Fler än 80 romaner för mig som har bråttom

Spontanköpte sista exemplaret av Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom på Pocketshop häromdagen. I denna vaskar författaren fram essensen i 80 romaner och presenterar i varsin serie-strip. Såväl klassiker som mer modernt. Helt underbar!

Idag fick studenterna sammanfatta sina 1900-talsböcker på samma sätt. Så nu har jag 30 romaner till i serieform. Allt ifrån Moa Martinssons Mor gifter sig via Erlend Loes Doppler till Magdalena Graafs Det ska bli ett sant nöje att döda dig.

Job och Antigone

Jag har just lämnat in mitt första paper i kursen Litteratur och existentiella frågor. När jag gör det tänker jag på att det är tråkigt att börja med frågan om gud. I sig tycker jag inte frågan om gud är tråkig, men det hade varit roligt att ha ett annat perspektiv än hur Job (Bibeln, GT) och Antigone (Sofokles) förhåller sig till just gud.

Samtidigt.

Jag var ju faktiskt i min fulla frihet att diskutera exempelvis underkastelse och lydnad. Men är det en existentiell fråga?

I mitt paper förde jag hur som helst resonemanget om hur guds (Antigone: gudarnas) existens aldrig ifrågasattes, bara guds handlande (Job) och huruvida begreppen hybris och nemesis kan appliceras på Jobs bok. Jag älskar att grotta djupspårigt.

Strip-lit

I augusti skrev Lisbeth Larsson i DN om höstens ”bekännelselitteratur”-boom och lanserade begreppet strip-lit.

Jag funderar på det. Som daglig läsare av bloggar, inte bara bokdito, är bekännelse och sanning själva förutsättningen. Det är inte det fiktiva jag söker när jag läser om olika människors liv. Inte heller eftersträvar jag att bli deras vänner och träffas IRL. Nej, jag läser bloggarnas oftast välskrivna texter i jag-perspektiv där det berättas om intressanta händelser i liv jag aldrig kommer att bli en del av. Jag läser bloggarna som fiktiv text, men de skulle vara ointressanta om de inte vore ”sanna”. Sanna inom citat-tecken då den presenterade bloggtexten måste bli ett urval ur bloggarens liv, och med viss tillrättalagdhet. Real strip-lit alltså.

Men när jag fick Myggor och tigrar av Maja Lundgren i min hand, tänkte jag varken strip-lit, bekännelse eller förtal. Jag tycker Maja Lundgren skriver bra. Det jag eftersökte var att hitta paralleller till Virginia Woolfs Ett eget rum. Men jag fann något mer.

Och jag funderar: Bortsett från uppgörelsen med kvinnors plats i kulturetablissemanget (som jag skriver om i annan bloggpost) : skulle boken vara intressant även om man inte visste vem Lundgren var? Ja. Skulle den vara intressant om hon skrev om andra platser än ”kultursvängen”? Ja. Hon skriver väl. Hennes historia om barndomen, Italien och camorran, om sig själv är otroligt intressant. Hon har ett väl fungerande språk och jag vill vända sida hela tiden.

Man får låta bli att blanda ihop roman-jag och författar-jag även om det handlar om saker som författaren varit med om. Författaren måste ju skapa litteratur. På samma sätt är det viktigt att låta bli att helt blanda ihop blogg-jag med bloggförfattar-jag. Bloggen ska ju läsas och vi kan omöjligt få en objektiv direktsändning från människors liv. Men tanken kittlar ju. Och jag läser.

akademibokhandel i lagom storlek

Invigning idag för Akademibokhandeln på söder.

Det blir en lokalt förankrad mötesplats med kundernas egna boktips, författarkvällar, nedladdning av ljudböcker och ett utbud styrt av de trendkänsliga söderborna.

läser jag i brevet jag fick i veckan. Det är roligt att ha nära till stor bra bokbutik, tänker jag och tar mig dig. Trivs nästan på en gång. Min favoritbokhandel heter Books etc. och ligger på Queensway i London. Där kan man fika och läsa böcker. Det kan man inte på Götgatan. B ville sätta sig i de gungande hängkorgstolarna (?) men lyckades inte kravla sig upp. Utbudet då? Jodå. Jag hittade fransk pocket men inte notböcker (bortsett från Ulf Lundells samlade noter, vilket i och för sig uppväger allt). Ska jag skriva dit det på lappen jag fick i brevet? Räknas jag till de trendkänsliga om jag ber om böcker med sångtext och noter? Eller får jag en reprimand nästa gång jag går dit: ”SnÄllA Ann-Sofie, nu får du väl ändå…”

Ny bokteve

Ser Babel. Ja, jag tycker om. Men jag vill ha mer bok och läsande på teve. Nytt sorts.

Jag tänker: Om bokbloggarna kom till teve. The girl least likely to med bild, hur skulle det vara? Hennes välskrivna texter som ljud och bild. Det kan bara bli bra.
Eller Läsdagbokens boksamtal live. Inklusive pedagogiska tips. Det skulle jag gilla. Bokhororna i en studio. Det kan bara bli succé. Jag kan fortsätta att räkna upp för ny fräsch bokteve vill jag ha. Och med tillgång på samma sätt som bokbloggarna. Då och då när man har lust. Inte bara en gång i veckan, när producenten har lust.

Haiti books

Första landet finns representerat i bokhyllan genom antikvariatens försorg. Edwidge Danticat En skörd av tårar coh Dany Laferrière Konsten att älska med en neger utan att bli utmattad. Jag tror att böckerna är mycket olika och att min bild av Haiti därför kan bli…intressant!.

Att läsa TVÅ böcker från varje land på världslistan är troligen att ta i, men jag blev wild and crazy när jag sökte på antikvariat.net som är ett fantastiskt ställe att hitta böcker på. (Jag tänker inte ha bråttom. Just nu har jag ett otal böcker som jag har börjat på och som jag likt bokhoran Caroline måste läsa innan jag börjar på Haiti-böckerna.) När det gällde Burma, som enligt listan är näst mest korrumperat, var det värre att hitta litteratur från först. Men nu har jag en i engelsk översättning på ingång.

Finns rättfärdigheten?

Litteratur och existentiella frågor. Kursen har startat. Och den startar med frågan om rättfärdighet. Finns rättfärdigheten- och är gud eller ”ödet” garanten för den? Hjälpen för att diskutera frågan ges i texterna Antigone (Sofokles), Jobs bok, Lukasevangengeliet samt koranen. Det är så intressant att jag nästa inte kan andas. Jag återkommer när jag har läst och tänkt.

Corruption Perception Index

Jag började tänka: läs en bok från varje land i världen.
Jag fortsatte tänka: i vilken ordning? Jag tänker ofta: i vilken ordning? Oavsett.

A,B,C. Tråkigt.
Hade därefter djupt samtal med kollega i kopieringsrummet om korruption i världen.
Tänkte: Jag läser från länder i korruptionsordning.

Transparency är en oerhört intressent webb-plats. Bl a finner man just index över världens korruption. 2006 var Finland det minst korrupta landet. Sverige ligger också högt på listan. Längst ner låg Haiti. Vad skriver man där?

Macondo har alla svar.

Alexis, Jaques Stephen
Danticat, Edwidge
Depestre, René
Laferrière, Dany
Phelps, Anthony
Roumain, Jacques

finns att välja på.

Jag tänker: hur ska jag välja? Ole dole doff?