Som man ropar av Stieg Trenter

Journalisten Gerhard Andersson får hastigt ändra sina semesterplaner. Vad ska han hitta på, pank som han är? Av en kompis får han låna en stuga i Värmland där han tänker sola, bada och vila under några veckor. Men nu är det här en deckare så ganska snart dyker en död man upp. Och en vacker kvinna dessutom. Men är mannen verkligen död? Hur kommer det sig i så fall att att han några veckor senare hamnar bakom Gerhard i farkosten på Gröna lund?

Här är en rafflande intrig i brinnande världskrig. Norska motståndsrörelsen och gestapo kämpar med varandra i sommarstockholm. Uppgörelsen är ett krig med skyttevärn och huvudpersonerna är tuffa:

Vad som sedan hände kan jag dåligt redogöra för. Dels hände det så fort och dels dansade allting runt för mig. Jag hade en suddig föreställning av att Katja slet pistolen ur min hand och släpade mig ett stycke uppför diket. Genom en virvlande dimma , såg jag hur hon lutade sig mot dikeskanten, hur hon spejade, siktade gav eld. Till svar kom en veritabel bredsida. Det knallade, tjöt och visslade och mitt i kulregnet stod Katja som en annan valkyria. Med ett enda fattigt skott kvar i sin pistol.

Inte den bästa bok jag läst precis. Men rolig på så sätt att den har både Mickey Spillane-feeling och tidsanda. Och en hel del Stockholm, vilket är min stora poäng med att läsa om Trenter-böckerna. Och se omslaget. Helt fantastiskt!

Nästa i raden är Farlig fåfänga.

Som man ropar…  Stig Trenter. Utgiven av Albert Bonniers . Boken kom ut 1944, min upplaga ingår i förlagets Zebra-serie och kom 1964.

- – - – -

Tidigare om Trenter.

 

Kommentarer (1)

  1. Karin skriver:

    och ja just ja. Jag har just senkommet börjat på en Trentersommar också. Men det blir nog snarast en Trenterhöst (Trentervinter med förallandel)

Lämna en kommentar