31 maj 2010
Lofoten 2.0
Det är dags igen. Långresa till Lofoten och vilken bokmix ska göras? Förra året:
Mrs Dalloway av V Woolf som parallell-lästes med Timmarna av Michael Cunningham, på tågresan upp till Narvik . Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig lästes i Svolvaer. Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn & David Levithan på bussen ner till Å. Där tog Illusionisten av John Fowles vid. Är detta en människa av Primo Levi lästes på tåget från Bodö ner till Trondheim och Fristen av samma författare tillbaka till Stockholm. Sju böcker alltså. Sju böcker är alltså ett minimum.
Så här ser min lista ut just nu:
Anna Gavalda: Lyckan är en sällsam fågel
Sofi Oksanen: Utrensning och Baby Jane (eller Stalins kossor)
Johanna Lindbäck: Saker som aldrig händer
Andreas Carlsson: Låtarna som skrev mitt liv
Christoffer Carlsson. Fallet Vincent Franke
30 maj 2010
Jack av Ulf Lundell
Böcker jag minns
Besöket i Botaniska trädgården krävde förstås att jag höll en kortare föreläsning om vad Ulf Lundell berättar i Jack.
Och återigen började det braka och prassla överallt och även jag var på benen, rättade till ståndaren och gav mej iväg åt det håll dom febrila viskningarna hade kommit ifrån. Snart stod vi samlade i ring runt en liten metallskylt och Solen drog eld på en sticka. Can-na-bis . . . gi-gan-tea, läste han tyst.
Väl hemma plockar jag ner den halvtrasiga, fläckiga boken*, bestämmer mig för att läsa den del av den som handlar om Gotland. Jag kan förstås inte låta bli att börja från början och jag är omedelbart fast i berättelsen. Jag har omläst romanen tidigare och blir lika imponerad varje gång. Jack är originell, intressant och ett bra avtryck från sin samtid. Som de flesta av Ulf Lundells böcker.
Jack är alltså Ulf Lundells debutbok. Den utspelar sig i huvudsak i Sthlm i där några kompisar jobbar, festar och lever livet. På ett plan är den ett brev från sent 60-tal eller tidigt 70-tal med tidstypiska referenser och uttryck. Men lika mycket handlar den om unga människor och berättelserna och de eviga samtalen är tidlösa. Som debutbok är den enastående. Och rolig!
Jack. Ulf Lundell
Tidigare om Ulf Lundell
—-
*Den slitna boken som borde vara min är inte det. Det var storasysters kille Larsa som lånade ut den, sa läs den här och jag var för ung för att helt förstå men ett par år senare förstod jag allt, inte minns att Lundell var mannen i mitt liv. Tillbaka boken gav jag aldrig. Förlåt, Lars.
Som en bonus får du här ett stycke som imponerade stort på mig i sena tonåren. Numera…
Solen drunknade som en leende blodapelsin i havet, vars mjuka mötesvågor brann som av guld. Svalorna skrek i den mognande skymningen, måsar kluckskrattade på saltdoftande sjögrässtenar och strandskator spatserade på den tunga sanden, smekt hela dagen av bränningarna, nu bara lojt klappad på kinderna av ett sömnigt skvalpande.
29 maj 2010
Naiv. Super. av Erlend Loe
Jag har läst Naiv. Super. av Erlend Loe. Här är en lista på vad som är bra med den boken.
-Den handlar om bra saker.
-Det är roligt med listor.
-Man får tänka.
-Den blandar ett naivt språk med en stor tyngd.
-Att tiden inte finns är spännande att tänka på. Och läskigt.
-Korta kapitel. (Hellre läser jag fler korta än ett långt)
-Jag tror att det ordnar sig på slutet.
-Børre.
-Den har bra uppslag på vad man kan söka efter på bibliotek.
-Den slutar både bra och dåligt (det är alltid en uppskattad bedrift i berättelser tycker jag)
Här är en lista över alla böcker av Erlend Loe jag har läst.
-Naiv. Super.
-Maria och José.
-Volvo lastvagnar.
Det är en kort lista. Fast helt och hållet bra innehåll. Här är en lista på tre böcker av Erlend Loe som jag vill läsa.
-Gör vad du vill
-Fakta om Finland
-Expedition L
Om jag läser dem så blir min lista över böcker jag har läst av Erlend Loe dubbelt så lång. Det låter som ett mål jag kan ställa mig bakom.
——
27 maj 2010
En tyst minut av Siegfried Lenz
Vi är vid havet. Christians far äger den svarta pråmen som transporterar sten
vinschen började gå och kolossen lyftes ur lastrummet med ett ryck och pendlade lite när kranen svängde ut över relingen
På stranden står turisterna och följer intresserat arbetet. Också Stella.
Då Stella, kände jag igen dig på en gång, och jag tänkte också på vårt sista samtal före sommarlovet, på dina förmaningar och din uppmuntran.
säger Christian senare. Stella som är hans lärare i engelska. Christian som är hennes gymnasieelev. De förälskar sig i varandra och sommarlovet är deras. När terminen börjar igen är allt på ytan återställt. Stella är sval men Christian önskar att hon bara med en liten subtil signal ska visa att de hör samman. Och trots att det borde vara omöjligt träffas de igen och fördjupar sin relation.
Som ett filter över hela berättelsen ligger väntan på vännernas segelbåt som ska hämta Stella för en utflykt. Till sist kommer de. När havet stormar slutar utflykten i en tragedi. Romanen börjar i det Efteråt som blir till när Stella dör av sina skador. Hur ska Christian kunna sörja Stella som kvinnan han älskar när omvärlden inte vet någonting, inte får veta någonting, om deras kärlek?
Såväl Christians förälskelse (med brev till Stella där han passionerat är beredd att lämna allt för att leva med henne) som hans sorg över att förlora Stella beskrivs mkt fint i en berättarstil som gärna tar sig fram med meningar staplade på varandra, skilda åt med komman, så att läsningen blir rytmisk och nästan andäktigt pausfri.
En tyst minut. Siegfried Lenz
25 maj 2010
Röd tematrio
Lyrans trio handlar om titlar med ordet röd i sig. Hm, tänker jag och kan först inte komma på en enda. Men så klart:
Den röda anteckningsboken av Paul Auster som är så bra och som ger mig ett nytt sätt att förstå Austers berättelser.
Den röda soffan av som jag till och med färgmatchade med min egen röda soffa när jag bloggade boken
My little red book, av Rachel Kauder Nalebuff som är en antologi över kvinnors första-mens-historier. Udda och intressant
Sen läser jag en gång till och ser att man faktiskt får välja färg. Haha! Men jag behåller det röda ändå.
24 maj 2010
Joshilyn Jackson i Visby
Se så fint Joshilyn Jacksons bok passar i Visby. Två gotländska män slutade att skrapa fönsterkarmar för att med gapande munnar studera hur jag arrangerade min modell för ett elegant foto i ruinen. Turister va!
Bilden är något överexponerad och det beror på att min kamera får spader i starkt solljus. För det har vi haft i tre dagar. Visby är alltid finfint, men staden i solsken är något extra. Vi är här för fyra saker. Att umgås med Visbybor. Att äta god mat. Att sova i fint hotellrum. Och inte minst för att läsa på trevliga platser.
Så här års – pre-sommarlovtid – måste romanerna ha en historia att omedelbart bli beroende av, romanfigurer som sticker ut och är originella, miljöer som är annorlunda och allt gärna strösslat med absurditet eller humor. Inte djupfilosofi, lyriskt språk eller ordvändningar så att man svimmar av språkglädje. Det är för andra tider på året.
Mitt boksällskap är Joshilyn Jacksons böcker Det finns gudar i Alabama och Mina två mammor och som uppfyller mina önskningar med råge. Stort tack Snowflake för tips!
Visst finns det gudar i Alabama, där Arlene Fleet flytt från hemstaden i Alabama för tio år sedan. Två saker gör hon inte. Hon ljuger inte och hon ligger inte med någon. Längre. För det lovade hon gud när hon drog. Hennes pojkvän Burr, baptist som Arlene, accepterar Inget Sex Före Äktenskapet, men börjar undra om hon överhuvudtaget är intresserad av giftermål. Samtidigt dyker en gammal barndomskompis upp för att fråga ut Arlene om vad som egentligen hände med den där fotbollskillen som gick upp i rök för tio år sen. Arlene återvänder med Burr till barndomsstaden för att reda upp och få någon fason på relationerna till släkten. I Mina två mammor är vi också i Alabama, nu i en pytteliten stad som heter Between. Här är Nonny uppvuxen tillsammans med sin döva och blinda mamma, den oroliga mostern Ginny och den kraftfulla mostern Bernese. Nonny kommer aldrig riktigt till skott med nånting. Som till exempel med att skiljas från sin otrogne man, skaffa sig ett bättre jobb eller vara i Between lagom mycket för att ta hand om lilla 5-åriga Fisher som är Berneses barnbarn. Plus reda ut den eskalerande släktfejden. Men hon jobbar på det. Typ.
Starka företagssamma kvinnor. Blod som är tjockare än vatten. Inkännande småstadsskildringar. Kombinera det med trovärdiga och välberättade historier. Jag föreslår hela tiden att vi ska gå till Almedalen för att läsa och när erbjudandet om att läsa på en viss terrass tackar jag omedelbart ja. Jag vill bara vara i mina Jackson-böcker!
Visst finns det gudar i Alabama. Mina två mammor. Joshilyn Jackson
- – -
Men jodå, jag hann äta gott mellan läsningarna, jag sov i ett fint hotellrum och jag umgicks med Visby-folk. Om än tidvis läsande på terrassen.
22 maj 2010
Jag packar min väska i maj
En försommarresa till Gotland. Två böcker medpackade, av samma författare, Joshilyn Jackson: Visst finns det gudar i Alabama och Mina två mammor.
Jag hoppas på vackert väder och utomhusläsning.
21 maj 2010
Frost av Maggie Stiefvater
När jag fick Frost i min hand förstod jag att jag måste kalla in en expertläsare för att boken skulle recenseras rättvist. Så här kommer en gästbloggy av den bästa unga bokläsare jag vet: Agnes Bolling.
—–
”Frost” av Maggie Stiefvater är en känslosam, romantisk och överhuvudtaget fin bok.
Den är skriven på ett vackert och ibland poetiskt sätt (poesi återkommer ett flertal ggr i boken) och alla fall jag börjar läsa dialogerna med olika röster och göra de beskrivda ansiktsuttrycken själv meden jag läser.
Dock upplever jag att de fartfyllda och våldsamma delarna av boken var ovanligt korta för en så pass lång bok. Däremot återkommer det spännande fartfyllda ofta i små doser och gör att man vill fortsätta läsa.
Boken är dessvärre i viss mån ganska lik del två i ”Twilight-serien” på många sätt: Den helt vanliga tjejen i en liten, tråkig stad nära skogen som får reda på en enorm hemlighet om människor som skiftar form, och plötsligt blir hon hur speciell som helst.
Men boken har ju också egna drag och är absolut läsvärd! 4 av 5!!
Frost. Maggie Stiefvater
17 maj 2010
Lycka på dan
Som en hyllning till min k. dotter som åker tillbaka till Norge idag, på självaste nationaldagen samt att Lyran firar samma dag med en tematrio kommer här en liten Norge-trio.
1. Erlend Loe. Naiv.Super och Kurt upphöjt till 3. Det spelar ingen roll vad som är skrivet för vuxna eller barn. De här båda har en vacker kombo av humor och livsvisdom.
2. Tarjei Vesaas, Isslottet som försäljaren på London-Foyles tycker är världens bästa bok.
När jag ska skriva tredje boken noterar jag att det inte vimlar av norska böcker i bloggen. Men ur det knappa urvalet blir det
3. Ingvar Ambjörnsen. Fågeldansen. Andra delen i serien om Elling.
Uppdaterad! Här fick jag tips om tio bra norska romaner
16 maj 2010
Fri av Natsuo Kirino
Efter det första kapitlet skriver jag ett litet namn- och relationsschema för att slippa gå tillbaka. ”Vänta, vem var Yoshiki gift med? Eller var det hon som dödade, nej just ja det var Yayoi.” Sen går det lättare.
Det här är en otäck roman. Jag är specialist på att göra om ord till detaljerade bilder i huvudet. Därför läser jag sällan skräck- eller kriminalromaner där det finns risk för ingående skildringar av våldtäkter, fingrar som knipsas av eller ögon som sticks ut. I Fri finns mycket material att göra bilder av.
Samtidigt: När jag lägger ifrån mig boken är nästan alla blod-bilder borta i huvudet. Jag minns annat. De många sidorna får mig att lära känna de olika personerna väl, somliga blir trevligare än andra. Fyra kvinnor vars gemensamma arbetsplats är fabriken för matlåde-packning, står i centrum. Vanliga (nåja, ganska) kvinnor med sina olika relationer och bakgrunder. Vad ska man göra om man är gift med ett svin till man, blir en kärnfråga. Det löser sig och plötsligt är de tre andra kvinnorna involverade i ett mord och konsekvenserna är inte överblickbara.
Det vilar en kyla över hela boken. När jag skriver om den nu tänker jag: är det natt under hela tiden? vilket det inte är. Men den känns metallisk och mörk med inslag av neonljus och blinkande gatlampor. Det är inte bara den deprimerande miljön eller de oväntade personerna som skapar stämningen. Jag tror att det ligger i språket också, de korthuggna meningarna.
Läser du Fri så titta på mitt relationsschema efteråt. Fick jag det rätt?
