Listan

Så var det dags att summera årets läsning.  Det första jag får kategorisera är:

Årets antal:

Jag konstaterar: För . Verkligen. Löfte: Fler.

Årets första:
Årets första skönlitterära blev Amerikahuset och fackboken den fantastiska lilla Cowboy Boots!

Årets bästa:

Ett liv av P O Enquist. Men det var på håret.

Årets roligaste (och näst bästa):

Jakten mot nollpunkten Carl Johan de Geer.

Årets mest hoppfulla:

Apokalypsens gosiga mörker. Anders Bolling

Årets uttryck:
Epistolary novels Jag hoppas jag hittar drivor av sorten under 2010.

Årets överraskning
Isslottet av Tarjei Vesaas . På rekommendation av försäljare på Foyles. Så rätt han hade!

Årets läs-resa:
Det blev fem utrikes resor 2009.  Den bästa läsningen gjordes i Lofoten.

Årets bibblo:
Mitt! Saknas bara en vacker matta.

Årets Se mig !
Jag sitter på samma uppslag som Svante Weyler i Vi läser

Gott nytt år!

DSC00140

Rester

Jullovet är en social tid. Alla Mina Barn är i Sthlm och mycket sällan vill jag dra mig undan.  Jag läser många böcker nu. Lite här. Lite där. I skvättar mellan filmer, samtal och måltider.

DSC00237Efter arbetsschema av Johan Jönsson fortsätter att vara intressant och fångande sida efter sida. Den grafiska versionen av På spaning efter den tid som flytt är vacker och bilderna gör att det tar lång tid att läsa. Samma sak gäller för Husfrid av Alison Bechdel. Jag vill titta ordentligt på det vältecknade.  Joyce Carol Oates Älskade syster – spontanhandlad häromdagen på Söderbokhandeln – är även språkligt sett mycket bra.  Fritt förfall av Birgitta Stenberg är oerhört intagande, att vara 18 då är på många sätt som att vara 18 idag. Bergdorfblondiner ligger däremot oläst.

Nu är det 8 minusgrader och det snöar för fullt. Jag ska gå ut, ta stapplande Bambisteg (hellre än Gammal Tant-steg) på böljande isgator. Därefter ska jag sammanfatta 2009 års läsning. Att omfatta hela 00-talet är alldeles för stort.

Jag gillar Daniel Boyacioglu. Jag gillar skrivande. Det här måste vara toppen då.

Morgonläsning

Sitter i sängen och ser Södermalm ljusna. Gratulerar mig själv att jag får göra det. Lyssnar till Herman Zink. Läser Efter arbetsschema och är mkt tagen av delar av den. Konkreta skildringar från ett arbete i lyrisk form tilltalar mig. Fabriken. Vården. Två saker gör jag sedan:

undrar över skönlitterära skildringar – gärna poesi – från vården skriven av en kvinna.

läser om Johan Jönsson i Aftonbladet vars litteraturpris han fått:

Till det mest intressanta i Jönsons bok hör ambitionen att skriva fram en arbetarsubjektivitet i en senkapitalistisk och globaliserad värld.

Jag tänker en gång till att jag faktiskt vill läsa en samtida kvinnlig författare som skrivit om sitt arbete inom vården med samma ambition. Kan jag få ett namn?

Jullov

Tre böcker att börja jullovet med.

O

Jobbar idag, en torsdag i mars.

- – - – - – -

Det är vecka 5 enligt vårt arbetsschema. Då börjar jag klockan tre på eftermiddagen, bussen går tjugosex minuter över två från örnsberg, och slutar imorgon, fredag, klockan nio på morgonen.

Inledningen av den 800 sidor långa Efter arbetsschema. Johan Jönsson

Bergdorfblondiner är en grej, ni vet, en New York-fluga. Absolut alla vill vara en, men det är i själva verket très komplicerat. Ni anar inte vilken hängivenhet som krävs för att bli en underbar, linblond, dermatologiskt perfekt New York-tjej med ett liv som är otroligt fantastiskt. Ärligt talat kräver det en engagemangsnivå jämförbar med att lära sig till exempel hebreiska eller sluta röka.

Inledningen av den inte fullt lika långa Bergdorfblondiner. Plum Sykes.

När jag, däremot, säger ”idag” börjar min andning bli oregelbunden och arytmin sätter in, den som nu också kan konstateras på elektrokardiogram, det framgår bara inte av utskriften att orsaken är mitt idag, ständigt nytt, hotfullt, men beviset för störningen kan jag lägga fram, författat på medicinarnas ryckiga kodspråk, beviset för något som föregår ångestattacken, gör mig mottaglig, stigmatiserar mig, idag ändå fortfarande funktionsduglig, så säger de, tror de, experterna.

Nästan inledningen av Malina. Ingeborg Bachman.

å han ba, å hon ba

Nästan alla dagar har jag unga människor runt mig. Trevliga, arga, roliga, ledsna och inte alltför sällan extra allt. De pratar om killar, sex, kläder, att förändra samhället, tjejer, klimathotet och 9 gånger av 10 med starkt engagemang. Jag gillar mitt jobb. Däremot läser jag sällan böcker som är skrivna för ungdomar om ungdomar.  En del blir det för att det ingår i jobbet att ha en smula koll, men i övrigt lockas jag sällan till att läsa om unga människor. Under Göteborgsresans träningspass fanns dock  Linnea kom hem! av Anita Eklund Lykull. Jag har läst ett par böcker av författaren tidigare som jag tyckte om.

Linnea kom hem! är i skriven i jag-form, men för att det ska fungera måste språket vara konsekvent och nära berättarjaget. Här är det stundtals krystat. Det är det ena skälet till att jag inte gillar den här boken. Det andra är att viktiga saker för handlingen kastas in, lite som att ”ja visst ja, det här måste sägas så att läsaren fattar”. Huvudpersonen Timjan är orolig över att pappa inte är hemma lika mycket som tidigare. Att han verkar frånvarande och inte bryr sig om att bästisen Linnea saknas efter Tsunami-katastrofen. Det hade räckt. Ändå måste författaren kasta in att Timjan under hela hösten fått kryptiska sms om att ”jag vet vad din pappa gör när han inte är hemma.” För att nämna något.

Någon som inte har krystat berättarperspektiv är Johanna Lindbäck. Hennes senaste Tänk om det där är jag är mkt välberättad och har dessutom en pricksäker dialog.  Inget å han ba, å hon ba. (Den avslutande beskrivningen av hur det känns att vara kär är dessutom out-standing!) Pluspoäng också för att den inte handlar om knarkande föräldrar, incest eller misär. Ytterligare skäl till att jag brukar välja bort ungdomslitteratur. Livet kan vara nog så intressant/dramatiskt/hemskt ändå.

Linnea, kom hem. Anita Eklund Lykull.

Tänk om det där är jag. Johanna Lindbäck.

Lästräning

Femtio sidor in säger jag högt: ”Tack Marian Keyes.!” Jag sökte en bok som skulle fånga mig på en gång och vara välskriven utan att ägna sig vare sig åt språkförnyelse eller lyrisk prosa. Dessutom innehålla intressanta karaktärer, ha en historia med enkla konflikter men utan mord eller andra kriminella brott. Lättläst och underhållande alltså. Allt för att jag skulle kunna säga ”jag har nu läst en bok” efter den här helgen. Marian Keyes fixade det åt mig det (och jag läste ytterligare två romaner av andra författare av bara farten därefter).

Å andra sidan har flera år på nacken. Vill ni läsa mer om vad den handlar om så läs här.  Jag imponeras över att författaren lyckas hålla mitt intresse uppe på 600 sidor. Dessutom med perspektivbyten vilket är ett grepp jag vanligen inte gillar.  Jag är inte säker på att jag ska läsa mer av Keyes, men den här helgen gjorde hon verkligen susen!

Å andra sidan. Marian Keyes

Status

Det har varit illa. I stressade pressade tider som den efter v44-lovet brukar jag kunna hålla ångesten dämpad genom regelbundna bokinköp. Nu har inte  ens det hjälpt. Jag har ryckt resignerat på axlarna och tänkt, äsch jag har så många som jag inte läser så det är ändå ingen idé.

Det har varit riktigt illa. Jag har inte ens läst. Men nyss lade jag en begåvad students välskrivna prov åt sidan. Bocken på sista punkten på veckans Att-Göra-lista har satts med ett lättat ”Jag är i kapp”- Jag tog mig till mitt nästan klara bibliotek (matta och läslampa saknas ännu) och strök längs hyllorna. Satte mig i länsstolen och provhöll en roman och det kändes riktigt riktigt bra. I’m back

I taket strålar böckerna

DSC00191Vi åker metro i Bryssel. Vi tycker att vagnarna är bruna. Bruna och fula och när vi går i kvarteren runt Grand Place dömer  vi fortfarande med samma ord. Då går vi mot Place St Katherine och det bruna luckras upp. Det kommer blå himmel. gröna träd, guldramar och gyllene Chardonnay tillsammans med musslorna. Nästan inget brunt alls.

Sedan besöker vi boklådorna. En efter en. Hänförs och häpnas. Vilken tycker vi mest om? Vi kan inte enas.

I taket på cook&book strålar böckerna och vi tittar på de flamländska omslagen och vill lära oss ännu ett språk.

Sagor från Berlin – 3 av 3

Hela staden är monumental och minnesmärkt. Glöm inte kriget. Glöm inte förintelse av alla slag. Glöm inte vem som bodde här. Glöm inte vem som fängslades. Glöm inte vem som hade makten. Glöm inte.

Vi vandrar runt och imponeras och förfäras av det som står kvar, det som tagits om hand, det som byggts nytt. Vi planerar nästa resa hit.

Berlin 3Berlin 1Berlin 4Berlin 2

Kompanjoner:

Brev från nollpunkten. Peter Englund

Ulrike och kriget. Vibeke Olsson