Senaste…

Senaste…

Utlästa boken: Ok, amen av Nina Solomin. Vad jag tyckte!
Påbörjade boken: Många. Till exempel Kerstin Norborgs Kommer aldrig att få veta om hon hör. Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Diaz samt Richard Milwards  Apples
Höjdaren: Smärtans ministerium får det bli.
Besvikelsen: Hm. Svårt. Men kanske Göra gott som alla andra älskar.
Lånade bibloboken: Karlstad Zoologiska. Påsklovsbok
Inköpta boken:Cara Black – Murder in the Marais och Rachel Kauder Nalebuff – My little red book
Bokcravingen: Apokalypsens gosiga mörker. Men den är snart i en hand nära mig…
Lästa meningen: ”Nej om den där stunden i lekstugan kunde jag aldrig berätta” (Ur “Kommer aldrig att få veta om hör”)

Från Bokhora-Helenas Senaste Enkät

Cozy darkness of the apocalypse?

bolling2Jag berättar om bloggen i min engelska konversationsgrupp. Om böcker jag läser och böcker som är på att-läsa-listan.  To Be Read funkar men jag snubblar när jag ska översätta Apokalypsens gosiga mörker. Kommer idag. Boken alltså. Inte Ragnaröken.

Att skriva sin historia

Tystnaden är där. Kanske några barn stojar i bakgrunden, jag vet inte för jag har fokus på Kerstin Norborg som läser de inledande sidorna i sin nya roman Kommer aldrig att få veta om hon hör.

Jag kände dem ju inte. Jag hade inga minnen, i alla fall inte av Estrid, nästan inga foton, brev eller berättelser. Och ändå stod jag nu vid den där ynka lilla gräsplätten där smultronplantor och vitsippor börjat tränga in, och lät tårarna rinna nerför mitt ansikte.

Att de funnits har jag ju alltid vetat, om detta har det aldrig hymlats. Men när jag stod där vid det som varit deras grav, såg ut över den där sjön som sett dem under alla deras Skogssjöår, var det som att Estrid och Johannes för första gången blev verkliga för mig, blev mer än min saknad, mina frågor. Som att deras liv och död för första gången blev…ja verkliga, verkliga i kraft av sig själva.

Det här är Kerstin Norborgs femte bok. Jag har verkligen, verkligen tyckt om dem alla. När jag läser de första trettio sidorna på vägen hem vet jag att den här boken kommer sälla sig.

ok, amen

En chassidisk man i Brooklyn, NewYork,  försvinner. En hårdkokt snut (Melanie Griffith) får i uppdrag att hitta honom. Mannen hittas död. Snuten flyttar in i den chassidiske rebbens hus, lär sig om chassidernas tro och liv. Blir kär i rebbens son. Han blir kär i henne. De inser att de inte kan få varandra. Mördaren hittas. Hon får en ny syn på livet.

Nej. A Stranger among us är som film betraktat riktigt usel. Som en uppvisning av chassidiskt vardagsliv i Brooklyn bättre. Filmens bildberättande är tydligt och när bilden inte räcker till ställer Griffith frågor om varför hårlockar vid öronen bärs av männen och vad shabbat egentligen innebär.

Inspirerad av filmen läser jag Nina Solomin reportagebok  Ok, amen,

- Tycker du att ultraortodoxin är det enda sättet att vara judisk på? frågar jag Pinchas.

- Jag erkänner inte begreppet ortodoxi. Jag tror att det är ett destruktivt verktyg som människor missbrukar. Vi har fått en Torah. Om man erkänner detta faktum så försöker man också hålla dess lagar så gott man kan. Det kallar jag inte ultraortodoxi. Det låter alldeles för extremt. Jag ser mig helt enkelt som jude och försöker leva därefter.

Så säger en av de många människor  Solomin intervjuar. I slutet av 90-talet bosätter hon sig i Williamsburg för att lära känna den chassidiska världen lite mer. Hon får slita hårt. Hon betraktas med misstänksamhet och motstånd. Allteftersom månaderna går träffar hon ändå fler och fler människor, deltar i fester, gudstjänster och vardagssamtal och när hon lämnar Brooklyn skriver hon

Jag har lyckats forcera chassidernas barriär och fått uppleva hur fientlighet vändes till värme. Min klichébild har suddats ut och ersatts av möten med människor av kött och blod. Gråt, skratt skvaller och välsignelser.

Det var länge sedan jag läste en dokumentär berättelse – om jag får kalla boken så. Jag tog boken från hyllan, läste den oavbrutet – till och med promenadläste ety bokstäverna inte var små och solen sken – och lade nyss ner den. Välskrivet och Solomin skapade med sin berättelse en närvarokänsla och delaktighet för mig,   inte alltid är givet i reportage.

Ok, amen. Nina Solomin

Full brevlåda

Min brevbärare släpade hit:

Changing of the Seasons med Ane Brun

Mitt afrika

A stranger among us. En 80-talsaction… men som utspelar sig bland ortodoxa judar i New York och ger bilder och inblick i judiskt liv.

Murder in the Marais av Cara Black. Tipset kom från Mrs B och jag läste första sidorna på Amazon. Kunde inte sluta.

My little red book av Rachel Kauder Nalebuff. Lysnnade till henne på NewYorkTimes podcast om litteratur. Boken är en antologi över kvinnors första-mens-historier. Udda och intressant

Enastående bra blandning eller hur!

Stolpe och ut

A share in death av Deborah Crombie läser jag inte ut. I min London-iver beställdes boken då den utspelar sig i staden. Formen – klassisk pusseldeckare. Men jag är en strukturerad människa, beställer första delen och miljön visar sig vara i Yorkshire. Näe… Men jag tror på idén. Pusseldeckare i Londonmiljö och läser på bättre till nästa Crombie-beställning.

Handbok för allt

Om vi inte mår bra finns som bekant självhjälpsböcker för det mesta numera. Att ta sig upp när man är nere, Att ta sig ner när man är uppe, Självkänsla nu och Ömma tår är några av titlarna jag hittar när jag söker på ordet självhjälp på Adlibris. Men om man helt enkelt vill ha lite handledning i livets mer vardagliga delar, hur gör man då?

Jag har lånat ett helt fantastiskt lexikon – tre band – med samlingsnamnet För oss kvinnor. Bokverket tillägnas ”varje kvinna som vill leva mera naturligt, personligt och positivt”. Ja! Utkommen 1959 ligger den i brytningstiden för husmodern och den förvärvsarbetande kvinnan. Här finns inget av att ”ta den sista kvarten innan maken kommer hem och piffa till er genom att kamma er och sätta på en smula läppstift. Ingen man ska behöva möta en tjatig hustru i papiljotter när han kommer hem efter en tröttsam arbetsdag”. I stället går den noga igenom hur ett jämlikt äktenskap kan se ut.

Men det som fascinerar mig är att böckerna verkligen omfattar allt. Hälsa och skönhet. Klädval och stil. Arbete och juridik. Samliv. Konsten att skriva brev. Hur man ”formar sitt livsmönster” Rubbet. Allt på hög detaljnivå.

Mottagande och avsked

Att bli mottagen vid ankomsten tycker de flesta av oss är roligt. Vi kan inte nog fort få träffa våra kära och det känns litet övergivet, om ingen av familjens medlemmar möter oss. Däremot är avskedstagandet mer problematiskt. Självfallet bör en äkta man följa sin fru eller sina barn till tåg och båtar och hjälpa till att ordna med bagage etc. Men att vännerna möter upp på perrongen även vid kortare resor är numera praktiskt taget bortlagt. [...] Vid avskedet har farvälstagarna gärna med sig en liten blomma (inte större än att den kan placeras på kappkragen eller i glaset i kupén), choklad eller frukt. Reselektyr är alltid välkommet och en flaska eau de cologne är ständigt lika uppfriskande på längre resor. Men välj då lämplig reseförpackning så semestern inte blir spolierad av genomdränkta kläder.

När kommer nästa upplaga?

För oss kvinnor. Medéns förlag 1959

Att läsa Koranen

Har du läst hela bibeln? frågar ibland studenterna, bläddrande i den 1500 sidor tjocka boken. Det har jag. Jag har dessutom läst större delar av Bhagavdgita och Koranen och andra religiösa urkunder. Det ingår s.a.s i jobbet. Utöver det är religion i allmänhet ett mkt stort intresse. Varför och hur förhåller sig människan – nu och då – till en transcendent verklighet, exempelvis gud? Det tycker jag är  fascinerande och spännande.

Häromveckan lyssnade jag till Göran Larsson, forskare från universitetet i Göteborg, och författare till den verkligt tydliga och lättlästa Att läsa Koranen – en introduktion. Koranen som alltså enligt muslimsk perspektiv är guds ord givet till människorna genom profeten Muhammad.  Att öppna första sidan i Koranen och börja läsa kan få den mest härdade att lägga ner. Oavsett vilken översättning man väljer är språkbruk och innehåll svårövergripligt och man behöver ett  slags strukturell guidning. (Det är i och för sig inte unikt just för denna bok, utan gäller ofta religiösa texter överlag.) Larssons bok kan vara en sådan guide. Han ger en presentation av texternas tillkomst och redogör för koranvetenskapen – såväl muslimsk som icke-muslimsk. Därefter tar han tre utgångspunkter för att läsa texterna: Koran och skapelsen, Koran och livet och Livet efter döden. Det leder till att man som läsare kan gå in i Koranen från olika håll och begripa dess helhet, även om man sedan kanske inte läser den fullt ut. Den blir begriplig och man kan som läsare göra sin egen tolkning av texten – nog så viktigt.

Att läsa Koranen – en introduktion. Göran Larsson.

Koranen är ju till sitt ursprung arabisk. Två svenska översättningar – eller tolkningar, beroende på hur man vill se saken – finns. Koranen. Karl Vilhelm Zetterstéen. Koranens budskap. Mohammed Knut Bernström

Den första boken…

Den första boken jag bloggade om på ooofbok var Det sista ljuset av Theodor Kallifatides. Jag blev mkt berörd av den och skrev

Jag blir starkt berörd av den här berättelsen. Det beror förstås på den historia som berättas, men också på det sätt som författaren berättar. Tålmodigt och inlevelsefullt. Boken är naturligtvis sorglig, hur kunde något annat vara möjligt? Men i den finns också ett hopp och ett ljus. Människan är en överlevare.

Jag till och med skrev till honom – att skriva till författare är ngt jag ofta tänker på att göra, men så gott som aldrig gör – och han skrev tillbaka. Efter det har jag inte läst någonting av honom, vilket förvånar mig. Jag tror att det dök upp ngt slags ”kriminalromaner” som lät ointressanta men efter det har han skrivit ett par böcker som återigen rör sig kring exil-temat. Mödrar och söner till exempel. Borde finnas på pocket och vara bra sommarlovsläsning (japp, börjat tänka på den…)

Import

Hela OOOFbok från blogger är nu importerad hit och jag tycker om att ha allt samlat på ett och ställe.