Brevnoveller

Bäste Mats,

när jag blev inbjuden till festen för att fira din nya brevnovell trodde jag att du skrivit en text som började med en hälsning och sedan fortsatte med en platsangivelse

Hej mamma! Vi kom till Afrika sent i gårkväll.

Men en brevnovell är i stället när någon, till exempel du, har skrivit en novell som sedans skickas hem till läsaren, till exempel mig,  som ett brev. Det är en fin idé. Brevnoveller.se beskriver det hela som en nyskriven novell som försetts med omslag, författarpresentation och en illustration. Hela idén med Brevnovellers arbete är att ge plats för den korta berättelsen. En ensam novell är stark, skriver de.

Det vet ju du, Mats, eftersom du är den första författaren i denna tredje omgång brevnoveller. Gun Ekroth som intervjuade dig under festkvällen berättade att den första svenska novellsamlingen kom ut 1817, heter  Sju timmar på Fitja och är skriven av Lorenzo Hammarskiöld.  Ekroth håller nog med brevnoveller-rörelsen när de säger att en ensam novell är stark. När hon tar sig an en novellsamling läser hon aldrig från pärm till pärm utan här och där. ”Novellen är som en dikt” säger Gun Ekroth.

I oktober kommer din novellsamling, Mats. Du hade ett provtryck från Norstedts som jag fick bläddra i. Titeln är Nattlampan tänd och dörren på glänt. Boken är illustrerad med väldigt intagande bilder gjorda av konstnären Patrik Stensson. Jag smygfotograferade ett par bilder för att visa liten hörna här. Men går man in på konstnärens sida går det att titta ordentligt, mer än bara hörnor.

Du fick förstås den svåra frågan vilken novellsamling du gillar bäst och svarade efter noggrann eftertanke: Pälsjägarliv av Gro Dahle. Den ska jag läsa i sommar.  Jag passar också på att läsa/betrakta Yoko Onos Grapefruit. Boken som inspirerar dig till att skriva noveller.

Ha en skön sommar du också!

//Ann-Sofie

- – - -

Brevnoveller.  Andra som ger ut enstaka noveller är Novellix och Myrios.

Jag tog en bild från Easy Rider och inspirerade mig själv att skriva novell. Du kan läsa ett utkast om du vill.

Prosa & marmelad – Albert Bonniers förlag

På min sida om bordet ser det likadant ut som på Bokbitens sida förutom att jag har ett annat te. Det är hennes bild jag har snott. Stockholm rosé diskuteras, boken med det minst lika delikata omslaget som kakorna på fatet.  Därefter kommer Niklas Rådström och berättar om boken om sin vän Stig Slas Claesson. I början av juni öppnar en stor utställning med Slas konstverk på Kulturhuset.  Det här blev sannerligen rapportprosa! Jag byter snabbt samtalsämne.

Boksamtalen Prosa & marmelad arrangeras av Boktipset.se där jag då och då betygsätter mina böcker, men också skaffar mig just boktips.  Där görs jämförelser mellan mig och andra boktipsare om vems smak som mest liknar min. Till exempel har jag 92 procent likhet med Catrin på WindUpWomen. (Det har varit 98 så vad har hänt, Catrin?) Idag kunde jag dessutom läsa om de jag hade minst lik smak som mig. Det är ju minst lika intressant.

Hursomhelst och tillbaka till rapportprosan för en avslutning Alla bokbloggsträffar är finfina och det var roligt att träffa till exempel It’s a Literary thing och Sladdertackan som jag inte stött på tidigare.

Agnes Cecilia av Maria Gripe

Inför söndagens bokbrunch var det Agnes Cecilia av Maria Gripe som skulle läsas. Så fint, tänkte jag som inte läst något av Maria Gripe tidigare.  Jag läste inte typiska ungdoms-klassiker alls som ung. Jag läste B Wahlströms grön- och rödryggade böcker.  Av de rödryggade läste jag i stort sett bara hästböckerna, allra mest om Annika. De grönryggade böckerna om tvillingdeckarna Klas och Göran fanns att låna av äldre pojkar.

Nå nå. Jag lånade Agnes Cecilia via Elib direkt ned i iPaden, ett sådant behagligt sätt att läsa på. Boken är snabbläst och mycket välskriven med olika  tidsnivåer och magisk realism. Den nutida föräldraslösa Nora med stark känsla av övergivenhet och det övernaturliga nystandet efter vem denna Agnes Cecilia egentligen var. Det händer oväntade saker i lägenheten och vem är kvinnan som uppmanar Nora att hämta en docka i en butik i Stockholm? Dockan med sitt intensiva ansikte som hjälper Nora att hitta svar.

Jag vet att jag läst en sån fin text om Nora, jag tror det var Vixxtoria som skrev den, men jag kan inte hitta den. Men mer om boken går att läsa hos  Helena.

Agnes Cecilia – en sällsam historia. Maria Gripe. Utgiven av Bonnier Carlsen men senast dök den upp i Albert Bonniers fina klassikerbox.

- – - – -

För Alla Mina Barn läste jag inte heller Gripe. Jag tror jag slutade högläsa för dem när de var åtta eller så, stackars barn. Sen fick de hanka sig fram själva när det gällde läsningen.

Vill man analysera mina ungdomliga läsvanor kan man läsa om dem här.

Foto

Släppfester

havet genom kikare

Sara Paborn, författare till Släktfeber kommer nu med sin andra roman Tuppen och havet. Det firades fint på Brombergs förlag igår med god påskbuffé och en glimrande författare. Hon fick beröm av sin förläggare för att ha klarat av den där svåra Andra Romanen och själv säger hon att det handlade om hårt arbete, mycket redigering och en gnutta magi.

Innan Paborn läste de inledande styckena ur Tuppen och havet berättade hon att hon hade skrivit på en helt annan roman när den här inledningen plötsligt kom till henne för ett par år sedan. Knappt något av inledningen har ändrats i det annars ganska mödosamma författandet. ”Jag har varit sjösjuk i två år, men nu är jag klar”.

Kulturbloggen hade kamera med.

Copacabana firades Isnätterna av Malin Isaksson tillsammans med bål och marmeladmackor. X-Publishing förlägger boken. Isaksson vill att litteratur ska vara som den här festen. Att man skriver vidare på texten, gullar och stångas med den. Många unga författare hade gjort det och inspirerats till både bild, text och musik som de presenterade under kvällen. Fantastiskt!

Flaskposten hade kamera med.

 

Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström

Akaporr, vem började använda ordet? Någon på Bokhora tror jag.  Johanna L? Exbokhoran Helena? Hursomhelst, när vi samlas för att diskutera genren under ledning av Breakfast BookClub och En bokcirkel för alla, är vi inte rörande överens om var gränsen ska dras  för att en bok ska kvala in i genren akaporr (nog älskar vi sådana gränsdragningsdiskussioner inom litteraturen,va!) Berättelsen ska utspela sig i skolmiljö som tydligt påverkar historien, så långt var alla med, men inte vilken skolmiljö som helst duger utan det ska vara internatskole-miljö. Den isolerade hela-dygnet-präglade skolvärlden. Typiska exempel är dagens samtalsbok Ränderna går aldrig ur och tungviktaren Den hemliga historien.

Men andra tycker inte att det räcker med den akademiska miljön, utan vill att det också ska finnas något längtansfullt och lockande i boken – man ska vilja bege sig till skolan! – och då åker onekligen Ränderna går aldrig ur för den skapar inte ett sug till Sigtunaskolan Humanistiska Läroverk just.

Till den skolan har ändå Elin längtat. Hon kan inte förstå att hennes mamma, som också gick sin gymnasietid där, inte berättar mer om hur fint och fantastiskt tre år på skolan kan vara. Elin vill verkligen bryta med sitt gamla liv i det urtrista Gimo och inordnar sig i allt på skolan och elevhemmet Berga. Ytan är viktig och så länge den är okej kan mycket tolereras.

Jag erkänner att jag blev lockad av att läsa om Sigtuna-skolan. Tanken på hemliga nätverk och vi-hjälper-varandra samt diverse massmediala utrop kring urartade invigningslekar kittlade en småsnaskig skvallernerv i min kropp. Just det är också min behållning i den här boken, även om den inte alls avslöjar några skandaler. Boken blir i stället ett slags socialrealistiskt reportage för när veckorna går känner Elin sig alltmer splittrad mellan den hierarkiska ordningen på skolan, klasskillnader och längtan efter jämställd vänskap. Boken var snabbläst men lämnar mig ganska oberörd. Kritiken från Elins sida blir vacklande men bränner aldrig till.

Men det här med akaporr då. För mig kan akaporr gärna vara riktigt akademisk. Kursplaner och begreppsdiskussioner och diskursanalys får gärna strösslas i en sådan roman. Här borde Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl vara helt i min smak men:

Jag önskade att jag skulle tycka om den här boken därför att jag borde göra det. akaporr och litteraturreferenser oavbrutet. Men det var just det. Dessa eviga referenser blir för mig bara ett pladdrande och jag ställer mig upp och skriker: ”ge mig en haiku att läsa”. Jag läste 150 sidor, sen gav jag upp.

Breakfast BookClub listar flera titlar (de feta har jag läst)

Curtis Sittenfeld – I en klass för sig
Donna Tarrt – Den hemliga historien
Jean Webster – Pappa Långben
Jean Webster – Patty
Agnes Hellström – Ränderna går aldrig ur
Carol Goodman – De döda språkens sjö
Jan Guillou – Ondskan
Amanda Hellberg – Döden på en blek häst
Ronna Jaffe – Klassträffen
Marisha Pessl – Fördjupade studier i katastroffysik
Matthew Pearl – Danteklubben

och från dagens brunchträff kommer ytterligare ett par titlar som Poison tree och A Gate at the Stairs.  Jag tänker också på The Group som handlar om åtta kvinnor som alla examinerats på Vassar collage och som nu träffas igen i vuxen ålder på en av kvinnornas begravning. Inte så mycket kursplaner, men campus och lärare.

Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget.  Jag blir plötsligt tveksam till hela akaporr-idén. Jag kanske blandar ihop korten. För den där superakademiska romanen med diskurser och begreppsutredning som jag vill ha, finns den egentligen? Blir akaporr inget annat än internatskolelitteratur?

Svar till ”tveksam”

Ränderna går aldrig ur. Agnes Hellström. Utgiven av Forum 2009

- – - – -

Boktoka är mera positivt inställd. En bokcirkel för alla tycker att det är en bra debut.

foto

 

 

 

 

 

Bokcirklar

För ett år sedan: Jag kunde inte fatta att jag inte var medlem i en bokcirkel. JAG – inte med i en bokcirkel. Det var som att vara en duktig fotbollsspelare men aldrig vara på plan. *Host*, nåja, det där var en väldigt dålig liknelse. Jag backar, bokläsande är just ingen lagsport. Och pratat med andra läsare om böcker, det har jag förstås alltid gjort. Men en Riktig Bokcirkel. Där man bestämmer en bok som alla ska läsa och så träffas man och diskuterar den på en bestämd och återkommande tid, en sån vore fint, tänkte jag då för ett år sedan. Planer smiddes. Brev skickades ut. De utvalda tackade ja och så småningom föll allt på plats: Och jag är numera medlem i mitt Bokcirklarnas Dream Team! Vi träffas var sjätte vecka och väljer högst rättvist bok varsin gång. Nästa gång läser vi Magnus Dahlström Spådom.

En bokcirkel för alla pratar Nattfjäril

Men inte nog med det: 2010 var verkligen nystartsåret för bokcirklar. Driftiga Karin Berg har En bokcirkel för alla med bokcirklar både på nätet och caféer. Jag har till exempel diskuterat Christina Stiellis Jag älskar dig inte och Jessica Kolterjahns Nattfjäril med intressanta människor som jag inte säkert inte skulle ha träffat annars.  Utöver det har jag pratat allmänt om spänningslitteratur i kombination med Afternoon tea och senare i mars har man en brunch med akaporr-tema* tillsammans med Breakfast book club Sthlm. Frukostbokklubben, med Petra Jankov Picha som smart  ledare, träffas varje månad på Vetekatten och äter frukost och diskuterar månadens bok. Senast jag var med hade vi läst Alex Shulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Läs om bokcirklarna  i Bibliotek i fokus.

Så numera: kalendern är härligt strösslad med bokcirkelträffar. Kanske vi ses?

- – - – -

Fotot är hämtat från En bokcirkel för alla.

*Mamma: akaporr är det när böcker utspelar sig i akademisk miljö, ingenting annat.

 

 

Långa svansen

Stockholms stadsbibliotek har bloggen – Långa svansen -  där Harald Hultqvist bloggar

om de fynd jag gör i hyllorna på Stadsbiblioteket. Framförallt letar jag i källarmagasinet och högst upp under taket. Där står böcker som ibland inte varit utlånade på många år, men som det finns all anledning att plocka fram igen. Kanske kan mina egna strövtåg i biblioteket locka andra att leta sig förbi det självklara och läsa bredare i samtiden och djupare i historien.

Ni följer väl Långa svansen på Twitter? Den första meningen i en roman. Lockar till läsning.Om inte annat.

Fortsättning följer…

Bloggkväll på Stockholms stadsbibliotek

Onsdag kväll kommer bokbloggen att stå i fokus under ett samtal på Stockholms stadsbibliotek. Det är Johanna Ö och Helena från Bokhora, bloggen Boktoka samt jag själv som tillsammans med Mats Kempe och Håkan Bravinger som deltar. Klockan 19 börjar det hela i rotundan. Kom dit!

Zac OÝeah på Världsbiblioteket

När jag för många år sedan skulle resa till USA för första gången letade jag litteratur om landet och sprang då på Zac OÝeah och hans USA-bok. Han är en kille jag gillar och jag har fortsatt att läsa hans alster. Han bor i Indien numera.

På onsdag den 20:e februari klockan 16.00 kommer han till Världsbiblioteket på södermalm, Stokcholm, och pratar om sin nya bok Mahatma! om Mahatma Gandhis liv.

http://www.solidaritetshuset.nu/cgi-bin/solhus.cgi

En dag på biblioteket

Jag är boklånare av ganska stora mått, mindre nu än förr. Min lånekortsbunt är stor eftersom jag gärna skaffar mig ett kort när jag stannar längre än en vecka i en stad.

Häromdagen var jag på huvudbibblo på Sveavägen, vilket inte händer så ofta. Jag strosade runt någon timme och här kommer mina tips bibblo-ledningen för ett ännu bättre bibliotek:

- Exponera böckerna tydligare: Hyllorna runt väggarna i ”Rotundan” blir som tapeter. Det är viktigt att exponera böcker så att jag som låntagare får lust och inspiration att välja böcker. Plocka fram somligt ur hyllorna och ordna på nya sätt: Månadens läsares topp-fem-lista eller Arkitektur i skönlitteratur kan vara exempel på tema-hyllor.

 

- Boktips i datorn. Idag finns många intressanta bokbloggar som skriver om böcker! Ställ upp en dator och ha några bokmärken så att man lätt kan gå in till ”månadens fem bokbloggar” och se vad de rekommenderar! Gärna med några av deras bokval i nära anslutning.

- Boktips från personalen. När jag var där satt två personal bakom skrivbord och säkert hade de svarat vänligt om jag frågat. Men jag vill att det ska finnas bibliotekarier ute ”på golvet” med en tydlig inriktning att hjälpa just mig! Kanske en skylt med ”biblioteksvärd” eller liknande. Och allra minst en hylla med ”Vi rekommenderar!”

- Sköna läsplatser! Jag ville provläsa några inledningssidor på ett par böcker och slog mig ner på de svarta runda sittplatserna. Inte särskilt bekvämt. Visst vill ni att vi låntagare ska vara på biblioteket? Ge oss några sköna fåtöljer så gör vi det!

Och sist men verkligen inte minst:

- Flera exemplar av nya böcker! Jag hade en lista på tre böcker jag skulle låna, men alla var utlånade. Så kan det vara. Men ett skäl tror jag är att det bara köps in ett eller två exemplar. Köp många fler (fem?) exemplar av nya populära böcker! Och mycket mera pocket.