CPI – Uzbekistan

Corruption Perceptions Index. Mitt livslånga läsprojekt. 2007 befann sig Uzbekistan på plats 175 av 179 men har till 2008 förbättrat sin position till plats 166 (av 180) med en korruptionsgrad på 1.8 (bäst är 10.0). I botten på CPI-listan rör det sig ganska mycket från år till år. Tidigare lästa länder som Burma och Haiti ligger kvar i botten, där också Irak hänger sig kvar. Sverige ligger förstås alltid högt upp, har 2008 tagit sig högst, plats 1 med 9,3.

Två skönlitterära författare har jag hittat från Uzbekistan:  Min gyllne väg från Samarkand av Jascha Golowanjuk, född i  Samarkand och flyttade sedan hit till Sverige. Boken – självbiografisk – är skriven 1937

Jag vet, att det för en nordbo ligger en klang av förtrollning och sällsamma äventyr i blotta namnet Samarkand. Mitt liv har numera fört mig långt därifrån, och allt eftersom åren går, ljuder det namnet även för mig med en allt sällsammare klang.

Den egensinnige från Buchara av Timur Pulatov är roman nummer två.

Balkan

Smärtans ministerium. Ett vackert namn på en bok.

En viss S/M-klubb i Haag bar namnet Ministry of Pain. Det var därför mina studenter kallade sitt jobb på porrskrädderiet för att arbeta på ”Ministeriet”

En bisak. Porrskrädderiet är en födkrok, sättet att tjäna ihop till dagens bröd, och har ingenting att göra med berättelsen i övrigt. Om vi inte använder den för att förstå att när man tvingas lämna sitt land – låt säga för att landet helt enkelt upplöses – gäller helt nya regler. Om man undervisar i Jugoslavik

- som tidigare hade innefattat den slovenska, kroatiska, serbiska, montenegrinska och makedoniska litteraturen -

och landet inte längre finns, då blir all konstruktion, dekonstruktion, rekonstruktion. Smärtans ministerium är en välskriven, välfilosoferad, välberättad bok om det.

När det kommer till krig kan man prata om Före och Efter. Inte efter kriget. Efter Krigsutbrottet. Kriget kom den 6 april 1992 till Sarajevo. I Visesgrad lever Aleksandar – 14 år – och när kriget kommer flyr han med sin familj. Med sig tar han alla skrönor och berättelser och bygger på dem, till dem. När han återvänder till Bosnien gör han det med listor – långa, många – han skapat för att minnas och återse.

Jag har gjort listor. Tillnamn. Han med det okontrollerade benet. Cylinderhatt. Mon Sorgsne, Trepunktsmannen, Tyfon. Han som sjungande klättade upp i bergen och aldrig kom tillbaka.

Berättandet  i Farfar upp i graven är ett annat – ordflöde och tempo är mycket och snabbt.

Här grälade mina föräldrar. Här var jag snabbast av alla. Här satt den skräckslagna Asija. Här drog en soldat gevärspipan över trappräckets köppar, klacka-klacka-klacka-klacka-klacka.

Ännu ett perspektiv på samma krig i Den sista kulan sparar jag åt grannen. Lika välskrivet, välbeskrivet och läsvärt och kriget är över

Människor, byggnader och bilar är märkbart färre än förut, men kyrkogårdarna är många fler. Folk har flyttat från sina hem till kyrkogårdarna coh till sin Gud, verkar det som. De trodde att de krigade för ett bättre liv och skickade iväg sina barn för att utföra uppdraget. Från vårt bilfönster ser vi det absurda resultatet. Oändliga rader av gravar med lika gamla pojkar, samma bortslösade pojkar i gravarna med kors som i dem med halvmåne.

Smärtans ministerium. Dubravka Ugresic

Farfar upp i graven. Sasa Stanisic

Sista kulan sparar jag åt grannen. Fausta Marianovic

Vi sliter våra hår

explorer4 I Firefox har ooofbok en normal och lagom trevlig design. I Explorer … teckensnitten är förändrade till versaler. I den dammiga version 6.0 av Explorer min arbetsplats erbjuder – än värre: Allt huller om buller. Vi sliter våra hår och börjar det mödosamma arbetet att göra fint.

Varför inte 3? 4?

Jag läser Smärtans ministerium där professor Lucic arbeter i  Amsterdam  – som lärare i jugoslavisk litteratur på universitetet. Hon är flykting liksom hennes studenter. De har alla just varit jugoslaver  – nu är de är kroater, bosnier, serber, slovener, montenegriner från ett land som upplösts i inbördeskrig. J. Kriget kom den 6 april 1992 till Sarajevo skriver Ozren Kebo i min egen ”att överleva i krig”-wikipedia deluxe* och jag kan inte låta bli att parallell-läsa Sista kulan sparar jag åt grannen och Farfar upp i graven samtidigt för att få många perspektiv på upplösningen av J, krigen på balkan och om flykt.

*Sarajevo -  en bruksanvisning . Bland de bästa böcker jag läst.

Paul Auster på franska

Ibland stapplar jag mig igenom Le Mondes litteratur-artiklar med varierat resultat. Jag förstår ungefär vart fjärde ord så min bild av fransk litteraturbevakning är säregen. Någon som talar bra franska är däremot Paul Auster som presenterade sin nya bok på LC1

Kärlek

loveSen torsdagseftermiddag i midvintertid – vi diskuterar kärlek i alla olika former. Hur definierar man kärlek? Vilken skillnad finns mellan syskonkärlek, vänskap och kärlek i parrelationer? Varför är någon otrogen? Kan man leva ett fullgott liv utan kärlek? De unga männen i gruppen värjer sig mot teoretiska definitioner, söker känslouttrycken istället, pekar på det unika – man kan inte ha en gemensam definition eller symbol! De skulle fnysa åt min valda bild.

För några år sedan läste jag Grabben i graven bredvid. Den filmatiserades senare och ni minns säkert berättelsen om Bibliotekarien som förälskar sig i Bonden. På ett ”glimten-i-ögat”-vis framställdes Kärlek över klassgränser på ett ganska ytligt sätt. I Hjulskifte möter litteraturprofessor Louise bilhandlare Truls. Om Grabben i graven bredvid är ytlig kan man säga att Hjulskifte verkligen problematiserar kärlek mellan människor från olika sociala sammanhang. Ibland på gränsen till Akademisk Avhandling.

Därför är han sin folkliga vältalighet och sitt tillmötesgående till trots avskuren från många intressanta samtal. Det hjäler inte att han har stor kännedom om många konkreta saker, det hjälper inte heller att han kan prata om mänskliga relationer med stor klokskap, många interssanta samtal är han helt avskuren ifrån. Hon är tvungen att se sig själv som rörligare och mer flexibel än han är när det gäller att ha med olika sorters människor att göra, för hon kan föra ett intressant samtal med en bilförsäljare och en golvslipare men också med en fysiker om dennes arbete, med en antropolog om fynden denne gjort, därför att hon har det språk som ska till för att få igång såna samtal, hon vet hur man frågar för att få fram det viktigaste, det mest intressanta. Men hon kan, som sagt, också prata med Truls och hans vänner. Eller?

Så här resonerar Louise, fram och tillbaka, och Truls referensramar formar honom lika mycket. Formar och begränsar. Boken är mkt läsvärd om man intresserar sig för vad kärlek egentligen* är. Till romanens övriga fördelar hör ett välformulerat språk -   mer skönlitterärt än ovanstående exempel – och författarens fantastiska förmåga att verkligen föra frågan om kärlek framåt om kärlek utan att bli tråkig.

Hjulskifte. Vigdis Hjorth

* egentligen. Som om det fanns ngt ”egentligen”. Jag citerar en av de unga männen från midvinterdiskussionen:

Vi kan skriva hur många ord som helst – tillit,trohet, ansvar, längtan, kåthet, ömhet – det finns ändå inget som kan användas som det exakta. Varje kärlek är sin egen, vet du!

3 upp och 1 i minne

Från mitt bästa bibliotek tre böcker igår. Smärtans ministeriumSargassohavetHjulskifte. Rekommendationer från härhär och här

Siden, sammet, trasa, lump var en liten godbit att läsa under ett par timmar. Elin vid sekelskiftet. Jag tänkte mig min egen gammelmormor när jag läste. Jag tror jag ska fortsätta att läsa ur serien för att få ett stycke historia. Tipset kom från här, Vad skulle jag göra utan bloggarna?

Siden sammet, trasa lump. Solveig Olsson-Hultgren

Avdelning äckel: Jag har vinterk**k-sjukan  men mellan varven läser jag Hjulskifte – den är lättast. Dessutom mkt bra.

Ett skäl att älska Stockholm

100skalMin mamma är stockholmsälskare och stockholmskännare. Hon kan alla gator och hus, släpps in på låsta gårdar och genom stängda portar för att hon ser glad och intresserad ut. Får höra spännande historier när hon slår sig ner på bänkar och pratar med folk. I bokhyllan hos henne finns hyllmeter med böcker om staden men när en titel som 100 skäl att älska Stockholm erbjuds kan hon inte låta bli att skaffa den.  Men.

”Det här är inget för mig”, säger hon och ger den till mig. ”Det här är en stockholmsbok för nybörjare.” ”Men jag är väl ingen nybörjare”, säger jag lite småsurt sådär och ser Sofia kyrka i vitögat. ”Nej, men du kan ha den när du får besök från landet”, säger hon vänligt.

I bokstavsordning presenteras utvalda platser i ord och bild. Platser som Globen och Gröna lund men också 4;ans buss och Rönells antikvariat. Om centralens hål skrivs:

Det som från början var Centralstationens banhall byggdes under 1920-talet om till vänthall. 1950 skapades hålet, eller rundeln, som snabbt blev Centralens nya mötesplats.

Se där, det visste jag inte. Någonting att slänga sig med nästa gång jag möter ”någon från landet” vid tåget.

Svaret är…Dubravka Ugresic!!

panache1Utropstecknen är inte mina utan Carolines så nå…Smärtans ministerium får det bli. Panache-bok tillika och därmed tilltalande.

Mirja Unge då som Ka uppmanar till. Jag förstår i  högsta grad att inlägg kallat U låter som ogillande av Unge. Men det ska ses som ett ogillande av Motsols. Jag har läst såväl Järnnätter som Det var ur munnarna orden kom – stora läsupplevelser, främst Järnnätter. Min U-saknad i listorna uppstår första januari 2004  – då jag började blogga OOOF bok på blogspot. Så lyder reglerna…

U

Jag har läst författare på U som t ex Mirja Unge. Enligt ooof bok på blogspot läste jag Motsols under 2005 men gitte tydligen inte ens blogga om den. Placerade den bara som Årets jaha? på 2005-listan.

Ska den då räknas? tänker jag som bygger mina egna regler om vad fullständighet innebär.