Björn Ranelid

31 mars 2010

14 april 19.00 kommer Björn Ranelid till stadsbibblo och pratar om sin bokliga själsfrände.

I min vänkrets har det alltid talats om Björn Ranelid som om han vore något transcendent. Så en dag promenerade gode vännen bakom Ranelid i en park i Sthlm. Ranelid gick och pokulerade med Theo Kallifatides och när historien kom till våra öron förstod vi: Björn Ranelid finns på riktigt. Flera av oss började läsa hans böcker och såväl Ja! som Nej! ropades fram runt middagsbordens konversationer. För min del har jag stannat kvar i den transcendenta tanken.

Första tecknet på att det var dags att börja läsa hans romaner kom när Bokhora-JohannaÖ Ranelid-temade i somras. Tecken två: boken Fenomenet Björn Ranelid ramlade in i brevlådan. Och nu: Ranelid i rotundan – tecken nummer tre. Jag kan inte längre värja mig.

Ann-Sofie Kultur, Skvalande

Kommentarer (3)

Karin Berg skriver:

05 april 2010 kl. 13:12

Jag lider av en slags hatkärlek till karln. älskar hans vackra, omfånfsrika språk, men förstår mig inte på personen. Men så är det ju inte personen man ska bedömma när jag läser boken heller. det blir knivet i hjärtat nu och det för att jag inte kan stå emot längre. blir nog en upplevelse över det vanliga. Hoppas jag.
Ann-Sofie skriver:

10 april 2010 kl. 8:07

>>Karin. Jag ser fram mot att läsa. Vilken tycker du att jag ska börja med?
Ann-Britt Serstam skriver:

22 november 2010 kl. 14:09

Hade jag råd skulle jag köpa en av Ranelids böcker
i julklapp, kanske den bara står och dammar.
Att låna är inte riktigt lika OK. När mina vänner
ger kan de väl ge en Ranelid?!
Han besökte Svedala kyrka i höst.
Trevlig pajsare.