En upp, en ner

Soffläsning på landet.

En upp
Berättelsen om herr Han av Hwang SokYoung. En man, ett liv, en undergång. Koreas inbördeskrig och splittring som fond. Välskriven och stundtals vacker. Herr Han jämförs – av förlaget – med pappa Goriot vilket jag inte vet om jag håller med om, men en person att tala om och återkomma till.

En ner.
Biblioteket skyltade med den och jag gissade på ngt lättsmält vilket passade den pressade helgen. Alla för en av Maria Adolfsson och någonstans gissar jag att författaren kommer att skriva flera böcker för hon kan formulera sig. Men historien…En sådan brukar jag kunna acceptera i amerikanska dramafilmer av enklare slag. Kvinnlig vänskap som titulerar sig själv tre musketörer, rysk actionmaffia, misshandlande tv-stjärnor och gömda brev från döda morföräldrar blir i svenska böcker värre att ta emot som trovärdigt.

Drömmar om Paris


Mme Caroline påminner mig då och då om att j’aime Paris och ur gömmorna letas gammal vacker Parisbok fram – kompletteras med Parispromenader och Changs För alltid Paris och gör regnig höstkväll lättare.

Båda de fina svartvita bilderböckerna utgavs tidigt femtiotal och båda visar bilder med realistisk ambi. Talar om det Paris som inte längre finns och jag bläddrar i dem och ser att det Paris DE visar inte längre finns och jag vill också göra en bok om Paris för att någon om sextio år ska kunna bläddra däri och säga att den skildrar ett Paris som inte längre finns.

Peter Birro

Peter Birro har fått ABF:s litteraturstipendium och intervjuas här.

Gotland – lågsäsong

Nej.

Det här var en trist bok, tänker jag nedsjunken i vilstol 875 på gotlandsfärjan. Alternativböckerna inlåsta i bilen tre våningar ner. Så jag läser vidare i Den larmande hopens dal.

Vad var det egentligen med Västergötland? Jag kan inte minnas när jag senast drömde på det här sättet. Åren i Göteborg, som ju också tillhör Västergötland, sov jag i lätt dvala, väcktes gärna av havssalt regn mot fönstret – men här ute på slätten övade landskapet ett helt annat tryck.

Ina Ljung, ung journalist, sommarjobbar på tidningen Varas Värn. Med tidningsredaktionen som ram och utgångspunkt dammsuges och berättas om Västergötlands orter, historia, traditioner och folk.

Själv använder jag Torgny Lindgren när det kommer till knepiga ortsnamn och kufar ute i obygden. Det är fullt tillräckligt. Så tokiga personnamn och lokala ortsnamn roar mig i övrigt inte alls. Kanskekan man läsa om upproret i Västergötlande och tidningsredaktionens aktiviteter som allegori för ngt annat men berättelserna rinner av mig.

”… en av de roligaste svenska romaner jag har läst på länge”, skriver Malin Ullgren på DN. Vad är det jag missar?

Ja.

Anna Gavalda har under året kommit ut med en roman – La Consolante – och jag undrar hur länge det dröjer innan vi ser den i svensk översättning. Jag undrar också om hennes stil är den fragmentariska man ser i Tillsammans är man mindre ensam och i nu i Jag älskade honom.

Jag älskade honom. Jag älskade henne. Den franska originaltiteln är ”Je l’amais” vilket kan översättas till vilket som. För vilken kärlek är det som avses? Kvinnans, som just blivit övergiven av sin man och som nu tröstas och omhändertas av sin svärfar? Eller svärfars? Han som alltid varit så hård, men nu berättar om sin livs kärlek och vad som händer om man stannar kvar i äktenskapet i stället för att lämna. Vackert och omoraliserande.

Bokbörsen

www.bokborsen.se

Här blandas små antikvariat med privatpersoner som alla säljer böcker. Jag har nu beställt två:

Parispromenader
samt
Berättelsen om herr Han

150 kronor plus porto. Tack.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo

Slutläst. Behållningen var långt längre än hindren – de svenskengelska – jag talade om i förra inlägget. Språkförbistring om inte raderad så iaf reducerad. Happy end? Tja…

När den var nästan slut skrev jag såhär.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok…nästan slut

Språkförbistring.

Själva idén med Xiaolu Guos roman är att hon med hjälp av ordboksfraser kategoriserar ämnet för kapitlet och på så sätt för fram berättelsen om Zhuang, den unga kvinnan som lämnar Kina för London. Ordboken som hon slår i för att förstå sin engelska omvärld och som blir utgångspunkt för hennes reflektioner. Ofta blir det roligt. Men aldrig haha-patetiskt som berättelser om ”människor som ska förstå ny kultur” gärna blir. Bland hennes korta kärnfulla formuleringar finns ofta poetiskt språk, beskrivningar av kärlek är stundtals ofattabart vackra.

Bit för bit gör Zhuang engelskan till sin. Språket blir bättre, meningarna längre.

Där kommer min språkförbistring in. Hennes språk är den stapplande engelskan. Den stapplande svenskan blir en direkt översättning av engelskans ord och grammatik och jag ångrar bitvis att det är på svenska jag läser den här boken.

Natt är lång. Tyst utanför. Bilar ibland köra förbi. Jag sitta på din stol. Jag känna mig liten bit tung. Jag känna mig liten bit svårt andas. 

Samtidigt förstår jag inte hur man skulle kunna översätta boken annorlunda. Att göra om detta till ”kinesisk-svensk”t är givetvis inte aktuellt. Hur ska man förhålla sig till ”liten bit”, som är direkt från osvenska ”little bit”. ”Göra kärlek” är att annat begrepp som förekommer och är ett ordval man vanligen inte hör bland människor som lär sig svenska. Därför blir den väsentliga stapplande engelskan i svensk form ett hinder när jag läser. Jag hakar mig. Och det är synd för det är en tankeväckande och intressant bok. Nu läser jag ut den.

Inget happy end. Slutläsning Hoppa Hage

[...] för Talita hade utan märka det ställt sig på ruta tre, och Traveler hade ena foten på sexan, så det enda han kunde göra var att röra lite på höger hand till en blyg hälsning och fortsätta se på Maga, på Manú, och tänka att när allt kom omkring fanns det ett slags möte, fast det inte kunde vara längre än detta fruktansvärt ljuva ögonblick varunder det utan minsta tvivel hade varit bäst att luta sig lite längre ut och låta sig falla, pang så var det slut.

Jag har varit i Buenos Aires och Paris och inte alltid är det solklart när man är var eller när man är när men språket klistrar, nej spikar, fast mig vid boken och, pang så var det…

paus.

Morgonfärska nyheter

Hoppa hage närmar sig slutet nu och jag har bestämt mig för att inte ha separationsångest. Jag spar nämligen läsning 2 till grå november vilket gör att jag bara kan betrakta pausen som just paus.

*

I inkorgen på jobbet låg boken Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande vilken jag tror kan vara helgens läsning i ngt höstfuktig stuga på landet. Le Monde har skrivit om den ett flertal gånger och jag försöker på stapplande franska begripa om de är glada eller inte glada över den.

*

Apropå Kina har jag snabbt läst första kapitlet ur A boy in Beijing och om inte annat är bilderna mkt eleganta.

Saxat från inkorg

Varför läser du inte mer enligt ditt CPI-projekt? Jag hade tänkt läsa på samma sätt men…

Jag är ledsen att du tycker det går långsamt. Men CPI är mitt livstidsprojekt. När jag väljer bok väljer jag i stort sett bara enl lustprincipen. Inte alltför sällan glömmer jag bort CPI men då och då letar jag efter Nästa Bok. Som nu. Landet på tur är Uzbekistan. Jag har Timur Pulatov som möjlig kandidat men mitt närbibblo tar just nu kontakt med Tranan och jag själv fiskar tips på Världsbiblioteket och Karavan.