Skolstart leder till 0 läsning av tryckt bok

Studenterna ramlar in i salarna och i händerna deras sätter jag Naiv.Super och de läser och blir brydda över denna egendomliga person som sitter i brors lägenhet och bultar bräda. You will see säger jag inte då undervisningsspråket är svenska men jag längtar efter alla fabulösa uppgifter de har framför sig när de ska beröras och tycka om Loes rader.

Hemma ramlar bokpaketen in med impulsiva Bokusbeställningar och jag funderar över sommarlovets hjärnkapacitet.

Men snart snart kommer långa nordiska tåg- och båtresor där Böcker Ånyo Skall Läsas.

Uppföljning av balans-läsning

Att balansläsa är inte enkelt. Jag är mkt duktig på balansplatta nu, dvs utan bok. Jag kan göra olika rörelser och stå på ett ben. Allt handlar om att vara fokuserad och ta ögonen till hjälp för att skapa balans.

Med läsning blir det samma sak som att blunda. ögonen hjälper inte till alls. Och då blir det svårt. Därför tror jag att bokvalet är väsentligt här. Korta meningar till exempel. Så att man kan titta upp utan att förlora sammanhanget. Så omläsning av Naiv. Super är perfekt också i detta sammanhang.

God morgon världen

Detta älskar jag: kaffeglas i handen en söndagsmorgon i den sköna stora sängen. Höjer blicken från datorskärm och ser världens vackraste utsikt. Och det är inte min man jag tittar på då ety han är på landet och sköter trädgård men hinner ändå sms:a sin sängvilande hustru:

Sitter och lyssnar på God morgon världen. Intressant inslag om den nya franska trenden med autofiktiva hybridromaner. Tydligen en stor etisk debatt bland litteraturvetare.

Autofiktiv hybridroman

Det är vackra ord att börja sin söndag med.

OS

OS. Tankarna och ögonen ständigt riktade mot Kina, Beijing. Från NewYorkTimes kommer recensioner om A boy in Beijing och jag klipper-klistrar titel direkt till Adlibris och väntar på brevbäraren.

Omläsning – Naiv.Super

När jag första gången läste Erlend Loes Naiv Super skrattade jag ofta. Det gör jag nu också, men jag tycker också att den är så svart. Beskriver hur man kan drabbas av livets meningslöshet.

Det är helt tydligt en handfull väsentligheter som saknas. jag har ingen aning om var jag ska leta. 

Några studenter till mig parallell-läste boken med Kafkas Slottet för några år sedan och hittade likheter mellan böckerna, just med fokus på tomhet och människans strävan att vilja nå något oklart, odefinierat – svaret på livets mening.

Loes bok är också hoppfull. tack och lov. Samt påminner mig om det väsentliga i att skriva listor.

Slut-läsning

Det till synes oändliga är ändligt. Sommarlovet är över. Ikväll ska skolväskan packas med nytt pennskrin och arbetsbok och i morgon bitti är det dags att passa tider igen.

Jag läser klart sommarlovets sista böcker och ställer undan.
Orbitór Vänster vinge av Mircea Cartarescu. Det känns som han sammanfattar såväl sitt eget som Rumäniens liv i denna första bok av tre. Språket och tankarna är häpnadsväckande. En läsning där jag ideligen tänkte ”men att någon människa formulerar allt detta” . Och var tacksam för det.

Ögonblick av frihet av Virginia Woolf. Jag längtar egentligen inte efter att läsa alla hennes dagböcker i fem band. Men samtidigt ogillar jag att läsa dagböcker så här fragmentariskt. Urval Vad är det jag missar?

Lars Noréns dagbok är dock oändlig – tack och lov! – och är med mig in i jobbsäsongen.

rss-läsning

Sent omsider har jag lagt till en rss-läsare på datorn. Med erfarenhet om min livsstil med macen ständigt i knät ville jag begränsa antalet flöden. Bara kultur och böcker (nästan…). Fördelen är att jag i kort sammanfattning får lite koll om vad som händer i världen. Nackdelen, tja, det kan bli många ”korta sammanfattningar”. Jag är alltid mkt entusiastisk och tänker ”bara den och bara den” .

Nå. vad får jag veta idag:

Till exempel skriver NYTimes om en författare, Mary Roach, jag inte kände till. Hon har givit ut boken The Curious Lives of Human Cadavers och säger om sitt författarskap

Roach’s own books deal with quirky subjects: human cadavers, the afterlife, sex research. “There are thousands of writers better equipped to cover the big, meaty, crucial stuff of life,” she said. “That’s not my niche. I’m the weird little scavenger, nosing around in the cracks and crannies. That’s where I’m happiest. I guess it’s just what I’m built for.” 

Låter spännande, inte sant!

Balans-läsning

Besök hos min sjukgymnast och genomgång av vidare rehabilitering av trasiga knät. Träna stabilitet med hjälp av balansplatta har jag gjort hela sommaren och nu vill jag göra nya saker på den. Stå på ett ben är det ena förslaget och det andra är att göra saker som jag normalt inte gör när jag står på en balansplatta. Typ laga mat, prata i telefon eller…läsa!

Balans-läsning alltså. I syfte att lägga fokus på annat än knät och ändå koordinera rörelser. Jag ska börja idag. Fem minuter om dagen i några dagar och sen öka till tio och vidare. Kommer detta gå? Jag får ha Stefan Holm som inspi. Vem ger upp först; jag eller balansplattan.

Konstaterar dock att Noréns bok inte fungerar i detta sammanhang, inte heller Woolf. Måste alltså köpa ny pocket. Nämen!

Stefan Holm och Ulysses

Lyssnade till hur Stefan Holm tänker inför tävlingar, träningar och OS. Det går inte att fokusera på OS när han ska göra sina hopp på DN-galan. Varje tävling kräver sitt. ”Jag kan inte gå in och tänka att jag ska hoppa 2.40. Jag måste ta mig igenom 2.20, 2.22 etc. Annars tappar jag taget och kommer inte alls fram. ” Han gjorde en parallell: Han hade läst Odysseus av James Joyce. Det tog två månader, sa han. Vem skulle ge upp först; ”jag eller boken. För varje sida var jag lite närmare målet =slutet” Men han tänkte inte på slutet under läsningen.

Det var ett intressant förhållningssätt till läsningen. Vem ger upp först. När jag till exempel så gärna vill läsa alla Proust men tycker att det är övermäktigt då jag skådar på den långa raden böcker kanske jag inte alls ska tänka på slutet. Utan istället tänka: nu läser jag den här sidan och njuter av den och på så sätt tar mig sakta och säkert mot målet. Dessutom: Som det är nu är det ju jag som gett upp, inte Proust.

Vi och promenadläsning

Läser tidningen VI (mkt bra), där Nina Solomin lanserar – för mig – promenadläsning.

Promenadläsning – ett helt fantastiskt ord.

Hon skriver om att ta tillvara lästid

Som när man promenadläser: Det tar mig en timme att gå till jobbet – i morse hann jag med att läsa både kultursidorna och en del i John Ajvide Lindqvists spännande roman (i förhandspocketutgåva!) 

Som att promenadläsning av pocketböcker och tidningar är något självklart, något alla gör och jag börjar fundera över vad jag missat.

Under sommaren har jag rehabiliterat mitt trasiga knä med promenader. Varje dag har jag ökat antalet steg med 100 för att tänja gränsen till där det gör ont. Skulle jag på samma sätt kunna träna mig till promenadläsning?

I början borde jag behöva titta upp många gånger och den halvtimme det tar att gå till jobbet kanske bara skulle bli en sidas läsning. Men med samma teknik – liten förändring varje dag – borde jag kunna minska antalet upp-tittningar och på så sätt vänja kroppen att gå men ha koncentration i en bok.

Jamen, låter inte det som ett super-projekt!

Uppdaterad
Alltså…jag har ju läsglasögon numera! Hur promenadläser man med glasögon? Det kan omöjligt gå. Eller?