En uppgivning lr uppskjutning

Varje gång jag tar Den egensinnige från Buchara får jag lust att lägga tillbaka den igen. Kanske går den för sakta nu när jag känner våryran — ljuset, ljuset! – och jag följer ingivelsen och läser inte ut – i alla fall inte nu.

Egensinnigt

Uzbekistan II är ngt annat. Ett sakta berättande om barndomen där en gardins rörelse och effekter på berättaren gärna får ta en halvsida i anspråk. Jag läser ett par sidor innan jag går till jobbet och känner hur hela kroppen drar ner på takten, att tankarna tänks sakta och jag reser mig stillsamt upp.

Uzbekistan n:o 1

Om Uzbekistan läser jag i Forskning och framsteg:

I Centralasien hade det däremot före 1992 aldrig funnits några suveräna stater som Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan eller Uzbekistan. Inte heller hade det funnits någon annan politisk enhet med samma utbredning med undantag av en kortlivad kazakisk statsbildning på 1700-talet. De fem centralasiatiska staterna ställdes därmed inför uppgiften att genast befästa sina nationella identiteter.

Att läsa Jascha Golowanjuks  Min gyllne väg från Samarkand är som att läsa en sagobok. Berättelserna om när ryska revolutionen nådde Samarkand och familjen i karavaner tar sig över bergen, genom öknarna och oaserna med hjälp av åsnor och kameler känns nära Tusen och natt. 1937 års språk hjälper till.

Fram på eftermiddagen kom vår karavan in i en trakt, där luften var i hög grad saltmättad, och snart var läpparne, tungan och gommen överdragna med en bitter salthinna. Ännu syntes inte ett spår av liv, inte ett grässtrå, inte ett träd. Det öde steppen låg förtorkad under den vitgnistrande himmelen.

Får jag en bild av Uzbekistan? Jag får en bild av Samarkand 1937 i alla fall.

Basarerna i all sin prakt bestå endast av större eller mindre hus, samlade kring gator och prång, vilka är övertäckta av ett flätverk av grenar och bast för att skydda de salubjudna varorna mot den obarmhärtiga fienden solen. I skuggan darunder dra de stora karavanerna fram medan kamelernas klockor pingla sina gälla meolodier. Varje kamel bär sin egen klocka, och det uppstår därigenom ett öronbedövande klockspel. Djuren är lastade med astrakanpälsverk från Turkestan, thé från Kina och kryddor från Indien.

Sagolikt. Landet har en turistig hemsida med lockande och lika sagolika bilder.  Jag låter mig glömma bort CPI-plats 166* och  är nästan på väg att boka resa… Jag läser Den egensinnige från Buchara av Timur Pulatov innan jag bestämmer mig

*och detta.

CPI – Uzbekistan

Corruption Perceptions Index. Mitt livslånga läsprojekt. 2007 befann sig Uzbekistan på plats 175 av 179 men har till 2008 förbättrat sin position till plats 166 (av 180) med en korruptionsgrad på 1.8 (bäst är 10.0). I botten på CPI-listan rör det sig ganska mycket från år till år. Tidigare lästa länder som Burma och Haiti ligger kvar i botten, där också Irak hänger sig kvar. Sverige ligger förstås alltid högt upp, har 2008 tagit sig högst, plats 1 med 9,3.

Två skönlitterära författare har jag hittat från Uzbekistan:  Min gyllne väg från Samarkand av Jascha Golowanjuk, född i  Samarkand och flyttade sedan hit till Sverige. Boken – självbiografisk – är skriven 1937

Jag vet, att det för en nordbo ligger en klang av förtrollning och sällsamma äventyr i blotta namnet Samarkand. Mitt liv har numera fört mig långt därifrån, och allt eftersom åren går, ljuder det namnet även för mig med en allt sällsammare klang.

Den egensinnige från Buchara av Timur Pulatov är roman nummer två.

Saxat från inkorg

Varför läser du inte mer enligt ditt CPI-projekt? Jag hade tänkt läsa på samma sätt men…

Jag är ledsen att du tycker det går långsamt. Men CPI är mitt livstidsprojekt. När jag väljer bok väljer jag i stort sett bara enl lustprincipen. Inte alltför sällan glömmer jag bort CPI men då och då letar jag efter Nästa Bok. Som nu. Landet på tur är Uzbekistan. Jag har Timur Pulatov som möjlig kandidat men mitt närbibblo tar just nu kontakt med Tranan och jag själv fiskar tips på Världsbiblioteket och Karavan.

From the Land of Green Ghosts av Pascal Khoo Twee

Since Burma is essentially the valley of a river system shut off from the outer world by mountains and sea, one would except it to be the home of a unified people. However, this is not the case.

Jag läser i mkt sakta mak böcker från nya länder, med utgångspunkt från vilken grad av korruption som härskar. Burma, näst sist på CPI-listan 2006. Behåller nästsist-platsen 178 (av 179) också 2007. Om landet och sin familj berätttar Pascal Khoo Thwe. Om många tribes och folkslag, om migration och ockupation. Om maktövertag och underlägsenhet. Om kamp.

Boken är intressant på så sätt att den ger en bredare bild av det som nyhetsrapporteringen skildrar. Det är spännande att få ta del av författarens släkt och traditioner. Skildringen av familjen görs med humor och värme.

Ändå. Det är ju det skönlitterära jag vill ha i CPI-projektet, tänker jag. Läser listan och noterar nytt land i index. Somalia.

Burma

Så lägligt. Nu är det dags att läsa en bok från Burma. Plats nummer 179 (delad med Somalia) med en korruptionsgrad på 1.4.

Det var inte enkelt att finna någon bok till att börja med. Mina kriterier är att författaren ska vara från landet samt ska boken utspela sig där. När jag skrev till ”fråga bibliotekarien” på www.bibliotek.se fick jag titlar på burma-böcker men skrivna av engelska författare. Macondo har ingen lista.

Glaspalatskrönikan är ett berömt prosaverk därifrån, skriver nationalencyklopedin, men jag ville läsa något färskare. Jag hittade From the Land of Green Ghosts av Pascal Khoo Twee och börjar läsa…nu!

En skörd av tårar av Edwidge Danticat

Sydost om Kuba ligger ön som uppehåller länderna Dominikanska republiken (östra ön) och Haiti (västra). Uppror, opposotion, maktkamp, diktatur är ord som präglar båda staternas äldre historia.

30-talet. Dominikanska republiken. General Trujillo är diktator i landet. Här bor och arbetar den haitiska kvinnan Amabelle i en förmögen familj. Nu ska den nyfödda dottern familjen döpas tillsammans med andra barn:

Många av barnen var redan sex eller sju år gamla och döptes nu om för att Generalissimon skulle kunna bli deras officiella, om än frånvarande, gudfar.

Romanen berättar om Dominiska republiken 1937 då en enorm massaker beordrades på haitiska lantarbetare som hämnd för en händelse i Haiti. Tiotusentals människor dödades men Amabelle lyckas under svåra omständigheter fly tillbaka till Haiti. Parallellt med de dramatiska politiska händelserna löper också en kärleksberättelse om Amabelle och Sebastien.

Historien berättas beskrivande av skeenden och miljöer och människor. Det råder ingen tvekan om var boken utspelar sig, hur det ser ut, hur det luktar och smakar. Även om den skrivs i jag-form är berättandet närmast objektivt.

Ett brännhett stycke metall susade förbi mitt ansikte när jag gick uppför kullen. Jag hoppade undan och duckade. Senora Valencia och hennes man stod under flamboyant-trädet och höll var sitt kortpipigt gevär riktat mot kalebassträden framför mitt rum. [...] Jag vinkade för att visa att jag fortfarande levde [...]

Det objektiva berättandet kontrasteras då historien då och då bryts av med kursivdelar med Amabelles betraktelser och starkt känsloladdade tankar och tillbakablickar.

I sin helhet är boken välskriven och tidlöst allmängiltig till sitt innehåll. Här var det 1937 och haititer. Det kunde lika gärna ha varit 2007 och burmeser. Den berättande stilen och språket gör boken läsvärd om än bitvis seg.

När jag började min sortering av världens länder använde jag mig av 2006 års index över korruptionsgrad. När jag nu är läser på transperancy.org ligger 2007 års siffror där och Haiti har faktiskt inte längre jumboplatsen. Så vitt jag förstår pågår en demokratiseringsprocess i landet, men gängvåld och kriminalitet i det fattiga landet försvårar.

2007 har Haiti plats 177 (av 179) med en korruptionsgrad om 1.6 där 10 är bäst (ingen korruption).

—–

Jag köpte ytterligare en bok av en författare från Haiti, men den utspelar sig inte i landet, vilket är ett krav för mig i detta fleråriga läsprojekt. Jag läser den så småningom ändå.

Haiti books

Första landet finns representerat i bokhyllan genom antikvariatens försorg. Edwidge Danticat En skörd av tårar coh Dany Laferrière Konsten att älska med en neger utan att bli utmattad. Jag tror att böckerna är mycket olika och att min bild av Haiti därför kan bli…intressant!.

Att läsa TVÅ böcker från varje land på världslistan är troligen att ta i, men jag blev wild and crazy när jag sökte på antikvariat.net som är ett fantastiskt ställe att hitta böcker på. (Jag tänker inte ha bråttom. Just nu har jag ett otal böcker som jag har börjat på och som jag likt bokhoran Caroline måste läsa innan jag börjar på Haiti-böckerna.) När det gällde Burma, som enligt listan är näst mest korrumperat, var det värre att hitta litteratur från först. Men nu har jag en i engelsk översättning på ingång.

Corruption Perception Index

Jag började tänka: läs en bok från varje land i världen.
Jag fortsatte tänka: i vilken ordning? Jag tänker ofta: i vilken ordning? Oavsett.

A,B,C. Tråkigt.
Hade därefter djupt samtal med kollega i kopieringsrummet om korruption i världen.
Tänkte: Jag läser från länder i korruptionsordning.

Transparency är en oerhört intressent webb-plats. Bl a finner man just index över världens korruption. 2006 var Finland det minst korrupta landet. Sverige ligger också högt på listan. Längst ner låg Haiti. Vad skriver man där?

Macondo har alla svar.

Alexis, Jaques Stephen
Danticat, Edwidge
Depestre, René
Laferrière, Dany
Phelps, Anthony
Roumain, Jacques

finns att välja på.

Jag tänker: hur ska jag välja? Ole dole doff?