Listan 2010

Årets läsning har jag skvalat om här. Så nu följer hard-core- versionen:

Årets antal: Jag har bloggat om 95 böcker och läst ytterligare några till.
Årets första: Fritt förfall av Birgitta Stenberg.
Årets längsta: Per Hagmans Vänner för livet. 615 sidor. Jag gillar inte långa böcker. Till exempel för att de blir så tunga. Så:
Årets kortaste: Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras. 111 sidor fullblodshistoria. Mer sånt!
Årets bästa: Det blir får bli tre. P O Enquist: Kapten Nemos bibliotek. Malin Kivelä:  Du eller aldrig. Tove Leffler: Den kärleken
Årets obästa. Nej, jag har faktiskt inte läst något riktigt uselt i år. Jippi för det också!
Årets blogg-fynd: Anna Toss blogg. Ibland om böcker, oftare om helt andra saker. Alltid skarpt och smart.
Årets bokbloggarbonus: Alla träffar med bokbloggare och andra läsande människor!  Jag hoppas på ännu fler 2011.
Årets läs-resa: Jag läser så bra på resor. Men måste jag välja blir det den senaste: Hurtigruten i december.
Årets bibblo: Plattan. Det går att leva där.
Årets julklapp: var tre. 2 böcker vilket är ovanligt. Ingen brukar vilja köpa böcker till mig: Reporterns självporträtt (Ryszard Kapuscinski) och Varning (Neil Strauss). Samt en iPad och nu kan jag börja bekymra mig över hur jag kommer att tänka när det gäller att välja den perfekta resmixen med böcker.

Gott nytt år!

Reportens självporträtt av Ryszard Kapuściński

Vill man utöva journalistik måste man först och främst vara en god människa. Onda människor kan inte vara goda journalister. Endast en god människa gör sig mödan att förstå de andra, deras intentioner,deras tro, deras intressen deras svårigheter, deras tragedier. Och hon vill omedelbart, från första stund, bli en del av deras öde.

Ryszard Kapuścińskis Reporterns självporträtt är en samling texter och intervjuer av och med författaren. Materialet är strukturerat i fem olika områden. Från III (Skrivandet) kan jag till exempel läsa

Jag fäster stor vikt vid språket. Att söka den språkliga nyckeln söka i ordböckerna efter fräscha, obegagnade ord upptar lejonparten av min tid i arbetet med varje bok. Om någon efter att ha läst ett kapitel skriver en recension och uteslutande tar upp de problem som behandlas där och inte uppmärksammar språket som jag har skrivit om dem på, uppfattar jag det som ett personligt nederlag.

Det här är en fantastisk liten bok och fantastiskt liten också.  Som gjord att ha i väskan och ta upp och läsa någonting intressant ur då och då. Det gör jag nu – och låter boken bli min kompanjon för 2011.

Reportens självporträtt. Ryszard Kapuściński. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2009

Foto

Oktober till december 2010

Oktober

En normal-läsningsmånad igen med sju lästa böcker. Jag började läsa trilogin om Hungerspelen, där jag slukade nummer ett men läste något mer uttråkad de två följande delarna. Det handlar förstås om att det som var nytt och wow-spännande i ettan inte kittlade lika mycket i de andra böckerna. Men jag citerar mig själv – Med de tre böckerna lästa är jag mycket nöjd med historien. En annan intressant läsning i oktober var Oppositionspartiet – Gun-Britt Sundströms tidiga bok i nyutgivning.  Stjärnan på vinterns bokhimmel – David Nicholls En dag – släpptes.

November

In Treatment var månadens tema. Lyckligtvis mer i bokform än i verkligheten. Jag planerade också läsningen inför decemberresan och grubblade över huruvida jag skulle bli sjösjuk eller inte. Med facit i hand vet jag att jag i alla fall klarar att leka Leonardo DiCaprio och Kate Winslet i 17 m/sek. Good to know.

December

Jul-månaden som jag älskar. I år något stressigare än vanligt av olika skäl. Bortsett från julafton var månadens hit naturligtvis Hurtigruten-resan. Böcker som läses i fin miljö får en extra dimension och när jag tänker på  Flickan med glasfötter följer en behaglig magisk känsla av mörker och stjärnljus som inte enbart kan tillskrivas boken.

Tio procent av hushållets julkulor valdes ut och arrangerades.


De andra månaderna.

Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro

Joe Strummer? säger Maken med glada ögon när jag tar fram Birros bok. En av punkrockens stora fix-stjärnor. Han dog när han var i femtioårsåldern av ett medfött hjärtfel. Sen tittar vi på olika bilder av Strummers gitarr. Snygg eller hur!*

Även om musiken har en viktig plats i Birros bok och även om romanfiguren Frank Öster, den allvarsamme (pretto?) författaren från Göteborg, avlider av samma skäl som Strummer, är uppbrott och längtan efter något nytt det jag tänker på när jag läser.  Romanens berättarjag bor i Norrköping numera – gör just ingenting.

Jag håller mig undan, det är vad jag gör, och jag gör det dessutom bättre än de flesta. [...]
Jag trivs med mitt stilla bidragsliv, gillar styrkan i kaffet, muggens tyngd.

Hans dagar har en sorts jämn lunk – med enstaka glimtar av lycka. När Frank dör bestämmer han sig för att åka tillbaka till sin barndomsstad Göteborg. Jag vill sätta samman bandet, säger han, och spela en sista gång på begravningen.  Återresan till staden blir också en resa genom det som var Då. Ungdomsåren.  90-talets Göteborg med fest, musik, lust och ångest. Om Göteborg berättas på ett kärleksfullt och försonande sätt.

Jag lämnade Göteborg för att jag ville vidare, ville någon annanstans, egentligen inte för att jag ville bort härifrån.

Och bandet lyckas samlas – det är som förr, men ändå inte alls – och begravningen av Frank blir både ett crescendo och ett avstamp till något annat.

Jag läser med blandat intryck. Ibland är romanen skarp och tydlig. Det bränner till i ungdomsberättelserna och i förberedelserna av Franks begravning. Ibland är boken fruktansvärt rolig som när berättarjaget på ett totalt självdistanserat sätt berättar om hur han kämpade med imagen under ungdomsåren. Jag gillar också det hoppfulla. Ibland spretar romanen för mycket. De livsbetraktande bitarna blir för poetiska och bildspråkliga och jag snabbläser till bättre avsnitt.  Ändå: plus-sidorna är betydligt fler än de andra och jag har gillat att läsa den här boken. Nu passar jag romanen vidare till Göteborg.

Att leva och dö som Joe Strummer. Marcus Birro. Utgiven av Damm förlag 2010.

- – - – -

*Gitarren är en nyproducerad skapelse som efterliknar Strummers telecaster. Gitarrbilden är från dvd24.com där du kan köpa den om du vill.

Annan bloggy om Birro.

Juli till september 2010

Juli

Med nyopererat knä låg jag i vilstolen på balkongen och läste. Av månadens sexton böcker är Tove Lefflers Om kärleken den som fortfarande ger mig välbehags-rysningar.

Augusti

Jag låg kvar i vilstolen och upptäckte Kate Morton. Mina andra hem var gymmet och sjukgymnasten. Längtan efter bokmässan satte förstås in. Från ryggläget  besökte jag många trevliga bokbloggar. Bloggandets allt större guldkant är det som händer utanför bloggarna. Träffarna med många trevliga bokbloggare hos bokförlag, releasefester, fikor och inte minst i bokcirklandet.

September

September var en bokens månad. Efter årets tredje Norge-rese började jag i min finfina bokcirkel. Jag var på tre trevliga bok-evenemang och bokmässan gick av stapeln. Det köptes böcker med med läsningen var det värre. Två böcker, det var allt! Men jag skrev en bloggy om att jag önskade att få läsa en bok-serie. Därmed var Hungerspelen introducerad i mitt liv.

Dash&Lily’s Book of Dares av Rachel Cohn & David Levithan

Några sidor in i boken vill jag:

1. Skriva gåtfulla meddelanden i den  (förvisso svarta, but anyway) Moleskine-bok jag skaffat samma dag.

2. Lägga ut skrivboken på lämplig plats på Hedengrens bokhandel och se vad som händer.

3. Boka julresa til NewYork.

När Lilys mamma och pappa åker till Fiji över julhelgen skulle det möjligen kunna kompenseras med att hennes storebror vore rolig och underhållande. Men han är i stället fullt upptagen med sin pojkvän. ”Faktum är”, säger han ”att du borde också ha någon som du kan lägga allt fokus och uppmärksamhet på.” Därför drar han i gång projektet med den röda anteckningsboken. Han bestämmer vad som ska stå på de inledande sidorna och så får Lily skriva orden med sin egen handstil.

I’ve left some clues for you.
If yoy want them, turn the page.
If you don’t, put the book back on the shelf please

Skrivboken placeras på bokhandeln Strand, strategiskt invid Lilys favoritförfattare. En av stamkunderna på Strand är Dash och när han råkar få syn på boken drar en händelsekedja igång där boken ska skickas fram och tillbaka mellan Dash och Lily . Den plockas upp på diverse spännande platser i det juliga New York.

Jag gillar verkligen den här boken. Den är boknördig och NewYorkig och inte minst julig. Ganska osannolik men charmig att läsa. Dash och Lily växer fram genom boken. Den ena är julälskare den andra julhatare. Den ena plågad av föräldrarnas skilsmässa och ovilja att prata med varandra. Den andra ensam trots stor släkt. I skrivboken blir det möjligt att sätta ord på det som de knappt visste att de tyckte. Ordens betydelse blir stundtals tuggade till filosofiska utläggningar. Till sist blir också orden också handling.

Jag tror boken kommer i svensk översättning till nästa jul och jag ser framför mig hur jag infriar punkt 3 och diskret rör mig mellan de olika platserna på rätt dag för att se dem IRL.  Tills dess att det blir jul igen gäller punkterna 1 och 2.

154/16/1-5

Dash&Lily’s Book of Dares. Rachel Cohn&David Levithan. Utgiven av Alfred A Knopf 2010.

april till juni 2010

April

Min bästa resmånad. I Wien satt jag på Bräunerhof café för att fånga känslan i Thomas Bernhards Undergångaren. Men Wien minns jag ännu mer för all läsning i stadsparken. Det var verkligen vår och sol och blommor. Här läste jag också min första Curtis Sittenfield, Presidentens hustru, och påminner mig nu att hennes Prep ännu ligger oläst i TBR-hyllan. Boktips till mig själv.

Jag var hem och vände (i vintern) och åkte sedan till Berlin. En sån bra stad! Läsningen bestod i huvudsak av guideböcker och ett stapplande försök att lära mig tyska genom dagstidningar.

Maj

Årets andra Gotlands-resa. Jag borde ha ett eget rum i Visby. I stället bor jag mig runt på olika hotell, vilket också är fint. Den här gången var det hotell1. Rekommenderar. I bagaget låg Joshilyn Jacksons två svensköversatta romaner. Jag gillade båda. Jackson har skrivit betydligt fler romaner, men har förlaget för avsikt att översätta mer. Vi läser visst Jackson i för liten utsträckning. Till norska finns det dock översättningar. Det gör det nästan alltid. Norrmännen är kvicka att översätta romaner till sitt språk. Bra eller dåligt?

Juni

Väskan packades för Lofoten och det blev  sommarlov igen. Den sega vintern mötte jag åter uppe vid riksgränsen men i Svolvaer var det vår. Årets fjärde vår, för min del. Jag hade grubblat fram en lämplig mix med böcker för resan, en viktig del av packningsbestyren. Jag la ifrån mig böckerna i hytter och rum för att andra skulle få läsa t ex Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel.

En dag till skänks av Anna Gavalda

Syskonen är på väg till släktingens bröllop. Simon kör och Garance sitter i baksätet. Snart plockar de upp Lola också men när det visar sig att Vincent inte tänker komma bestämmer sig syskonen för att strunta i bröllopet och i stället åka till Vincent. Låta tiden stanna och

Det vi upplevde där nu, och det var vi alla fyra medvetna om, var ju att vi fick lite tid till skänks. Ett uppskov, en parentes, ett ögonblick av nåd.

Boken är liten till yta och kärleksfull till innehåll. En större handflata i storlek och 149 sidor i längd. Varm och vemodig  för

tiden skiljer dem som älskar varandra åt och ingenting varar för evigt.

Här följer Vincents möjliga spellista.

En dag till skänks. Anna Gavalda. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2010.

Januari till mars 2010

Januari

Årets första väska packades för Gotland. Jag oroade mig över Visbys isblanka gränder, men väl där klappade jag på de välsandade backarna och det var inte halt alls. Jag lyssnade till Reading av tio filmmanus och hade det i övrigt så fint som man har under vinterdagar på Gotland.

Under månaden läste jag sju böcker . En av av dem var Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras.  Hettan i den behövdes. Vintern var sträng.

Februari

Till Norge reser jag gärna. Under årets första Norge-resa togs intressanta diskussioner om läsplattor och dystopiska filmer under lugna promenader längs Nidälven. Jag läste The Illustrated man och häpnade över de fantastiska berättelserna.

Under sportlovet läste jag en bok om dagen och sånt är alltid fantastiskt!. Ett läsprojekt påbörjades men har ännu inte avslutats. Skäms lite.

Mars

I mars reste jag inte alls. Jag vankade i Stockholm och längtade efter våren som tog alldeles för lång tid på sig att komma. När jag läste Den röda grevinnan visste jag förstås inte att den skulle få Augustpriset några månader senare. En annan bok att särskilt minnas är Hotel Galicja av Per Agne Erkelius. Den finns på pocket nu och är mitt boktips till dig.

Ät mig av Agnès Desarthe

Chez Ann-SofieJa:
Parallellt med berättelsen om Myriam och hennes restaurang skapar mitt huvud en egen historia om caféet Chez Ann-Sofie. Jag läser och undrar hur det skulle vara att bo i ett café och om det verkligen skulle räcka med en bokhylla? För ett café måste det bli. Med Myriam som lagar fantastiska maträtter som får det att vattnas i munnen, kan min kokkonst inte jämföras Jag kan laga god mat, men bara efter recept eftersom jag inte har någon känsla för proportioner. Oavsett. Men när det kommer till kaffe och bakverk går det att vara gränslös.

Myriam kan således det här med balans. I alla fall när det kommer till mat. Hon har återvänt till Paris efter sex år i diasporan och bit för bit får jag veta varför hon hamnat i sin exil. Trots det vilsna, eller också på grund av, får jag samma goda känslor som jag får från Amelie från Montmartre, Tillsammans är man mindre ensam och Chocolat.

Nej:
Ibland tröttnar jag på bildspråket, på  filosoferandet och livsförklarandet och vill tänka själv. I början får jag heller inget flyt i läsandet. Språket hackar i mig, orden köar upp och jag tänker på vart och ett som om det vore en uppslagsbok. Men det går över.

Men:
Stopp här! Jag blev ju inte mätt. Jag vill stanna kvar hos Chez moi ! Gör mig till stamgäst och ge mig omedelbart flera sidor till!

Ät mig. Agnès Desarthe. Utgiven av Sekwa 2010.

- – - – -

Jag läser att Sekwa givit ut 21 titlar (plus 8 pocketvarianter). Av dessa har jag läst 7 och har 2 (Bumerang, Himlen i Bay City) på TBR-hyllan. Och så har jag önskat mig som julklapp: Atlantens mage och Underjordiska timmar. Är inte det lite häftigt?