sanningsenlig.
Mina ungdomsminnen innefattar inte filminspelningar men ofta komplicerade relationer, dock inte med regissörer. Jag hade en idé att skriva mina memoarer när jag var femton då jag tyckte att jag ”sett allt, hört allt”. Resultatet blev femton maskinskrivna sidor – ett häfte. Jag kanske skulle pröva Wiazemskys idé och skriva om den, med dåtidens Ann-Sofies perspektiv för att sedan jämföra med originalet. Vad är sant och inte?
