Läsrapporter från dubbel-läsning

När bokcirkeln säger Spill blir jag nervös. Jag är lite rädd för Sigrid Combüchen. Oklart varför, men jag tror att jag skaffat mig uppfattningen om att hon är allvarlig och sträng och att man måste vara en komplett briljant människa för att närma sig hennes texter. Jag har bläddrat i några av hennes böcker – lite räddhågat och bara med ena handen och  sett boksidorna som ett suddigt blurr. Liksom inte vågat titta efter och läsa själva orden. Nu vet jag ju inte hur de andra böckerna är men om jag ska utgå från det jag hittills läst i Spill är det ett författarskap jag missat. Det här är så fantastisk läsning att jag vill skriva fantastisk med stort F.* Så förlåt mig Sigrid, för att jag tänkt så dumt.**

Jag läser Spill samtidigt med  Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs – ett kapitel i varje bok . Det är för att jag började läsa B af G:s bok först, och vill läsa klart den, men jag kan inte låta bli att läsa Spill ändå. Högre än alla himlar är en roman med ambitioner och det gillar jag. Den är som en tv-serie som skildrar 00-talet. Mycket bild och sceniska upplägg. Men ibland grottar den ner sig i lusten att skildra samtiden för mycket och de sex huvudpersonerna blir bara ersättningsbara figurer, eller till och med finns med som gisslan för att kunna berätta om MTV-galor eller miljöproblem. Det tenderar att bli ojämnt. Samtidigt, det är ju för 00-talet som jag köpte boken. Jag tycker det är intressant att läsa en bok som så tydligt och nogsamt vill skildra en samtid som var nyss. Och, jag läser blad för blad för blad och jag har det bra under tiden.

- – - – -

*På vägen ner till Göteborg lyssnar jag på poddradio där Carin Mannheimer berättar att hon läst Spill två gånger och funderar på om det inte ska bli en tredje läsning.

** In treatment här också?

Foto: Andreas Rasmusson

Tematrio

Bokmässa och eller Afrika uppmanar Lyran. Tre böcker från Afrika köpte jag på bokmässan som synes men vad har jag läst tidigare?

1. Stilla dagar i Tanger av Tahar Ben Jelloun läste jag 2005. En åldrande man ligger på rygg och tänker tillbaka på ungdomstiden. Perspektivet växlar mellan den gamle mannen och den unga. Jag parallell-läste den med

2. Enkelt förflutet av Driss Chraibi vilken utspelar sig i samma land, Marocko.

Jag tyckte om dem båda. Det finns i sig ingen finess med att läsa dem som jag gjorde, parallellt, och det var en ren slump faktiskt. Kanske mervärdet ligger i att betrakta detta med förhållandet till religion . Att samma religion kan vara så olika och innebära så olika saker.

3. Jungfru av sten av Yvonne Vera köpte jag i november 2005 men jag kan a) inte minnas att jag läste den. b) inte hitta den heller. Men jag vet att framsidan är gul och vacker samt att den utspelar sig i Zimbabwe. Och att jag vill läsa den.

- – - – -

Foto: arne boell

Bokmässan 2010 – osamlade tankar efteråt

Bokmässan brukar vara lätt surrealistisk när man kastas mellan kändisspotting och djupa föredrag och allt däremellan. 2010 var inget undantag.  När jag träffar bokbloggarkollegor förstärks det. Inte så att jag häpnar över att det finns en riktig Jessica av kött och blod bakom bokbabbel, men det är ändå fascinerande att föra ett samtal i levande livet och inte genom inlägg och kommentarfält. Tack alla för en jättetrevlig middag!

Kvantitet: Det blev 19 seminarier och tio böcker

Kvalitet: Alla planerade och oplanerade möten med trevliga människor.

Färg: Svart – men inte helt och hållet. Så färgglad du är, säger min vän Klara när jag till de svarta kläderna har en rosa sjal.

Första planerade boken: Vad är politik av Carl Hamilton & Ernst Billgren.

Första spontanboken: Coconut av Kopano Matlwa.

Sista boken: Vi är de goda av Anders Hellström.

Bästa boken: Ja, det återstår att se!

Jakten: Jag ville så väldans gärna träffa Camilla och sms:en av typen ”försöker hinna upp till K2″ och ”mingel på Ordfront” utväxlades. Men icke!

Irriterad över: vissa (stora) förlags onödigt höga bokpriser. Varför det liksom? Pluspoäng till Weylers förlag som inte bara har snygg monter utan också säljer de inbundna böckerna för 100 och 150. Lagom. Dock blev det ”prisras” idag , söndag, så okej då.

Det jag inte köpte: Nuruddin Farah – Kartor, utgiven 1988 eller något sådant för den fanns helt enkelt inte. Inte heller köpte jag Pia Ingström Inte utan min mamma. Men det var för att jag inte hittade den. Den är beställd nu från Bokus.

Frågan: nä, jag fick aldrig chansen att säga mitt finfina svar högt i någon tv-kamera. Men jag drog den på teckenspråk  i en av kunskapskanalens kameror!

Bokmässan – samlade tankar inför

Men alltså:I år kan väl någon radio- eller tv-kanal fråga mig om vad jag tycker om bokmässan! Förra året funderade jag ut ett svar men ingen frågade mig! Det här är mitt svar:  ”torsdagen på bokmässan är min bild av himlen”. Så fråga mig! *

För snart ÄR det dags för bokmässan. Lika roligt varje år. Lika tröttsamt. Jag har kort till alla fyra dagar, men vet att jag orkar tre. Jag tror det är tionde gången jag är där.  Första året var jag mycket duktig och gick på tunga föreläsningar. Du har väl läst Bokbabbels lista? Jag var en klar 1:a. Å andra sidan drack jag vulgärt många Mette-Marits i baren Heaven 23, om den hette så redan då. Numera väljer jag bara med hjärtat. Erlend Loe ser jag fram mot att lyssna till. Just nu läser jag hans Stilla dagar i Mixing Part och har det bra. Heberlein, Knausgård, Jong, listan kan göras lång.

Förra året var det vinmingel i varenda monter, tror jag. Trevligt för all del, men i år hoppas jag att det blir lika mycket kaffe och muffins. Den sociala delen blir allt viktigare. Inte nog med att jag åker med finfina människor, jag bor hos alldeles särskilt trevliga personer och dessutom ska jag äta middag med flera bokbloggare och fika många fikor med andra.

Min plan är alltid att gå alla mässans gångar A B C, metodiskt, titta i alla montrar, lika metodiskt. Det håller sällan men jag tycker om mina högt uppsatta mål! I år får jag ha max på antalet steg, tyvärr. Knäet Knäet! Jag köper vilka böcker jag vill, det hör till. Mycket cash och bra skor. Det är min bästa packning. Vi ses!

- – - -

Tidigare om Bokmässan.

*Det kan också bli så att jag blir blyg och svarar med ljus och spänd tantröst. ”vet inte”. Vi får se.

Samtal med djävulen av Inger Edelfeldt

Jag måste ändå börja i ondska.  Att uttala sig om skillnad mellan gott och ont kan tyckas tämligen harmlöst. Men när man börjar försöka definiera vad ondska är och var ondska finns, då blir det svårare och kanske farligare. Är ondska något utanför människan? En kraft – demoner som frestar och lurar och intar människan? Eller en möjlig del av människans inre? Och något, oavsett var den finns, som kan förgöras?

Det är med förväntan om att få de stora frågorna om gudstro, ondska och godhet gestaltade som jag plockar upp Inger Edelfeldts nya roman Samtal med djävulen. Här träffas kusinerna Paul och Asger igen av en slump. De har inte setts på närmare femtio år och efter en kortare brevväxling träffas de i ett gammalt släkthus. Båda två är djupt kristna och har sina rötter i en dogmatisk kyrka men Asger lämnade den i ungdomen och nu är han diakon i svenska kyrkan.  I huset samtalar kusinerna och bit för bit skrapas de två männen fram. Paul framställs som en ensam man, hårt tuktad av såväl sin kyrka som något som tynger honom. Hans självförakt är starkt. Asger har gått igenom sitt helvete och verkar betydligt mer balanserad. Frågan om ondskans väsen och möjlighet till nåd dras till sin spets när Pauls handlingar uppdagas.

Det är berörande ämnen. Gudstro. Ondska. Godhet. Ändå tappar jag intresset. Boken blir en konstruktion i stället för en litterär gestaltning tycker jag. Paul blir förutsägbar och platt och görs till en karikatyr av den frireligiöse. När möjligheten till ett innerligare samtal om nåd och försoning ändå möjliggörs skruvas Paul ännu lite mer och blir närmast sinnessjuk. Jag tycker det är så synd. Asger blir mer komplex och intressant och jag önskar så att Paul hade fått samma kvaliteter.

Språket är som vanligt, när det gäller Edelfeldt, väldigt väldigt bra. Träffsäkert och välformulerat. Somliga av hennes noveller är bland det skarpaste som går att läsa. Därför önskar att jag tyckt mer om den här romanen än vad jag gör. Ondskans fenomen är så intressant. Jag tror inte alls på yttre krafter utan istället att onda handlingar är alla benägna till.  Jag börjar läsa Ann Heberleins En liten bok om ondska. Bara några sidor in i förstår jag att hon menar att onda handlingar förutsätter alltid ”den stora tysta massans likgiltighet”. Det kan vara värt att tänka på.

Samtal med djävulen. Inger Edelfeldt.

Bibblo-spaning på Plattan

Jag är sällan snabbast. Om man ska jämföra mig med en löpare så är jag inte sprintern. Till exempel har biblioteket på plattan, Kulturhuset Stockholm, haft öppet ett tag och flera bokbloggare har varit där och inspekterat. Men inte jag. Nej, jag är mera som maratonlöparen. Uthållig. Jag gör saker länge och ordentligt. Så när jag besökte Plattan-bibblo igår gjorde jag alltså det länge och ordentligt och uthålligt. Hela dagen, liksom!

08.00 Jag hänger på låset. Väl inne skaffar jag mig en överblick och konstaterar snabbt att gängse kategorisering av böckerna inte gäller. Här letar man innehållsord som Storstadsliv eller Livsöden. Skyltarna är tydliga ovanför hyllorna som kanske är 170 centimeter höga. Jag ser i alla fall inte över dem. Det tycker jag är skönt. Jag vill aldrig möta någons blick ovanför en bokhylla.*

Jag tar sikte på Debutanterna. Här hittar jag uppskrivna Josefin Palmgren och romanen Engångsligg, och fingrar lite på den. Men ögonen dras strax till en klargrön bok från trevliga Pequod press. Ta i trä heter den och är skriven av Linn Hansén. Precis kortprosa. Jag blir förtjust. Förmodligen får jag inte avbilda så här men jag vill boktipsa, ju. Läs!

Där strax ovanför Ta i trä står Anneli Kindahls Kokongen. Jag sätter mig och läser den en stund. Så här börjar den:

Sommaren 1971.

Flickan ligger helt stilla under honom

och jag undrar vem flickan är, varför hon ligger stilla och vem mannen är och så är jag ju redan från början intresserad av sommaren 1971.

09.30 har jag kommit till sidan 60 i Kokongen och lånar den för att läsa vidare. Jag går vidare till Stadsliv och hittar t ex Faiza Guéne Sista beställningen på Balto, som är en bra titel. Jag undrar direkt när den första beställning gjordes och hur det kommer sig att det inte ska bli några fler beställningar. Innan jag hinner ta reda på saken hör jag någon säga: ”ska vi kaffa här?” och då tänker jag att det nog är dags för 11-kaffe fast klockan bara är 10 och går iväg till det finfina caféet intill och dricker en cappuccino.

10.0o. Jag går tillbaka till Stadsliv och lägger märke till Peter Törnqvists Kioskvridning 140 grader och tycker den är lik Janet Frames  Mot ännu en sommar. Ur hyllan tar Michael Cunninghams Märkliga dagar ur hyllan och läser till sidan 57 där Lucas ska hälsa på Catherine Fitznug.

”Vad vill han?”

”Jag vill tala med henne om jag får. Jag vill inget ont”

11.15. Dags för humor och jag går till avdelningen Roligt. Här har man ett vidgat humorbegrepp. Jag hittar såväl Vän av ordning av David Batra som Denise Rudbergs Jenny S.

När jag har skrattat klart är det dags för en kort-kort träff med Karin på En bokcirkel för alla.  Det handlar om hennes bokcirkel som äger rum den 21 oktober.

13.15 är jag tillbaka igen och nu är det dags för avdelning Livsöde. Där hittar jag Hannah Tintis Den gode tjuven och älsklingsboken Sigge Ekunds Det är 1988 och har precis börjat snöa. I hyllorna finns hur många böcker som helst att plocka upp. Utanför fönstren ser jag regnet strila och jag väljer Joan Didions Bönbok för en vän.

Jag läser sakta och eftertänksamt. Bakom ryggen hör jag ”Vad är en konstruktion?”  Sex människor sitter i en ring och studerar tillsammans och jag antar att de är språkvetare när det talas om mallar om hur man bygger upp, om subjekt och predikat och alla mina anteckningar jag noterar i skrivboken kan jag ju inte blogga upp i ett OOOF tjuvlyssnat. Illa nog att jag antecknar! Nej, åter till Didion och det eftertänksamma läsandet och Grace och Charlotte som träffas i Boca Grande. Jag vill läsa vidare när klockan är halv tre men bokmärker, för klockan

14.30 är det dags att bläddra i tidskrifter om konst. Menisken skriker till i nedförsbacken mot avdelningen Konst. Jag stapplar mig igenom en artikel om Claude Monet i L’oeil. Un phare pour la modernité*

15.00 avslutar jag min bibblo-spaning med Erotik. Tre önskningar. Anteckningar om en skandal. Till skillnad mot kvinnan invid mig rodnar jag inte när jag läser inledningssidorna.

What a day! Vilket bibblo!

- – - – -

* Jag forskar om saken med hjälp av In Treatment

* * Sanningen är att jag klarade (knappt) ingressen. Franskan rostig. Igen!

Prisfall när jag packar min väska

Jag tävlar aldrig. Men jag tycker om att vinna! Bokbabbel förärar bloggen ett pris för att OOOF bok

reser, ibland fysiskt och ibland bara runt i bloggosfären från sin solstol. Varvat med personliga bokrecensioner och allmänna reflektioner, ett klart besök under bloggrundan.

Bock och tack! T ex snart ska jag ut och resa fysiskt med ett riktigt flygplan från en riktigt flygplats till ett annat land. Med i bagaget finns

Samtal med djävulen, Inger Edelfeldt

Bibeln på mitt sätt, Annika Borg

Dimmornas lek, Kate Morton

Som pristagare förväntas jag en smula kedjebrevslikt passa priset vidare. Jag ser att det sprids med virusets fart. Så är det när det finns många vackra bloggar. Följande bloggar prisar jag hursomhelst:

Tchoupitoulas. När multibegåvade Caroline skriver sin ordföljd handlar det alltid om fantastiska böcker och bilder.

Mrs B är Carolines bloggsyster när det gäller att presentera oanad litteratur. Dessutom med londonsk touch.

Också londonskt hos Camilla på Läsdagboken Smart och välskrivet om snart hela Europas kultur.

Jag är jag för  den vackra Tromsö-bilden och för boktipsens finfina blandning av nytt och gammalt.

Textappeal, och då allra lite extra till Moa som alltid läser böcker som jag vill läsa. Hennes bokval slår aldrig fel.

Nybloggen Alles autobahn tillfredsställer mina luckor i tysk litteraturkunskap.

Alltid de mest välskrivna, mest välmotiverade reccarna hos bästa Boktoka. Den största banken boktips.

—-

När man tagit emot awarden ska man:

♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv

—–

Men de sju intressanta sakerna passar till sen.

Eureka – tjoho!

Får ett tips om ett nytt förlag – Eureka – där man som litteraturintresserad kan bli medlem för att på olika sätt supporta utgivningen av ny litteratur. Om jag förstår saken rätt får man som medlem läsa de manus förlaget har valt ut, manus som ännu inte är utgivna. Man får komma med synpunkter och investera i manuset för att utgivning ska bli möjligt. Och förvänta sig avkastning. Intressant grepp.

Döden i dina ögon av Rachel Ward

Gästbloggy av Agnes Bolling – OOOF boks egen ungdomsboksreccare.

Döden i dina ögon var en bok som verkligen förvånade mig framåt slutet. Boken gick undan för undan från att vara ganska seg, visserligen med några spännande händelser som fick mig att vilja läsa mer, till att verkligen få mig att sitta och sträckläsa de i alla fall 100 sista sidorna!

Boken handlar om Jem, flickan som kan se datumet då folk ska dö genom att se dem i ögonen. Hon försöker hålla sig borta från människor så gott det går och aktar sig för att fästa sig vid någon. Men en dag träffar hon Spider, hon ser hans siffror. De blir efter en lång tid vänner och lite mer, de dras in i både det ena och det andra och måste fly. Men det värsta av allt är ändå siffrorna i Spiders ögon.

Boken börjar som sagt ganska segt, men när de väl måste fly från inre London och gömma sig från civilisationen blir det mer spännande och slutet är ett utav de mest känslosamma och sorgligaste jag läst.

Klart en utav de bästa böckerna (i alla fall slutet :-) ) jag någonsin läst!
Minst 4/5!

Döden i dina ögon. Rachel Ward.

- – - – -

Agnes Bolling läser ofantligt mycket, umgås med sina coola kompisar, simmar snabbt men hinner ibland att ungdomsboksrecca åt OOOF bok.

Foto från SXC

Tematrio -tunnisar

Det är något visst med tunna böcker. En sådan som man kan läsa i en sittning, utan avbrott. Om tunnisar berättar Lyran i sin tematrio och uppmanar oss att göra det samma.

1. Den röda anteckningsboken. Tänk att den fantastiska lilla boken passar in överallt. Paul Austers ”berättelser ur livet”-bok som jag gillar att läsa då och då.

2. Halv elva en sommarkväll. Margurite Duras underbara komprimerade heta bok om Spanien.

3. Fritt förfall. Birgitta Stenbergs oslipade diamant-debutbok utgiven 50 år senare.