2 oktober 2009
Fransk chic lit
”Ovanpå kärlekstörst och besatthet av Eiffeltornet antas man som läsare också hysa gränslös beundran för den franska medelklasskulturen och en övertygelse om dess överlägsenhet.” skriver Mrs B apropå om Chic lit Paris.
Jag svarar ja på i alla fall besatthet av Eiffeltornet och gränslös beundran för allt franskt. Kärlekstörsten får jag fundera över. När det nu hunnit bli höst – om än förhöst i min meteorologiska världsbild – känns det som man får börja beställa höstböcker. Detta oavsett att det har varit bokmässa och jag har en fin rad böcker sedan dess. Och att jag fått bokhögar från olika håll i brevlådan alldeles nyssens. Jag tycker om att veta att det alltid är böcker på ingång. Dessutom: Är det höst så är det.
1 oktober 2009
Alzheimer
Det första seminariet på bokmässan var De anhörigas sjukdom och handlade om demens. Inte särskilt glädjande men mkt intressant ämne. Karin Flygare har skrivit boken Det är så konstigt nuförtiden där hon i fiktiv form berättar om sin mamma och hennes sjukdom. Mamman klarade sig allt sämre och flyttar till ett vårdhem.
Vi kommer ut och hon fortsätter att gråta. Tårarna tar inte slut och hennes näsa är tjock. Näsduken blir blöt. Vi går förbi en massa fina villor och det kunde vara en fin höstdag om inte allt var så sorgligt och jobbigt. Hon tycker inte om de andra, det finns ingen hon kan prata med, hon känner sig helt främmande och olycklig. Systrarna är snälla, men hon vill ändå därifrån.
Vidrigt eller hur? Ingen människa önskar man demens. Att förlora sig själv, inte klara sig på egen hand, vilken mardröm. Den här romanen är mycket autentisk, närmast som dagboksanteckningar i sin stil. Jag undrar varför författaren egentligen väljer fiktionens form i stället för det biografiska. Väljer man att läsa den här romanen ska man göra det för att man är intresserade av ämnet, inte för att man längtar efter en välskriven dokumentär. Då är det bättre att läsa Marie Petterssons Du tror du vet allting.
Det är så konstigt nuförtiden. Karin Flygare.
