29 december 2007
From the Land of Green Ghosts av Pascal Khoo Twee
Since Burma is essentially the valley of a river system shut off from the outer world by mountains and sea, one would except it to be the home of a unified people. However, this is not the case.
Jag läser i mkt sakta mak böcker från nya länder, med utgångspunkt från vilken grad av korruption som härskar. Burma, näst sist på CPI-listan 2006. Behåller nästsist-platsen 178 (av 179) också 2007. Om landet och sin familj berätttar Pascal Khoo Thwe. Om många tribes och folkslag, om migration och ockupation. Om maktövertag och underlägsenhet. Om kamp.
Boken är intressant på så sätt att den ger en bredare bild av det som nyhetsrapporteringen skildrar. Det är spännande att få ta del av författarens släkt och traditioner. Skildringen av familjen görs med humor och värme.
Ändå. Det är ju det skönlitterära jag vill ha i CPI-projektet, tänker jag. Läser listan och noterar nytt land i index. Somalia.
24 oktober 2007
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Då och då sätter längtan efter Trondheim in. Särskilt när det närmar sig en avresa. Där kommer läsningen av Eremitkräftorna in.
Boken är del 2 (av 3 har det visat sig) om tre bröder i Trondheim. Den första boken Berlinerpopplarna grå nu som tv-serie på NRK och har också spelats som teater för utsålda hus i Trondheim.
Grisbonden Tor har det mycket svårt – ekonomiskt och praktiskt – och det blir som värst nu när han råkar hugga sig svårt i benet. Dottern Torunn sjukskriver sig och hjälper till. Hon måste också ta ställning till om hon tänker ta över gården efter sin far. Den andre broderna prövas i sin gudstro. Erlend, den yngste, lever gott med sin Krumme nere i Köpenhamn. Nu vill de få barn.
Det går fort att läsa boken. Det är en ”hur-ska-det-gå”-bok och jag vänder gärna på sidorna. Personteckningen är djup, samtidigt tycker jag att de flesta är stereotypa och förutsägbara. Det gäller inte Torunn dock, som tar stor plats i den här boken.
När jag köpte boken frågade kvinnan som jag betalade till vad jag tyckte om Berlinerpopplarna. Jag hade för mig att jag inte tyckte den var så bra, men mitt blogginlägg säger något annat. Jag VET att jag kommer att läsa den tredje boken också. Kanske strax efter ju och då på norska. Den hjälper en smula mot Trondheimslängtan i alla fall.
6 oktober 2007
En skörd av tårar av Edwidge Danticat
Sydost om Kuba ligger ön som uppehåller länderna Dominikanska republiken (östra ön) och Haiti (västra). Uppror, opposotion, maktkamp, diktatur är ord som präglar båda staternas äldre historia.
30-talet. Dominikanska republiken. General Trujillo är diktator i landet. Här bor och arbetar den haitiska kvinnan Amabelle i en förmögen familj. Nu ska den nyfödda dottern familjen döpas tillsammans med andra barn:
Många av barnen var redan sex eller sju år gamla och döptes nu om för att Generalissimon skulle kunna bli deras officiella, om än frånvarande, gudfar.
Romanen berättar om Dominiska republiken 1937 då en enorm massaker beordrades på haitiska lantarbetare som hämnd för en händelse i Haiti. Tiotusentals människor dödades men Amabelle lyckas under svåra omständigheter fly tillbaka till Haiti. Parallellt med de dramatiska politiska händelserna löper också en kärleksberättelse om Amabelle och Sebastien.
Historien berättas beskrivande av skeenden och miljöer och människor. Det råder ingen tvekan om var boken utspelar sig, hur det ser ut, hur det luktar och smakar. Även om den skrivs i jag-form är berättandet närmast objektivt.
Ett brännhett stycke metall susade förbi mitt ansikte när jag gick uppför kullen. Jag hoppade undan och duckade. Senora Valencia och hennes man stod under flamboyant-trädet och höll var sitt kortpipigt gevär riktat mot kalebassträden framför mitt rum. [...] Jag vinkade för att visa att jag fortfarande levde [...]
Det objektiva berättandet kontrasteras då historien då och då bryts av med kursivdelar med Amabelles betraktelser och starkt känsloladdade tankar och tillbakablickar.
I sin helhet är boken välskriven och tidlöst allmängiltig till sitt innehåll. Här var det 1937 och haititer. Det kunde lika gärna ha varit 2007 och burmeser. Den berättande stilen och språket gör boken läsvärd om än bitvis seg.
När jag började min sortering av världens länder använde jag mig av 2006 års index över korruptionsgrad. När jag nu är läser på transperancy.org ligger 2007 års siffror där och Haiti har faktiskt inte längre jumboplatsen. Så vitt jag förstår pågår en demokratiseringsprocess i landet, men gängvåld och kriminalitet i det fattiga landet försvårar.
2007 har Haiti plats 177 (av 179) med en korruptionsgrad om 1.6 där 10 är bäst (ingen korruption).
—–
Jag köpte ytterligare en bok av en författare från Haiti, men den utspelar sig inte i landet, vilket är ett krav för mig i detta fleråriga läsprojekt. Jag läser den så småningom ändå.
8 februari 2007
Jag behöver dig mer än jag…av Gunnar Ardelius
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Så lyder den långa uttrycksfulla titeln på denna inte så långa men dock uttrycksfulla roman. ”Åh vilken fin historia” sa K2 och tryckte boken till sin kropp. Ett par dagar senare kom E och sa samma sak. Så med stor förväntan läste jag romanen på en enkel och en turochretur hemmet-jobbet.
Betty och Morris blir kära. Deras kärlek är intensiv och de är uppslukade av varandra.
Min smak har blivit förändrad. Kärlekssångerna på radio har börjat beskriva hur allting verkligen är. Jag är inte säker på att jag klarar av att vara lycklig, det känns som om jag är gjord av trolldeg. Jag vill inte vara kär på det sättet, som alla andra tråkmånsar. Vår kärlek är annorlunda. Den handlar om oss.
När jag sitter där på tunnelbanan undrar jag om det är egendomligt att deras kärlekshistoria inte berör mig. Det är vackert språk men jag tänker bara jaha, jaha för varje sida jag läser. Först när det börjar gå åt skogen, när det som skulle vara helt och sant resten av livet, när det börjar krackelera dras jag med i berättelsen och blir tagen.
Jag har alltid varit mest bekväm med sorgliga slut.
31 januari 2007
Amamamor av Anders Paulrud
Amamamor. Jag felstavar ordet fyra gånger inte det blir korrekt. Amamamor. Bokens Mikael växer upp hos mamma och pappa. Någonstans anar han att mamma inte är hans biologiska Mamma. Men hon är förtegen, vill aldrig berätta, hemlighåller papper och lådor. När hon dör uppdagas det.
Vid tiden för hans födelse träffades de två kvinnorna på BB. Elisabeth vars barn dog vid födseln, Ingrid som skrivit på papper om adoption. De sluter en pakt. Elisabeth ska bli den som adopterar Ingrids son. Sen ska de skiljas åt.
Paulrud citerar Lao Tse
Har man funnit sin mor
så förstår man sin barndom
Har man förstått sin barndom
och återvänt till sin mor
löper man ingen fara
när kroppen går under.
Men den här historien är inte lycklig och hoppfull. Man löper visst fara.
Tänker att det är lite för sent i livet, allt det här.
Jag älskar verkligen Anders Paulruds sätt att skriva. Rakt på, korta meningar, men många språkliga bilder och vackra formuleringar. I maj kommer hans femte roman. Det ser jag fram emot.
31 januari 2007
Min bror och hans bror av Håkan Lindqvist
I bokhyllans gömmor fann jag Min bror och hans bror, utgiven 1993. Jonas är 15 år och innan han föddes fanns en storebror i familjen, en storebror som dog i en olycka. För visst var det väl en olycka, det där att han blev överkörd av tåget. I brorsans gamla jacka hittar Jonas ett brev, ett kärleksbrev och han börjar nysta i storebrors liv. Fram växer en en kärlekshistoria med en annan ung pojke.
Romanen är väldigt finstämd att läsa. Känns nästan lite gammaldags i sittspråk och stil. Men samtidigt en smula spännande. Jag vill veta: vad hände egentligen, och det får mig att vända blad efter blad.
När jag googlar Lindqvist ser jag att han kommit ut med ytterligare ett par romaner efter den här.
17 januari 2007
Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt
Vi rör oss i 60-70-tal. I flera berättelser läser jag om en kvinna som försöker få ihop karriär med familjen, sig själv med sin man. Att se och bli sedd. Bagaget vi släpar på. I hennes fall en bror som tog livet av sig och en mamma med psykiska besvär. Skuld. Trots historiernas koppling till sin samtid fungerar de som allmängiltiga tidlösa berättelser. Jag läser också intressant möten med människor, betraktelser över ett innehållsrikt liv.
Språket är välformulerat, tydligt utan att bli mångordigt. Jag väljer ett citat på måfå:
Februari 2006: råkall isdimma utanför mitt fönster åtta trappor upp, ett väder som får mig att falla genom februaritunneln, tillbaka genom februaridagar, år efter år.
Berättelserna intresserar mig, lockar mig och kanske känner jag ibland igen mig. När jag inte läser boken längtar jag efter att få göra det.
14 januari 2007
Boksamlingar
Var går gränsen för hur många böcker man kan ha? När vi köpte nya hyllor till vardagsrummet sa jag att gränsen gick vid hur många som fick plats i de hyllorna. Bortsett från pocketavdelningen i arbetsrummet och Ska-läsa-hyllan i sovrummet. Sen har vi landet förstås där alla deckare står plus de 300 pocketböcker som inte fick plats i pocketavdelningen i stan.
Även om jag inte tycker att jag köper några böcker (min man fnyser i bakgrunden) så blev det knökfullt igen i hyllorna. (Han köper minst lika många som jag själv). Jag kämpar med min mamma att hon ska ha ett litet annex till mitt bibliotek, men hon vill skära ner på antalet bokhyllor hemma.
Rensning alltså. Tre bokkassar levererades idag till P som älskar böcker och som just köpt sig ett jättejättestort hus på landet.
Och då uppenbarade sig ju luckor i bokhyllorna, som gjorda att fyllas med . . .
14 januari 2007
Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randa Abdel-Fattah
Ena ögonblicket tänkte jag absolut inte på det. Nästa ögonblick uppfylldes jag av mod och då kändes det bara så otroligt rätt.
Jag var redo att bära Hijab.
Just det: det var Rachel i Vänner som var förebilden. Nu lär väl schejkerna kalla till krismöte.
Det här är en intressant berättelse om tonåringen Amal, i Australien, som på ett inlevelsefullt sätt berättar om när hon bestämmer sig för att sätta på sig hijab, sjalen, huvudduken, slöjan. Kärt barn har många namn. Det muslimska livet är centralt i boken. Både dess för- och nackdelar tas upp, ibland lite väl utbildande. Men det kanske måste till i en värld där många anser att unga flickor inte alls väljer sin klädsel fritt, utan underkastas religiösa dogmer författade av män. På det viset är boken tydlig och väl fungerande.
Nackdelen är att personerna i romanen är så stereotypa. ”Snyggaste-tjejen-i-klassen” är helt igenom usel och taskig. Bästa kompisens mamma är oavbrutet och okomplext fixerad vid sin dotters kropp och vikt. Den andra nackdelen med boken var det ungdomliga käck-roliga språket. Jag erkänner att jag stundtals snabbläste de 350 sidorna för att jag blev så irriterad av det. Jag ska sätta den i händerna på en yngre läsare så får vi se.
2 januari 2007
Det är ingen fara, du är människa av Annika Borg
Annika Borg är präst i svenska kyrkan. Sedan många år har hon talat i radio, om detta med att vara människa i stort och i smått. Onsdag nästa vecka pratar hon i Tankar för dagen i P1. Under förra året kom hennes bok Det är ingen fara, du är människa och jag har haft den på mitt sängbord i månader. Bläddrat i den, läst lite här och lite där.
Boken är delad i fyra avsnitt: Vad är då en människa? Döden och sorgen, Allt hänger ihop samt Lugn och ro. Hennes betraktelser är konkreta och tydliga.
”Nej, du är inte konstig, det är helt normalt att känna och tänka som du gör.”I många olika sammanhang har jag sagt ungefär så. Att sorg och läkning tar tid – lång tid – är en kunskap vi tappat bort idag. Men att veta att det är så, är en insikt vi behöver.
Med sorg lever man vissa dagar en minut i taget, andra dagar en timme i taget och så småningom blir dagarna veckor, månader och år. Allting förändras när man förlorar någon, samtidigt som livet runt omkring fortsätter som vanligt. Det där blir en paradox som många sörjande tycker är väldigt jobbig.
Det hon beskriver är handfast utan att bli påträngande. Hennes gudstro finns där men inte som något saliggörande eller odiskutabelt. Det är det allmänmänskliga som genomsyrar boken. Den kommer att ligga kvar på mitt sängbord länge.
