26 juni 2007
Behov av inspiration?
En mycket bra listning av platser om böcker på nätet ger Bokidioten här.
24 juni 2007
Fallen av Joyce Carol Oates
Fallen. Niagarafallen, familjens motgångar, advokaters uppdrag. Romanens titel kan anspela på mycket. Amerikanskt 50-tal, där tar boken sin början. Till Nygiftas vallfärdsort, Niagarafallen åker Ariah och hennes man. De har inte varit gifta ens ett dygn innan brudgummen slänger sig nerför fallen. Kvar är Ariah.
Där finns också Dirk Burnaby som i den väntan på att brudgummen ska flyta upp trollbinds, jag hittar inget annat ord, av Ariah. Från deras relation, de gifter sig och får barn, spinner olika trådar, berättelser som alla kretsar kring familjen, knyts ihop, men inte alltid.
Oates är stilistiskt briljant och språksäker. Hennes berättelser om Burnabys är noggranna, ordkrävande. Här tycker jag att språket blir för uppstyltat, Det finns en samstämmighet mellan de symboliska virvlande, sugande, aldrig upphörande fallen och berättarsstilen i den här romanen som är skicklig. Men berättarsättet gör att romanen blir lång och bitvis är den riktigt seg, inte minst i början. Faktiskt blir det för att jag är på resande fot som jag läser ut den.
23 juni 2007
Nödläsning
Out of books på en resa är väl inte precis min bild av helvetet. Men nästan. Läste En liten chock på resan ner till Frankrike. Hade läst halva Fallen när jag släpptes av på flygplatsen i Marseille kl. 13 Det skulle då ta 11 timmar innan jag var på Arlanda (vilket tog 13 men det visste jag ju inte då).
Så alltså måste bok köpas.
Jag tänkte mig att det skulle finnas ett gott urval av engelska böcker på flygplatsen, men nej. Det fanns 12 titlar varav 4 hade lättkladda kvinnor på omslaget (2 av kvinnorna hade dessutom bindel för ögonen).
När det kommer till engelska böcker på resa sjunker nivån för vad jag förmår att läsa. Det får inte vara för svåra ord som kräver uppslagning i lexikon eller riskerar feltolkning. Jag tror mig inte kunna läsa JC Oates till exempel. Jag vet inte – har inte provat – men tror det.
Nu blev det inte några problem därför att av de 8som var kvar efter mitt – måhända fördomsfulla – bortval hade jag läst 5. Återstod Queen Mum, A place Called Here samt PS I love you återstod. Jag köpte de första två.
Läste den första, Queen Mum. Av Kate Long.
Jag trodde först att det skulle vara ett kläm-käckare språk, lite småroligt sådär, omslaget var lite tokskojsigt, men det var mer Relationsdrama med Allvar. Finare bostadområde i England. Två grannfamiljer. Den ena familjens mamma bestämmer sig för att vara med i reality-såpan Queen mum där man byter mammor mellan två olika familjer. Detta leder till Pappan i familjen får nya perspektiv på sitt liv och får en kris och sticker. Dottern gör uppror.
I grannfamiljen finns en bilkrasch-dödad 4-åring, och frågan om hur man lever vidare efter en förlust, och ÄR sonen är homosexuell eller inte.
Bättre eller sämre än väntat?
Jag kan väl säga att jag inte kommer att minnas boken för resten av mitt liv men att några timmar på en flygplats slogs ihjäl. Och engelskan var enkel.
15 juni 2007
Jag packar min väska
Jag har sommarlov.
Jag åker till Frankrike i morgon bitti.
Jag har (nästan) packat min väska. Jag har trots att den här resan inte egentligen har någon tid för läsande packat två böcker om utifall att:
En liten chock av Johanna Lindbäck. Den är så snygg att man vill äta upp den.
Fallen av J C Oates.
Jag har resfeber.
11 juni 2007
PS av Mia Berner
Under helgen låg jag i något slags feberdimma och i den läste jag PS Anteckningar från ett sorgeår av Mia Berner.
Den handlar om den finländske författaren Pentti Saarikoski som dog i mitten av 80-talet, endast 46 år gammal. Några år tidigare hade Mia Berner av en slump sett ett författarfotografi och snart köpte hon en bok av författaren som var Saarikoski.
Sen blir allt annorlunda
De träffas,. Ordet förälskelse används inte i boken, men kärleken uppstår omedelbart och de blir snart ett par. Boken handlar om Saarikoskis texter, deras samtal och deras liv. Det är skrivet under Berners första sorgeår efter hans död.
Jag fascineras av flera saker:
1. Hans poesi. Vardagsnära och vacker.
2. Deras intellektuella samtal. Det måste vara härligt. Och svårt.
3. Hur Mia Berner får stå för hela hushållsarbetet, låter hans konstnärsskap gå före allt annat, alltid bär bagaget åt dem båda när de är ute och reser (”Pentti bar aldrig några väskor”) samt står ut med hans supande.
Det är kärlek säger min goda vän C när vi talar om saken.
Okej.
Hursomhelst. Det var en intressant bok att läsa och jag vill läsa mer av Saarikoskis texter.
10 juni 2007
Älskad, saknad av Joyce Carol Oates
Joyce Carol Oates. Hon är den mest produktive författare jag känner till med ett par romaner om året. Tjocka romaner. Välskrivna romaner. Nu har jag läst Älskad saknad som kom till efter att författarens mamma dog.
Vad händer med de vuxna barnen när en mamma dör? I den här romanen dör hon dessutom under våldsamma omständigheter. Skickligt gestaltar Oates hur roman-mammans två döttrar förändras både ett personligt plan och i relationen till varandra och andra.
Ingenting skrivs läsaren på näsan, det gillar jag. Inga förklaringar eller övertydliga beskrivningar utan ett sakta berättande som gör att när man är klar efter dryga 400 sidor tycker att allt på plats. Man inser vilken enorm förändring som vuxit fram utan att några ”plötsligt insåg hon” eller ”det var den dagen allt blev förändrat” pressas fram av författaren.
Mer Oates blir det inom kort.
8 juni 2007
Kräsen kräsen kräsen
Jag gnäller för K2. Varför får man läsa så många halvbra eller till och med dåliga böcker i förhållande till de där riktigt bra?
”Vi är kräsna”, svarar hon. ”Men i vår ålder har man rätt att vara kräsen”.
K2 är tre år yngre så jag har alltså rätt att vara något mer kräsen än vad hon är. Då känns det härligt att, bara så där, hitta och läsa två riktigt bra böcker under en helg. Nämligen PS av Mia Berner och Älskad Saknad av J C Oates
8 juni 2007
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Veronika åker till ett ensamt hus för att skriva en roman. Hon får veta att grannhuset, det ovårdade, bebos av äldre excentrisk kvinna.
Snark. Har vi hört det förut? Men jag läser vidare. (Läsecirkeln som valt boken kräver det. ) Naturligtvis finner de varandra. De för inte precis samtal med varandra, utan snarare berättar de delar av sitt liv för varandra. Sådant som de aaaaldrig kunnat berätta för andra som maken som dog, mamman som tog livet av sig, barnet som kvävdes.
Ja, det är hemska saker som berättas och jag är inte cynisk. Däremot blir jag så uttråkad av det sega sättet att berätta. Olsson skrev sin bok på engelska och den hamnade högt på topplistorna utomlands. Sedan översattes den till svenska. Hade den blivit publicerad annars ?
Nä, läs inte den här. Läs Hohaj av Elisabeth Rynell i stället om glesbygd och ensamhet och sorg längtas efter.
PS
På framsidan av pocketboken ett citat: ”En bok att tycka om! ”Dagens nyheter.
Jaha? Vad tillför ett sådant citat annat än att boken blivit recenserad av DN? Fast det kanske räcker.
8 juni 2007
Lotta Lotass en bit in
Jag är förvirrad. Jag vet inte vad det här handlar om, alla dessa bokblad jag läst och inte fått ihop. Om jag inte tycker om böcker efter att ha läst 30 sidor brukar jag sluta. Inte ens det kan jag göra eftersom jag inte vet vilken sida jag är på.
Men jag vill vara intellektuell. Jag ger inte upp. Jag fortsätter läsa lite till.
