Fru Freud och jag av Anna Lytsy

Jag lär mig att

Psykoanalys är en djupgående och långsiktig behandling, som bedrivs 3–5 gånger i veckan. Analysanden ligger ner och uppmanas att så fritt som möjligt delge psykoanalytikern sina tankar och känslor. (Svenska psykoanalytiska sällskapet)

Analys handlar om att långsamt nöta ner och skava fram, gräva upp. Berättarjaget i Fru Freud och jag letar efter sig, eftersöker ett liv som är verkligt. Och åt vilket håll kan libido egentligen riktas?

Texten är tät och jag är nära. När hon ligger på soffan och delger fru Freud sina tankar och känslor är jag är den fjärde delen i hennes personlighet. Jag är hennes soffa och hennes blå- och vitrandiga frottéhandduk. Jag är tankarna och känslorna och förhållandet med Leo och kärleken till Nika och barnet Sasja – barnet Sasja! – och kappan i vinden när hon tar sig över bron för att hinna i tid till timmen hos fru Freud och timmen som inte är en timme utan kortare men ändå – en analystimme fyra gånger varje vecka i sju år. Det är jag.

Att läsa Fru Freud och jag är en djupgående repetitiv utmejslande ibland närmast meditativ läsupplevelse.När jag är klar är jag verkligen klar. Inget mer att nöta ner och skava fram, gräva upp. Tack för det. Tack för allt.

Fru Freud och jag. Anna Lytsy

Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfeld

Jag gillar:

Strukturen: Romanens första kapitlet,  Juni 1991, handlar om Hannah när hon är fjorton år,  och då hennes aggressiva pappa kastat ut henne och resten av familjen från hemmet. Därefter förflyttar författaren oss framåt i tiden med stora tidshopp och döper kapitlen efter tidpunkten. Ett effektivt berättarsätt som också eller ändå gör att karaktären Hannah blir komplex. Hon är 28 i bokens slut.

Inledningen. Även om ovanstående dramatiska har hänt börjar vi ändå med att Julia Robert ska gifta sig. Från den utgångspunkten får jag elegant veta att  Hannah flyttat till sin moster genom att det är just de två som diskuterar bröllopet.

Dialogintegrerad bakgrundsinfo. Mitt i en dialog kommer ofta ett avsnitt som handlar om något som hänt tidigare, eller något som behövs för berättelsen, men infogas så snyggt att jag ändå uppfattar det som om dialogen fortgår.

Terapin. Hannah besöker regelbundet dr Lewin för samtal. Jag jämför hela tiden med In Treatment och Fru Freud och jag. Jag nickar nördigt instämmande stundtals och tänker likafullt nördigt ibland: så skulle inte Paul säga.

Slutet.

Mannen i mina drömmar. Curtis Sittenfeld

- – - – -

Åh, vill du läsa mer om handlingen? Här eller här.

Hej Odysseus

Igår startade något efterlängtat, en alldeles nyskapad serie om litteraturens historia. Hej litteraturen, vars namn jag antar blinkar till den klassiska Hej Matematik. Kronologiskt går man tillväga, och startar följaktligen med den väldigt långa epoken Antiken. När det gäller tajming  – dvs starta mitt i sommaren – skriver Camilla skitroligt och träffsäkert om saken.  Jag som ägnar en hel del av årets sommartid åt varande, snarare än görande,  hängde framför tv:n i gårkväll och såg glimtvis ett första program som tydligt riktar sig till ungdomar; snygga bilder, snygga klipp, sex. Men jag ska titta ordentlig senare för att få en helhetsbild. Det här är säkert riktigt bra.

En text från antiken jag särskilt tycker om är Odysséen. En berättelse om resandets natur och resande som metafor för annat. En bok som jag tycker ännu lite mera om och som korresponderar med Odysséen är James Joyce bok Odysseus. Denna tegelsten har jag läst i sin helhet, men aldrig från pärm till pärm utan i regelbundna smakbitar. Trots det, eller kanske tack vare, tycker jag att den har så mycket, när den berättar om den 16 juni 1904 i Dublin. Berättartekniker, språk, intressanta människor  (Molly särskilt) Jag tror kanske ändå att det rätta sättet att förhålla sig till romanen är som Stefan Holm gjorde.

Det går inte att fokusera på OS när han ska göra sina hopp på DN-galan. Varje tävling kräver sitt. ”Jag kan inte gå in och tänka att jag ska hoppa 2.40. Jag måste ta mig igenom 2.20, 2.22 etc. Annars tappar jag taget och kommer inte alls fram. ” Han gjorde en parallell: Han hade läst Odysseus av James Joyce. Det tog två månader, sa han. Vem skulle ge upp först; ”jag eller boken. För varje sida var jag lite närmare målet =slutet” Men han tänkte inte på slutet under läsningen.

Hur som helst. Jag hoppas att Hej litteraturen sammantaget blir en lyckad programserie med djup och lockrop i ljuv kombo.

Du eller aldrig av Malin Kivelä

Snön faller över staden i kristaller. Här nere, bakom gardinerna är flingorna tydliga, de har taggar, oftast sex, ibland tolv, sällan tre. Aldrig fem eller sju. Kring varje tagg finns ett invecklat spetsmönster, så skört att en sekunds beröring av ett människofinger, vilket som helst, skulle smälta det.

Jag tycker om alla böcker som handlar om snö och is. Fröken Smillas känsla för snö. Isslottet. Vinter i paradiset. Is och vatten, vatten och is. White.

Jag tycker också om alla böcker som handlar om människor som lever utanför de sociala sammanhangen. Dessutom tycker jag om böcker som är skrivna med ett så vackert språk att man baxnar. Du eller aldrig har alla de här tre dragen och är därmed fantastisk läsning.

Boken handlar om Aij , det är jul och Om man börjar från början, den här historien, så är det vid den här tidpunkten mycket folk på den numera snöfria Alexandersgatan, kring Tre smeder trängs de och under den roterande klockan träffas de, vid jämna klockslag, alla på en gång. I min väska med hjul har jag skinkan.

Aija betraktar tillvaron som vore det ett dockskåp. Människorna på gården, Sofia och hennes bebis, blir leksaksfigurer som inte kan inkludera kvinnor som Aija i sina liv. Men hon träffar den ryske musikanten Pjotr och något verkligt händer men vad? Och strösslat i snö och längtan finns Elvis Presley.

En kompott. En unik och hänförande sådan och Aija, jag tror att hon är så skör att en sekunds beröring av ett människofinger, vilket som helst, skulle smälta henne.

Du eller aldrig. Malin Kivelä.

- – - – -

Snöflingan kommer härifrån. Boktipset från Bokbabbel. Tack för det! Flera böcker av Malin Kivelä är utgivna på Söderströms

Vänner för livet av Per Hagman

Cigarett. Pool. Volt. Match. När oskulder kysser. Skugglegender. Att komma hem ska vara en schlager.

Jag vet inte om det är alla. Jag vet inte om det är rätt utgivningsordning heller. Men jag vet att jag just läst ut Vänner för livet – den senaste i raden – och att det är en roman som är riktigt riktigt bra. Och det gör att jag gärna vill läsa mer av Per Hagman.

Vänner för livet handlar om två människor, Erik och Sophie, som lever sina parallella liv i …  här höll jag på att skriva samhällets utkant, men det är inte sant. Erik och Sophie lever mitt i händelsers centrum. Däremot är de så solitära och ensamma och möjligen vilsna, var och en på sitt håll, att ordet utkant får relevans. I händelsers centrum, men med sköra relationer till andra. Att göra det rätta medan man väntar på den rätta, nej så lever de inte. Men vilsenheten går över.

Under många år sträcker sig berättelsen och jag följer dem i Sverige, England, Frankrike och Nice där de möts och vidare till Dubai och deras liv blir sammanflätade.

Dialogerna i romanen är så exakta och träffsäkra så att jag baxnar. Jag vet knappt vad jag ska använda för ord – äkta? Erik och Sophie är välgestaltade karaktärer, men också de andra människorna som figurerar i den här rika romanen är totalt övertygande. På 600 sidor kan man måhända få ha en svacka och den kommer någonstans i mitten. Det blir lite tjatigt när vilsenheten ska dras ännu ett varv. Men jag snabbläser och snart tar det effektiva plats igen.

Vänner för livet, jag är helt såld, en så bra roman!  och jag vill läsa mer Per Hagman, som jag har hört talas om men aldrig läst förrän nu. Varför har jag inte läst honom tidigare, tänker jag. Jag har ingen förklaring. Jag har aldrig valt. Men jag heller aldrig valt bort. Bara inte läst.

Vänner för livet. Per Hagman

- – - – -

Men nu: en till. Vilken ska jag läsa nu? Hjälp mig.

Vive la France

Lyran trotsar Spaniens VM-seger i tematrion ety spanska titlar är få i hennes hyllor. Det var tur det för det är nog tunnsått här också.

I stället körs tre franska titlar och det är bra för som nummer 1 lägger jag en av mina bästa-jag-har-läst:

1. Livet en bruksanvisning av Georges Perec. Har allt från pussel och paradigm via planlösningar och fantastiska karaktärer till akademiska fotnoter.*

Därefter går det förstås an att ta vilken bok som helst från lilla goda Sekwa. Men jag tar:

2. Utrop av Céline Curiol.  som är riktig godbit. En kvinna väntar på den hon älskar. I sin väntan rör hon sig i Paris, på tunnelbanan, på restaurangerna, på jobbet som utropare av tågtider på Gare de Nord.

Den sista kanske är lite fusk? Författaren är ursprungligen från New York, men bor numera i Paris och skriver på franska.

3. Överflödet – fabriken av Leslie Kaplan. Det här är en prosalyrisk berättelse som just handlar om fabriken.  Den är uppdelad i nio olika kretsar i vilka man förs genom fabriken ur alla dess aspekter. Utgiven av Modernista.

* Bonus. Löneförhöjningen av Georges Perec

Tre ungdomsböcker

Att jag inte är någon storläsare av ungdomsböcker börjar bli en lögn när jag nu kan presentera tre läsvärda dito på rad.

Du vet var jag finns av Rachel Cohn där de två kusinerna Laura och Miles bott under samma tak sedan barndomen. De har delat det mesta men nu är de

två flickor som inte längre har något gemensamt förutom några gener och en gemensam barndom delar ändå en sak. De gillar att bli höga. En joint, bland en OxyContin, oftast en Percocet, är de vapen vi väljer, missiler som skjuter oss till en plats där vi inte förnimmer något annat än lugn och den fuktiga luften, ljudet av syrsornas spel som följer oss genom skymningen, upplöst i ångest, tomma hjärnor som sänder lasershower.

Men en överdos gör att Laura dör och vad händer nu? Kommer hennes pappa Jim kasta ut Miles från egendomen?

Jag har alltid varit välgörenhetsprojektet i gäststugan, nöjd med min roll som sidekick åt prinsessan i det stora huset, hennes feta skugga. Vem är jag nu?

Läsvärd bok, inte minst språkligt som synes! Kommer från förlaget X-publishing vars (ena) mål är att ”att ge ut beroendeframkallande böcker för folk som kallas ungdomar och unga vuxna.” Det gör ju inte jag i och för sig, men det går säkert bra ändå. Nästa bok i raden heter:

Sommaren jag blev vacker av Jenny Han. Isabel som tillsammans med familjen åker till mammas bästis varje sommar. Och varje sommar har hon varit så förälskad i Konrad. Ingen skillnad den här sommaren, bortsett ifrån att han är så frånvänd och ofta otrevlig. Nu träffar Isabel i stället den fine Cameron och försöker sig på en kärleksaffär. Beskärda mått av sjukdom och familjeproblem finns med i romanen, men det är Isabel som är i centrum och det är enkelt att förstå henne och hennes bekymmer och kärlek. I början irriterade jag mig på språket, tyckte det var styltigt och långt från hur ungdomar uttrycker sig.  Men det tog sig, och jag kan tänka att läsa de övriga delarna i den utlovade trilogin.*

Den sista boken i raden heter Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck. Andreas och Hanna är tillsammans, men så får han reda på att hon varit tillsammans med en annan. Kanske risk för depp och sorg? Jo, men också tvärtom; styrkan ligger i att Andreas ambivalens gestaltas så tydligt. Beskrivning om hans sorg över att Hanna inte är den hon var, eller borde vara är utvecklad och välskriven. Här får Andreas tankar gå framåt i bra takt, inget hafsigt. Också Hanna blir en komplex människa. Något händer, och hennes sorg över sig själv och det obegripliga beteendet skildras bra. Kompisarna ställer inte upp på det viset Andreas vill. Den enda som finns där är gamla barndomskompisen Erik. Eller? En välskriven bok där författaren återigen ger prov på sin styrka att skriva så inkännande och nära sina karaktärer.

- – - – -

Den här boken läste jag i Lofoten och ställde på hyllan i sjöhuset.

Konsumism

Livet med begränsad rörelseradie kräver böcker. De senaste två dagarna gav mig en – vad sjukgymnasten kallar – setback och min promenad är reducerad i fart och längd. Så jag läser desto snabbare böcker:

Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt.  Alla författarens böcker utspelas som bekant på Gotland, en ö med en särskild plats i mitt hjärta, och det är därför jag väljer dem.

Jag läser sällan deckare men när jag gör det ska det vara varianter utan samhällskritik, politik och sura poliser. Dödandet ska ske inom en sluten krets människor, dvs ingen galning som rusar runt med kniv och hugger vilt efter vem som helst. Dessutom ska mördaren alltid åka fast och straffas. Det är mina kriterier och Den dubbla tystnaden klarar det galant även om kommissarie Knutas vacklar stundtals.

Den här gången är dramat på Fårö, med lite Ingmar Bergman-referenser, och Stora Karlsö samt i bostadsområdet Terra Nova i Visby.

Änglar av Marian Keyes. Min andra roman av författaren. Storpocket är ett bok-format jag verkligen gillar. Lätt men ändå stadig för att kunna hållas med en hand. Romanen är vald i förhoppningen om att det ska finnas en tydlig framåtrörelse med ett problem som presenteras i början och som ska  lösas i slutet. Ungefär som deckarkraven här ovan minus mord. Änglar gör mig inte besviken. Här är det en ung kvinna som upptäcker att hennes man är otrogen. Hon flyr fältet till sin bästis i Los Angeles för att få vara i fred. Vägen fram till upplösningen är snitsigt gjord där pusselbitar läggs fram i lagom takt. Dessutom är boken, trots sitt allvarliga ämne,  rolig, inte minst i berättelserna om hur filmvärlden kan tänkas se ut i Hollywood. Kanske ytterligare en storpocket-Keyes kan dyka upp innan sommaren är slut. Tips?

Konsten att vara ungkarl av Mike Gayle. Förra sommaren läste jag min första Gayle efter tips från Läsdagboken. Det var rolig läsning. Denna årets bok är utgiven på det nya förlaget Basil. När jag läser den skapas filmsekvenser i huvudet. Det är som en romantisk komedi med 3 giftasvuxna bröder Bachelor och deras mamma och pappa. En fin liten familj, dinerande tillsammans varje söndag och  där alla tre bröderna borde gifta sig nu och få ett så fint äktenskap som föräldrarnas. Men så dyker pappan upp som nattgäst hos äldsta sonen. Det lyckliga äktenskapet har kraschat. Allas giftermålsdrömmar får sina törnar. Men det ordnar sig på slutet här också.

- – - – -

Foto.

—–

Den kärleken

Ellen Keys Strand ger mig en säregen kombinationslust till både meditation och arbete.  Å ena sidan är det mesta vackert; Vättern, trädgården, huset så att jag vill sitta ner och titta och tänka. Å andra sidan lockar både trädgård och interiör till att börja leta efter papper, pennor och böcker för att arbeta. Ett underbart ställe. Kvinnor kan söka stipendium för att vara där några sommarveckor. Andra kan besöka det.

Förra året kom Anneli Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Den berättar med utgångspunkt från Keys kärlek till Urban von Feilitzen om hennes liv med arbete och längtan efter ett familjeliv. En helt fantastiskt bok att läsa, med vackert språk och  formuleringar som gör att jag vill anteckna dem för att använda i andra sammanhang.

Ganska snart dyker Anne Charlotte Leffler upp i boken, ett namn som jag faktiskt inte alls kände till förrän Tove Leffler publicerade sin roman Den kärleken. Jag bestämmer mig för att parallell-läsa böckerna som båda utspelar sig i sent 1800-tal, båda handlar om kvinnor som slits mellan lusten till både yrkesliv och familj. Och som båda har älskar så starkt. Den kärleken berättar om Anne Charlotte Lefflers spännande liv och paralllellt finns Tove Lefflers nutida resor i sin avlägnsna släktings fotspår. Jag hoppas verkligen verkligen att Tove Leffler kommer att skriva mängder med böcker. Det här var enastående bra.

Såväl Den kärleken som Jag skulle vara din hund… står alldeles utmärkt på egna ben. Men att parallell-läsa, eller läsa intertextuellt om jag ska vara ordentlig, är toppen. Att göra så, att läsa en bit i taget i respektive bok, ger en ny läsupplevelse. Vissa centrala teman förstärks när man ser dem i ljuset av något annat. Det är som att 1 + 1 blir 3. En tredje bok, skapad av mig själv. Prova!

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Anneli Jordahl.

Den kärleken. Tove Leffler.

- – - – -

Annat om parallell-läsning.

Fotografiet är en närbild på ett träd vid Vättern. Inte invid Ellen Keys hus, men invid mitt.

Dagens utflykt

Jag fortsätter med min utflyktsrunda bland bokbloggarna.Fiktiviteter listar upp de 38 titlar som lästs under andra kvartalet i år. Finfina titlar i listan. Jag börjar omedelbart att räkna efter hur många jag läst och kommer upp i 25. Det tycker jag är otroligt många!  En bloggare som var en av mina bordsdamer på Bokbloggarträffen med Bokhora, är Maria som bloggar på Uppsala Nya Tidning. Också hon radar upp listan över lästa böcker och jag noterar att hon hunnit med 80 titlar hittills i år. Nej, jag vet att det inte är någon tävling. Men tänk så roligt det är att läsa och läsa mycket!

Carina, från samma träff bloggar på Frossa i böcker. Hon har kommit en bit in i en bok som jag gärna vill läsa själv; Nattåg till Lissabon. Nu har jag så strategiskt givit just den boken till vännen Katarina som snart kan låna ut den till mig! Den tredje bordsdamen, hemmahörande på Bokcirkus tipsar om att lyssna på Murakamis Sputnikälskling på P1. Det är ju som om hennes inlägg är skrivet direkt till mig och mitt knä!

Hur kommer det sig att jag inte ännu läst Den lille vännen av Donna Tartt? Lilla O har just läst Den hemliga historien, som jag tyckte mycket om att läsa. Bläddrar i hyllan.  Kanske blir det den här sommaren. Bokstävlar-Anna kan inte sitta på balkongen ety skatpar invaderat och kraxar sönder tillvaron. Jag föreslår slangbella.* Nu avslutar jag dagens utflykter och sätter mig på min egen balkong – med enbart trevliga fåglar.

—–

* Om man läser det här inlägget ser man att jag är djurvän. Det finns dock gränser. Jag prioriterar balkongläsning före skators lycka.