Från färg till a-ö

Det var inte det att jag tröttnade, utan det att jag inte hittade. ”Vilken färg på ryggen?” är inte längre någon fråga för mig. Alla lästa böcker och de som  ska läsas innan jag dör är nu omsorterade från A – Tim Adams I huvudet på John McEnroe – till Ö – Klas Östergren Gentlemen

Före

Efter

Det är L och S som samlar de flesta författarna. Jag har endast sju R-böcker och 3 Q-böcker, alla skrivna av Anna Quindlen. Dessutom hade jag två upplagor av Aliide Aliide av Mare Kandre. En har återvänt till sin rätta plats: biblioteket.

Boksortering är viktigt.

Den hemliga gästen av Den hemliga gästen

Mitt första restaurangminne, och då menar jag inte OK-mackens grillbar i Västerås, utan på en riktigt fin restaurang med bordsservering och servil servitör var på en krog på Regeringsgatan i slutet av 60-talet. Jag minns inte namnet, jag minns inte ens vad jag åt men jag minns bonuspappa Lennarts sätt att betala. Han halade helt enkelt fram ett grönt kort  – ett jorokard – och vips, utan pengar hade han betalat för hela stora familjen. Fatta, man behöver inga pengar!*

Det första minnet av god krogmat är från Markurells, också i slutet av 60-talet. Restaurangen låg i hörnet Vasagatan/Mäster Samuelsgatan i Stockholm och var på den tiden riktigt hygglig. Mamma bjöd ”sin lilla flicka” och jag fick välja vad jag ville. Tom Collins valde jag då, men uppmanades att välja om,  från en annan sida av menyn. Då blev det räkcocktail. Faktum är att jag inte ätit en räkrätt som den på Markurells. Ett glas placerat i ett annat isfyllt glas, fyllt med stora fasta räkor, lite majo, dill och någon krydda. Inga grönsaker. Fantastiskt! Med åren har minnet av räkcocktailen troligen fått romantiskt skimmer och patina, men gott var det.

Jag läser mer om restauranger och mat än faktiskt går på krogen i Stockholm numera, trist men sant. DN:s På stans genomgångar och tester är roliga att läsa, jag bockar för i marginalen och noterar i minnet.  Dit ska vi gå! Men när vi väl går är det närhetsprincip och slump som avgör. En av DN:s krogkommissionärer har kommit ut med en bok som handlar om att gå på krogen. I ett smakligt danskt band, illustrerad av Stina Wirsén presenteras i ledig stil hur man får ut det mesta av sitt krogbesök, klassiker på menyn (Toast skagen t ex), vinkunskap och hur en yrkesätare arbetar. Boken fungerar som en uppslagsbok, förvisso subjektiv sådan, men innehållsrik. Varför är författaren hemlig? För att kunna fortsätta sitt jobb som krogkritiker. Men det är kulturellt:

I Sverige är bruket att matkritikerna testar anonymt lika traditionellt som sill på midsommar och skinka på jul.

Med den anonyma författaren – Den hemliga gästen – förstärker man förstås detta. Samtidigt är boken i hög grad också ett slags memoar med personliga minnen och uppfattningar, och därför tycker jag att det skulle finnas en finess med ett namn. Men kanske det inte skulle bli lika spännande då, inte heller lika ”uppslagsboks-sant”. Kul att läsa och bläddra i den är det hursomhelst.

Den hemliga gästen. Utgiven av Forum 2011

- – - – -

Tre matbloggar jag följer:

Om jag var din hemmafru.  Lisa Förare Winblads Matälskaren. Tre tjejer i köket.

*Lyckligtvis lärde jag mig kopplingen mellan kort-faktura-pengar så småningom.

Konklusion

Som sagt:

1. Jag vill inte att antalet böcker i mina hyllor ska växa. Det är snyggt med bokhylleväggar, men de behöver inte vara i mitt hem. Jag njuter lika bra av andras.

2. Antingen förbjuder jag mig själv att köpa, låna eller på annat sätt ta emot böcker eller också gör jag inte det.

3. Antag att jag förbjuder mig själv att köpa, låna eller på annat sätt ta emot böcker.

4. Antag att jag inte förbjuder mig själv att köpa, låna eller på annat sätt ta emot böcker..

5 . Jag väljer att inte förbjuda mig själv att köpa, låna eller på annat sätt ta emot böcker.

6. Slutsats. Det blir allt trängre i mina bokhyllor. Inflödet blir större än utflödet. Mina böcker ligger i högar.

- – - -

1. Det blir allt trängre i mina bokhyllor. Inflödet blir större än utflödet. Mina böcker ligger i högar.

2. Antingen ger jag bort fler böcker eller också ger jag inte bort fler böcker

3. Antag att jag ger bort fler böcker.

4. Antag att jag inte ger bort fler böcker.

5. Jag väljer att ge bort fler böcker.

6. Slutsats. Det blir inte trångt i mina bokhyllor.  Jag behöver inte köpa en ny bokhylla.

Fritt efter George Perecs Löneförhöjningen. I denna bok bygger han hela sin berättelse på en nedanstående struktur. Problemet med böckers antal är dock i sin helhet mitt.

1. Påståendet
2. Alternativet
3. Det positiva antagandet
4. Det negativa antagandet
5. Valet
6. Slutsatsen

Oktober till december 2010

Oktober

En normal-läsningsmånad igen med sju lästa böcker. Jag började läsa trilogin om Hungerspelen, där jag slukade nummer ett men läste något mer uttråkad de två följande delarna. Det handlar förstås om att det som var nytt och wow-spännande i ettan inte kittlade lika mycket i de andra böckerna. Men jag citerar mig själv – Med de tre böckerna lästa är jag mycket nöjd med historien. En annan intressant läsning i oktober var Oppositionspartiet – Gun-Britt Sundströms tidiga bok i nyutgivning.  Stjärnan på vinterns bokhimmel – David Nicholls En dag – släpptes.

November

In Treatment var månadens tema. Lyckligtvis mer i bokform än i verkligheten. Jag planerade också läsningen inför decemberresan och grubblade över huruvida jag skulle bli sjösjuk eller inte. Med facit i hand vet jag att jag i alla fall klarar att leka Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i 17 m/sek. Good to know.

December

Jul-månaden som jag älskar. I år något stressigare än vanligt av olika skäl. Bortsett från julafton var månadens hit naturligtvis Hurtigruten-resan. Böcker som läses i fin miljö får en extra dimension och när jag tänker på  Flickan med glasfötter följer en behaglig magisk känsla av mörker och stjärnljus som inte enbart kan tillskrivas boken.

Tio procent av hushållets julkulor valdes ut och arrangerades.


De andra månaderna.

Juli till september 2010

Juli

Med nyopererat knä låg jag i vilstolen på balkongen och läste. Av månadens sexton böcker är Tove Lefflers Om kärleken den som fortfarande ger mig välbehags-rysningar.

Augusti

Jag låg kvar i vilstolen och upptäckte Kate Morton. Mina andra hem var gymmet och sjukgymnasten. Längtan efter bokmässan satte förstås in. Från ryggläget  besökte jag många trevliga bokbloggar. Bloggandets allt större guldkant är det som händer utanför bloggarna. Träffarna med många trevliga bokbloggare hos bokförlag, releasefester, fikor och inte minst i bokcirklandet.

September

September var en bokens månad. Efter årets tredje Norge-rese började jag i min finfina bokcirkel. Jag var på tre trevliga bok-evenemang och bokmässan gick av stapeln. Det köptes böcker med med läsningen var det värre. Två böcker, det var allt! Men jag skrev en bloggy om att jag önskade att få läsa en bok-serie. Därmed var Hungerspelen introducerad i mitt liv.

april till juni 2010

April

Min bästa resmånad. I Wien satt jag på Bräunerhof café för att fånga känslan i Thomas Bernhards Undergångaren. Men Wien minns jag ännu mer för all läsning i stadsparken. Det var verkligen vår och sol och blommor. Här läste jag också min första Curtis Sittenfield, Presidentens hustru, och påminner mig nu att hennes Prep ännu ligger oläst i TBR-hyllan. Boktips till mig själv.

Jag var hem och vände (i vintern) och åkte sedan till Berlin. En sån bra stad! Läsningen bestod i huvudsak av guideböcker och ett stapplande försök att lära mig tyska genom dagstidningar.

Maj

Årets andra Gotlands-resa. Jag borde ha ett eget rum i Visby. I stället bor jag mig runt på olika hotell, vilket också är fint. Den här gången var det hotell1. Rekommenderar. I bagaget låg Joshilyn Jacksons två svensköversatta romaner. Jag gillade båda. Jackson har skrivit betydligt fler romaner, men har förlaget för avsikt att översätta mer. Vi läser visst Jackson i för liten utsträckning. Till norska finns det dock översättningar. Det gör det nästan alltid. Norrmännen är kvicka att översätta romaner till sitt språk. Bra eller dåligt?

Juni

Väskan packades för Lofoten och det blev  sommarlov igen. Den sega vintern mötte jag åter uppe vid riksgränsen men i Svolvaer var det vår. Årets fjärde vår, för min del. Jag hade grubblat fram en lämplig mix med böcker för resan, en viktig del av packningsbestyren. Jag la ifrån mig böckerna i hytter och rum för att andra skulle få läsa t ex Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel.

Januari till mars 2010

Januari

Årets första väska packades för Gotland. Jag oroade mig över Visbys isblanka gränder, men väl där klappade jag på de välsandade backarna och det var inte halt alls. Jag lyssnade till Reading av tio filmmanus och hade det i övrigt så fint som man har under vinterdagar på Gotland.

Under månaden läste jag sju böcker . En av av dem var Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras.  Hettan i den behövdes. Vintern var sträng.

Februari

Till Norge reser jag gärna. Under årets första Norge-resa togs intressanta diskussioner om läsplattor och dystopiska filmer under lugna promenader längs Nidälven. Jag läste The Illustrated man och häpnade över de fantastiska berättelserna.

Under sportlovet läste jag en bok om dagen och sånt är alltid fantastiskt!. Ett läsprojekt påbörjades men har ännu inte avslutats. Skäms lite.

Mars

I mars reste jag inte alls. Jag vankade i Stockholm och längtade efter våren som tog alldeles för lång tid på sig att komma. När jag läste Den röda grevinnan visste jag förstås inte att den skulle få Augustpriset några månader senare. En annan bok att särskilt minnas är Hotel Galicja av Per Agne Erkelius. Den finns på pocket nu och är mitt boktips till dig.

På spåret

När det gäller sällskapsspel är jag inte särskilt entusiastisk. Spelar ett parti kort eller Yatzy gör jag för att vara vänlig men jag föreslår aldrig själv. Men jag gillar idén med sällskapsspel och sedan flera jular tillbaka har jag med hjälp av googlingar som ”årets spel” eller ”roligaste sällskapsspel” hittat en gemensam julklapp till den numera vuxna och utvidgade familjen. Vi har spelat till exempel Retro och Stockholmsspelet och Bet Your Brain och TP förstås.

Eftersom vi är många som spelar julaftons-spelet får det vara lagom komplicerat. Inte för många regler att sätta sig in i, inte för enkelt så att det blir trist. Frågesport fungerar ju alltid, tänker jag när vi provspelar På spåret . Det är ett frågesportspel med flervalsalternativ. Frågorna är organiserade i dels geografiska områden som Europa, dels i ämnesområden som  kultur och nöje. Allt samlat i en tjock bok.

Plus

  • De många frågorna. 2500! Och den goda nivån.
  • Det enkla sättet att spela. Ingen plan, inga spelpjäser att arrangera, inga kort att blanda.
  • Den lilla frågevals-modulen som slumpmässigt väljer fråga och håller reda på poängställningen.

Minus

  • På spåret? Det som är roligt med TV-programmet är resandet: var är vi nu?  Här finns bara frågorna så jag har svårt att se kopplingen (jo, det finns en genomgång av vinnarna genom åren och ett förord skrivet av Christian Luuk och Fredrik Lindström, men det är också allt)
  • Det finns ingenting som har med tåg att göra i själva spelet. Jag gillar tåg.
  • Under en spelomgång fick jag samma frågor. Vi var dessutom tre som spelade, vilket räknaren inte klarade. 2 personer eller 2 lag.


Ett ganska kul frågesportspel. Men till jul köper jag något annat.

På spåret. Utgivet av Max Ström 2010.

- – - – -

photo.

Virus-apokalyps

Röd rinnande näsa, skrällig hosta och kanske ett och annat ömkande gnäll över ömmande leder: som gjort för att skaffa boktips och sprida virus.

Ett av mina senaste tillskott av bokbloggar jag följer är Feuerzeug. Det är en snygg blogg som stundtals handlar om böcker som jag själv aldrig läser. I bloggens Jag-läser-kolumn finns genren Apokalyps.  Vilken skillnad är det mellan dystopisk litteratur och (post-) apokalyptisk? Maria har diskuterat saken.

När det gäller dystopi och postapokalyps är den första uppenbara skillnaden katastrofen. Samhället i en dystopiberättelse behöver inte ha hamnat där det är på grund av någon stor omvälvande händelse, utan kan ha glidit långsamt neråt. En viktig skillnad är också att det dystopiska samhället är orsakat av människan själv och inte av någon yttre faktor, vilket kan vara fallet när det gäller postapokalyps.

Post-apokalyps skulle då vara Vägen av Cormac McCarthy, eller hur? Men vad är en virusapokalyps. Det namnet kittlar. Och passar mitt (inte alltför) ömkliga tillstånd. Så Feuerzeug – ge mig ett boktips på virusapokalyps!

Hej Odysseus

Igår startade något efterlängtat, en alldeles nyskapad serie om litteraturens historia. Hej litteraturen, vars namn jag antar blinkar till den klassiska Hej Matematik. Kronologiskt går man tillväga, och startar följaktligen med den väldigt långa epoken Antiken. När det gäller tajming  – dvs starta mitt i sommaren – skriver Camilla skitroligt och träffsäkert om saken.  Jag som ägnar en hel del av årets sommartid åt varande, snarare än görande,  hängde framför tv:n i gårkväll och såg glimtvis ett första program som tydligt riktar sig till ungdomar; snygga bilder, snygga klipp, sex. Men jag ska titta ordentlig senare för att få en helhetsbild. Det här är säkert riktigt bra.

En text från antiken jag särskilt tycker om är Odysséen. En berättelse om resandets natur och resande som metafor för annat. En bok som jag tycker ännu lite mera om och som korresponderar med Odysséen är James Joyce bok Odysseus. Denna tegelsten har jag läst i sin helhet, men aldrig från pärm till pärm utan i regelbundna smakbitar. Trots det, eller kanske tack vare, tycker jag att den har så mycket, när den berättar om den 16 juni 1904 i Dublin. Berättartekniker, språk, intressanta människor  (Molly särskilt) Jag tror kanske ändå att det rätta sättet att förhålla sig till romanen är som Stefan Holm gjorde.

Det går inte att fokusera på OS när han ska göra sina hopp på DN-galan. Varje tävling kräver sitt. ”Jag kan inte gå in och tänka att jag ska hoppa 2.40. Jag måste ta mig igenom 2.20, 2.22 etc. Annars tappar jag taget och kommer inte alls fram. ” Han gjorde en parallell: Han hade läst Odysseus av James Joyce. Det tog två månader, sa han. Vem skulle ge upp först; ”jag eller boken. För varje sida var jag lite närmare målet =slutet” Men han tänkte inte på slutet under läsningen.

Hur som helst. Jag hoppas att Hej litteraturen sammantaget blir en lyckad programserie med djup och lockrop i ljuv kombo.