10 mars 2010
Ljuva 60-tal
Ljuva 60-tal. Jag föds. Fyra år gammal börjar jag på Barnträdgården – en översättning av tyska Kindergarten. Jag lärde mig snabbt att det var på förmiddagspasset man skulle gå. Eftermiddagspasset var för småbarnen – och inte spelade det någon roll att barnen där var både fem och sex år. Småbarn = loosers. Mamma var en Modern Mamma som arbetade om nätterna och sov sig pigg under de timmar jag gick på Barnträ. Fram och tillbaka dit gick jag tillsammans med bästisen Carina. Oro för att vi skulle bli bortrövade fanns inte. Jag gick överallt på egen hand. Åkte tåg på egen hand. En självklarhet. Ljuva 60-tal.
Jag lär mig läsa och skriva tidigt. Boklistan innehåller Lotta på Bråkmakargatan, storasysters läseböcker med Li och Lo. Barn från främmande länder – en något kategorisk bilderbok från sin tid. Saltkråkan.
Varför denna vandring på Memory Lane? Jo, just nu på Stadsbibblo : Långa svansen och 60-talet.
——
Läseboksbilden är lånad av Dalarnas tidning.
9 september 2009
Böcker vi minns
Okej då. Böcker jag minns. Tidsresa bakåt. 90-tal. I mitt jobb ingår en glassig del som köpare av reklambyråtjänster. Jag får ha synpunkter på layout, bilder, rubriker och skriver dessutom stora delar av texterna själv. Härligt uppdrag. Jag kan säga ”nej, den bilden är ful”, ”vi behöver se alla uppslag om två timmar” och ”vi gör tvärtom i stället” och sen lämna rummet och låta reklamfolket göra själva jobbet.
Men jag tror att jag var en välvillig kund. Sa snarare ”men åh så bra!” och ”ta den tid ni behöver” och älskade när jag fick sitta med på deras AfterWork på fredagarna och skvallra om allt jag hittat i Resumé som jag lusläste på den tiden. .Jag blev bekant med och imponerad av Jacques Séguéla som köpte en av byråerna jag jobbade med. Séguéla har skrivit flera böcker som handlar om reklam och reklambyråbyggande men så vitt jag vet är endast en översatt till svenska: Tala inte om för mamma att jag jobbar med reklam! Den hittade jag när jag plockade om i bokhyllorna.
Ty reklammannen är inte en vanlig narr, han är en självbespeglande narr. Don efter person. Vanan att alltid tala väl om de märken som betalar honom för det ger honom lasten att vilja att man talar väl om honom
Séguéla skriver om de första tjugo åren i sin karriär. Hur han började i branschen, och varför han stannar kvar. Hur han skaffade sig erfarenhet och hur han byggde sina byråer. Lite korthugget. Roligt. Och initierat om hur det gick till i en rad olika kampanjer under 70- och 8o-talet.
Jag minns att jag läste den med stort engagemang för femton år sedan. Gick lite med den under armen och refererade till den när tillfälle gavs. Läsa om den? Nja. Men den kvalificerar sig – påminner om en rolig tid – att få stå kvar i hyllan och vara en bland de tusen.
20 mars 2009
Den första boken…
Den första boken jag bloggade om på ooofbok var Det sista ljuset av Theodor Kallifatides. Jag blev mkt berörd av den och skrev
Jag blir starkt berörd av den här berättelsen. Det beror förstås på den historia som berättas, men också på det sätt som författaren berättar. Tålmodigt och inlevelsefullt. Boken är naturligtvis sorglig, hur kunde något annat vara möjligt? Men i den finns också ett hopp och ett ljus. Människan är en överlevare.
Jag till och med skrev till honom – att skriva till författare är ngt jag ofta tänker på att göra, men så gott som aldrig gör – och han skrev tillbaka. Efter det har jag inte läst någonting av honom, vilket förvånar mig. Jag tror att det dök upp ngt slags ”kriminalromaner” som lät ointressanta men efter det har han skrivit ett par böcker som återigen rör sig kring exil-temat. Mödrar och söner till exempel. Borde finnas på pocket och vara bra sommarlovsläsning (japp, börjat tänka på den…)
23 augusti 2007
Lars Martin och Grey’s Anatomy
Omläsning 1
Jag är stor fantast av Grey’s Anatomy. Min förkärlek för operationer (andras) och sjukhusintriger (egna) är djupt rotad. I tidiga tonåren läste jag en samling läkarromaner som var en Grey’s Anatomy i bokform.
Spännande operationer och sjukhusintriger – bli vän med läkare och sjuksköterskor på Allmänna sjukhuset
är den lockande devisen för serien.
En viktig poäng för mig var det autentiska medicinska språket, och i de avslutande sidorna med medicinsk ordlista repeterade jag de ord jag redan studerat i mammas och syrrans studentlitteratur.
Sjukhusintrigerna då…verkligen inte så heta som i Grey’s Anatomy. Lars Martin är bokens McDreamy. Han är hjärtkirurg och har en relation på gång med syster Karin, men den får aldrig riktigt fart.
- Du! Det är Karin och Lasse!
- Håller han henne i hand?
- Neeej…
- Synd!
- Vänta! Nej
På den nivån är det. Ingen barrunda och hem med ny okänd snygging à la Meredith. Böckerna skrevs i Tyskland på sent 60-tal, översattes och anpassades senare till svenska förhållanden.
Det finns 12-15 stycken böcker i serien. Jag minns de flesta av dem faktiskt, trots att det är snart trettio år sedan jag läste dem. Mannen som akutnedsövdes för att han fått stelkramp. Syster Karin som skulle dejta med Lars Martin men fick blindtarmsinflammation. Bebisen med det utanpåliggande brocket.
Jag kastade alla Lars Martin-böcker när jag skulle bli vuxen, men kom över ett exemplar som jag läste om. Med nöje. Och konstaterar att tiden har sin gång.
