23 november 2008
Bloggkväll på Stockholms stadsbibliotek
Onsdag kväll kommer bokbloggen att stå i fokus under ett samtal på Stockholms stadsbibliotek. Det är Johanna Ö och Helena från Bokhora, bloggen Boktoka samt jag själv som tillsammans med Mats Kempe och Håkan Bravinger som deltar. Klockan 19 börjar det hela i rotundan. Kom dit!
23 november 2008
Skriv den där Romanen
Frank Langmack meddelar att han under sina sju dagar skrev nästan 25 000 ord.
Status på målsætningen er i mine øjne, at eksperimentet var en succes. Målet var at nå 25.000 ord, 60 sider eller 12 kapitler så jeg var altså tæt på. Det blev dog ikke til en hel roman. Det skyldes i store træk at jeg undervejs blev mere ambitiøs og fik skrevet nye kapitler til ud over de planlagte. Således ligger på hjemmesiden her (www.skabelsen.wordpress.com) en halv roman – eller en rigtig god grund til at skrive romanen færdig og udgive den fysisk. Det er derfor mit næste træk.
Snart är NaNoWriMo över och åtskilliga har klarat av att skriva de stipulerade 50 000 orden. Hur mycket orkar man skriva egentligen? Tja, skriver man bara på – låt säga att man sitter i en glasbur i ett bibliotek i Köpenhamn – kan man väl sannolikt skriva hur mycket som helst. I Langmacks fall publicerades minst ett kapitel varje dag. Då kan man förstås inte svamla alternativt visa upp resultatet av allmän free writing.
En amerikansk ”skrivarcoach” Jacqui Lofthouse hävdar i sin bok ”The Writing Coach: 30 days to Conquer your Self-Doubt and Procrastination and Have 30,000 Words Under your Belt” att hon kan leda dig en månad till just det den väldigt långa titeln beskriver.
Johanna Wistrand lägger i sin bok Skriv boken! upp en 4-veckors plan för att få dig att dels övervinna skrivblockering, dels verkligen få dig att skriva varje dag. Allt enligt tesen att det enda sättet att komma över skrivångest – vad den än beror på – är att skriva. Jag har varken skrivångest eller skrivkramp eller skrivblockering – men jag provade att följa hennes plan och skrev en viss tid och på ett visst sätt varje dag i fyra veckor vilket var effektivt och roligt. 30 000 ord, jo det skrev jag och det var inte ”jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte vad jag ska skriva”. Vad gör jag av det då? Tja, antingen är det ”en rigtig god grund til at skrive romanen færdig og udgive den fysisk.” Eller också blev jag en bättre lärare i kreativt skrivande.
23 november 2008
Kulturfyran om julklappar känns följdriktig.
1. Så klart vi önskar oss hårda julklappar, eller hur? Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Jag får sällan böcker i julklapp. De som ger mig julklappar tycker att det är meningslöst att köpa böcker eftersom ”man aldrig vet vad du läst, kommer att läsa eller vill läsa.” Men det brukar jag lösa genom att köpa många böcker till mig själv i julklapp i stället. En bok som jag vill ha är Anna Schultze Ge mig en människa.
2. Idag kom provtrycket på den första t-shirt jag tagit fram för Kulturbloggen. Jag är sådan där som gillar att ha olika t-shirts med olika tryck. Jag har tshirt med Depeche Mode, Van Morrison, Patti Smith och Leonard Cohen. Vem vill du ha på bild på en tshirt.
Min man.
3. När jag beställde t-shirt med Kulturbloggen på kunde jag beställa en keps också. Men jag avstod. Keps är för mig rätt omodernt. Vad tycker du? Vilken plagg tar du bara inte på dig?
Keps är perfekt som solskydd på sommaren. Däremot skulle jag aldrig sätta på mig en ”blus” med krås, volanger eller annat lull-lull.
4. Om du önskar dig ett mjukt paket, blir det då en tshirt? Eller vad blir det?
En t-shirt är bra. Det jag gillar mest är dock strumpor. Utan skaft.
22 november 2008
Christmas spirit
Jag sitter här och känner the Christmas spirit i kroppen. Det gör jag iofs året runt, men så här års kan det ju av naturliga skäl glimra till lite extra. Min absoluta favoritjulbok är The e before christmas av Matt Beaumont. Historien utspelar sig på en reklamfirma i London. Julfesten ska arrangeras samtidigt som lanseringen av den nya Barbie, Real Woman Barbie, ska göras. e är förkortning av e-mail, och det är i form av mejl som historien berättas.
Harriet Greenbaum – 9/10(00, 11.14 am
to…Daniel Westbrooke
cc…
re…let’s party.Dan – amidst the present flurry of activity, it seems that we are forgetting our Christmas party. This has been a remarkable year – last January nobody could have foreseen our recovery after that pitch. I feel we owe ourselves a bash that mirrors our achievements.
We should pull our fingers out and start planning. I believe you are ideally placed to head up a committee and get the ball rolling.
Think spectacular. The last thing I want is the usual pissed-up snog-fest in the basement car park.
Läsaren är aldrig med i ”realtid” utan får antingen veta vad som SKA hända, och kan där ana eller gissa . Eller också får man veta vad som HAR hänt. Det är absurt och fruktansvärt roligt!
Jag tvingar min man att lyssna när jag högläser den här boken. Han hatar det, försöker smita undan och läsa boken på egen hand. ”Men du tycker ju att högläsning är romantiskt”, försöker jag och tar tillbaka boken. Men han hävdar att han aldrig hör vad jag säger för att jag fnissar, frustar och asgarvar vilket förstör. Själv tycker jag att den blir dubbelt så rolig då!
(Och då tycker jag inte ens om roliga böcker.)
19 november 2008
Köpenhamn nästa
Frank Langmacks romanprojekt, en påminnelse att danskan är aptitlig. Köpenhamn är lika aptitlig och även om -jag erkänner det utan röda kinder – det är ljusslingorna på Tivoli som drar mig dit så här års fick jag tips om ett par bokcaféer.
Underwood – ink. Kanske mer bar än café men inte gör det mig något. Inspirerande bokhylla till det bibliotek vi sakta, sakta bygger här hemma. Rayuela som inte alls utvecklar danskan utan spanskan…men har god mat.
18 november 2008
Varför jag undviker spel
Jag har mkt lätt för att bli beroende av dator- och tvspel. ”Bara en gång till” är en typisk fras från mig och som givit mig sömnlöshet, röda ögon, mardrömmar och ömmande spelhänder. Av det skälet brukar jag undvika att börja ett spel – för det klarar jag av. Men ibland tror jag att jag blivit en ny människa och så sitter jag där och gång på gång försöker slå någons banrekord i Mario Cart.
Bara en bok till, säger jag nu och är fast i bok.nu betygsättningsträsk.
16 november 2008
Den sista samurajen – omläsning
En ren slump att jag läste Helen DeWitts Den siste Samurajen för några år sedan och lade den på min top-ten-lista. Har den alltid bredvid sängen, liksom några av de övriga nio…Drar den till mig nu, den var närmast- Fastnar genast. Igen.
Romanen förväntar sig en intelligent läsare. Den förutsätter att läsaren är bekant – och mer därtill, tror jag – med litteraturhistoria och akademiska världen. (Jag tror att JohannaL, på bokhora, satte begreppet aka-porr, men det ska troligen inkludera ett större mått av universitetskorridor än den här boken kan presetera för att riktigt kvala in).
Sibylla har uppdraget att ”skriva in” årgång efter årgång av diverse tidskrifter, och under tiden lär sig hennes mkt unge son L att läsa – på många språk.
Det var aldrig min mening att det skulle gå så här. (L sitter och läser Odysséen 5. Han har läst fyra sånger på fyra dagar. Jag hade tänkt fortsätta där jag slutade men jag har förlagt mina anteckningar). Meningen var att jag skulle göra som mr Ma (far till den berömde cellisten). Jag har läst någonstans att han började undervisa ToYo när han var 2.
Coupex la difficulté en quatre, löd hans motto, vilket innebar att han reducerade ett musikstycke till ett antal mycket små uppgifter, därefter skulle pojken ta sig an en uppgift om dagen.
Sibylla vill ge L goda manliga förebilder – hon hittar dem i Kurosawas De sju samurajerna.
L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.
16 november 2008
bok.nu
Ligger i sängen, slö, nästan helt. Sätter betyg på mina lästa böcker på bok.nu.
157 betyg nu. Kanske inte alltid helt genomtänkta, men ganska. Det enda jag vill är att få oväntade boktips. Det enda jag vill är se blåa (= olästa) stjärnor – många – vid böckerna. Men
Böcker vi tror att du kommer gilla
Tyvärr kunde vi inte hitta några matchande böcker
Där ser man. Hur många betyg ska jag sätta? muttrar jag.
Användare som liknar dig
—————————————————–
Ingen där heller. Tja…
Uppdaterad:
Men minsann. Nu har jag många användare som liknar mig! Och många boktips. Jag är glad igen. Om än lika sängliggande och slö.
14 november 2008
Clubs
Jag har en god vän som är extra allt. Så snygg och så intelligent. Utöver detta läser hon intressant litteratur som vi stundtals samtalar om i sisådar fem minuter. En kommentar där och ett boktips där. Av de två sistnämnda skälen (jag repeterar: intelligent och läser intressant litteratur, snygg är bara bonus) vill jag att hon ska starta en bokklubb där jag ska ingå. Eva, hon heter så, är ännu inte övertygad om bokklubbens fantastiska fördelar men jag ger henne argument som ”större läsupplevelse” och ”djupare behållning” och jag tror att jag fram på vårkanten fått henne att dra igång. Hon har i sin omgivning åtminstone två, och jag likaså, bra klubbmedlemmar. Jag ser fram emot.
”Liten esoterisk grupp” som ägnar sig åt litterärt skapande. Den är jag sedan åratal med i och den är finfin. Vin och mat finns med i marginalen, men skrivandet kring ett visst tema är centralt. Vi ses en gång i månaden och läser och diskuterar det vi har skrivit. (Asså, inte för att jag typ vill skryta eller så men för två år sen var vårt tema typ ”feber” efter LeClezios bok, liksom ) .Vi är mkt olika som människor, och vi skriver mkt olika texter och gör fantastisk varierande tolkningar kring enkla begrepp och fraser som ”i detta satans rum” (fritt efter Mats Jonssons bok) eller Nollpunkten eller vad vi annars finner på. Vad hade jag varit utan den klubben? Nothing!
Därför, Eva; I want more! Så…i mars…starta en bokklubb!
13 november 2008
Skabelsen
Jag följer fascinerat Frank Langmacks romanprojekt i Köpenhamn. Grymt bra på danska är jag inte, men det är en rolig idé att övervinna ett problem, detta att gå bet på att skriva den tredje fjärdedelen av en roman. På det här viset vill han nå sitt mål. 10kapitelsroman.
Skrivkramp är annars ett intressant ämne när det gäller författarskap. Mer för den som står utanför, mindre för en författare som drabbas. När jag slår upp ordet i allas vår wikipedia får jag omedelbart en tillrättavisning:
Uttrycket används ofta felaktigt om den mentala blockering skribenter kan drabbas av, kallad skrivblockering.
Skrivblockering – okej okej – icke desto mindre intressant. Hur övervinner författare en skrivblockering? Finns särskilda kreativa lösningar? Att vänta på inspiration brukar vara lönlöst, sägs det. I stället får man skriva och i det skrivandet kan inspiration dyka upp.
Stundtals har jag i kurser i kreativt skrivande haft fri skrivning eller flödesskrivning som inledning på en lektion där idén är att bara låta pennan gå. Även om man bara skriver ”jag har inget att skriva, jag har inget att skriva” etc så är tanken bakom flödesskrivning att hjärnan jobbar på när pennan raspar mot pappret och snart kommer lite andra ord att spinna vidare på.
Men om författaren nu vill skriva låt säga en roman, och dag trettiotre:s flödesskrivning fortfarande bara resulterar i
jag har inget att skriva, jag har inget att skriva, jag har inget att skriva
Vad gör de då?
(Jaja, sannolikt la de av flödesskrivandet redan dag tre, men OM!)
Uppdaterad
OuLiPo är förstås ett svar på skrivkrampen! Det inser jag när jag läser runt på Sthlms stadsbibblos sidor.
