Sökresultat för berlin — 10 artiklar
22 juni 2010
Hemsökelse av Jenny Erpenbeck
Ramberg-hytten här 20 tämligen välplanerade kvadratmetrar men inredningen är till för kortare vistelser. Jag ritar om, fyller på med 10 kvm och får den stuga på 30 som skulle kunna vara vårt lantställe i stället för det ren.obj. vi har nu. Stoppar ritningen i väskan och kliver på bussen för resa till Svolvaer.
Vårt sjöhus där är sig likt. Ebben och floden är stark som i Ramberg men här ser vi den i stället genom att vattnet höjer och sänker sig med 2 meter i utanför fönstret. När det regnar ligger jag och läser Hemsökelse.
Det var en gång ett obyggt hus, strax utanför Berlin. I huset skulle Klara bo men hon blev galen och gick i sjön. Sen byggdes huset. Samtidigt anlades också Trädgården. Trädgårdsmästaren och hans trädgård blir kontinuiteten i det flöde av människor som flyttar in och flyttar ut. Marken odlas upp. Sköts. Hål för nya växter grävs och kompostjord fylls däri.
Plantor vattnas. Gräs spirar. Torra kvistar knipsas av och trädens grenar sägas ner, huggs i lagom stora bitar inför vinterns brasor.
I huset kommer och går människorna. Präglar och präglas av den Rådande Situationen i Europa med världskrig och nya maktförhållanden.
För övrigt är det bara trams att hus behöver människor. Hus behöver inget som helst.
skriver Erlend Loe så påpassligt i den parallell-lästa Volvo lastvagnar. Måhända sant. Oavsett vad huset i Hemsökelse behöver är det huvudperson i romanen. Om det är människorna som söker ett hem eller om huset är hemsökt får bli osagt.
Hemsökelse. Jenny Erpenback.
25 april 2010
Nya sagor från Berlin
Vi bor
Att bo på hostel är särskilt. Vårt hostel är särskilt särskilt från annat sorts boende. Här vindlar korridorerna och den tunna heltäckningsmattan är klistrad direkt på den råfuktiga betongen. Jag betalar 14 euro för min sängplats. Vi har toalett och dusch på rummet. Vi är nöjda. Men vi vindlar i de många och långa korridorerna på gränsen till Prenzlauer Berg.
Vi ser
Att vara högt uppe i torn tycker vi om. Vi köar endast 45 minuter för att ta oss upp i den vackra glaskupolen på riksdagshuset. Vi köar nästan inte alls för att låta hissen ta oss de 204 metrarna upp till silverkulan i TV-tornet på Alexanderplatz. Med kartan i handen går vi varv efter varv och plötsligt förstår vi hur allt hänger samman. Vi älskar Alexanderplatz – den fulaste platsen i världen.
Alexanderplatz kallas idag rätt allmänt för en betongöken, eine Betonwüste. Det handlar om en betongöken som är ingärdad av en lång räcka realsocialistiska byggnader.
En galen utflykt gör vi till Tropical Island. Med 6 grader i Berlin lapar vi sol och parasolldrinkar i 29 graders tropisk värme.
Vi läser
Historiska magasin guidar oss bland Hitlers och DDR-tidens monumentala byggnader . Lonely planets guidebok får oss att svänga cykeln på nya vägar i Kreutzberg. Och det är Nils Erik Forsgårds 10115, Berlin och Jan Mosanders Berlin som får oss att älska Berlin ännu lite mer och bläddra i kalendern. När kan vi åka nästa gång?
18 april 2010
Jag packar min väska för Berlin
En vecka vårlig Berlin-luft önskar jag mig. Med tanke på vulkanen med det vackra namnet är jag glad att vi valt tåg. Idén var att packa med Blonde av J C Oates. men när jag startläste den blev ögonen alldeles krångliga av den lilla stilen. Starkare glasögon?!? Tar med den ändå. Och Mina revolutioner av Hari Kunzuru. Den kombinationen är jag nöjd med.
För övrigt är guiderna med.
25 mars 2010
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Att konstruera en mamma. Nej. Det är inte vad författaren vill. I stället tänker hon att hon kan skriva en europeisk historia där mamma står i ett litet hörn och ser spännande och vacker ut, inte i mitten med historien runt omkring sig.
1900-talets Europa är en fängslande plats och stundtals också skrämmande och sorglig. Charlotte Hirdman är där, närvarande. Hon rör sig mellan olika länder, i olika roller. Bukarest-Oxford-Bokovina-Berlin-Moskva-Köpenhamn-Paris-Sverige. Grevinna, kommunistisk kamrat. Hustru och mamma. I spåren finns egna och andras brev och dagböcker, vännernas memoarer och biografier och Yvonne Hirdman lyckas skapa en tydlig bild av Europa samtidigt som en historia om sin mamma.
Ibland störs jag av att känslan att vara på plats, fiktionens låtsaslek, ständigt bryts. Men när jag avslutar boken tror jag att det sättet att skriva är det som gör boken mer läsvärd. Som läsare blir jag författarens parallella pusselläggare, sugs med i hennes byggande.Och hon berättar en engagerande historia om sin mamma.
Så visst har det blivit historia – med mamma. Men samtidigt har det också blivit mer mamma. Så pass mycket att hon fått lite mer än konturer, blivit lite mer än en gestalt som anas i hörnen.
Den röda grevinnan. Yvonne Hirdman.
14 mars 2010
Berlin – läsrapport
Det drar ihop sig för Berlinresa. Denna gång bor vi i nordöstliga delar av staden, på gränsen till Prenzlauer Berg. Även om en resa kommer innan Berlin-dito läser jag uppbygglig Berlin-litteratur. Jan Mosanders Berlin – krutrök, murbruk och delikatessdiskar. Författaren är journalist och skriver här mkt bra om intressanta människor/platser/händelser och ger regelrätt guidning gå där, åk dit.
Till exempel: Buss 100 är en god linje att fara från väst (zoo) till öst (Alexanderplatz) och få sight-seeing under tiden.
Sagor från Berlin 1-3 från resan i höstas.
7 mars 2010
Farväl till Berlin
Sportlovets sista utlästa bok är en omläsning. Farväl till Berlin. Christopher Isherwood befann sig i Berlin mellan 1928 och 1933, strax innan Hitlers maktövertagande. Boken består av sex berättelser som kan läsas fristående eller tillsammans. Han skrev boken 1939 och hade alltså ett visst perspektiv när han skildrar den turbulenta och obehagliga stämning som fanns i staden. Obehaglig men samtidigt wildn’crazy på sitt sätt. Farväl till Berlin är boken bakom filmen Cabaret.
En enda man är en annan roman av Isherwood, skriven 1964 och översatt till svenska 2005. Nu filmad – extremt snyggt – med Colin Firth i huvudrollen. Salamonski, förlaget som givit ut romanen, skriver på sin blogg Kulturbilagan att:
Bortsätt från en svavelosande recension så fick boken väldigt fint mottagande i pressen. Men det finns fortfarande en pall böcker kvar och jag skulle vilja pocka lite på er uppmärksamhet angående denna fantastiska, och fina, bok nu när den blir aktuell igen.
Uppmärksamheten är pockad!
Farväl till Berlin. Christopher Isherwood.
——–
Till Berlin åker jag om några veckor. Om Berlin har jag bloggat.
3 mars 2010
Människor på hotell
Att vistas i hotellfoajér tycker jag mkt om. Hotellfoajén är en tidlös plats som innebär att jag är på resande fot – ett fint tillstånd – eller så kan jag låtsas att jag är det. Tidlösheten och äventyret finns inbyggd i atmosfären. Som just nu, när jag smyghänger på Grand hotell Stockholm för att få rätta känslan i bloggen om Människor på hotell.
20-talets Berlin. Ett annat Grand hotel* som bildar ramberättelsen i romanen. På hotellet finns personalen med sin hierarki, gästerna med sin. Jag läser om fabriksdirektören som ordnar en viktig affär. Den bittre läkaren som piggar upp sig när han efter alla år av ensamhet får sällskap. Prima ballerinan som börjar se slutet av sin karriär men av en slump faller i kärlek till en ”tveksam men godhjärtad man.” Portieren som väntar på att hans fru ska föda deras barn. Att läsa romanen är som att titta på en fin svartvit film på TCM.
Att stå här på Grand Hotell i Stockholm är nästan lika fint.
Människor på hotell. Vicki Baum.
—–
Noterat:
Om författaren Vicki Baum går att läsa på Stadsbibblos sida.
Boken blev film 1932!
* Se här.
26 februari 2010
Sportlovsläsning – enomdan
Jag startar mitt sportlov idag. Planerna att åka till Berlin är lagda på is (HAHAHA!) eftersom det är kallt och snöigt. I stället stannar jag i det lika kalla och snöiga Stockholm och de sköna röda sofforna. Min plan är att ha Enskilt Bok-kollo. En bok om dagen och jag startar idag med Herr Arnes penningar. Den bok jag läste när jag var sjutton år, avskydde av hela mitt hjärta och ännu inte riktigthar förlåtit Selma Lagerlöf för. Men nu är det de sista timmarna av Ett hem utan böckers läsutmaning och efter alla dessa år, Selma, borde jag väl ha blivt en annan människa?
Mot ännu en sommar av Janet Frame och En station från Paradiset av Mariette Glodeck är helgens böcker.
7 november 2009
Sagor från Berlin – 3 av 3
Hela staden är monumental och minnesmärkt. Glöm inte kriget. Glöm inte förintelse av alla slag. Glöm inte vem som bodde här. Glöm inte vem som fängslades. Glöm inte vem som hade makten. Glöm inte.
Vi vandrar runt och imponeras och förfäras av det som står kvar, det som tagits om hand, det som byggts nytt. Vi planerar nästa resa hit.
Kompanjoner:
Brev från nollpunkten. Peter Englund
Ulrike och kriget. Vibeke Olsson
18 oktober 2009
Sagor från Berlin 2 av 3
Det enda jag vill säga med det här, C, är att jag är ute en heldag i Berlin på egen hand och i huvudsak tittar på gravar. Grave-spotting. Minsann, ska det till ett engelskt uttryck för att riktigt sätta fingret på det jag gärna gör på mina resor? Berlin är inget undantag.
Vallgrens första kapitel heter kyrkogårdsprolog. Här låter han till exempel olika döda människor som är begravda på gravplatsen Dorotheenfriedhof återuppstå i essäistiskt format. På Dorotheenfriedhof ligger till exempel Bertold Brecht med sin skådespelande hustru Helene Weigel. Här hittar man också Hegels gravplats. Men det är egentligen inte kända människors gravar som är mitt fokus även om också dessa är intressanta. nej, det är gravar och gravplatser i allmänhet jag gärna studerar. Riter kring döden är intressanta.
Jo, jag fotograferade några intressanta gravar, men ska jag egentligen visa den minimalistiska graven som får mig att tänka på Japan? Eller den handsnidade träfiguren? Eller räcker det bara att jag rekommenderar alla Berlin-besökare att också gå till Dorotheenfriedhof ?
