20 december 2010
På spåret
När det gäller sällskapsspel är jag inte särskilt entusiastisk. Spelar ett parti kort eller Yatzy gör jag för att vara vänlig men jag föreslår aldrig själv. Men jag gillar idén med sällskapsspel och sedan flera jular tillbaka har jag med hjälp av googlingar som ”årets spel” eller ”roligaste sällskapsspel” hittat en gemensam julklapp till den numera vuxna och utvidgade familjen. Vi har spelat till exempel Retro och Stockholmsspelet och Bet Your Brain och TP förstås.
Eftersom vi är många som spelar julaftons-spelet får det vara lagom komplicerat. Inte för många regler att sätta sig in i, inte för enkelt så att det blir trist. Frågesport fungerar ju alltid, tänker jag när vi provspelar På spåret . Det är ett frågesportspel med flervalsalternativ. Frågorna är organiserade i dels geografiska områden som Europa, dels i ämnesområden som kultur och nöje. Allt samlat i en tjock bok.
Plus
- De många frågorna. 2500! Och den goda nivån.
- Det enkla sättet att spela. Ingen plan, inga spelpjäser att arrangera, inga kort att blanda.
- Den lilla frågevals-modulen som slumpmässigt väljer fråga och håller reda på poängställningen.
Minus
- På spåret? Det som är roligt med TV-programmet är resandet: var är vi nu? Här finns bara frågorna så jag har svårt att se kopplingen (jo, det finns en genomgång av vinnarna genom åren och ett förord skrivet av Christian Luuk och Fredrik Lindström, men det är också allt)
- Det finns ingenting som har med tåg att göra i själva spelet. Jag gillar tåg.
- Under en spelomgång fick jag samma frågor. Vi var dessutom tre som spelade, vilket räknaren inte klarade. 2 personer eller 2 lag.
Så
Ett ganska kul frågesportspel. Men till jul köper jag något annat.
På spåret. Utgivet av Max Ström 2010.
- – - – -
15 december 2010
The Good, the Bad and the Dumped av Jenny Colgan
Matt friar och Posy blir väldigt glad. Samtidigt ängslig: är det rätt att gifta sig med just Matt? Just nu? För att bli helt säker söker hon upp sin förra pojkvän för att typ se vad hon missat. Matt får förstås reda på det – dramatiskt nog på självaste förlovningsfesten – och bröllopsplanerna Läggs På Is. Påhejad av flummig syster och giftaslysten bästis träffar Posy ytterligare ett par före detta pojkvänner. När hon träffar mannen som så hårt krossade hennes hjärta att han inte ens kan nämnas vid namn, tvivlar hon ännu mer. Hur ska hon göra?
Modellbok enligt Mall A men med charm. Så kan jag sammanfatta romanen och inte minst min lästid visar detta. Jag läser ganska snabbt, men när jag läser på engelska får jag dubbla lästiden. Så är det bara. Någon process i huvudet måste till och ögonen kan inte flyttas svenskt-fort. Den här romanens 335 som vanligen skulle ta motsvarande minuter att läsa, borde alltså ta 670. Att flyga hem från Kirkenes tog 5 timmar inklusive flygplansbyte i Oslo. 5 timmar är 300 minuter och så lägger vi till lite transfer på det och får hundra till. Men det räckte ändå till för att läsa ut boken. Kanske skummade jag på sina ställen när det blev för detaljerat. Hursomhelst är det en underhållande bok som passar under en resa med transportbyten och uppehåll. Som en liten karamell helt enkelt.
The Good, the Bad and the Dumped. Jenny Colgan. Utgiven av Little Brown book 2010.
- – - -
Tack Siv, för jag tiggde och du gav. Jag skickar vidare nu.
Bilden är från här
Jenny Colgan har jag träffat på bokmässan. Så trevlig! Vi ville allesamman gifta oss med henne, i alla fall läsa alla hennes böcker.
13 december 2010
Bibblospaning på Polarlys
Ombord på MS Polarlys fanns ett litet bibliotek. Klassiskt inrett med sittgrupper och (eldriven) öppen spis. Två bokhyllor med glasdörrar. Jag var naturligtvis på plats redan under första timmen.
Jag gissade att här skulle finnas ett bytesbibblo, dvs att resenärer ställer sina utlästa böcker för att ta ett nytt. Med utgångspunkt från sammansättningen av mina medresenärer skulle det finnas 75 procent tyska böcker, 20 procent engelska och resten norskt med litet inslag av svenskt.
Det stämde nästan. Det fanns ingen svensk titel. Men den norska romanen var en Jo Nesbø. Hälften av de tyska hade vackra damer på omslaget. Och de engelska var i huvudsak skrivna av Danielle Steele.
12 december 2010
Columbines kyss av Adriana Lisboa
Honningsvåg – Kirkenes
Den allra sista delsträckan av resan nere från Trondheim startar en timme sent ety ett tiotal passagerare blir försenade. Jag blir förhoppningsfull – kan det bli så att vi kommer försent till Kirkenes, att jag då missar planet och därmed måste stanna kvar ett tag till? Jag har alltid separationsångest av olika grad. Från böcker, från resor, från möten. Åh nej, är det slut!
Samma känsla när jag slår igen Columbines kyss. En säregen konstruktion där jag inte vet om det är en roman eller en roman om ett romanprojekt. Vi är i Rio de Janeiro. Teresa är en ung framgångsrik författare. Just nu planerar hon att skriva sin tredje bok som ska ta utgångspunkt från dikter av Manuel Bandeira. Hon bor tillsammans med en man sedan några månader. Han blir berättaren, betraktaren och sitter just nu utanför deras hus:
De där eftermiddagarna när jag satte mig ensam på trappan till verandan medan Teresa var ute och simmade var som det där exakta och dyrbara ögonblicket efter en film, när ingen ännu frågat vad tyckte du? när ingen buss ännu accelererat i öronen på mig, när ingen ännu föreslagit en öl.
En av eftermiddagarna simmar Teresa som vanligt, men kommer inte tillbaka. Polis och räddningstjänst inkallas. Men hon är borta och parets åtta månader långa förhållande, räcker den tiden till för att göra det till ett riktigt förhållande? Varför är det Teresas förra partner som får figurera i tidningarna och svara på frågor om vem hon var och vad som kan ha hänt?
När jag invaggats i förvissningen om bokens tema, tar den en helt annan väg och jag drar efter andan och jag vill inte berätta mer för dig. Läs den istället!
På kvällen är himlen stjärnklar. Jag lindar in mig i en filt och sitter på däck en stund. Stjärnkartan finns någonannanstans och jag prickar bara in Karlavagnen, som inte ens är en riktig stjärnbild utan en del av Stora björn. Klädd enligt bästa lager-på-lager-modell går jag sen varv efter varv på däck i väntan på Aurora polaris. Strax efter nio dyker det upp i form av ett vitt vibrerande sken som rör sig över himlen. Båten är på väg att kantra eftersom alla står på babordsidan och fotograferar. Inte jag. Jag lägger bara på minnet.
Båten kommer i god tid. Jag hinner med planet till Oslo. Åh nej, är det slut!
Columbines kyss. Adriana Lisboa. Utgiven av bocaPocky 2005.
- – - – -
Då kan jag konstatera att det blev 1-0 till Aurora polaris. Fartyget jag reste med heter Polarlys. Jag skulle gladeligen kliva ombord igen och igen och igen. Hela resan.
10 december 2010
Snakk til meg av Vigdis Hjort
Tromsö – Honningsvåg
Tidigare och tidigare vaknar jag om morgnarna och går upp till panoramasalongen. Där sitter jag i mörkret och läser med en liten ficklampa. Enastående avkopplande.
Vigdis Hjort har skrivit många böcker, för vuxna och barn, men jag tror bara att Hjulskifte är den roman som översatts till svenska. Snakk til meg läser jag på norska. Vanligtvis läser jag det språket sakta. Varje ord uttalas i huvudet, språkmelodin hörs tydligt. Men redan efter några få sidor i den här romanen ökar jag takten, läsandet får ett flyt och jag blir indragen i berättelsen.
Ingeborg bestämmer sig för att resa iväg över julhelgerna. Föräldrarna är döda, den vuxne sonen lever sitt eget liv och hon känner, om inte ensamhet, så i alla fall att hon måste ändra något, ta en ny riktning i livet. På Cuba träffar hon Enrique men möter också sin egen naiva politiska hållning. Vilka frågor är egentligen viktiga i Norge? Det känns futtigt när hon möter en annan värld på Cuba, med fattigdom och tveksam demokrati. ”Norge är ett bra land” skulle hon säga senare. Att hon ofta tackade för att ”jag var født i Norge. Verdens rikaste land, trygt, demokratiskt, med gode ordninger om olykken skulle være ute.” Så småningom bestämmer de att Enrique ska besöka henne i Norge. En process av pappersexercis börjar där alla till sist misstror alla.
Men lika mycket som romanen behandlar relationen mellan Ingeborg och Enrique, är också förhållandet mellan mamma och son central. Vigdis Hjort är en skarp och utomordentligt välskrivande författare. Hon problematiserar kärleken, människan och politiken. I Hjulskifte tycker jag att hon blev närmast akademisk i sitt berättande, det tycker jag inte i den här romanen. Måhända att det är norskan som mildrar. Oavsett, jag gillar den här boken mycket.
När vi anländer Honningsvåg vid lunchtid är boken utläst, men ficklampan behövs fortfarande.
Mina anteckningar om romanen skriver jag på baksidan på den stjärnkarta som ska vägleda mig så fort det blir klarare nätter.
Snakk til meg. Vigdis Hjort. utgiven av Cappelen Damm 2010.
9 december 2010
Nattfjäril av Jessica Kolterjahn
Svolvaer – Tromsö
Jag gillar ljusslingade julstäder. Jag gillar Svolvaer. Således: ljusslingad jul-Svolvaer måste vara finfin. Stoppet var därför en stor lockelse när jag gav mig ut på min hurtigruts-resa. Det borde vara så vackert.
Jag anländer strax efter nio på kvällen. Hagelregnet vräker ner , snön är borta och jag vadar med mina vinterkängor i decimeterdjupa pölar, upp på bygatan för att låta mig hänföras. Men man kan säga att de har dragit ner på juldekorationerna.
Jag hinner gå in på Narvesen och köpa julemarsipan och ta ytterligare två bilder innan kameran får kortslutning och börjar blinka med alla sina lampor. Ombord igen avtar regnet och jag hinner bara läsa en mening ur Jessica Kolterjahns Nattfjäril innan jag går ut på däck för att leta stjärnor.
Hon smakar på Stilla havet.
Men tidigt nästa morgon är jag uppe och sitter i panorama-salongen, väntar på gryningen och sträckläser romanen. Den berättar historien om Kate som i inledningen hittas död i trappan utanför Hotel del Coronado i San Diego. Varför har hon skjutit sig ? undrar coroner Stetson. Växelvisa kapitel berättar kvinnans historia och Stetsons undersökning av vad som har hänt. Fram växer skildringen av två intressanta personer och det är det som gör att jag inte lägger ifrån mig boken förrän den är slutläst. Romanen är lättläst trots sin tunga och dystra historia.
I norr är dagen kort och solen når aldrig över horisonten. När vi glider in mot Tromsö klockan halv 3 är det som att omges av en enda stor gigantisk ljusslingeinstallation och jag kan nästan inte andas, än mindre fotografera. En bild på Iskatedralen i stället som är vackrast från utsidan.
Nattfjäril. Jessica Kolterjahn. Utgiven av Forum 2009.
- – - -
Det gamla Svolvaerfotot är hämtat här. Och det gör inget att juldekorationen var återhållen. Jag gillar Svolvaer som bara tusan ändå.
Jag diskuterade Nattfjäril i en bokcirkel för alla.
8 december 2010
Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper
Bodö-Svolvaer
Vi är ett par hundra passagerare ombord på båten. Jag är yngst. Den svenska jag hör finns i mina tankar och böcker.
”Why don’t you go those meters and pick your own water melon” säger den amerikanska mannen kärleksfullt till sin hustru när hon äter från hans frukosttallrik. Hon svarar lika vänligt:
”It would be to easy, dear” och berättar sedan för mig att hennes ”grandparents were from Stockholm”.
Deras melodiösa amerikanska sätter rytmen när jag läser Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. En smart, välskriven och underhållande bok om Doug som förlorar sin fru i en flygplanskrasch. Så exakt berättar den om hur den som förlorat någon och sörjer blir
- bemött – ”hur ÄR det?” (det kan bara vara på ett sätt: vidrigt)
- visas medkänsla – ”jag förstår hur du har det!” (nej, det gör du inte alls) eller
- undviks (folk går över på andra sidan gatan eller tittar åt att annat håll) samt
- välvilligt uppmanas till ”att gå vidare” och hur det går i otakt med ens egen vilja att ta ett nytt steg.
Jag är verkligen KÄNSLIG för dåliga sorgbeskrivningar. Fel ord, fel stämning, fel jämförelser och jag blir iskall och slår igen boken. Men den här romanen undviker helt det sentimentala sörja-träsket som böcker om sorg och smärta alltid riskerar att hamna i. Nu har det gått ett år efter dödsfallet. ”Jag hade en fru. Hon hetter Hailey. Nu är hon borta. Och jag med” blir Dougs mantra. Haileys tonårsson bor numer hos sin biologiska pappa som har fått ta över ansvaret. Det går sådär. Sådär går också Dougs relation till resten av sin familj. Att ligga och titta i taket blir lösningen. Då och då skriver han en tidningskrönika och någon säger till honom:
Det är fantastiskt att du kan skriva så uppriktigt och hudlöst och ändå roligt. Du kan verkligen konsten.
Det säger jag också - till Jonathan Tropper.
Konsten att tala med en änkling. Jonathan Tropper. Utgiven av gilla böcker 2010.
- – - – -
Jag har nu klickat iväg en beställning på resten av Gillas böcker. Utom pekboken.
7 december 2010
Flickan med glasfötter av Ali Shaw
Trondheim – Bodö
Jag färdas genom St. Hauda’s Land i gryningen. Smånakkan. Volden Bay. Demmahågen. Arkipelagens namn är fantasifulla. Inte spelar det någon roll om det är dag eller sol i romanvärlden – mitt St. Hauda’s Land blir ändå vintermörker, stjärnglimmer och snöbeströdda berg.
Hit kommer Ida MacLaird för att söka rätt på någon som kanske kan hjälpa henne när hon blivit sjuk. Bit för bit omvandlas hennes fötter till glas. Först blir det bara en hård stum fläck. men snabbt därefter dör vävnaden, blodkärlen syns som mörkröda trådar i det kristallklara. Midas Crook skulle vilja fotografera henne bland monokroma tallar. Hon skulle ha en svart klänning och vit makeup. Han skulle använda färgfilm och fånga den dämpade rodnaden på hennes kinder. Men istället är han upptagen med att förfäras över att han är så lik sin avskyvärda pappa.
I deras St. Hauda’s Land finns något i jorden, i vattnet som skapar trasiga själar och krossade hjärtan. Något svartvitt outtalat men Midas ser äntligen något annat i linsen.
Jag glider genom St Hauda’s Land i gryningen och min lins ser bergens gråsvarta siluetter färgas arktiskt blå och byarnas ljus glittra avlägset.
Flickan med glasfötter. Ali shaw. Utgiven av Bra böcker 2009. Tack till Fiktiviteter för tipset.
3 december 2010
Min väska är packad
Jag är på väg. Ombord på mitt fartyg finns ett bibliotek som jag ska utforska. Med mig i väskan ligger en finfin mix:
The Good, the Bad and the Dumped. Jenny Colgan
Minnen. Torgny Lindgren
Columbines kyss. Adriana Lisboa
Nattfjäril. Jessica Kolterjahn.
Lark and Termite. Jayne Anne Philips
Konsten att tala med en änkling. Jonathan Tropper
samt
Flickan med glasfötter. Ali Shaw.
Det ska väl räcka? Svar till ”Orolig” Jag gissar att jag twittrar .
30 november 2010
Session 3 – Avslutningen
Session 3. Kl 08-08.50
Psykoterapeuten. Vi kommer att avsluta vårt samarbete idag genom att du berättar om hur du nu uppfattar Clarence Crafoords bok Kärleksförsök och svek. Du har läst ut den nu.
Ann-Sofie. Jag har nästan läst ut den. Saken är den att jag har jobbat så mycket att läsningen har kommit i skymundan. Men jag kan sammanfatta mig och konstatera att det här är en bra bok, och har man intresse för psykiatrins utveckling i Sverige, då med inriktning mot psykoanalytiska metoder så ska man läsa den. Men det finns andra anledningar än det. Som alla memoarer och biografier får man också samtidshistoria. Crafoord är född 1936 och börjar sin karriär i det sena 50-talet, och jag får läsa om sjukvårdens miljöer med relationer och hierarkier, vilket är ett spännande tidsdokument. Crafoord är också uppvuxen i en överklassmiljö, det säger han själv, vilket avspeglas. Med en framgångsrik karriär behöver inte kraschade äktenskap följa i spåren, men här är det så.
P: Man kan säga att du är nöjd med ditt bokval?
A: Det kan man säga. Det finns många bra saker i den här boken. Men som avslutning vill jag ändå säga något om ett av de första kapitlen där författaren i jag-form gestaltar sin egen födelse. Hör här:
Plötsligt var allt förändrat, kvävningskänslan i strupen försvann och ett okänt och aldrig förut hört skrik banade sig väg ur min hals. Det var befriande och skönt. Det var jag själv som skrek. Och jag skrek och skrek och skrek. Det var skönt men samtidigt hemskt.
Fantastiskt! Det är helt och hållet möjligt och trovärdigt. Det är inte ett typiskt avsnitt ur boken, men det är fint, eller hur! Crafoord har skrivit många böcker och jag skulle gärna vilja läsa flera.
P: Tack så mycket. Då avslutar vi vår psykoterapi i och med detta. Jag önskar dig välgång.
A: Tack. Jag kommer ju att åka i väg på en vintermörkerresa nu. Jag ska fira födelsedag. Kanske ska jag göra det med ett befriande och skönt skrik där uppe på Nordkappsudden?
Kärleksförsök och svek. En själsläkares berättelser. Clarence Crafoord. Utgiven av Natur och kultur 2010.
