OOOF bok fyller sex år – sjätte och sista festdagen

Det finns många saker som jag har gjort i mer än sex år utan att tröttna och som jag tänker fortsätta med.  Som att vara mamma till Alla Mina Barn. Som att vara ihop med min make . Som att vara kompis med Katarina.  Som att blogga böcker.

För att blogga är minst lika roligt nu som när jag började. Att skriva om böcker jag läst, kommer att läsa, borde läsa eller inte alls tänker läsa. Kul. Att berätta om bokhyllan, om sorterandet och rensandet, om att boktipsa. Jo, lika skojigt. Läsa bokbloggar. Om deras lästa och olästa böcker, om deras bokhyllor och annat som hänger samman därmed. Jättejätteroligt.

Genom åren har antalet bokbloggar vuxit markant. Bokbloggarnas Rolls Royce – Bokhora – tog definitivt bokbloggarna till nya och oanade höjder. Utan ett sådant genomslag som Bokhora skapade hade vi andra bokbloggar fortfarande legat och skvalpat i periferin. Det finns en hel del riktigt bra bloggar som numera tar plats och märks och hörs, men det krävdes en Bokhora-blogg för att en boom skulle ske, tror jag.

Diskussionen om bloggande kontra litteraturkritik  har förts då och då. De som surar säger att på bokbloggarna pratar man bara om böcker man gillar. Man bloggar dessutom bara för att få gratis recensionsexemplar för att sedan blogga ”gillar” om den så att förlagen ska bli glada och skicka ännu flera gratisböcker. Det har diskuterats både här och där .

Det jag vet är att när det kommer till bokläsning och bokbloggeri och bokbloggsläsande gäller fortfarande att ”jag skriver när jag vill och om vad jag vill”  för mig. Och det kommer jag fortsätta att göra.

Tack för att ni festat med mig i dagarna sex. Nu är tårtan slut. Och snart blir det andra bullar.

OOOF bok fyller sex år – femte festdagen

Hipp hipp hurra för OOOF bok som firar sex år. Ät tårta med mig i dagarna sex. Magen är nästan full men än är det en liten bit tårta kvar!

Det händer att jag som bokbloggare får gå på releasefester. Inte så ofta som jag skulle önska. Men tillräckligt för att jag ska känna mig privilegierad.

Någon har gjort musik, konst eller bok och nu ska det firas (och promotas) och allehanda människor bjuds in. Vem som är musikern/konstnären/författaren brukar framgå tydligt, för det lyser ett alldeles särskilt skimmer kring personen ifråga.  Den,  som ska firas! Den, som inte bara har kommit på en idé utan också gått vidare och skapat något av idén. Och dessutom intresserat andra så att det finns en cd eller bok att visa upp (och sälja). Lika enastående varje gång, tycker jag.

Innan jag gick på en sådan fest målade jag upp en inre bild av glamourösa Hollywood-tillställningar där champagnen flödade och författaren glittrade och förläggaren blev full och berättade intrikat skvaller. Men det har faktiskt aldrig hänt. Champagne, jo då och glittrande författare, definitivt. Men de intrikata berättelserna, dem väntar jag på ännu.

En bra fest sätter förstås boken i centrum. Den ska presenteras ordentligt och ligga framme och glimra lite extra, och författaren vill troligen skriva lite i den när man köper den till fint pris.

Den allra första festen jag var på var mest förvirrad. För mig. För jag visste inte vad jag skulle göra. Det var väldigt få människor på plats, alla stod i små grupper och hade intensiva samtal. Boken som skulle firas syntes inte till, och jag visste inte hur författaren såg ut. Hm. Vad skulle jag göra? Kliva in i en trång cirkel och presentera mig och bli lika intensivt samtalande? Dricka mig full? Gå hem? Då såg jag en ensam man med samma frågetecken i ögonen som jag antog att jag själv hade. Jag gick resolut fram och vi blev båda lättade över att få någon att föra ett sånt där intensivt samtal med. Vilket vi gjorde i 35 minuter och med fyra glas vin. Sedan skakade vi hand, sa adjö till varandra och gick därifrån. Boken såg jag inte till.

Så kan det gå.  Men vi tar väl den sista tårtbiten nu va?

 

 

OOOF bok fyller sex år – fjärde festdagen

Hipp hipp hurra för OOOF bok som firar sex år. Ät tårta  med mig i dagarna sex. Sen blir det andra bullar!

Jag tycker om att packa min väska. Ännu mera tycker jag förstås om att ta den packade väskan och åka någonstans. Man läser dessutom så bra när man reser!

Jag minns inte mina första resor utanför Sverige. Kan det ha varit en liten tur till Norge? Åland? Men den allra första väskan jag packade i mitt liv för en resa utanför Norden var Tysklandsresan när jag skulle fylla tio. Med faster och farbror och kusiner åkte jag till Hamburg för att möta pappa som jobbat många månader i landet. Vi hade husvagn med oss och på en campingplats i norra Tyskland försökte jag samtala med en flicka i samma ålder. Vi lyckades förstå varandra riktigt bra efter ett tag, med hjälp av samma lust att leka och kroppsspråk. När vi efter några dagar mötte pappa visade det sig att han hade köpt en sportbil, en MG! Jag ryser fortfarande av välbehag när jag tänker på hur vi körde fort fort fort på autobahn. Coola pappa!

Den första packade resan på OOOF bok gick till Köpenhamn. Här är ett litet urval av sex års resor. Resan jag tycker bäst om är alltid den senaste.

 

Maida Vale

Maida Vale

Marstal

Berlin

Visby

Honningsvåg

Trondheim

Men nu tar vi en tårtbit till va?

OOOF bok fyller sex år – tredje festdagen

Hipp hipp hurra för OOOF bok som firar sex år. Tack för era hurrarop! Ät tårta  med mig i dagarna sex. För än är ni väl inte mätta va?  Snart blir det andra bullar, så passa på.

Jag är en strukturerad människa. Att ordna och kategorisera tycker jag är en festlig hobby som går att tillämpa på mycket. Kategorierna på bloggen har förstås också till syfte att ordna tillvaron för mig själv. Jag har utvecklat strukturen genom åren och en av mina favoriter är Böcker jag minns.

Här samlar jag böcker som jag hittat när jag tittat igenom bloggen eller bokhyllan. Böcker som jag tänkt ett jajustja!  när jag hittat dem igen.

Så var det när jag städade bokhyllan och hittade David Nivens Gå sakta och kom tillbaka fort som får stå kvar i hyllan för att jag älskar titeln så mycket. Så var det när jag hittade Jacques Séguélas Tala inte om för mamma att jag jobbar med reklam och kom ihåg vilket galet jobb jag hade på det tidiga 90-talet. Och så var det när jag hittade Lars-Martin-böcker på antikvariat och kunde göra jämförelser med Grey’s anatomy och konstatera att gammal sjukhusromanskärlek rostar aldrig.

Men nu tar vi en tårtbit till va?

- – - – -

På samma ordnade vis tycker jag om mitt bokarkiv över böcker jag har läst. Boklistan fungerar för mig på samma sätt som ett fotoalbum där bilden blir något större än sig själv. Genom att betrakta en bild i fotoalbumet minns jag händelser runtomkring, dofter, känslor, samtal som jag kanske inte tänkt på annars.  Så fungerar boklistan också. Jag minns ofta var jag läste boken och under vilka omständigheter (sommarlov, resa, tunnelbanan) och det i sin tur gör att jag kommer ihåg andra saker. Det blir bra när jag blir gammal och riktigt glömsk.

 

OOOF bok fyller sex år – andra festdagen

Hipp hipp hurra för OOOF bok som firar sex år. Ät tårta  med mig i dagarna sex. Sen blir det andra bullar!

Varje år har avslutats med en klassisk årsbästa-lista. Så här har jag korat:

2010: Det blir får bli tre. P O Enquist: Kapten Nemos bibliotek. Malin Kivelä:  Du eller aldrig. Tove Leffler: Den kärleken

2009: Ett liv av P O Enquist. Men det var på håret. På skarp andraplats kom Jakten mot nollpunkten Carl Johan de Geer.

2008: Hoppa hage av Julio Cortázar. Därför att språk och konstruktion tog nacksving på mig och jag ligger fortfarande däckad. Kafka på stranden av Haruki Murakami därför att historien är så oväntad och fantastisk att jag inte stängde munnen någon gång under läsningen.

2007: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Utan konkurrens.

2006Kvinnor på ett tåg av Anita Nair. Tätt följd av Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda och Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund.

2005Den siste samurajen av Helen deWitt (Saknas i bloggen. Skandal!) Den här tjocka boken innehåller allt: underhållning, kunskap, berättarstil och språkkänsla på hög nivå.

I stort sett håller jag ännu med mig själv att det här är väldigt bra böcker. Men nu tar vi en tårtbit till va?

 

OOOF bok fyller sex år

Hipp hipp hurra för idag firar OOOF bok sex år. Ät tårta  med mig i dagarna sex. Sen blir det andra bullar!


 

Varför började jag blogga den 6 augusti 2005?

Jag började inte logga böcker den  6 augusti 2005. Det hade jag gjort i anteckningsböcker och löspapper sedan länge. Så småningom lärde jag mig html-kodning och ordnade den första OOOF bok, en webbsida som ständigt var under utveckling men som jag aldrig var nöjd med. Jag läste Camilla, Sivs gamla, Johannas gamla och Bokmoster och tänkte snart, snart ! ska jag också foga en länk till bokmosters samling. Jag ska bara… Så kom Blogger till undsättning. Allt blev lätt och enkelt. Jag startade och hade först ambitionen att flytta över alla gamla texter dit.  Men…orka!

Det första inlägget

Varför namnet?

Så här lyder sagan: OOOF är namnet på en liten tavla som jag en gång såg på ett konstmuseum -  MoMA i New York  för elva år sedan. ”ooof bok”, tänkte jag, ”det kunde vara ett namn på en bokblogg”.  OOOF bok eller ooofbok. I mitt huvud är det två ord: MoMA-tavlan plussad med innehållet. Men det spelar ju egentligen ingen roll.  Med övergången till den egna domänen blir det ooofbok.se som ett enda långt ord.

Som jag har letat efter den tavlan därefter. Var det ett konstverk? Var det bara en rolig grej som tillfälligtvis dekorerade väggen där på MoMA december 2000? Ett uttryck, ett infall? Nu, efter alla år skrev jag till MoMA och frågade. Jag läser deras svar om och om igen.

Thank you for your email.

Your memory is right! ”OOF” is a painting by Ed Ruscha and is in our collection. You can find more information at:

http://www.moma.org/collection/object.php?object_id=79298

Best Regards from MoMA!

Titta på Ruschas konstverk. Räkna O:n. Berätta hur många avlånga bokstäver du ser.

Just det. Detta med tavlan måste vara något som min hjärna har skapat i efterhand. För tittar man på blogghuvudet här, som skulle inspirerats av MoMA-tavlan hittar man inga likheter alls. Och det är troligen lika bra.

Varför blogga alls?

Att skriva till andra roligt. Jag skriver för att andra ska läsa vad jag läser. För att böckerna är bra. Eller inte. I början var det en liten esoterisk grupp med mamma i spetsen som var min läsare. Tio stycken? Det kändes väldigt fint. Även om läsekretsen vuxit betydligt tänker jag mig fortfarande den lilla gruppen när jag skriver.

Bokbloggarmänniskorna

En viktig del med bloggeriet är samtalet med andra läsare. Det sker inte nödvändigtvis här i bloggen. Ibland kommenterar jag hos andra, men ganska sparsamt, om jag ska vara ärlig. Det jag skriver här om en bok kan bemötas i en annans läsupplevelse på en annan blogg. Eller – om läsaren är bekant – vid riktiga möten. För en enastående trevlig del av bloggeriet är träffarna  med bokbloggare i verkliga livet. På middagar. På bokmässan. På vinfika. På bokcirklar.

En bokcirkel för alla pratar Nattfjäril

Bokbloggarmiddag

Vinfika

 

 

 

 

 

 

 

Men nu tar vi en tårtbit till va?

Omvärldsbevakningen går i mål

Vixxtoria läser spännande saker  – bruxar och instruktioner! Man får på köpet ett stycke teknisk historia. Jag är inte lika samlande. Åker apparaten/möbeln ut, åker också bruxen samma väg.

Lyran vilar sommar just nu, väl unnad, men rapporterar om Jag tror jag älskar dig. Den har jag också läst och vill skriva om. Men jag letar efter en fantastisk bild på min klasskompis som stod och grät av kärlek till Cassidy på Gröna lund en sommar på 70-talet. Även Ord och inga visor lever boksommarliv. Gå in och titta på hennes fina sommarlivsbilder! En av dem föreställer en väg (och brevlådor). I romanen jag läser nu, Bastarden från Istanbul, berättas om ett café där en hel vägg är täckt av tavlor på just vägar. Poängen är att man ska kunna drömma sig bort, i tanken ställa sig i en av bilderna och bara börja gå. Mot nya tider, nya platser, nya böcker.

Snowflakes in rain har det betydligt slitigare när hon läser talspråkliga dialoger i There eyes were watching God av Zora Neale Hurston. Jag blir inte attraherad utan väntar på din rapport i stället, Snowflake. Den engelska bok jag själv läser, Reading in bed, är inte helt enkel trots sin ganska vardagliga händelseutveckling. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger för att riktigt fatta. Tidskrävande. Tur att jag gillar boken. Full av litterära referenser. Lite mycket pensionärstillvaro och barnbarn dock.

Mrs B i London skriver texter om matens betydelse i litteraturen. Vilken intressant uppgift! Jag vill genast göra samma sak. I boken jag nu läser, den engelska alltså, är själva middagarna betydelsefulla men vad äter de? Nej, det får jag inte veta. Hursomhelst ska jag nog göra en liten matfördjupning i böckerna till hösten.

”Nu kan även jag sälla mig till dom som har läst Linwood Barclay och gillat, störtgillat!” skriver Paperback lover. Jag tycker också om att sälla mig till dom som gillar men vet inte vem LB är. Jag läser på och förstår att här handlar det om spänning, brott och troligen blod. Jag hummar lite.

Men sådär ! Då har jag bevakat semesteraktiviteter hos flera, men inte alla, bokbloggar. Jag har fått sedvanliga goda råd om böcker, resor och aktiviteter. Tack! Och till er om jag inte besökt: känn er inte försummade utan njut av sommaren. Den blir inte bättre än så här.

Dagens plan: Jag tar min cykel ombord på lokalbåten till Djurgården.

Tidigare omvärldsbevakningar

10 franska romaner

Butter tar ordet listar dagen till ära 10 bra franska böcker och har tidigare listat 10 bra franska romaner.  Jag säger också Vive la France och skulle kanske bara länka till Sekwa eller Elisabeth Grates  för en 10-lista. Men det är fusk så här kommer min lista över 10 romaner med fransk anknytning jag har läst de senare åren:

Livet en bruksanvisning av Georges Perec. Den bästa!! Sedan kommer utan inbördes ordning:

Ät mig. Agnès Desarthe

Utrop av Céline Curiol

Överflödet – fabriken av Leslie Kaplan

No och jag. Delphine de Vigan.

Jag var bakom dig av Nicolas Fargues.

Tillsammans är man mindre ensam. Anna Gavalda.

En familjeflickas memoarer. Simone de Beauvoir.

White. Marie Darrieussecq

Halv elva en sommarkväll. Marguerite Duras.

 

 

 

 

 

 

Varför är det så ont om X, Y och Ä?

Senaste boksorteringen visade vissa brister i alfabetet. Det har jag naturligtvis bloggat om tidigare. Mitt tänkande är alltid cirkelformat. Jag tänker, glömmer och återkommer. Jag tycker som sagt inte om det ofullständiga. Jag ogillar saknade bitar. Hål. Olagda pussel.  Jag läser gärna författare metodiskt – från första boken och framåt.

När jag första januari 2009 konstaterar att Q, U, X, Y, Z, Å och Ä saknas i bloggens bokarkiv får jag hjälp med böcker att läsa för att såväl få läsglädje som fullständighet. Q, Anna Quindlen, och U, Dubravka Ugresic och Å, Daniel Åberg. Men ännu saknas X, Y och Ä.

Skam den som ger sig. När nu bloggen snart fyller sex år vill jag knäcka de tre sista författar-bokstäverna.

X som i ?

Y som i?

Ä som i?

Har ni tagit semester eller kommer ni att hjälpa mig?

Ännu en omvärldsbevakning

Jag läser ohyggligt många bokbloggar. Känns det som. Inte minst när jag varit på internetfritt land och vill se efter vad alla andra har gjort sen sist. Somliga av skribenterna träffar jag stundom livs levande. Som Marie på En och annan bok. När jag håller på med Stieg Trenter ägnar hon sig åt Maria Lang (vilket hon delar med flera andra bokbloggare i sommar, tror jag). Enligt O-Linda (som jag ätit middag tillsammans med) i Göteborg har just gett upp Norrlands svårmod. Jag kommer inte ens börja.

Tålamod hos Martina på Ett hem utan böcker. Hon har väntat i 1,5 år (!) på den tredje boken i serien Newbury & Hobbes Investigation. Eftersom jag går igång på serier läser jag vidare och får lära mig att det här handlar om zombie steampunk. Jag förvirras omedelbart. Länken till wikipedia hjälper mig en smula. Steampunk alltså, ännu ett område som är en vit fläck på min kulturella karta. * Här kan man ladda ner The Shattered Teacup av just Georg Mann. Sexton pdf-sidor. Kvällsläsning!

Fiktiviteter-Helena är gone reading. Missa inte hennes sommarläsningshög under benämningen ”optimistisk bokstapel!” Min idé är att läsa en bok varannan dag under sommaren. Det går ganska bra, tror jag, har inte just räknat. Däremot skulle mitt sommarlov behöva vara till jul om jag skulle hinna med böckerna jag har lagt fram till mig själv. Jag köper dessutom ännu fler i en aldrig sinande ström! Roligt, roligt och huvudsaken är ju att jag får läsa. Fru E läser Erin Kelly och det känns som om jag också ska, vill eller borde göra det. Jag tittar på omslaget som ser obehagligt insugande ut.

Hermia har också ett landet. Dit har hon med sig en bokhög, förstås. Nabokovs Lolita ligger överst, i översättning av Ari Fioretos. Den översättningen skulle jag också vilja göra. Hermia är på en ö och har nära till vattnet. Från mitt land tar det 15 minuter att gå till vattnet och 45 minuter att gå tillbaka. Huset ligger nämligen på toppen av ett berg.  Siv på (inte så) anonyma biblioholister är på Berlin (som vanligt) och presenterar Gatans litteratur. Det gör jag också här som avslutning på dagens bloggrunda.

 

 

*Det kan vara så att jag har lärt mig om saken tidigare, men ofrivilligt raderat informationen.