22 juli 2008
Dagböcker
När jag läser Lars Noréns En dramatikers dagbok vill jag börja om mitt liv bara för att kunna dokumentera det bättre.
Jag började skriva dagbok tidigt, men den Riktiga Dagboken med Lås fick jag först i 9årsåldern. Jag dokumenterade vad som hände
Idag hade vi avslutning. Våran klass och andra fyran sjöng Ett barn är fött på denna dag och några andra sångar. Först sjöng vi för alla 9:or. Sen sjöng vi för mellanstadiet och 8orna och sist för sjuorna.
Med åren försvann behovet av lås och fin framsida, men dagboksskrivandet består. (Eller vad man ska kalla det. Jag skriver inte varje dag. Anteckningar om saker som händer i mitt liv låter vackert men är långt). I mindre utsträckning skriver jag vad som händer, mer om vad jag anser om det som händer. Men jag skriver sannerligen inte så mycket och så utförligt och så ofta som LN.
Regn, regn, regn. Regnet som aldrig upphör att falla slutar inte. Gick tidigt. Drack kaffe på Kaffebrenneriet. Nu vet de att jag dricker kaffe där, och inte tar det med mig. En äldre man som kommer dit samtidigt som jag har börjat hälsa. Han sitter alltid alldeles stulla, ser nedåt. Länge. Allvarlig, uppsluppen, koncentrerad och lätt repetition idag. Scen 9.
Att läsa hans dagböcker är helt otroligt intressant. Självutlämnande. Knivskarpt. Jag citerar och instämmer med min vän H. ”Jag äter boken som vore jag i slukaråldern”.
Den enda nackdelen är att den är så tung att jag inte orkar bära den med mig när jag åker buss.
17 juli 2008
Men vad hände här?
I fönstret bredvid min säng ligger numera värsta bokhögen av böcker jag köpte i våras/vintras och som jag bara inte börjar att läsa. Min prio-lista när det gäller böcker som står på tur kan delas upp i en rad underkategorier vad det verkar.
Överst ligger alltid ”infallen”. Det är de titlar som jag hittar i tidningar och bloggar och som jag bara måste ha NU. I svåra fall åker jag direkt till aka-götgatan. I ngt mindre svåra fall blir det beställning från Adlibris. De böckerna läser jag omedelbart. Som de två franska romanerna jag läste i förrgår. Eller Noréns dagbok som jag läser nu.
På andra plats ligger ngt mer genomtänkta köp eller lån. Titlarna har jag hittat på samma sätt som ovan, men det kan vara planerad läsning inför semester eller så. Just nu tomt.
På tredje plats är de böcker som jag vill ha, köper och tänker mig att jag ska läsa inom kort. Jag kan till och med ha läst några sidor bara för att ha konstaterat att jag verkligen vill läsa dem.
Dem placerar jag i fönstret bredvid sängen och högen har blivit löjligt hög!
Angela Carter. Den nya Eas passion.
Eva Lejonsommar. De afrikanska breven
Arne Dahl. Himmelsöga
Lennar Ramberg. Kyoto och fjärilarna
Elise Karlsson. Fly
Ray Kluun. En sorts Kärlek.
Jenny Turner. Brainstorm.
för att välja några ur de 15 titlarna. Nu har de legat där så länge att jag nästan blir kräkfärdig av att se högen. Den är inte lustfylld trots att jag är övertygad om att titlarna är bra.
Problemet är placeringen av dem om jag skulle degradera dem till plats 4, böcker som jag ska läsa men inte nu.*
Fast det största problemet är väl – tänker jag när jag läser det här inlägget – att jag ens orkar hålla på och rangordna böcker i högar. Eller att jag köper så mycket böcker fast jag inte märker det. Eller att jag bloggar om det.
*(Till hösten ska vi fixa till ett bibliotek, vilket ger mig 2-3 nya takhöga bokhyllor. Idén är att i det rummet ha ”lästa böcker” och kvar under taket i vardagsrummet ha böcker-att läsa. Prio fyra typ.)
16 juli 2008
Dagböcker i Skåne
Från Skåne kommer sms om Virginia Woolfs dagböcker. Jag bläddrar i boken på Aka-Götgatan och längtar efter att läsa.
15 juli 2008
Franska relationer möter svensk skärgård
Avresa Sthlm 11.30. Ankomst Husarö 16.40. Avresa Husarö 16.50. Ankomst 20.30
Vackert väder, lugna vindar. Goda matlådor och bekväm läsplats. Då och då lägga ifrån sig boken och titta på den vackra skärgården. Lovet it.
Jag var bakom dig av Nicolas Fargues.
Har man rätt att för att själviskt rädda sitt eget skinn lämna den som man har älskat i nöd och lust?
En enda lång känsloladdad, kapitellös, nästan styckelös uppgörelse med det mest destruktiva förhållandet jag läst om på länge. Bra, men ibland nästan storknade jag av sättet att berätta.
Förresten så bytte jag ämne när jag i ett par tre minuter hade skämtat om det som hänt, jag la kortet i fickan, mer av en sjukligt självupptagen reflex än för att kunna ringa den där tjejen, jagg ville kunna tro på mig själv under de där fyrtioåtta timmarna som jag skulle tillbringa i romanze, jag ville kunna sätta lite krydda på mitt liv som trogen make under alla år, sen otrogen, sen skyldig, sen bedragen, en oförlåtlig kärleksförstörare som var helt ställde av det nödvändiga i att till vilket pris som helst bli en bättre människa i ögonen på sin fru vars förtroende han redan hade förlorat för all framtid.
Mer återhållsam är Utrop av Céline Curiol. En vackert berättad – aldrig kletig eller sentimental- historia om en kvinna som älskar en man, en god vän. Han är redan i ett förhållande men hon väntar. Väntar. Väntar.
Men något hårdnar inom henne. Hon står vid avgrundens brant och hon kan inte gå längre. Efter den här kyssen kommer hon inte att kunna vända tillbaka, inte längre kunna älska honom på håll utan att det utläser besynnerliga försvarsmekanismer som hon inte har kontroll över.
I sin väntan rör hon sig i Paris, på tunnelbanan, på restaurangerna, på jobbet som utropare av tågtider på Gare de Nord. Likt My Paris är det ett annat Paris, än det glättat PR-ytliga.
När jag är klar med boken, vill jag läsa den en gång till.
14 juli 2008
Läst under helgen
My Paris av Gail Scott.
Vad är mitt Paris? En intressant fråga. Kan jag peka ut upplevelser eller platser som är det som definierar Paris för mig? Jag ställer mig frågan då och då när jag läser My Paris där en kvinna uppehåller sig i staden och delger mig sina intryck i korta, närmast telegramstilistiska sentenser.
58. Perfect autumn late afternoon. Thinking of going to Luxembourg. When phone ringing. P in the hospital!
Hennes Paris skådas allra bäst från fönstret. Ibland från några stilla promenader längs begränsade boulevarder. Det är ingen ”vanligt turist” man möter här, snarare en observatör som noggrant återger allt det andra. Inte det kladdiga ”paristourism.fr” utan mer stillhet och gråmelerat. Mkt bra. Och frågan kring mitt Paris kvarstår. Är det detta?
Oscar och den rosa damen av Eric-Emmanuel Schmitt. Jag citerar min mamma:
Helt fantastisk liten bok. Både rolig, sorglig och djupsinnig. Den har verkligen allt!
Och jag håller med. Perspektivet, men inte tankeformen och språket, är den cancersjuke Oscars. Han är tio år och kommer att dö. I samtal med en av damerna vars jobb är att underhålla barnen på sjukhuset uppmanas han att betrakta varje dag som tio år och berätta om sina upplevelser i brev till gud.
Det finns en hel del blaj-böcker om livets frågor, böcker som Alkemisten eller Tisdagarna med Morrie där någon livsvis människa presenterar sådant man hört och tänkt triljarder gånger tidigare, presenterat i kladdig och pretentiös easy-to-read-förpackning. I hate it. Livsfrågor är svåra. Ska man diskutera dem är Schmitts minimalistiska variant utmärkt.
Ännu en bra bit av Orbitór – Vänster vinge.
Kanske det i hjärtat av denna bok inte finns något anat än ett bländande, apokalyptiskt, gult skrik…I natt sov jag mellan dyvåta lakan urlakad på alla krafter och låg som ett fruset lik på en åker i den livlöshet inför vilken döden framstår som ett tröttsamt flängande [...]
8 juli 2008
Men va f…
Bokad tid hos doktor. Kommer dit. Var det idag? Ingen tid bokad där. Får en ny i morgon. Får meddelande från Apple som säger att UPS vill leverera min Ipod och supersnygga mac-skydd.
Men UPS kan inte säga vilken tid så för tredje dagen i rad prickar de in mitt hus när jag är borta. De två första gångerna visste jag inte ens att de skulle komma. Suuuur.
Åker t Mariatorget och handlar saker för att bli glad .
Nu är jag det! Bjuder därför på ett citat ur ovan bok
känna tomheten som en tillgång lämna förlora Böcker fyller med
det som inte kan vägas på våg Ögon nerver härbärgerar strömmar
av ljus (verkliga tänkta flyter utan kontroll)
6 juli 2008
Jag läser något fantastiskt
Jag vill ge ett citat – nej många! – från Orbitór – Vänster vinge. Men jag kan inte välja. Mina farhågor från slutet av förra inlägget finns inte mer. Det här är något fantastiskt att få läsa.
3 juli 2008
Nu! Nej nu! Nej nu!
Ur En resa i vintern:
Farten tar ifrån dig ditt nu, för det som du ser på nu finns inte längre, och det finns inget kvar av det. Liksom den skogsklädda kulle som finns där inte längre fanns där när du skriver dess uppdykande.
Ur Orbitór Vänster vinge (Mircea Cartarescu)
När jag tänker på mig själv i olika åldrar, tänker på det som på lika många avslutade liv, är det som om det handlade om en lång, oavbruten rad av döda, en tunnel av döda kroppar som ligger och dör inuti varandra. Och han som för en sekund sedan speglade sig i kaffekoppens mörka sjö och satt här och skrev orden ”ligger och dör inuti varandra”, han har trillat av stolen och spräckt huden så att ansiktsbenen blottats. Ögonen har trängt ut och blöder svart. Om ett ögonblick kommer han som ska skriva ”han som ska skriva” i sin tur segna ner ovanpå den andres stoft.
Jag tycker om att parallell-läsa och hitta samma tankar uttryckta på olika sätt. Slutet av En resa i vintern blir också början av Orbitór – Vänster vinge. Om den senare tänker jag att språket är vackert, men kommer jag att orka läsa en hel bok full av poetiska formuleringar och oavbrutna liknelser?
3 juli 2008
Hey Princess av Mats Jonsson
Utläst. Bra på alla sätt. Inklusive tjockleken. Och priset. Läs den!
3 juli 2008
Fria zoner?
Stockholm – landet.
Vi åker bil. Samtalen är tvåsamma. Inga möten med nya människor. Att skriva en bok som En resa i vintern baserat på de här pendelrörelserna mellan staden och landet skulle vara svårt.
Det finns mkt att tänka på när man läser.
Reser man ensam finns bara slumpvisa möte. Om ett av dem upprepades – vilket aldrig har hänt dig -, vad skulle du dra för slutsats av det?
Jag läser med blyertspennan i hand. Drar bara streck, formulerar tankarna på annat håll, för att inte skapa en ny bok till nästa läsare.
På landet är den omvärldsliga förbindelsen låg. Stundtals kan man skicka ett sms. Berget skapar skugga av många slag. Skugga tycker jag om. Den förutsätter sol.
