5 februari 2009

Egensinnigt

Uzbekistan II är ngt annat. Ett sakta berättande om barndomen där en gardins rörelse och effekter på berättaren gärna får ta en halvsida i anspråk. Jag läser ett par sidor innan jag går till jobbet och känner hur hela kroppen drar ner på takten, att tankarna tänks sakta och jag reser mig stillsamt upp.

Ann-Sofie CPI, Skönlitteratur

Kommentarer (0)

Lämna en kommentar