Den hemliga gästen av Den hemliga gästen

Mitt första restaurangminne, och då menar jag inte OK-mackens grillbar i Västerås, utan på en riktigt fin restaurang med bordsservering och servil servitör var på en krog på Regeringsgatan i slutet av 60-talet. Jag minns inte namnet, jag minns inte ens vad jag åt men jag minns bonuspappa Lennarts sätt att betala. Han halade helt enkelt fram ett grönt kort  – ett jorokard – och vips, utan pengar hade han betalat för hela stora familjen. Fatta, man behöver inga pengar!*

Det första minnet av god krogmat är från Markurells, också i slutet av 60-talet. Restaurangen låg i hörnet Vasagatan/Mäster Samuelsgatan i Stockholm och var på den tiden riktigt hygglig. Mamma bjöd ”sin lilla flicka” och jag fick välja vad jag ville. Tom Collins valde jag då, men uppmanades att välja om,  från en annan sida av menyn. Då blev det räkcocktail. Faktum är att jag inte ätit en räkrätt som den på Markurells. Ett glas placerat i ett annat isfyllt glas, fyllt med stora fasta räkor, lite majo, dill och någon krydda. Inga grönsaker. Fantastiskt! Med åren har minnet av räkcocktailen troligen fått romantiskt skimmer och patina, men gott var det.

Jag läser mer om restauranger och mat än faktiskt går på krogen i Stockholm numera, trist men sant. DN:s På stans genomgångar och tester är roliga att läsa, jag bockar för i marginalen och noterar i minnet.  Dit ska vi gå! Men när vi väl går är det närhetsprincip och slump som avgör. En av DN:s krogkommissionärer har kommit ut med en bok som handlar om att gå på krogen. I ett smakligt danskt band, illustrerad av Stina Wirsén presenteras i ledig stil hur man får ut det mesta av sitt krogbesök, klassiker på menyn (Toast skagen t ex), vinkunskap och hur en yrkesätare arbetar. Boken fungerar som en uppslagsbok, förvisso subjektiv sådan, men innehållsrik. Varför är författaren hemlig? För att kunna fortsätta sitt jobb som krogkritiker. Men det är kulturellt:

I Sverige är bruket att matkritikerna testar anonymt lika traditionellt som sill på midsommar och skinka på jul.

Med den anonyma författaren – Den hemliga gästen – förstärker man förstås detta. Samtidigt är boken i hög grad också ett slags memoar med personliga minnen och uppfattningar, och därför tycker jag att det skulle finnas en finess med ett namn. Men kanske det inte skulle bli lika spännande då, inte heller lika ”uppslagsboks-sant”. Kul att läsa och bläddra i den är det hursomhelst.

Den hemliga gästen. Utgiven av Forum 2011

- – - – -

Tre matbloggar jag följer:

Om jag var din hemmafru.  Lisa Förare Winblads Matälskaren. Tre tjejer i köket.

*Lyckligtvis lärde jag mig kopplingen mellan kort-faktura-pengar så småningom.

Kommentarer (1)

  1. Emmas Bokhylla skriver:

    Ah, harlig bok! Jag alskar ocksa god mat, bruakr ha speciella matminnen fran platser jag besokt!

Lämna en kommentar