Göteborg och kaffe

Fredagen 26 september 15.00. Hjärnan fungerar dåligt. Vattenbrist, syrebrist – jag åtgärdar men det hjälper föga. Dags att lämna Bokmässan. Vi tar en promenad på stan och hamnar på … en bokhandel. Lohrs pocket med mera vid Landala torg är en trevlig bekantskap. Som om inte bokmässans inköp räckte till köper jag böcker för att det är så trevligt därinne. Två espresso och en Guillou tack. Samt en sockerkaksskiva. Solen skiner och Janne Josefsson går förbi. Göteborg. Bättre kan det inte bli.

Signerade böcker

bokmassa ruinTorsdagen den 24 september klockan kvart i 12 är jag pigg och rask. Jag har en plan för bokmässan. Jag ska begå utställningen systematiskt genom att vandra gångarna från vänster till höger för att på så vis inte missa något. Jag går  förbi Ruin:s monter . Tvärnitar när jag ser den grå boken Jag sköt Paulo Coelho ligga på en bänk och jag tar upp den.  ”Ja visst ja. Den här boken vill jag ju läsa” och titeln lägger liksom nivån på resterande bokinköp, tänker jag sådär lite pretto. Den jättevänliga  tjejen i montern frågar om jag vill ha den signerad ety Staffan Vahlquist är i närheten. När han efter signeringen tar betalt ser jag Jag går aldrig ensam mer av Johanna Wallin och jag tänker att ”nämen, den vill jag ju ha, är det Ruin som givit ut den!”  Staffan V undrar vänligt om jag vill ha den signerad ety Johanna är just i närheten och det visar sig att hon är den där vänliga tjejen jag träffat alldeles nyss. Med två signerade böcker går jag vidare och är fortfarande lite pretto och säger till Klara att jag ”verkligen inte gillar signerade böcker men att det var svårt att tacka nej när båda författarna var så trevliga.”

Det är inte sant. Jag erkänner nu. Jag gillar signerade böcker. För det betyder att jag kan stå en meter från en författare jag gillar och se när de skriver ”till Ann-Sofie från xxx”, jo jag gillar det. När jag var först i kön för att få en hälsning i Cilla Naumanns  – som är min stora författaridol -  I cirklarna runt vill jag inte ens lämna signeringsbordet. Jag hänger kvar, men säger inte ens ”jag gillar allt du skriver”.  Säger ingenting faktiskt utan ler mest fånigt på det där viset jag lovat mig själv att aldrig nånsin göra. Efter 30 sekunder börjar det bli pinsamt och kvinnan bakom mig i kön undrar ”är du klar eller?” och jag vill vända mig om och säga: ”Nej, jag är fan inte klar. Jag vill suga ut varenda sekund med Cilla här fattar du väl och jag står och funderar ut något väldigt smart att säga!”

Men i stället säger jag: ”Ja, hoppsan, jag stod visst och drömde” och blir tvungen att kliva åt sidan för att resten av bokköparna ska få sitt.

Johanna Lindbäck skriver i Bokhoras Album roligt och mycket träffande om hur det var när hon skulle få en bok signerad av sin författaridol Paul Auster. Hon slår fast att hennes ”stora författaridoler gör sig bäst på papper” och det är ju det jag säger – fast okej då, med en helt annan innebörd. Mina stora författaridoler gör sig också bäst på papper. Signerade. Till Ann-Sofie på bokmässan 2009 från Cilla Naumann.  Och nästa gång Cilla, det är då jag ska säga något riktigt smart.

Bokmässan – an overview

Överallt ser jag kameror som filmar och journalister som frågar. Bästa boktips? Varför går du på Bokmässan? Berätta om din senaste bok. Författare, branschfolk och vanliga dödliga får svara på passande frågor. Jag formulerar ett svar på varför jag är här. ”Torsdagar på bokmässan är min sinnebild av himlen.”

Men ingen kamera fokuserar min beredvilliga mun.

Böckerna

Kreditkortet är laddat. Jag får köpa hur många böcker jag vill. På torsdagskvällen packar jag ner de första åtta och känner på resväskan. Tung. Det blir slutligen 15. Då är det tre ex av Tanten och krokodilen.

cillanaumannKändisarna

Den första jag träffar i kategorin ”kändis” är Johanna Lindbäck som kommer ut från K1 efter att ha deltagit i ett seminarium om crossover-litteratur. Hon håller Bokhoras Album i famnen och jag passar på att vara en idoldyrkare i stil med ”I love your work”. Sen kommer de i tät följd: KG Hammar, Kerstin Ekman, Zack O’Yeah, Kerstin Norborg, Camilla Läckberg, Camilla Läckbergs man flaskmatande baby on the go .., Cilla Naumann

Blir tidvis starstrucked och fumlar med kameran.

Minglen

Förr var monterminglen färre. Nu dricks det vin överallt. Sekwa är trevligt, franskt och folktätt och jag får en lott med nummer 13. En rosa men jag vet inte om jag vinner något. Liber läromedel har glada lärare, vin på flaska och det ryktades om snittar i ett hörn men jag missade. Jag diskuterar Makt, medel, motstånd med deras förläggare. Hos Ordfront skålar jag med Mats Kempe och Zack O’Yeah. Kvinnan i  ett studieförbunds monter skriker åt mig att jag inte är inbjuden, lägger sig över maten och tittar hotfullt och jag tänker att jag aldrig ska gå någon kurs hos dem. Ett annat förbund, ABF, väger dock upp med gott vin, lakrits och roliga gubbar i soffan. De godaste snittarna äter vi hos Inscriptus och funderar vem som har stoppat inbjudan i Klaras inbox . Inget Park i år. Får sms – och mms – med intrikat information under natten…

Seminarierna

Jag gick på ett dussintal. Bäst var Guillermo Arriagas samtal med Jannike Åhlund.  Mycket mer om seminarierna ska jag skriva.

Jag packar en j***a massa väskor!

onthego 2Bokmässa, jag är på väg! Jag har packat en stor väska med gott om plats för många böcker. Träffa vänner och bekanta, lyssna till intressanta seminarier. Det här ser jag fram mot.

Jag vänder nästan i farstun för ganska snart åker jag till Berlin vilket jag ser mkt fram emot också. Strax därefter är det Gotland som är målet och för att inte tala om Bryssel.

Brooklyn

Jag orkar inte att läsa den sista tredjedelen av Brooklyn inom mig. Detta efter att jag börjat räkna ordet ”slum” och var uppe i nästan tresiffrigt antal.

Men jag har alltid haft skuldkänslor för att jag gav mig av och vågade söka mig själv utanför de gränser som satts upp av samhället och min familj – slummens gränser och dess oskrivna lagar som tala om för mig vem jag var. En nästan vanlig flicka i slummen.

Jag var född i ett nästan förslummat kvarter i en stadsdel i New York. jag var nästan duktig i skolan, jag dög nästan i gängen. Alltid nästan. Men jag rymde från alltihop. En nästan vanlig, fattig vit flicka i slummen som rymde från vanligheten. Men vart rymde jag?

Synonymer.se skriver som förslag till ordet slum:  förfallet bostadsområde, slumkvarter, fattigkvarter, getto och jodå, de orden ingår också i romanen,  men ordet slum är är mest  – för väl – frekvent.

Denna slum är Brooklyn och där bodde författaren Binnie Kristal-Andersson i sin ungdom. Boken är självbiografisk och handlar om hur det var att växa upp i ett förfallet bostadsområde under stark fattigdom. Hon bor i Sverige sedan 1966.  Jag blir inte särskilt berörd av berättelsen – den känns avlägsen. Men jag ska lägga till att eftersom jag hakade upp mig på det stakato-artade språket samt irriterade mig ohyggligt över S-ordet läste jag den mycket upphackat. Den är kanske underbar om man läser den i ett svep. Eller inte är så lättirriterad på S-ord som jag.

Brooklyn inom mig ingick som inkörsport i mitt nu avslutade skrivprojekt ”Brooklyn sent 90-tal.” Där ingick också några artiklar, bland annat En annan del av staden ur Tidningen ResGuide nr 1 1991. Bilden av Brooklyn  är liksom Kristal Andersons  ett hårt och våldsamt ställe

Trots det ständig närvarande hotet om våd och de allmänt livsfientliga omgivningarna, gör de flesta av stadsdelens invånare sitt bästa för att leva normala liv.

Men åren går. Jag ställer den gamla bilden mot en samtida artikel i SvD  eller förra numret av VI läser. Allt är föränderligt.

Att läsa samtida romaner som utspelar sig i Brooklyn kan man göra genom att läsa Paul Auster och Siri Hustvedt eller den välskrivna A song for you. I samtliga är språket vare sig förfallet eller fattigt

Bokmässan – små förlag

Den stora behållningen på bokmässan – förutom att träffa massor av trevliga människor,  byta boktips och köpa böcker – är seminarierna tänker jag och bläddrar i katalogen. Bland utställarna ska jag i år göra djupdykningar i små förlag som jag inte läst böcker från. Till exempel:

Daidilos. (B01:40) På deras hemsida hittade jag dessutom en bok jag absolut ska köpa

Munin förlag. Jag ska nog köpa den här

Aprilina – F01:14. Helt hemlig, googlar inte fram någon information alls ,

Arcus förlag – B01:30. Att det här förlaget har gått mig förbi är ofattbart.

Bokförlag Samuel & Sofie -A04:46. Låter rart. Är säkert därför samhällsomstörtande.

Gavrilo Förlag. (B03:22)

Kalejdoskop. (B07:19) Där verkar allt vackert.

Entusiast

1) (förr) medlem av vissa sekter som före­buro sig äga omedelbar gudomlig uppenbarelse,; i allmännare anv. (†): religiös svärmare l. villo­ande;

2) person som är fylld av hänförelse l. som lätt hänföres, hänförd beundrare l. anhängare (av ngt); stundom närmande sig bet.: överspänd person, svärmare.

Ur SAOB

—– —– ——

Saxat ur sms

Jag: Nu har jag fotograferat mig hos Vi läser. Bra fotograf. Varför ställde jag upp på en intervju egentligen? Jag kanske framstår som en ja, du vet.

Min k. dotter: Du har väl blivit intervjuad förut! Fördelen nu är att du har en blogg där du kan ställa saker till rätta. Om det är felciterat så kan du korrigera det själv.

Jag: Ja.

Saxat ur ny mejlkonversation efter publicering:

Jag: Jag använder verkligen ordet vråltaskig. ”Jag skulle aldrig vara vråltaskig mot en författare”, säger jag.  Jag använder väl aldrig ordet ”vrål” som förstärkningsord!

Min k. dotter: Du använder ju nästan alltid ordet ”vrål” som förstärkningsord! Om du inte använder ”skit”.

—- —– —–

Frågan är om jag vill betrakta mig som en villoande eller hänförd beundrare. Båda är bra.

n’Perola

Inledningens utgångspunkter: De som blev kvar och de som lämnade. Småortens dilemma. Alla kan inte vara kvar. Jobben räcker inte. Om man nu skulle vilja. Det finns inte plats och luft. Somliga måste gå.

Frågan är hur långt?

Han var väl inte säker på vad som varit hans verkliga liv. En del rörde han vid, annat inte. Var det över huvud taget tillrådligt att vända sig om, likt Lots hustru. Skulle han sätta sig, som modern en gång, på Granholmens strand och se ut över vattenytan en hel sommar? Eller förlora sig i ett grönt hus? Vad skulle han välja ut av det som var det egentliga, i det egendomliga liv han levat.

Ibland blir jag tom när en bok tar slut. Det händer inte ofta. Men när det händer är det magiskt.

Nu hände det.

Ett annat liv. Per Olov Enquist.

Läs mer på La Bibliofille

Filmfestival i Norge

Spöregn hela lördagen. Passar utmärkt för filmfestival med rubriken Både hummer og kanari.

Before Sunset. Nio år har gått sedan Jesse och Celine träffades på ett tåg till Wien i filmen Before Sunrise. Då hade de bestämt att träffas igen, men det blev inte så. Nu har Jesse skrivit en bok om deras möte och presenterar den på en liten bokhandel i Paris. Dit kommer Celine och de fortsätter att samtala, som om de nio åren inte passerat. Frågan är om Jesse kommer att hinna med kvällsplanet tillbaka till USA.

Sisterhood of the Travelling pants. Fyra tonårstjejer, bästa kompisar – ”together and apart” – som skiljs åt för sommarlovsaktiviteter på olika håll. De hittar ett par jeans  – som magiskt nog passar alla fyra (!) – och skickar jeansen mellan sig i förhoppningen att byxorna ska få saker att hända. Tja…kanske inte den mest fantastiska idén för ramberättelse just. Men en underhållande film där det mesta ordnar sig till det bästa.  Ett sjukt barn som dör finns tyvärr med. Det är min akilleshäl när det gäller film och ingenting håller tillbaka tårar och snor då.

Paris, Texas. Som jag har längtat efter att se den här filmen! Rekommendationer har byggt upp mina förväntningar på att den ska vara fantastisk. Tyvärr inte…En försvunnen man, Travis,  hittas efter fyra år. Han har lämnat sin nu åttaårige son hos sin bror med fru. Travis ger sig nu ut på en road trip med sonen för att hitta pojkens mamma och återförena dem. Sonen, spelad av Hunter Carson, är behållningen i den här filmen som annars är lång och långsam och jag tror faktiskt att jag somnar några gånger.

Slumdog Millionaire – kvällens hit. Jag visste att den skulle handla om spelprogrammet Vem vill bli miljonär men inte på vilket sätt. Ung pojke från Bombays slum kan de rätta svaren. Men det är förstås hans liv och på vilket sätt han skaffat sig kunskapen som är central. Eftersom han är en en God Man är det förstås kärleken som är drivkraften för att vara med och tävla. Oftast tycker jag att filmer och och böcker som betonar kärlek som drivkraft är patetiska. Samtidigt – det är ju sant.

Som bonus lägger vi sista delarna av Berlinerpoplene i hemma-dvd:n. De två sista avsnitten baseras på Att vila på gröna ängar. Också denna gång är filmen bättre än boken.

Nu är det söndag. Regnet gör uppehåll och det är snart dags att gå på tur!  Det blev förresten PO Enquist som reselektyr och den är alldeles strax slutläst. Mkt mkt bra!

Jag packar min väska

Sensommar-resa  (jodå) till Norge. Planet till Oslo tar knappa timmen men en bit på väg i Merete Mazzerellas bok Tanten och krokodilen borde jag hinna. Bästa reselektyren enligt Johanna Ö. Tummat och väl-läst exemplar från Stockholms stadsbibliotek. I övrigt packar jag P O Enquists Ett annat liv, Lonely Planets guidebok om Berlin plus i iPoden Anne Tylers Ett amatöräktenskap.