Det idealiska biblioteket

Bara så att vi förstår varann, det idealiska biblioteket är det som ryms i två plastkassar. Den idealiska kassen är den som man utan problem kan springa nedför trapporna till ett hus som håller på att brinna upp.

Ur Sarajevo-en bruksanvisning av Ozren Kebo


Jag läser inte. Jag packar upp böcker ur de oändliga antal kartonger märkta med Bokhylla. Det kan inte vara sunt. Än en gång tittar jag på varje titel och frågar mig om den ska få åka upp i hyllan eller inte. Det finns inget tydligt mått när jag säger ja eller nej. David Nivens Gå sakta kom tillbaka fort läste jag för tusen år sedan och behåller för att jag älskar titeln. Byatts De besatta står därför att jag sedan tusen år är övertygad om att den är bra och därför snart ska läsas. Kafkas Processen är en av mina största läsupplevelser.

Men om nu ”kriget skulle komma” som Kebo skriver om. Vilket är mitt ideliska bibliotek? Vilka är de böcker som skulle få rymmas i två kassar? Knappast David Niven. Troligen inte Byatt. Men i min nya taknära bokhylla står de.

Mina böcker

Måla måla


Människorna i området dit vi flyttar om 6 dagar sägs ha en förkärlek för oljade ekbord och Myran-stolar i köket. Kommer alltså vårt IKEA-bord och ungerska köksstolar sprida oro? Jag har läst alla inredningstidningar. De kostar 45 spänn styck. Men jag får betrakta dem som pocketböcker och ställa dem i bokhyllan.

I tidningarna definieras olika ”stilar”. Lantliga stilen, romantiska stilen etc.

Jag tänker på det när jag målar om badrumsmöbeln i S 2070-R. Vilken stil är vår? Gott&Blandat-stilen? KajsaWarg-stilen?

Jag behöver dig mer än jag…av Gunnar Ardelius

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Så lyder den långa uttrycksfulla titeln på denna inte så långa men dock uttrycksfulla roman. ”Åh vilken fin historia” sa K2 och tryckte boken till sin kropp. Ett par dagar senare kom E och sa samma sak. Så med stor förväntan läste jag romanen på en enkel och en turochretur hemmet-jobbet.

Betty och Morris blir kära. Deras kärlek är intensiv och de är uppslukade av varandra.

Min smak har blivit förändrad. Kärlekssångerna på radio har börjat beskriva hur allting verkligen är. Jag är inte säker på att jag klarar av att vara lycklig, det känns som om jag är gjord av trolldeg. Jag vill inte vara kär på det sättet, som alla andra tråkmånsar. Vår kärlek är annorlunda. Den handlar om oss.

När jag sitter där på tunnelbanan undrar jag om det är egendomligt att deras kärlekshistoria inte berör mig. Det är vackert språk men jag tänker bara jaha, jaha för varje sida jag läser. Först när det börjar gå åt skogen, när det som skulle vara helt och sant resten av livet, när det börjar krackelera dras jag med i berättelsen och blir tagen.

Jag har alltid varit mest bekväm med sorgliga slut.