Amamamor av Anders Paulrud

Amamamor. Jag felstavar ordet fyra gånger inte det blir korrekt. Amamamor. Bokens Mikael växer upp hos mamma och pappa. Någonstans anar han att mamma inte är hans biologiska Mamma. Men hon är förtegen, vill aldrig berätta, hemlighåller papper och lådor. När hon dör uppdagas det.

Vid tiden för hans födelse träffades de två kvinnorna på BB. Elisabeth vars barn dog vid födseln, Ingrid som skrivit på papper om adoption. De sluter en pakt. Elisabeth ska bli den som adopterar Ingrids son. Sen ska de skiljas åt.

Paulrud citerar Lao Tse

Har man funnit sin mor
så förstår man sin barndom
Har man förstått sin barndom
och återvänt till sin mor
löper man ingen fara
när kroppen går under.

Men den här historien är inte lycklig och hoppfull. Man löper visst fara.

Tänker att det är lite för sent i livet, allt det här.

Jag älskar verkligen Anders Paulruds sätt att skriva. Rakt på, korta meningar, men många språkliga bilder och vackra formuleringar. I maj kommer hans femte roman. Det ser jag fram emot.

Min bror och hans bror av Håkan Lindqvist

I bokhyllans gömmor fann jag Min bror och hans bror, utgiven 1993. Jonas är 15 år och innan han föddes fanns en storebror i familjen, en storebror som dog i en olycka. För visst var det väl en olycka, det där att han blev överkörd av tåget. I brorsans gamla jacka hittar Jonas ett brev, ett kärleksbrev och han börjar nysta i storebrors liv. Fram växer en en kärlekshistoria med en annan ung pojke.

Romanen är väldigt finstämd att läsa. Känns nästan lite gammaldags i sittspråk och stil. Men samtidigt en smula spännande. Jag vill veta: vad hände egentligen, och det får mig att vända blad efter blad.

När jag googlar Lindqvist ser jag att han kommit ut med ytterligare ett par romaner efter den här.

Skärselden

Vi pratar om Sedan. Då, när vi ska bli nya människor. Sådana som Planerar Veckomatsedlar och åker och Storhandlar. Sådana som verkligen inte kastar sig in på närbutiken varje dag och handlar. Förvisso bra mat, men ändå till för höga priser. Sådana som städar med lust. Sådana som vi ska vi bli ny i den nya Våningen. Den här boken är vår nya bibel.

Vi kastar och sorterar och sänder till Myrorna och återvinningsstationen för att Sedan efter detta reningsbad kliva upp som Nya Människor.

Bokgallring

Vi flyttar. Från ett hem med många väggar och bokhyllor till ett hem med många dörrar och stora fönster. Det nya hemmet kommer i stället ha hyllor 20 cm under taket där böcker kan förvaras.

Jag uppskattar och gör ögonmått och mäter med riktig måttstock. Varje räkning ger samma resultat: Det måste gallras böcker.

Varje bok från bokhyllan tas ner och granskas. Vilken bok ska tas med? Vilken bok ska läggas i kassar till P?

Sonen är krass och osentimental:
- Hur länge har du haft den här?
- I femton år.
- Och inte läst den?
- Nej…men jag ska. Jag tror den är väldigt bra!
- Vi slänger den.
- Aldrig!

Somliga böcker kan man självklart inte skiljas ifrån. Andra är enklare. Jag tänker mig dessutom att om jag är extra hård nu så får jag plats att köpa nya sen!

- Eller läsa dom där ”väldigt bra” du redan har, säger sonen.

Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt

Vi rör oss i 60-70-tal. I flera berättelser läser jag om en kvinna som försöker få ihop karriär med familjen, sig själv med sin man. Att se och bli sedd. Bagaget vi släpar på. I hennes fall en bror som tog livet av sig och en mamma med psykiska besvär. Skuld. Trots historiernas koppling till sin samtid fungerar de som allmängiltiga tidlösa berättelser. Jag läser också intressant möten med människor, betraktelser över ett innehållsrikt liv.

Språket är välformulerat, tydligt utan att bli mångordigt. Jag väljer ett citat på måfå:

Februari 2006: råkall isdimma utanför mitt fönster åtta trappor upp, ett väder som får mig att falla genom februaritunneln, tillbaka genom februaridagar, år efter år.

Berättelserna intresserar mig, lockar mig och kanske känner jag ibland igen mig. När jag inte läser boken längtar jag efter att få göra det.

Boksamlingar

Var går gränsen för hur många böcker man kan ha? När vi köpte nya hyllor till vardagsrummet sa jag att gränsen gick vid hur många som fick plats i de hyllorna. Bortsett från pocketavdelningen i arbetsrummet och Ska-läsa-hyllan i sovrummet. Sen har vi landet förstås där alla deckare står plus de 300 pocketböcker som inte fick plats i pocketavdelningen i stan.

Även om jag inte tycker att jag köper några böcker (min man fnyser i bakgrunden) så blev det knökfullt igen i hyllorna. (Han köper minst lika många som jag själv). Jag kämpar med min mamma att hon ska ha ett litet annex till mitt bibliotek, men hon vill skära ner på antalet bokhyllor hemma.

Rensning alltså. Tre bokkassar levererades idag till P som älskar böcker och som just köpt sig ett jättejättestort hus på landet.

Och då uppenbarade sig ju luckor i bokhyllorna, som gjorda att fyllas med . . .

Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randa Abdel-Fattah

Ena ögonblicket tänkte jag absolut inte på det. Nästa ögonblick uppfylldes jag av mod och då kändes det bara så otroligt rätt.
Jag var redo att bära Hijab.
Just det: det var Rachel i Vänner som var förebilden. Nu lär väl schejkerna kalla till krismöte.

Det här är en intressant berättelse om tonåringen Amal, i Australien, som på ett inlevelsefullt sätt berättar om när hon bestämmer sig för att sätta på sig hijab, sjalen, huvudduken, slöjan. Kärt barn har många namn. Det muslimska livet är centralt i boken. Både dess för- och nackdelar tas upp, ibland lite väl utbildande. Men det kanske måste till i en värld där många anser att unga flickor inte alls väljer sin klädsel fritt, utan underkastas religiösa dogmer författade av män. På det viset är boken tydlig och väl fungerande.

Nackdelen är att personerna i romanen är så stereotypa. ”Snyggaste-tjejen-i-klassen” är helt igenom usel och taskig. Bästa kompisens mamma är oavbrutet och okomplext fixerad vid sin dotters kropp och vikt. Den andra nackdelen med boken var det ungdomliga käck-roliga språket. Jag erkänner att jag stundtals snabbläste de 350 sidorna för att jag blev så irriterad av det. Jag ska sätta den i händerna på en yngre läsare så får vi se.

So this was christmas

Så det var julen det…Bokhögen förblev i stort sett orörd.
Jag kom aldrig längre än till att ligga och tindra framför julgranen. Men det räcker långt. I love it!

Danteklubben var ingen hit, läs mera under Jag läser inte ut. I morgon börjar jag jobba. Då blir det Ser mitt huvud tjockt ut i den här av Randa Abdel-Fattah som får bli min läsning under resorna fram och tillbaka.

Håhåjaja.

Det är ingen fara, du är människa av Annika Borg

Annika Borg är präst i svenska kyrkan. Sedan många år har hon talat i radio, om detta med att vara människa i stort och i smått. Onsdag nästa vecka pratar hon i Tankar för dagen i P1. Under förra året kom hennes bok Det är ingen fara, du är människa och jag har haft den på mitt sängbord i månader. Bläddrat i den, läst lite här och lite där.

Boken är delad i fyra avsnitt: Vad är då en människa? Döden och sorgen, Allt hänger ihop samt Lugn och ro. Hennes betraktelser är konkreta och tydliga.

”Nej, du är inte konstig, det är helt normalt att känna och tänka som du gör.”

I många olika sammanhang har jag sagt ungefär så. Att sorg och läkning tar tid – lång tid – är en kunskap vi tappat bort idag. Men att veta att det är så, är en insikt vi behöver.

Med sorg lever man vissa dagar en minut i taget, andra dagar en timme i taget och så småningom blir dagarna veckor, månader och år. Allting förändras när man förlorar någon, samtidigt som livet runt omkring fortsätter som vanligt. Det där blir en paradox som många sörjande tycker är väldigt jobbig.

Det hon beskriver är handfast utan att bli påträngande. Hennes gudstro finns där men inte som något saliggörande eller odiskutabelt. Det är det allmänmänskliga som genomsyrar boken. Den kommer att ligga kvar på mitt sängbord länge.

Corruption perception index – start

Jag började tänka: läs en bok från varje land i världen.

Jag fortsatte tänka: i vilken ordning? Jag tänker ofta: i vilken ordning? Oavsett.

A,B,C. Tråkigt.

Hade därefter djupt samtal med kollega i kopieringsrummet om korruption i världen.
Tänkte: Jag läser från länder i korruptionsgradsordning.

Transparency är en oerhört intressent webb-plats. Bl a finner man just index över världens korruptionsgrad. 2007 är Danmark och Finland det minst korrupta landet. Sverige ligger också högt på listan. 2006 ligger Haiti längst och där börjar jag.

Burma. Pascal Khoo Thwe. From the Land of Green Ghosts
Haiti. Edwidge Danticat En skörd av tårar