26 februari 2009
Sportlov – läsrapport
Chewing the scenery är förutsägbar och lättläst och underhållande och engelskan är komplett begriplig. Men den är också väldigt lång och utförlig när det gäller alla skådespelare som överagerar, överreagerar, tar över showen etc . Så efter 200…sidor (jag imponeras över min ihärdighet) hoppar jag över 300 sidor och läser de två sista kapitlen. Innan jag gör det gissar jag att regissören försvunnit, att prima primadonnan har tagit över regin och fått alla att följa hennes instruktioner samt att en oväntad händelse uppstår på premiären men att recensionerna i tidningarna blir positiva.
Läs-läs-läs.
Jag hade alla rätt!
Chewing the scenery. Davina Elliot
25 februari 2009
Förvärven och TBR
För allas vår skull listar (läs: har ambitionen att lista) jag de böcker som förvärvats antingen genom köp, bibblo-lån, annat lån eller stöld.
Jag tycker egentligen inte om ordet förvärv – det är en nödlösning och poängen är att ordet ska kunna innefatta alla ovan nämnda sätt att skaffa bok. Dock byter jag det snart tror jag till tillskott. (TBR – To Be Read – gillar jag och det skulle passa mitt rådande engelska intresse, men jag vill ha konsekvent Senast med) Namnet är egentligen det lilla . Det stora är att jag faktiskt inte skriver dit böcker som skaffas. Det tycker jag är synd för en stor poäng med OOOF är att jag i boksamtal snabbt ska kunna gå hit och använda informationen. ”Har du läst någon bra bok på sistone?” ”Ja, den heter eeeh eeeh” är ett minne blott, bara använda lill-macen och titta efter. Samma sak vid frågan ”Har du köpt någon ny bok?”
Men då måste jag alltså lista mer konsekvent.
Det var det ena.
Det andra är hur länge en bok kan betraktas som nytillskott. För en tid sedan listade jag Sargassohavet som jag verkligen vill läsa, men bibblot blev hotfullt och jag lämnade boken åter. Och jag har inte skrivit om den eftersom jag inte läst den . Att okommenterat ta bort den från listan – går det?
Ja, sådana frågor brottas jag med. Det märks att jag har sportlov.
25 februari 2009
De som har köpt x har också köpt y
När jag beställde Up the Down Staircase får jag veta att kunder som köpt samma bok också varit intresserade av:
Det var en … salig blandning. Eller ser jag inte sambandet?
24 februari 2009
En uppgivning lr uppskjutning
Varje gång jag tar Den egensinnige från Buchara får jag lust att lägga tillbaka den igen. Kanske går den för sakta nu när jag känner våryran — ljuset, ljuset! – och jag följer ingivelsen och läser inte ut – i alla fall inte nu.
24 februari 2009
Men han slog mig i alla fall inte
Stämningen är mycket tät, än mer koncentrerad i en alltid koncentrerad grupp. Vem frågar vi oss, kan destruktiv kärlek gälla? Inte oss, eller hur? Där börjar vi. I tron att ett förskjutet maktförhållande där den andra partnern kontrollerar, hotar, korrigerar, förtycker och förminskar den andra – det drabbar alltid någon annan. Någon som är svagare än oss, någon som inte begriper bättre, någon som …
De unga kvinnorna är Power Girls och pratar om att sätta ned foten, att gå, att inte acceptera, ”jag skulle aldrig”. De unga männen är skakade: ”vad är det för män vi pratar om!” Vi läser valda delar av Lyckliga slut – en antologi där kvinnor berättar om relationer med destruktivitet och våld. Efter att ha läst Karin Nygårds Men han slog mig i alla fall inte… har vi tänkt om. Vi är överens om att alla – vem som helst – någongång i livet kan vara i en sådan situation eller tillstånd och hamna i ett vardagshelvete. En av Power Girls säger: ”bra att vi läste och samtalade om det här! Jag visste ingenting om hur det kan vara”. De andra nickar. Stärkta och starka.
Nästa gång ska vi samtala om moral. Sedan döden.
Stockholms stadsbibliotek har också samtal om livsfrågor och filosofi där alla kan delta.
Lyckliga slut. Red: Susanna Alakoski
22 februari 2009
Detta skriver jag med båda händerna
Att läsa böcker om skrivande tycker jag om. The Write Type köptes senast och är en delvis mkt märklig bok. Min k. dotter och jag har försökt – på alla sätt och vis – att förstå den … men det är svårt.
Själva idén med boken är att man ska utröna vilken författar-typ man är. Är man organiserad eller kaotisk i sitt skrivande, sitter man helst på Starbucks och skriver eller är det långa tysta perioder i skogen som gäller? Fungerar det bäst att skriva sida efter sida i kapitelordning, eller föredrar man att skriva oordnat här och där? Detta är ett urval frågor att ta ställning till. Och så långt är det intressant och genomtänkt. Men hur ska man få veta vad som passar bäst? Jo, på så sätt att låta vänster respektive höger hjärnhalva tala ut om saken, genom att man svarar på samma fråga med såväl vänster som höger hand. Tanken är att man har en hjärnhalva som dominerar och att detta ger utslag i vad den dominanta handen svarar. Det gäller att tyda svaren och utröna vad man egentligen vill.
Och här uppstår problemet. Med min högra hand svarar jag tydligt. Men med vänster…
Totalt obegripligt. ”Tänk inte efter utan skriv det som kommer först för dig”, säger boken och min vänsterhand skriver säkert fantastiska saker. Om jag kunde läsa.
22 februari 2009
Epistolära romaner – mer av
Epistolär roman – jag har snart utvecklat ett beroende och då har ändå de beställda dito inte ens nått brevlådan. Dracula som Petter nämner i kommentar finns i nyöversättning och en läsning vore en fin kombinationsläsning av klassiker och epistolär roman. Ben Elton-romanen C refererar till är Fruktlösa försök och när jag läste den skrev jag:
Fruktlösa försök av Ben Elton. En rolig författare, tycker jag. Ofta är innehållet tragiskt men blir i Eltons händer svart komedi. Han bygger upp sina hisnande romaner till ett stort oväntat avslutande crescendo. Här handlar det om Sam och Lucy som försöker få barn. Sam vill dessutom, kanske något mer, få till ett filmmanus. Vi följer paret i dagboksformen. Det leder till två synvinklar på samma skeende. Absurt, svart och roligt!
Jag har inte läst Ben Elton på evigheter. Dead Famous började så långtråkigt att jag tröttnade och hittade inte tillbaka till Elton. Det är kanske dags, eller?
19 februari 2009
Londonska intryck III
f.
hotellet erbjöd många automater. Med Ben&Jerry, chips och böcker.
Suddighet till trots kanske del av utbudet kan skönjas. Jag handlade ej. Men tycker om idén
The End
17 februari 2009
Londonska intryck II
d.
deckare/thriller/kriminalromaner är sällan under inköp av mig. Från säker källa får jag tips om författare som skriver brott från London. När jag tittar på hennes webbsida vill jag läsa. Deborah Crombie
e.
The Times tjocka söndagsutgåva listar de 100 bästa bloggarna inom olika kategorier. Jag länkar till tre favoriter
garfield minus garfield som visar strippar från Garfield, fast Garfield själv är bortredigerad.
english cut om skrädderi
17 februari 2009
Once upon a time…
Det fanns en tid då spridda delar av familjen vistades i Virginia, USA. Amerikat, amerikanerna, amerikanskan var allas vårt stora intresse. Jag kunde rabbla alla stater fram- och baklänges och gjorde uttalanden om naturen i Montana och ekonomin i Texas och kulturen i California. Jag läste oavbrutet amerikanska romaner. Då – vi talar någongång i 90-talets mitt – fick jag tips om Armistead Maupins ”Tales of the city” , en serie om sex böcker där den första boken kom ut 1978, den sjätte 1989. Jag sträckläste böckerna om livet i San Francisco och älskade alla karaktärer i dem.
I lördags stod jag i en bokbutik i Hampstead och fann en sjunde bok! Jag kunde knappt andas – var detta möjligt? Hur har det gått mig förbi? Michael Tolliver lives heter romanen efter huvudpersonen själv och den stora frågan för mig är nu om gammal kärlek rostar eller inte.
