Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf

Det outplånliga minnet från när jag var 17 år: Berättelsen handlar om den onde herr Arne som har en läderpung full av pengar och han är snål och delar inte med sig och han går ner sig på isen och drunknar.

Omläsning: Herr Arne förefaller vara en god man med sina pengar i en ekkista. När han mördas för pengarnas skull dödas också hela hans hushåll. Alla utom jungfrun Elsalill som tas omhand av den  rättrådiga Torarin, fisksäljare. Problem uppstår när mördarna känns igen och tycke uppstår mellan en av dem, sir Archie, och Elsalill. Ska hon förråda sin älskade eller rädda honom?

Herr Arnes penningar var ursprungligen en gymnasieläsning som föll riktigt illa ut och jag blev aldrig riktigt sams med Selma Lagerlöfs berättarglädje och magiska realism. Jag har läst flera av hennes romaner, men mer av plikt än lust. Med kvällens 84 sidor långa läsning har jag allt gett Selma upprättelse.

Herr Arnes penningar. Selma Lagerlöf

——

Berättelsen lästes inom ramen för Skrivande svenskor 1900-1950, skapad av Martina på bloggen Ett hem utan böcker. Nästa omgång handlar om Elin vägner.

Bokrevy i Norge

Regn, snö, sol och dimma i omväxlande intervaller i Trondheim. Lugna promenader längs Nidälven och intressanta diskussioner om läsplattor och dystopiska filmer.

Samt läsning. Coming up soon:

Skärvor av ett liv av Hédi Fried.  Mannen utan öde av Imre Kertész. Till sista andetaget av Anne Swärd. Lagunen och andra berättelser av Janet Frame. No och jag av Delphine de Vigan.

Tre veckans snabba – och då är det bara tisdag!

Veckans

teaterupplevelse är teater Surras tolkning av Shakespeare. Fem pjäser i snabbt tempo. Från liv till död. Jag satt med gapande mun i 45 minuter. Omtumlad och upprymd.

musikupptäckt. Michael Hoppé Afterglow. Lyssnar på Spotify. Så vackert att jag går sönder.

läsning. Sagan om mig själv av Gunilla Linn Persson. Hon skriver om sin psykiska sjukdom och sitt livs historia med ett poetiskt och enastående vackert språk som samtidigt beskriver det svåra så träffsäkert.

Bara rädd. Förfärad och utskrämd ur sig själv.

Blå om knoppen.

Blå om kroppen.

Bara rädd för plåtburkar på marken och rädd för de gröna sakerna i grönsakssoppan. Rädd för det som alla känner och rädd för det som ingen vet.

Ingen!

Att få en psykos var som att göra inbrott i sin egen källare, kasta ut allting och vända runt.

Amerikahuset – på övervåningen

Det är något extra att läsa romaner om trakter man så väl känner. Meningar som ”Liselott Halvarsson, brummade Eddy. Hon har bott hos sin morsa i Fagersta. I en av banankåkarna på Floravägen. Hittills.”  – blir för mig något helt annat än den som inte vet vad banankåkarna är för slags hus.  För  jag vet ju precis. Mormors Fagersta.  Jag har varit där i hela mitt liv och skulle kunna vara Liselotts kompis. Om hon hade varit på riktigt… Den ena delen av berättelsen – klassiskt varannatkapitelberättande – händer på 80-talet, den andra tjugo år senare. Bit för bit berättas om vad som hände och att det  gav förödande konsekvenser förstår man snabbt då Eddy 2005 släpps ut från fängelset och återvänder till Eriksfors, en gammal fd bruksort i Västmanland.

2005 års Eriksfors kan delas upp i realister och romantiker.

De första är infödda eller närapå. Vet allt om ledan och de långa svarta nätterna. Känner till vilken lada Erkki Arkko hängde sig i för flera hundra år sen. kan rabbla de gamla tragedierna och fejderna med slutna ögön [...] Romantikerna är alla som flyttar hit. De vet inget om Eriksfors avigsidor eller bryr sig inte.

Sven Olof Karlsson vet vad han skriver om när han skildrar bygden och människorna. Jag gillar berättelsen, jag gillar svärtan och realismen och jag gillar att känna igen. Det hoppas jag håller i sig de sista hundra också

a är en apelsin, b är en boll

Jag har gjort en del efterforskningar då det känns angeläget att läsa författare vars efternamn just börjar på Q, U, X, Y, Z, Å och Ä. Somliga av bokstäverna är särskilt svåra vilket alfabetsböcker för barn brukar visa.

Jag finner en hel del Q-författare som

Nizar Qabbani, Salvatore Quasimodo, Raymond Queneau, Pascal Quignard, Anna Quindlen och Niklas Qvarnström.

Fler?

och nu är det nytt år och då!

O ja, jag är mkt betagen i nyår som tydlig punkt för mental milstolpe. ”Jaja, det var förra året” är en bra tanke hos mig när den fortsätter med ”och nu är det nytt år och då!” Andra nyårslöften än så brukar jag undvika. Datumet första januari är ett bra datum. Till exempel för att:

  • konstatera att jag inte läst författare vars efternamn börjar på Q, U, X, Y, Z, Å och Ä och åtgärda det under 2009.
  • summera läsprojekt Corruption Perception Index och se att jag inte läste någon CPI-bok 2008. Gärna läsa CTI 2009.
  • börja skriva  på ny webbplats ooofbok.se. För nu är det nytt år och då!