Litteraturfestival

Stadsbibblo på Sveavägen Sthlm har litteraturfestival den 1 juli. Läs vidare här.

Eftersom jag vet vem som arrangerar den…vet jag att det kommer att bli toppen! Vi ses där.

Till K2

Paris – Lyon

Du hittar din plats. Du tror inte att det handlar än en gång om att börja. Du väntar. Andfådd röst från en kvinna bakom dig, i mittgången:
- Det var så skrämmande!
- Vadå? undrar en mansröst
- Att det var tyst!

En resa i vintern av Bernard Noel. För tågromantiker. Sådana som du. Jag har just köpt den, jag läser den i helgen och sänder den sen till ditt spanska sommarhus. Antingen med post eller med kurir. Vem vet.

Kafka på stranden av Haruki Murakami

530 sidor närmast oavbruten läsning. 15-årige Kafka Tamura rymmer hemifrån – en tydlig realistisk utgångspunkt Vad rymmer han från? Den förbannelse hans pappa lagt på honom. Den, att han ska döda sin far och ligga med sin mor. Oidipus-dilemmat placerad i japansk nutid.

Parallellt med Kafkas jag-berättelse följer jag också Nakata, den äldre mkt vänliga mannen som har ett uppdrag. Allt hänger förstås ihop. Tid och rum upphävs, men aldrig det att romanen, trots sin surrealism, tappar att vara realistisk och totalt trovärdig.

Och slutet? Jag tror min dotter sa att Murakami bygger upp någonting fantastiskt, med språk, människor och enastående händelser men att upplösningen blir för kvasifilosofisk. Så tycker i alla jag. Men det utesluter inte att romanen är helt fantastisk.

Friheeet

Ordet frihet triggar igång! Läser K2:s kommentar och tänker på min 19åriga bloggdarling som lagt upp sin resplan. Amsterdam – London – Madrid – Istanbul etc etc. Kärlek i Europa i verkliga livet. Dock utan underkastelse. I guess.

50 skälvande sidor kvar i Kps.

Kafka på stranden – halvvägs

Någonstans i bakhuvudet hör jag min dotter säga något om slutet på den här boken. Jag hoppas att det var något bra. För nu på sidan 300 efter oavbruten läsning hela eftermiddagen är jag helt tagen och tänker att detta måste vara Bästa Läsningen.

Talkin’ about freedom

Jag är fri, tänker jag. Jag sluter mina ögon och tänker en lång stund på det. Men jag förstår egentligen inte vad det vill säga

säger 15 årige Kafka Tamura i Murakamis Kafka på stranden, som jag just börjat läsa. Om han kunde diskutera saken med Birgitta Stenberg, 19, skulle de vara intressant att lyssna. I Kärlek i Europa är frihetskänslan det viktiga. Den unga kvinnan är ute i världen, hon skriver, hon är fri. Menar hon.

Ändå är underkastelsen stark. För pengar och husrum måste hon ställa upp på samvaro, på sex, på sådant som andra bestämmer. Det finns i sig inget sentimentalitet när författaren berättar om det, men jag tycker att det är sorgligt att läsa. Hon pratar om frihet i samma andetag som hon accepterar den där underkastelsen. Det finns ett äckel i att vara kvinna, ett kvinnligt kön och förhållandet till männen som dras till henne blir förstås en del i det äcklet. Det kommer i viss mån att ändras i romanen. Hon känner kärlek och längtan till kvinnor och där finns inte underkastelsen eller offer-rollen.

Men berättelsen är intressant. Strävan efter att bli bildad genom läsning av skönlitteraturen, strävan efter att bli författare är metodisk, kontrollerad och disciplinerad. Står i kontrast mot hastigt påkomna resor, nätter på barerna, farliga och oväntade möten.

Eller i harmoni med. Vilket man vill.

Hey Princess och Kärlek i Europa

Realism i serieform – toppen! Nu läser jag Hey princess av Mats Jonsson och jag gillar den mkt. Realism i självbiografiform är också bra när Birgitta Stenberg skriver.

Om en kvart har jag avslutningslunch och efter det åtta veckors ledighet. Det är en härlig situation att sitta här och blogga i. När ovanstående böcker är utlästa är det dags för Noréns diary. Det ser jag fram emot.

Flera somrar har jag haft som läsprojekt att läsa klart På spaning efter den tid som flytt. Jag ser mig själv fi sval klänning och solhatt och högt glas med isvatten och totalt ostörd tid. Det brister i att efter 2 timmar i svala klänningen och den långsamma Spaning-läsningen börjar det spritta i benen. ”Jaha, vad ska jag göra nu?” Lösningen brukar vara 30-gradig hetta. Då stillar jag mig oftast i stolen. Så det beror på. Vädret. Solen. Vi får väl se…

Just nu haglar det. Men det gör ingenting för jag ska sitta i vacker lokal och äta god mat med bra människor. Sen går jag hem och läser Norén.

Fyra arbetsdagar

Uppe i varv, men mera i lågvarv än högvarv, då utlandsresa strax innan semester alltid är bra för stressen – iaf min – och även om sommarlovsskorna inte kan dras på riktigt ännu så är tanken på åtta veckors ledighet påtaglig. Nästa vecka åker jag till Gotland. Osedvanligt enkelt att komma in i Kärlek i Europa. Kanske ska jag följa dess resväg?

Ed McBain å dom

I artonårsåldern läste jag allt – ALLT – av Ed McBain. Vid den tidpunkten var kanske hälften av hans 50-talet böcker om 87:e distriktet utgivna/översatta och jag tyckte såväl om kriminalfallen som människorna på stationen med Steve Carella i spetsen. Jag tror att McBain var min biljett till annan amerikansk litteratur, till författare som Fitzgerald, Faulkner och Auster. Jag tyckte om det amerikanska – vad nu det var.

När jag öppnar och läser de första sidorna i Som landet ligger av Richard Ford fylls jag först av ett åh-äntligen-ngt-amerikanskt! Men jag slutar att läsa. Tröttnar på den obeskrivliga detaljrikedomen som är som att sitta fast i klister: man kommer ingen stans. Och trots att jag mkt tycker om när romanpersoner färdas i olika fordon blir Frank Bascombes – fastighetsmäklare – bilåkande för mycket för mig. Jag lägger boken på min mans ”att-läsa”-hög.

Just nu läser jag…

En sak som är intressant, tänker jag och tittar ut på studentflak 94, är att så fort jag skriver upp en titel under rubriken Just nu läser jag, slutar jag att läsa boken.