Sportlov

Att tolka sina medmänniskor

Häromdagen läste jag – var var? -  en liten notis om svårigheten att kategorisera människor nu när allt fler läser nät-tidning istället för att prenumerera på papperstidningen. Det är ju så enkelt att dela upp mänskligheten med hjälp av sina föreställningar om DN-läsaren och Svd-läsaren! Ett slags ideologisk och härligt förenklad uppdelning av mänskligheten alltså,  tänker jag när jag tittar på nya grannens tidningskorg.  Där ligger både Svd och DN. Hm. Vem är hon då?

Ett säkert kort att lära känna sina medmänniskor är att studera deras bokhyllor. I love it! Hur många deckare i förhållande till Kafka? Hur många böcker utgivna senaste året i förhållande till klassiker?  Hur många böcker som jag själv fnyser åt i hemlighet i förhållande till sådana som jag andäktigt beundrar men ännu inte köpt?

När jag nu – för sista gången ? – lagt ner så mycket tid på gigantiska bokhyllekonstruktioner tänker jag mig ett antal år framåt i tiden, när jag istället har allt samlat på ett litet digitalt ställe och läser med en fantastisk läsplatta. Jag kommer att behöva en mycket liten yta. Inte ett bibliotek. För även om jag var en hängiven LP-samlare en gång i tiden och dyrkade det stora formatet med plats för finfina bilder på sångare och musiker och texter, älskar jag idag iTunes och iPoden. LP-skivorna i ölbackar minimerades med åren till CD-skivor i smala hyllor och visst, det kommer ta ett tag för mig att släppa taget om dem Men jag kommer göra det, det är min övertygelse.

Och det som gäller för musiken kommer att gälla för böckerna. Bokhyllorna minimeras. Hur ska det gå då?  I stället för att gå i folks vardagsrum och bibliotek och dra med fingret längs boktitlarna kommer jag istället betrakta någonting annat som pryder väggarna. Och när böckerna finns samlade digitalt, långt från mina granskande ögon,  hur ska jag då kunna tolka mina medmänniskor?

Bokfilosoferande – skarpt läge

DSCN3256Katastrofområdet är under återhämtning. Bokhyllan är betsad och ställd på plats. 5 meter bokhylla i vinkel. 40  hyllmetrar. Om jag räknar rätt.

Stor del tar pärmar och facklitteratur i religionsvetenskapen. Men resten  ska nu fyllas med det skönlitterära, hämtad från högar och bokstaplar och dubbla rader på andra ställen. Under rubriken Att läsa och Nyss läst. Om nu hyllor har rubriker. Visst har de rubriker! Det ingår i mitt tankesystem – det strukturerade.

Men hej!

I vardagsrummets under-takethyllor placeras de böcker vi har läst samt de jag tänker mig läsa – förr eller senare och förmodligen senare. Glada återseenden. Takhöjden är 3 meter, jag är långt därunder.

DSCN3263Se där i den oranga delen. En Perec som jag nästan glömt!

Jag sorterar. Och jag räknar. Det fanns en tid när jag ville leva i ett bibliotek. Det vill jag inte längre. Max tusen böcker säger jag. Tusen böcker. Det är mitt max. Och jag sorterar ut.

Sommarlovsattityd

Det är inte lätt.

Men jag försöker.

DSC00021 2Ha sommarlovet kvar i kroppen, alltså.

Jag höjer blicken. Utanför fönstret stormar det, regnar det. Termometern visar 13 grader. Den norska väderplatsen är optimistisk, dock. Det är jag också. I min värld är det sommar en bra bit in i september. Jodå.

Tre hyllor kvar av bokhyllan att betsa. I det lilla rummet där målning utförs krävs logistik och tålamod. Men snart snart är det dags. De vita väggarna. De svartbetsade hyllorna. Jag är Elle interiör, Sköna hem och Allt i hemmet och tänker ord som accentfärg, turkos och vilken sorts läslampa ska vi egentligen ha?

Böcker kommer från flera håll,  ruskar som vanligt om i Att-läsa-högen. Ett annat liv av Per Olov Enquist kan jag vara en av de sista att läsa. Jag har hört pratet om den i månader på bussar, i korridorer, i sms. Jag börjar på den samtidigt som jag avslutar ännu en bok av Theo Kallifatides, En lång dag i Athen. Den långa dagen är den då pappan måste flyttas från en grav ”där hyreskontraktet” gått ut. En sommarhet dag där barndomsbilder blandas med filosofiska betraktelser av livet. I svärfars bibliotek hittar jag Tre berättelser av Gustave Flaubert, sammanställda och utgivna av Tidens förlag sent 40-tal. Det finns mängder av böcker att ställa i nya hyllor. Är det så att vi återbesatt de 500 böcker som rensades när vi flyttade hit för 2 år sedan? Jag fäller ner locket på macen och begrundar faktum.

När jag avslutar den här texten har det blivit morgon. Inga böcker har blivit räknade – sannerligen inte. Men stormen har mojnat. Himlen är blå och termometern visar  betydligt fler grader. Jag drar på mig sommarlovsskorna. Och attityden. Sommar alltså!

Eviga frågor

Journalisten frågar mig:

”Tycker du att det är roligare att blogga om böcker, än att läsa?”

Det tycker jag inte.

Men man kan undra om jag tycker det är roligare att köpa böcker, än att läsa.

Bokfilosoferande

Bokhyllor i bibliotek

Arbetet med mina bokhyllor fortskrider säkert. Att betsa är svårt. Är det ens vad man gör 2009? Minns mina brunbetsade fönsterkarmar i tonårsrummet på 70-talet. Att förvandla Ivar-hyllor till högblankt vitt skulle innebära 3 strykningar och vi pratar här 54 hyllplan och 7 gavlar. Så bets lät enkelt. En strykning bara, och några drag med trasan. Tänkte jag.

Det var inte så enkelt. Men nu har jag nog fått in tekniken. Svartbetsat med matt yta. Motsatsen till högblankt vitt alltså. Allt eller inget.

Skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker

När jag står och betsar och ångorna stiger mig åt huvudet kommer tanken kring skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker. Jag köper och får böcker i en snabbare takt än jag hinner att läsa. Alltså samlas det på hög. Att-Läsa-Högen. Den är bekant för alla. Ibland kan böckerna rinna in i sådan takt eller vardagen ta sådana vändningar, att läsordningen ändras. Den bok som skulle läsas nästa gång känns inte lika aktuell av någon anledning och hamnar lite vid sidan av, ett slags Att-Läsa-Om-Ett-Tag-hög. Även den högen kan förändras och böckerna blir Att-Läsa-När-Jag-Nångång-Får-Lust.

Den där sista kategorin, det är de Olästa böckerna. Man vet att man någongång kommer att vilja läsa dem, men kan inte säga när.  Jag tänker att jag nog vill separera dem från Att-Läsa-Om-Ett-Tag och verkligen verkligen från Att-Läsa-högen bredvid sängen. Så min senaste idé är att i vardagsrummet - under taket – ha såväl de Lästa som de Olästa samt Klassikerna före 1960. I biblioteket som också kommer att innefatta otaliga pärmar med referensmaterial och spännande forskning kan då få härbärgera Att-Läsa-Om-Ett-Tag och Böcker-Jag-Just-Läst. Och facklitteratur inom religionsvetenskap. Och resguider. Och

Jag lägger ifrån mig penseln. Jag måste nog ha en nypa frisk luft.

Bokmässan 2009

Mina biljetter till årets bokmässa i Göteborg har nu efter visst mankemang kommit tillrätta och så småningom också mig tillhanda.

Dricka littslattar

Vi kom överens om att skåla in sommaren genom att avsluta högen littslattar som oundvikligen blir liggandes i svämmande klasar.

skriver Caroline och jag efterapar denna sommarheta vecka. Littslattar som påbörjades med glädje, men kom av sig när andra saker pockade irriterande på.

Baden_872Nu är solstol på landet min plats på jorden. Med mig har jag sista skvätten av Fågeln som vrider upp världen, Saturnus ringar och Ingen hör hemma här mer än du. Samt på Trondheimståget påbörjade Dannyboy&kärleken och Kapuscinkis Imperiet.

Det kunde sannerligen ha varit värre.

Katastrofområde

Vi är på väg att bygga ett bibliotek. Hyllorna är klara, men ständiga omsvängningar kring vilken färg de ska få gör att rummet fortfarande är ett rum med hyllor i högar. Nu är beslutet mörkgrå bets och förhoppningsvis kommer jag att köpa den i veckan. Under tiden växer boksamlingarna till ett katastrofområde. När vi flyttade in hit för två år sedan, minskade vi ner boksamlingen till ungefär tusen böcker. Pocketböckerna färgkoordinerades omedelbart, men snart också de övriga.

Men eftersom hyllorna är högt upp under taket, blev jag snart lat och lade de lästa böckerna  på andra ställen för att sorteras in senarenyare-bokhylla. När de så småningom ändå sorterades in blev det färgkoordinerade allt mer oöverskådligt. Jag köper hela tiden nya böcker och jag lånar böcker och lägger i diverse högar: att läsa omedelbart, att läsa snart, att läsa. Och nu börjar detta kaos inkluderande de böcker som plockats ner från hyllor som ska målas närmast bli en sanitär olägenhet. Det är verkligen böcker överallt.

Vid en träff med boktoka gav hon mig goda råd till hur den framtida sorteringen ska gå till. Så låt oss hoppas att den mörkgrå betsen är ett beslut som kommer att bestå, att den inköps inom kort samt att jag därmed får börja måla och slutligen sortera. I biblioteket ska inte finnas annat än böckerna, en fantastisk fåtölj, en bra läslampa och ett bord där jag ska förvara mina cigarrer.

Lars Norén och jag

fire3

När jag kliver in på Bakfickan – fiskkrogen i Visby – tänker jag att här brukar Lars Norén äta lunch, i samma ögonblick möter jag hans blick. Det är som att vara i ett dagboksblad.

Elden var för övrigt het på valborgsmässoafton.

Foto: Calle Lindholm