Eviga frågor

Journalisten frågar mig:

”Tycker du att det är roligare att blogga om böcker, än att läsa?”

Det tycker jag inte.

Men man kan undra om jag tycker det är roligare att köpa böcker, än att läsa.

Religionsvetarveckan

Jag tror att förmåga till moraliskt tänkande är ett allmänmänskligt fenomen. Människans förmåga att skilja rätt från fel ligger i den mänskliga naturen så att säga. Jag tror inte att det finns en transcendent verklighet – t ex gud – som skapar för evigt givna regler för vad som är rätt och fel. Moraliska frågor förändras. Att inte sopsortera för 20 år sen var möjligen miljömässigt fel, men knappast någon skulle ha blivit anklagad för ett oetiskt beteende. Det blir vi idag. Att sopsortera är inte bara en fråga om miljö utan också om moral. Vi har alltså förmåga att vara moraliska och resonera om etiska problem. Men vad som är etiskt rätt eller fel varierar över tiden.

Att vara en människa med etik, innebär också att ta ansvar för sina handlingar. I Det var inte mitt fel resonerar Ann Heberlein kring just det. Hon skriver lätt-tillgängligt men tydligt och utvecklat om vad ansvar kan vara och betyda. Jag läser med pennan i hand och gör anteckningar i marginalen. Sedan kommer jag på att boken är K2:s. Ska jag sudda? Jag tittar på anteckningarna igen. De är intressanta. K2 får dem som bonus.

Boken är den första under min religionsvetarvecka.  En vecka där jag planerade läsning av fyra böcker men som nu, i verkligheten, kommer att bli två. Semesterfirande och bokhyllemålning tar härligt mycket tid i anspråk. Den andra boken jag kommer att hinna med är Sektbarn. Jag hoppas att den inte är tendentiös utan objektiv och med flera perspektiv.

Grekland är en särskild plats

DSCN0903

Någongång under 1969 åkte min pappa till Grekland. Han arbetade med högspänningsutrustningar i industrianläggningar. Ett år senare kom han tillbaka. Han berättade aldrig särskilt mycket om vad han gjorde under det där året. Kanske frågade jag inte. Han reste ju alltid. Över hela världen i korta och långa perioder. Tills han en dag kom hem, slog sig ner i en liten håla och dog. Mer eller mindre.

Inga fotografier finns från hans resor. Inga anteckningar. Grekland är undantaget. Från denna resa finns en liten dokumentation genom ett arbetstillstånd med stämplar, märken,  fotografi av en ung allvarlig man. Kanske är det därför Grekland alltid haft en särskild plats. Om inte i hjärtat så någonannastans i mig. Jag simmar stundtals i litteratur från Grekland för att hålla kontakten.

Theodor Kallifatides böcker återvänder jag till. För Grekland. Men också för hans sätt att berätta. En blandning av filosofi, livsvisdom, personlig hållning och intressanta historier. Mödrar och söner är ett strålande exempel.

Och jag simmar.

Mödrar och söner. Theodor Kallifatides

Isslottet – Tarjei Vesaas

ice 2
Elvaåriga Siss möter jämnåriga Unn och ett egendomligt unikt möte sker dem emellan.

Fyra ögon med ljusglimtar och strålar under ögonfransarna. Hela spegelglaset fullt. Frågor som skjuter fram och gömmer sig igen. Jag förstår inte: Ljusblänk  och strålar, från dig och mig, från mig till dig ensam – in i spegeln och tillbaka, och aldrig något svar på vad detta är, aldrig någon lösning.

Mötet berör dem båda till det outhärdligas gräns och de skiljs hastigt åt. Unn är så full av känslor inför allt som kan hända tillsammans med Siss att hon inte kan förmå sig att gå till skolan nästa dag. Hon måste gå undan, vara i fred med känslorna, tankarna. Hon tar sig in i det magiska isslottet.

Härifrån tycktes henne isväggarna himmelshöga, de växte medan hon tänkte på dem. Hon hade kommit in i ett rus. Det fanns fullt av tvärbyggnader och överbyggnader, hon kunde inte beskriva dem.

Isslottet blir något fantastiskt, magiskt och overkligt.

”The best book ever written. Read it!” Så sa försäljaren på London-Foyles till mig i vintras. Jag vet inte om det är den bästa boken. Men helt sagolik är den i ordets dubbla betydelse. Kylan. Flickornas känslor. Naturens hot och räddning. Allt gestaltar Vesaas med ett förtrollande och egensinnigt språk.

Isslottet. Tarjei Vesaas.

Bilden från www.sxc.hu

Att göra

Jag säger det direkt. Så är det sagt. Jag tycker om att strukturera och organisera.

Nej, vänta. Inte tycker om. Jag fullkomligen över-älskar, långt bortom passionens sunda gräns, att organisera papper och dokument, pärmar och högar, tid och rum. Köpa rätt pennor och rätt skrivböcker och rätt pärmregister. Vilken etikett ska det vara på pärmarna så att den återspeglar innehållet perfekt och samtidigt ger ett estetiskt intryck – fråga mig. Hur planerar man bäst sin att göra-lista- så att man verkligen, verkligen får saker gjorda – fråga mig. Hur ökar man effektiviteten genom att göra utmärkta anteckningar? Just det – fråga mig om det också.

Det finns mängder av modeller för hur man organiserar arbetsplatsen, planeringskalendern, rutiner och system men jag medger att jag hade bättre koll på saken förr när jag jobbade på ett Riktigt Kontor. Där stod konsulter och säljare på rad och presenterade det mer fantastiska organisationssystemet efter det andra som t ex Time Manager. Jag lyssnade andäktigt, plockade godbitar och har genom åren utvecklat, förfinat och putsat på mitt eget System.

Men allra mest i teorin, om jag ska vara ärlig. En annan del av mig är mycket mer av lägga på hög, göra sen, strunta i och det roligaste är ju ändå att läsa om hur man ska sortera papper och skriva Att göra-listor. Inte nödvändigtvis utföra dem.

fadetgjortSå bra kan bli bättre, tänker jag när jag läser David Allens Få det gjort som handlar om hur man strukturerar tillvaron för att få Mer Tid (det är alltid slutmålet i alla planeringssystem. Få Mer Tid till familjen, golfen, hundkapplöpning eller vad det nu kan vara som man tycker att man aldrig hinner med).

Med den boken i ena handen och Mike Gayles otroligt roliga The To-Do-list i den andra kan jag vara den struktur-systematiserade Ann-Sofie samtidigt som jag skrattar både åt mig själv och åt Mike Gayle. För besattheten av Att-Göra-listor, underkastelsen och ångesten, men också tillfredsställelsen att få bocka av, den delar jag jag med Mike Gayle. Hans Att-Göra-lista består av 1277 punkter och skulle inte få godkänt av David Allen. Den perfekta listan, menar Allen, innehåller en konkret handling: ”Ringa till mäklaren på tfn si och så” eller ”läsa sidorna 1-10 i kompendiet”. Åtgärderna sorteras dessutom utifrån sin kontext. Ringa. Läsa. Vid datorn. etc för att man ska slippa leta så mycket i listan. En uppgift som Mike Gayles ”Make a Will” betraktar Allen som ett projekt och det ska således skrivas upp på Projektlistan. Däremot den nästa åtgärd som leder fram till projektets slutmål – ring advokat på nummer si och så och boka tid till vecka 34-  ska upp på Att-Göra-listan. Hänger ni med? Om inte kan ni med förtroende vända er till mig så ska jag ledsaga er genom den underbara världen av ordnade strukturella organisationssystem.

Men Mike Gayles lista har sannerligen sina fördelar. Han får verkligen 99.4 procent av sina 1277 saker gjorda under året det pågår och det är bra saker! Som att ta upp kontakten med gamla vänner eller göra bra saker för sin mamma. Do the list är det magiska mantrat.

Så jag borde följa Gayles slutord. Kanske du också?

1. Make a list.

2. Do it.

Go on, you know it make sense.

Få det gjort. David Allen.

To-Do List. Mike Gayle

Bokfilosoferande

Bokhyllor i bibliotek

Arbetet med mina bokhyllor fortskrider säkert. Att betsa är svårt. Är det ens vad man gör 2009? Minns mina brunbetsade fönsterkarmar i tonårsrummet på 70-talet. Att förvandla Ivar-hyllor till högblankt vitt skulle innebära 3 strykningar och vi pratar här 54 hyllplan och 7 gavlar. Så bets lät enkelt. En strykning bara, och några drag med trasan. Tänkte jag.

Det var inte så enkelt. Men nu har jag nog fått in tekniken. Svartbetsat med matt yta. Motsatsen till högblankt vitt alltså. Allt eller inget.

Skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker

När jag står och betsar och ångorna stiger mig åt huvudet kommer tanken kring skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker. Jag köper och får böcker i en snabbare takt än jag hinner att läsa. Alltså samlas det på hög. Att-Läsa-Högen. Den är bekant för alla. Ibland kan böckerna rinna in i sådan takt eller vardagen ta sådana vändningar, att läsordningen ändras. Den bok som skulle läsas nästa gång känns inte lika aktuell av någon anledning och hamnar lite vid sidan av, ett slags Att-Läsa-Om-Ett-Tag-hög. Även den högen kan förändras och böckerna blir Att-Läsa-När-Jag-Nångång-Får-Lust.

Den där sista kategorin, det är de Olästa böckerna. Man vet att man någongång kommer att vilja läsa dem, men kan inte säga när.  Jag tänker att jag nog vill separera dem från Att-Läsa-Om-Ett-Tag och verkligen verkligen från Att-Läsa-högen bredvid sängen. Så min senaste idé är att i vardagsrummet - under taket – ha såväl de Lästa som de Olästa samt Klassikerna före 1960. I biblioteket som också kommer att innefatta otaliga pärmar med referensmaterial och spännande forskning kan då få härbärgera Att-Läsa-Om-Ett-Tag och Böcker-Jag-Just-Läst. Och facklitteratur inom religionsvetenskap. Och resguider. Och

Jag lägger ifrån mig penseln. Jag måste nog ha en nypa frisk luft.

Litterärt sms-samtal

Litterärt sms-samtal mellan mig och Karin.

Jag: Hej, Är ute och åker båt i skärgården. Ganska bra väder. Läser  bara lättviktig litteratur. To-Do-list och Dumpa Matthew.

Karin: Själv läser jag ”Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid”.

Olika falla ödets lotter.

Långa svansen

Stockholms stadsbibliotek har bloggen – Långa svansen -  där Harald Hultqvist bloggar

om de fynd jag gör i hyllorna på Stadsbiblioteket. Framförallt letar jag i källarmagasinet och högst upp under taket. Där står böcker som ibland inte varit utlånade på många år, men som det finns all anledning att plocka fram igen. Kanske kan mina egna strövtåg i biblioteket locka andra att leta sig förbi det självklara och läsa bredare i samtiden och djupare i historien.

Ni följer väl Långa svansen på Twitter? Den första meningen i en roman. Lockar till läsning.Om inte annat.

Fortsättning följer…

Here we go again – sommarlovsläsning 2.0

böcker Nytt färskt. Fin blandning va! Jag hoppas förstås att få sitta vid detta balkongbord, men det kan bli läsfåtöljen också.

Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg

Druckna littslattar

nr 7628. Dannyboy och kärleken är som en fickplunta kittlande mouss-vin intagen i smyg under guidad stockholmspromenad. Lättdrucken med sina mot tungan träffsäkra bubblor. Svag eftersmak.