22 november 2008
Christmas spirit
Jag sitter här och känner the Christmas spirit i kroppen. Det gör jag iofs året runt, men så här års kan det ju av naturliga skäl glimra till lite extra. Min absoluta favoritjulbok är The e before christmas av Matt Beaumont. Historien utspelar sig på en reklamfirma i London. Julfesten ska arrangeras samtidigt som lanseringen av den nya Barbie, Real Woman Barbie, ska göras. e är förkortning av e-mail, och det är i form av mejl som historien berättas.
Harriet Greenbaum – 9/10(00, 11.14 am
to…Daniel Westbrooke
cc…
re…let’s party.Dan – amidst the present flurry of activity, it seems that we are forgetting our Christmas party. This has been a remarkable year – last January nobody could have foreseen our recovery after that pitch. I feel we owe ourselves a bash that mirrors our achievements.
We should pull our fingers out and start planning. I believe you are ideally placed to head up a committee and get the ball rolling.
Think spectacular. The last thing I want is the usual pissed-up snog-fest in the basement car park.
Läsaren är aldrig med i ”realtid” utan får antingen veta vad som SKA hända, och kan där ana eller gissa . Eller också får man veta vad som HAR hänt. Det är absurt och fruktansvärt roligt!
Jag tvingar min man att lyssna när jag högläser den här boken. Han hatar det, försöker smita undan och läsa boken på egen hand. ”Men du tycker ju att högläsning är romantiskt”, försöker jag och tar tillbaka boken. Men han hävdar att han aldrig hör vad jag säger för att jag fnissar, frustar och asgarvar vilket förstör. Själv tycker jag att den blir dubbelt så rolig då!
(Och då tycker jag inte ens om roliga böcker.)
19 november 2008
Köpenhamn nästa
Frank Langmacks romanprojekt, en påminnelse att danskan är aptitlig. Köpenhamn är lika aptitlig och även om -jag erkänner det utan röda kinder – det är ljusslingorna på Tivoli som drar mig dit så här års fick jag tips om ett par bokcaféer.
Underwood – ink. Kanske mer bar än café men inte gör det mig något. Inspirerande bokhylla till det bibliotek vi sakta, sakta bygger här hemma. Rayuela som inte alls utvecklar danskan utan spanskan…men har god mat.
18 november 2008
Varför jag undviker spel
Jag har mkt lätt för att bli beroende av dator- och tvspel. ”Bara en gång till” är en typisk fras från mig och som givit mig sömnlöshet, röda ögon, mardrömmar och ömmande spelhänder. Av det skälet brukar jag undvika att börja ett spel – för det klarar jag av. Men ibland tror jag att jag blivit en ny människa och så sitter jag där och gång på gång försöker slå någons banrekord i Mario Cart.
Bara en bok till, säger jag nu och är fast i bok.nu betygsättningsträsk.
16 november 2008
Den sista samurajen – omläsning
En ren slump att jag läste Helen DeWitts Den siste Samurajen för några år sedan och lade den på min top-ten-lista. Har den alltid bredvid sängen, liksom några av de övriga nio…Drar den till mig nu, den var närmast- Fastnar genast. Igen.
Romanen förväntar sig en intelligent läsare. Den förutsätter att läsaren är bekant – och mer därtill, tror jag – med litteraturhistoria och akademiska världen. (Jag tror att JohannaL, på bokhora, satte begreppet aka-porr, men det ska troligen inkludera ett större mått av universitetskorridor än den här boken kan presetera för att riktigt kvala in).
Sibylla har uppdraget att ”skriva in” årgång efter årgång av diverse tidskrifter, och under tiden lär sig hennes mkt unge son L att läsa – på många språk.
Det var aldrig min mening att det skulle gå så här. (L sitter och läser Odysséen 5. Han har läst fyra sånger på fyra dagar. Jag hade tänkt fortsätta där jag slutade men jag har förlagt mina anteckningar). Meningen var att jag skulle göra som mr Ma (far till den berömde cellisten). Jag har läst någonstans att han började undervisa ToYo när han var 2.
Coupex la difficulté en quatre, löd hans motto, vilket innebar att han reducerade ett musikstycke till ett antal mycket små uppgifter, därefter skulle pojken ta sig an en uppgift om dagen.
Sibylla vill ge L goda manliga förebilder – hon hittar dem i Kurosawas De sju samurajerna.
L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.
16 november 2008
bok.nu
Ligger i sängen, slö, nästan helt. Sätter betyg på mina lästa böcker på bok.nu.
157 betyg nu. Kanske inte alltid helt genomtänkta, men ganska. Det enda jag vill är att få oväntade boktips. Det enda jag vill är se blåa (= olästa) stjärnor – många – vid böckerna. Men
Böcker vi tror att du kommer gilla
Tyvärr kunde vi inte hitta några matchande böcker
Där ser man. Hur många betyg ska jag sätta? muttrar jag.
Användare som liknar dig
—————————————————–
Ingen där heller. Tja…
Uppdaterad:
Men minsann. Nu har jag många användare som liknar mig! Och många boktips. Jag är glad igen. Om än lika sängliggande och slö.
14 november 2008
Clubs
Jag har en god vän som är extra allt. Så snygg och så intelligent. Utöver detta läser hon intressant litteratur som vi stundtals samtalar om i sisådar fem minuter. En kommentar där och ett boktips där. Av de två sistnämnda skälen (jag repeterar: intelligent och läser intressant litteratur, snygg är bara bonus) vill jag att hon ska starta en bokklubb där jag ska ingå. Eva, hon heter så, är ännu inte övertygad om bokklubbens fantastiska fördelar men jag ger henne argument som ”större läsupplevelse” och ”djupare behållning” och jag tror att jag fram på vårkanten fått henne att dra igång. Hon har i sin omgivning åtminstone två, och jag likaså, bra klubbmedlemmar. Jag ser fram emot.
”Liten esoterisk grupp” som ägnar sig åt litterärt skapande. Den är jag sedan åratal med i och den är finfin. Vin och mat finns med i marginalen, men skrivandet kring ett visst tema är centralt. Vi ses en gång i månaden och läser och diskuterar det vi har skrivit. (Asså, inte för att jag typ vill skryta eller så men för två år sen var vårt tema typ ”feber” efter LeClezios bok, liksom ) .Vi är mkt olika som människor, och vi skriver mkt olika texter och gör fantastisk varierande tolkningar kring enkla begrepp och fraser som ”i detta satans rum” (fritt efter Mats Jonssons bok) eller Nollpunkten eller vad vi annars finner på. Vad hade jag varit utan den klubben? Nothing!
Därför, Eva; I want more! Så…i mars…starta en bokklubb!
13 november 2008
Skabelsen
Jag följer fascinerat Frank Langmacks romanprojekt i Köpenhamn. Grymt bra på danska är jag inte, men det är en rolig idé att övervinna ett problem, detta att gå bet på att skriva den tredje fjärdedelen av en roman. På det här viset vill han nå sitt mål. 10kapitelsroman.
Skrivkramp är annars ett intressant ämne när det gäller författarskap. Mer för den som står utanför, mindre för en författare som drabbas. När jag slår upp ordet i allas vår wikipedia får jag omedelbart en tillrättavisning:
Uttrycket används ofta felaktigt om den mentala blockering skribenter kan drabbas av, kallad skrivblockering.
Skrivblockering – okej okej – icke desto mindre intressant. Hur övervinner författare en skrivblockering? Finns särskilda kreativa lösningar? Att vänta på inspiration brukar vara lönlöst, sägs det. I stället får man skriva och i det skrivandet kan inspiration dyka upp.
Stundtals har jag i kurser i kreativt skrivande haft fri skrivning eller flödesskrivning som inledning på en lektion där idén är att bara låta pennan gå. Även om man bara skriver ”jag har inget att skriva, jag har inget att skriva” etc så är tanken bakom flödesskrivning att hjärnan jobbar på när pennan raspar mot pappret och snart kommer lite andra ord att spinna vidare på.
Men om författaren nu vill skriva låt säga en roman, och dag trettiotre:s flödesskrivning fortfarande bara resulterar i
jag har inget att skriva, jag har inget att skriva, jag har inget att skriva
Vad gör de då?
(Jaja, sannolikt la de av flödesskrivandet redan dag tre, men OM!)
Uppdaterad
OuLiPo är förstås ett svar på skrivkrampen! Det inser jag när jag läser runt på Sthlms stadsbibblos sidor.
5 november 2008
Läsrapporter i det pågående
A. Tiden angrips först, resten är oviss väntan är den långa titeln på Mats Kempes senaste roman med höstens snyggaste omslag. Jag tycker mkt om det renodlade, lite old-fashion sådär.
Allt handlar om en familj – eller den familj som sonen Jens försöker rekonstruera kanske. Hur blev den till? Vad står – och stod – de i förhållande till varandra i mamma-pappa-barn-spelet?
Jo, jag minns förstås Jens – nu är det han som står här på perrongen – stod där i Alvik, han var på väg hem. Kan ha varit oktober – eller mars – maj. Han var tretton – elva – femton. Steg på spårvagnen så där som han brukade – molande benhinnor, bakre vagnen.
Ibland är det solklart, konkret, inte svårt att förstå. Ibland är det som om någon berättar en historia med ryggen vänd mot mig. Jag fortsätter att läsa
B. Att läsa Haruki Murakami är att häpnande ligga med öppen mun och bara vara exalterad. Trots att Fågeln som vrider upp världen är över 700 sidor, läser jag varje sida i en långsammare takt för att den ska räcka länge.
C. Ska-snart-läsa – högen börjar bli löjligt hög och vinglig eftersom jag fyller på den varje dag med exvis Bombyx (Rambach) och Dödsbudet (Agrell). Tur att det är jullov snart. Eller vänta…är det då jag brukar köpa extra mkt böcker till mig själv?
5 november 2008
Bokbörsen – som ett gift…
På bokbörsen finns inte bara antikvariaten utan också privatpersoner som säljare. Man hittar det mesta och det är enkelt att handla. Några knapptryck, och strax kommer en välpaketerad bok i postlådan. Dessutom med Riktiga Frimärken på paketet. Som en present, känns det som, och jag handlar om och om igen.
31 oktober 2008
Lust att skriva en roman, nån?
Vid midnatt drar månadsprojektet Nanowrimo i gång, där det gäller att en roman på minst 50 000 ord under en månad.
Känns det för mkt att skriva under en hel månad? Då föreslår jag intensivskrivning mellan 7 och 14 november tillsammans med dansken Frank Langmack.
Inte ens en vecka? Då är det The Wireds Very Short Stories som gäller.
