Strandmannen av Peter Kihlgård

Min strand

Genom åren, genom flyttar och i utrensningar har den här romanen följt med. Jag köpte den 1993 för titeln och omslagets strandbild. Strandmannen, han som lever på stränderna över hela världen. Nu läser jag den äntligen. Och visst är stränderna där, och visst är mannen där. Men där jag trodde att jag i hyllan sparat en roman om ett enkelt liv vid havet, är det här en roman om flykt och ångest och ovilja till ansvar. Jag är inte ledsen över det.

Strandmannen är konstnär och ägnar numer sina dagar åt att bygga stora sandskulpturer. Antikens De tre gracernaSpringande kvinnor på stranden av Picasso,  konstnären kan med en perfekt fuktad sand skapa de mest fantastiska konstverk. Turisterna oooh:ar och aaah:ar.  Stoppar pengar i hans hink. Han livnär sig. Och nästa dag har väder och tidvatten brutit ned hans verk. Men det spelar ingen roll. Det kommer nya dagar. Nya händelser. Nya katastrofer som tvingar honom att dra vidare från strand till strand till strand.

Berättargreppet är så bra och intressant. Perspektivet ligger hos konstnären, men det är i en ständig dialog eller kanske hellre monolog som historien berättas. Vi hör som regel bara konsnären själv när han samtalar med de fyra kvinnorna i sitt liv: systern, mamman, dottern och den före detta hustrun.

Jag säger:
Hej!
Jag säger:
Välkommen.
Jag säger:
Kom närmare, kom! Sätt dig här på muren med mig. Nu på förmiddagen, i kistimmarna, är den fortfarande sval. Du behöver inte vara rädd att bränna låren. Här, vid den stora trappan är den extra len eftersom det är marmorstoft i putsen.

Han?
Han, där i batiksarong, turkoshalsband och färgat hår?
Det är bronsadoren; en raktigenom seriös solare, analytisk strategisk, beräknande.

Bit för bit berättas om vad som har hänt. Varför är han just här på den här stranden? Varför måste han dra vidare?  Inte alltid sant. Berättarglädjen och förmågan att ljuga, han besitter dem båda.  Allt inramas av konsten.

Strandmannen. Peter Kihlgård. Utgiven av Bonnier Alba 1992 (som inte längre finns, tror jag). Min utgåva är utgiven av Pocket Express 1993. Trots att boken snart är tjugo år gammal går den att köpa på Adlibris. Om än med ett annat omslag som lockade mig att köpa boken.

 

 

 

Reading in Bed av Sue Gee

Reading in bed – läsa i sängen – är något jag mycket sällan gör. Helt enkelt för att jag ofelbart somnar efter 30 sek. Men det verkar charmigt att ligga där och läsa en stund innan sovdags. Så gör Dido och Jeffrey i romanen med just det intagande namnet Reading in Bed. Boken är en  vardaglig berättelse med Dido och Georgia som huvudpersoner, två kvinnor i pensionsåldern. Dido är gift med Jeffrey , de bor i York och har två vuxna barn och ett par barnbarn. Georgia är änka sen ett par år tillbaka och har en dotter, Chloe.

Utgångspunkten tas när Georgia och Dido är på hemväg från en stor bokmässa, lockande inledning inte sant! Och genom hela boken finns litteraturen med. De samtalar om den, de läser den, de diskuterar vad som är lämpligt att läsa i kriser. För kriser blir det förstås. Sjukdomar, död, lidande. Onödiga men självklara delar av livet.

Minns ni biblioterapin? Jag hittade ju en artikel i Independent när jag var i London i våras. Ett tips som Georgia kunde få är After you’d gone av Maggie O’Farrell. Kanske skulle det hjälpa henne en smula när hon fylls av en allt starkare övertygelse om att hennes döde man kommer tillbaka. Jeffrey kunde ha läst The Elephant’s Journey av José Saramago i sängen med Dido istället för att intressera sig för annat. Och Dido, som blir svårt sjuk grubblar över vad man ska läsa  på sjukhuset, tycker inte att den samtida litteraturen ger tillräckligt tröst. Hon kunde få läsa den här romanen, Reading i Bed. För den är trösterik.

Men trots litteraturströsslandet och det trösterika hoppar jag ändå en del i boken. Den blir lite långtråkig, faktisk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det tar tid och blir omständligt med karaktärsbyggandet och kanske filtrerar språket så att jag blir betraktande istället för inkännande. Provasjälva. Mejla mig om du vill ha boken.

Reading in Bed. Sue Gee. Utgiven 2007 av Headline Publishing Group.

Omvärldsbevakningen går i mål

Vixxtoria läser spännande saker  – bruxar och instruktioner! Man får på köpet ett stycke teknisk historia. Jag är inte lika samlande. Åker apparaten/möbeln ut, åker också bruxen samma väg.

Lyran vilar sommar just nu, väl unnad, men rapporterar om Jag tror jag älskar dig. Den har jag också läst och vill skriva om. Men jag letar efter en fantastisk bild på min klasskompis som stod och grät av kärlek till Cassidy på Gröna lund en sommar på 70-talet. Även Ord och inga visor lever boksommarliv. Gå in och titta på hennes fina sommarlivsbilder! En av dem föreställer en väg (och brevlådor). I romanen jag läser nu, Bastarden från Istanbul, berättas om ett café där en hel vägg är täckt av tavlor på just vägar. Poängen är att man ska kunna drömma sig bort, i tanken ställa sig i en av bilderna och bara börja gå. Mot nya tider, nya platser, nya böcker.

Snowflakes in rain har det betydligt slitigare när hon läser talspråkliga dialoger i There eyes were watching God av Zora Neale Hurston. Jag blir inte attraherad utan väntar på din rapport i stället, Snowflake. Den engelska bok jag själv läser, Reading in bed, är inte helt enkel trots sin ganska vardagliga händelseutveckling. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger för att riktigt fatta. Tidskrävande. Tur att jag gillar boken. Full av litterära referenser. Lite mycket pensionärstillvaro och barnbarn dock.

Mrs B i London skriver texter om matens betydelse i litteraturen. Vilken intressant uppgift! Jag vill genast göra samma sak. I boken jag nu läser, den engelska alltså, är själva middagarna betydelsefulla men vad äter de? Nej, det får jag inte veta. Hursomhelst ska jag nog göra en liten matfördjupning i böckerna till hösten.

”Nu kan även jag sälla mig till dom som har läst Linwood Barclay och gillat, störtgillat!” skriver Paperback lover. Jag tycker också om att sälla mig till dom som gillar men vet inte vem LB är. Jag läser på och förstår att här handlar det om spänning, brott och troligen blod. Jag hummar lite.

Men sådär ! Då har jag bevakat semesteraktiviteter hos flera, men inte alla, bokbloggar. Jag har fått sedvanliga goda råd om böcker, resor och aktiviteter. Tack! Och till er om jag inte besökt: känn er inte försummade utan njut av sommaren. Den blir inte bättre än så här.

Dagens plan: Jag tar min cykel ombord på lokalbåten till Djurgården.

Tidigare omvärldsbevakningar

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

När Alla Mina Barn bodde hemma kommunicerade vi vid behov pappersvis. Inte via postit-lappar som i Livet på en kylskåpsdörr utan i ett smalt kollegieblock. Förmodligen sådant som man skulle skicka sms om eller ringa till mobilen för att säga. Jag har sparat de där blocken. När vi läser dem idag konstaterar vi att innehållet är ganska enahanda. Det handlar om meddelanden om var man är, när man kommer hem och vad middagen kommer att bestå av. Ungefär som bilden här bredvid. Ibland kunde en längre konversation pågå på samma sida men oftast var det ett meddelande från mig till dem.

Livet på en kylskåpsdörr fungerar på ungefär samma sätt, men med den väsentliga skillnaden att mamman i romanen blir sjuk och att också information om sjukdomen och känslor kring det också kommuniceras. Genom de korta budskapen blir det mycket som blir underförstått. Man förstår verkligen hur jobbig deras situation är.

Spoilervarning nu: Jag är mycket känslig för böcker där mammor dör och mycket riktigt svider det till i slutet. Men inte förrän då. Boken är väldigt lättläst eftersom den just bara återger lapp-konversationen. Det är en  väl genomförd idé. Men blir också en smula långtråkig efter ett tag, även om sjukdomen trappas upp och allt blir värre och värre.

Livet på en kylskåpsdörr. Alice Kuipers. Utgiven av Forum 2008.

- – - – -

Fiktiviteter läste den också kvickt (för kvickt?) Bokmania rekommenderar den till både tonåringar och deras föräldrar.

 

10 franska romaner

Butter tar ordet listar dagen till ära 10 bra franska böcker och har tidigare listat 10 bra franska romaner.  Jag säger också Vive la France och skulle kanske bara länka till Sekwa eller Elisabeth Grates  för en 10-lista. Men det är fusk så här kommer min lista över 10 romaner med fransk anknytning jag har läst de senare åren:

Livet en bruksanvisning av Georges Perec. Den bästa!! Sedan kommer utan inbördes ordning:

Ät mig. Agnès Desarthe

Utrop av Céline Curiol

Överflödet – fabriken av Leslie Kaplan

No och jag. Delphine de Vigan.

Jag var bakom dig av Nicolas Fargues.

Tillsammans är man mindre ensam. Anna Gavalda.

En familjeflickas memoarer. Simone de Beauvoir.

White. Marie Darrieussecq

Halv elva en sommarkväll. Marguerite Duras.

 

 

 

 

 

 

Varför är det så ont om X, Y och Ä?

Senaste boksorteringen visade vissa brister i alfabetet. Det har jag naturligtvis bloggat om tidigare. Mitt tänkande är alltid cirkelformat. Jag tänker, glömmer och återkommer. Jag tycker som sagt inte om det ofullständiga. Jag ogillar saknade bitar. Hål. Olagda pussel.  Jag läser gärna författare metodiskt – från första boken och framåt.

När jag första januari 2009 konstaterar att Q, U, X, Y, Z, Å och Ä saknas i bloggens bokarkiv får jag hjälp med böcker att läsa för att såväl få läsglädje som fullständighet. Q, Anna Quindlen, och U, Dubravka Ugresic och Å, Daniel Åberg. Men ännu saknas X, Y och Ä.

Skam den som ger sig. När nu bloggen snart fyller sex år vill jag knäcka de tre sista författar-bokstäverna.

X som i ?

Y som i?

Ä som i?

Har ni tagit semester eller kommer ni att hjälpa mig?

Ännu en omvärldsbevakning

Jag läser ohyggligt många bokbloggar. Känns det som. Inte minst när jag varit på internetfritt land och vill se efter vad alla andra har gjort sen sist. Somliga av skribenterna träffar jag stundom livs levande. Som Marie på En och annan bok. När jag håller på med Stieg Trenter ägnar hon sig åt Maria Lang (vilket hon delar med flera andra bokbloggare i sommar, tror jag). Enligt O-Linda (som jag ätit middag tillsammans med) i Göteborg har just gett upp Norrlands svårmod. Jag kommer inte ens börja.

Tålamod hos Martina på Ett hem utan böcker. Hon har väntat i 1,5 år (!) på den tredje boken i serien Newbury & Hobbes Investigation. Eftersom jag går igång på serier läser jag vidare och får lära mig att det här handlar om zombie steampunk. Jag förvirras omedelbart. Länken till wikipedia hjälper mig en smula. Steampunk alltså, ännu ett område som är en vit fläck på min kulturella karta. * Här kan man ladda ner The Shattered Teacup av just Georg Mann. Sexton pdf-sidor. Kvällsläsning!

Fiktiviteter-Helena är gone reading. Missa inte hennes sommarläsningshög under benämningen ”optimistisk bokstapel!” Min idé är att läsa en bok varannan dag under sommaren. Det går ganska bra, tror jag, har inte just räknat. Däremot skulle mitt sommarlov behöva vara till jul om jag skulle hinna med böckerna jag har lagt fram till mig själv. Jag köper dessutom ännu fler i en aldrig sinande ström! Roligt, roligt och huvudsaken är ju att jag får läsa. Fru E läser Erin Kelly och det känns som om jag också ska, vill eller borde göra det. Jag tittar på omslaget som ser obehagligt insugande ut.

Hermia har också ett landet. Dit har hon med sig en bokhög, förstås. Nabokovs Lolita ligger överst, i översättning av Ari Fioretos. Den översättningen skulle jag också vilja göra. Hermia är på en ö och har nära till vattnet. Från mitt land tar det 15 minuter att gå till vattnet och 45 minuter att gå tillbaka. Huset ligger nämligen på toppen av ett berg.  Siv på (inte så) anonyma biblioholister är på Berlin (som vanligt) och presenterar Gatans litteratur. Det gör jag också här som avslutning på dagens bloggrunda.

 

 

*Det kan vara så att jag har lärt mig om saken tidigare, men ofrivilligt raderat informationen.

The London Eye Mystery av Siobhan Dowd

Ett helt annat hjul

Moster Gloria och kusin Salim ska flytta till New York och vill komma och säga adjö till Ted och hans familj i London. Ted, som är berättarperson, beskriver sig själv som en pojke med en hjärna som fungerar annorlunda än andras. Han är logisk, insnöad på väder men har svårt att läsa av andras känslor.

Vad ska kusinerna hitta på för kul nu då de fått besök? Salim kommer med den goda idén att de ska åka det stora pariserhjulet London Eye. Som vanligt är biljettkön lång. Men plötsligt kommer en man fram och erbjuder dem en biljett då han ”plötsligt drabbats av höjdskräck”. Eftersom Salim aldrig åkt hjulet får förstås han ta biljetten.

Salim vinkar och  kliver ombord. Men trettio minuter senare kliver ingen Salim ur gondolen. Han är spårlöst försvunnen.

Somewhere, somehow, in the thirty minutes of riding the Eye, in his sealed capsule, he had vanished off the face of earth. This is how having a funny brain that runs on a different operating system from other people’s helped me to figure out what had happened.

Smart bok med hög spänningsfaktor för unga. Jag läste i ett vips.

The London Eye Mystery. Siobhan Dowd.  Utgiven av David Fickling Books 2007.

- – - – -

Camilla på Läsdagboken gav som så många gånger tipset. Tack! Hon tänker, precis som jag, på Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

 

 

Som man ropar av Stieg Trenter

Journalisten Gerhard Andersson får hastigt ändra sina semesterplaner. Vad ska han hitta på, pank som han är? Av en kompis får han låna en stuga i Värmland där han tänker sola, bada och vila under några veckor. Men nu är det här en deckare så ganska snart dyker en död man upp. Och en vacker kvinna dessutom. Men är mannen verkligen död? Hur kommer det sig i så fall att att han några veckor senare hamnar bakom Gerhard i farkosten på Gröna lund?

Här är en rafflande intrig i brinnande världskrig. Norska motståndsrörelsen och gestapo kämpar med varandra i sommarstockholm. Uppgörelsen är ett krig med skyttevärn och huvudpersonerna är tuffa:

Vad som sedan hände kan jag dåligt redogöra för. Dels hände det så fort och dels dansade allting runt för mig. Jag hade en suddig föreställning av att Katja slet pistolen ur min hand och släpade mig ett stycke uppför diket. Genom en virvlande dimma , såg jag hur hon lutade sig mot dikeskanten, hur hon spejade, siktade gav eld. Till svar kom en veritabel bredsida. Det knallade, tjöt och visslade och mitt i kulregnet stod Katja som en annan valkyria. Med ett enda fattigt skott kvar i sin pistol.

Inte den bästa bok jag läst precis. Men rolig på så sätt att den har både Mickey Spillane-feeling och tidsanda. Och en hel del Stockholm, vilket är min stora poäng med att läsa om Trenter-böckerna. Och se omslaget. Helt fantastiskt!

Nästa i raden är Farlig fåfänga.

Som man ropar…  Stig Trenter. Utgiven av Albert Bonniers . Boken kom ut 1944, min upplaga ingår i förlagets Zebra-serie och kom 1964.

- – - – -

Tidigare om Trenter.

 

Omvärldsbevakning 2

Och ni andra, vad har ni gjort när jag var ute på skärgårdstur?

Inspirerad av Bokomatens bröllop ger Calliope inspiration till andra giftaslystna. Synd att jag redan är gift. Men en bröllopstårta i form av böcker kan man förstås äta ändå. Dark Places lär mig att stava till Mississippi. Bland annat. Utöver det en lockande inbjudning till sitt nyförvärv. Ligger du i din fina trädgård och läser, Helena?

Den besatta nere i Varberg har fyllt upp sommarboksinköpskvoten nu och det är en vacker bokhögsbild som presenteras. I Varberg säljer man om somrarna böcker till kilopris. Fint va? Jag hade också fyllt min inköpskvot för sommarläsning. Men igår tryckte jag iväg en beställning ytterligare.

Emma har kommit ur det trista Läser-Inget-läget som drabbar den bästa då och då. The Hat Shop on the Corner gör susen. En seg november var jag i det där träsket och då var det Marian Keyes som drog upp mig.  En bokcirkel för alla presenterar i vanligt ordning mängder av boktips. Jag tar Anna J på orden och laddar ner Om inte nu så när på iPaden. Eva på En full bokhylla har hittat ett bibblo. Lycka!

Okej, det var dagens koll. Tack för uppdateringen. Nu går jag ut och cyklar.