Ed McBain å dom

I artonårsåldern läste jag allt – ALLT – av Ed McBain. Vid den tidpunkten var kanske hälften av hans 50-talet böcker om 87:e distriktet utgivna/översatta och jag tyckte såväl om kriminalfallen som människorna på stationen med Steve Carella i spetsen. Jag tror att McBain var min biljett till annan amerikansk litteratur, till författare som Fitzgerald, Faulkner och Auster. Jag tyckte om det amerikanska – vad nu det var.

När jag öppnar och läser de första sidorna i Som landet ligger av Richard Ford fylls jag först av ett åh-äntligen-ngt-amerikanskt! Men jag slutar att läsa. Tröttnar på den obeskrivliga detaljrikedomen som är som att sitta fast i klister: man kommer ingen stans. Och trots att jag mkt tycker om när romanpersoner färdas i olika fordon blir Frank Bascombes – fastighetsmäklare – bilåkande för mycket för mig. Jag lägger boken på min mans ”att-läsa”-hög.

Kommentarer (2)

  1. Caroline skriver:

    Haha!! Jag diggar stenhårt att du lägger den i din mans läshög. Straff eller present..?

  2. Anonymous skriver:

    >> Caroline. Straff eller present? Jag TROR det är present. Men egentligen egoism då jag ser fram emot en recension. /Ann-Sofie

Lämna en kommentar