13 oktober 2006
Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
Jag läser om Margido som är begravningsman i Trondheim, som alltid varit kristen med numera känner att guds ord låter lögnaktiga i munnen på honom och som aldrig funnit någon att älska. Jag får lära mig allt om hans yrke, både de trevliga och de mindre trevliga sidorna. Jag läser om Erlend som dekorerar de allra vackraste skyltfönstren i Köpenhamn och som älskar sin Krumme. Jag får lära mig allt om Swarovski-djur och andra vackra saker. Jag läser om Tor som är kvar på gården och jag mig allt om hur det är att vara svinuppfödare.Alla tre är bröder och förenas på släktgården i samband med mammans död.
Författaren har sannerligen gjort grundlig research men använder också resultatet av den till att skapa trovärdiga och intressanta personer. Det är den här bokens styrka. Jag gillar boken skarpt ända till de sista tio sidorna då en förklaring förs in som kändes lite…jaha?
På framsidan citeras, som sagt, en recension om att boken är en feelgood-bok. Tyvärr han jag ju läsa citatet och jag tänker medan jag läser på vad detta ”må-bra” egentligen syftar på. Jag tycker att alla personer som deltar i romanen är ganska väl sammansatta av sorg och glädje, av ensamhet och viss sorts gemenskap. Och de är ganska luggslitna av livet. På ett plan finns ett slags försoning i boken, en försoning mellan demsom under många år inte kunnat tala med varandra. Räcker det för att vara feel good? Att människor strålar samman och talar med varandra? Jag hoppas att det där uttrycket snart är borta.
9 oktober 2006
Parallell-läsning
Just nu:
Berlinerpopplarna av Anne B Ragde. Jag bara hatar
a. att böcker har recensions-citat på framsidan.
b. att recensions-citat innehåller ordet feelgood-bok
c. att det också finns böcker som kallas för feelbad-böcker. Jag vill inte ha mina känsloreaktioner kategoriserande. I alla fall inte i samband med böcker.
White av Marie Darrieussecq.
Klar i helgen.
6 oktober 2006
Vem tog boken!
Jag går in på biblioteket. Ganska euforisk eftersom tandlagningen inte gjorde ett enda dugg ont. På aktuellt-hyllan står Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag läser första sidan och vill läsa mera. Bibliotekarien meddelar att jag inte alls kan få låna eftersom jag har en skuld på 65 kronor (= separationsångest från vissa böcker plus oförmåga att låna om). Jag rusar då iväg och tar ut pengar på närmaste bankomat. Rusar med samma höga fart in på biblioteket igen för att upptäcka att boken inte är där. ”Då hann nog någon låna det, ska du se” meddelar samma bibliotekarie.
Jaha. JAHA???
Vad jag sa till den lilla människan vill ni inte veta. Om det inte vore för dig K skulle jag här utgjuta mig över yrkeskåren fast jag vet att det är fult att generalisera.
4 oktober 2006
Tand i fara II
Jag vet inte vad som är värst. Att jag ska reparera min tand på fredag med sedvanlig jättedos med bedövningsmedel och panikångest över det där borrljudet. Eller att tandläkaren erbjuder mig Stesolid för att hålla nerverna i styr. ”Det blir mer och mer vanligt med en liten lugnande tablett”, säger hon vänligt och jag tänker att nu tror hon att det kommer göra jävligt ont och att jag kommer bli galen där i hennes rosa stol.
Jag tror jag satsar på klar hjärna och bedövad tand. Sen får det bli som det vill med eventuell amoklöpning.
Stesoliden får jag väl ta när jag ska betala räkningen. Ett litet felbett och 2500 kronor fattigare. Min decemberresa får gå till någon plats dit SL-kortet räcker.
4 oktober 2006
Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler
Den här boken, som är Den amerikanska flickans motsats, läste jag mellan Sundsvall och Stockholm. Lättläst och stundtals riktigt rolig. (Hm, jag tar tillbaka motsats för lättläst och stundtals riktig rolig kan jag säga om Den amerikanska flickan också.) Nå, boken handlar om sex personer som träffas med jämna mellanrum för att diskutera Jane Austens sex romaner. Alla, utom Grigg, har läst Austen många gånger om. Men så betraktas Grigg också som konstig. I alla fall i början. Tja, så sitter de där och diskuterar och utöver det får läsaren en bit av deras liv vid sidan av bokklubben.
Det jag hela tiden tänker på när jag läser boken är om jag har läst någon Austen och kommer på att det har jag inte. Inte ens när jag läste litteraturvetenskap. Då läste vi systrarna Bronte för att förstå 1800-talets kvinnliga författarskap. Nästa fråga är om jag tänker läsa Austen. Jag diskuterar saken med min begåvade dotter som läst alla klassiker fast hon bara är 24 år. (Själv läste jag annat…). Hon svarar att det var så länge sedan att hon inte kan minnas om de var bra eller inte. Jag får låta frågan gå över till K. Ska jag läsa Jane Austen?
4 oktober 2006
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Jag läste ut den för länge sedan men lika mycket som jag grubblade över hur man läser Den amerikanska flickan, grubblade jag över vad jag skulle skriva om den. Den är på ett sätt obeskrivbar. Jag tror att den skulle tjäna på, åtminstone för min egen del, att läsas i ett svep. Den har en speciell rytm, såväl i språk som i berättartempo, som tar en stund att komma in i. För varje gång jag slutade att läsa fick jag göra en kraftansträngning för att komma tillbaka till det där egensinniga språket.
Vad är sant egentligen i boken? Varför hängde sig Björn? Dog verkligen Eddie så dramatiskt? Och vad hände med Lorelei Lindberg? Två flickor står i centrum, Doris och Sandra. Deras erfarenhet av övergivenhet gör att det skapas särskilda band dem emellan. Deras rollspel, lekar och samtal står i relief eller i samklang med alla andra händelser i Trakten. De söker efter sanningen om den amerikanska flickan som kom till Trakten och rörde om. Deras lekar blir alldeles för blodigt allvar.
Tycker jag om boken eller tycker jag inte om boken? Att ens behöva ställa sig frågan! Att läsa den var som att simma i en grön simbassäng. Med vatten. Det glittrar hela tiden och man vet inte vilken sekund man ska drunkna.
18 september 2006
Skriv på av Elizabeth George
Jag tycker om skrivande. Just nu har jag en kurs i Litterär gestaltning som är fantastiskt roligt. Ska vi ha någon lärobok av något slag, undrade jag och gick igenom en del böcker i ämnet. Den här, Skriv på är kriminalromanförfattaren Elizabeth George bidrag i den stora mängd böcker i ämnet.
Bra är den! Den är tydlig och detaljerad och med utmärkta exempel på exempelvis hur man lär känna sina karaktärer i noveller och romaner. Kvinnan är högst disciplinerad, visar det sig när hon går igenom hur hennes arbetsprocess ser ut. Men så har hon spottat ur sig ett antal (12 tror jag) tjocka böcker sedan sin debut i mitten av 80-talet.
Jag tror att jag har en bra koll på svenska böcker i skrivande men om någon har tips på bra engelska titlar så berätta för mig.
10 september 2006
Tand i fara
Jag har en god vän som delar samma tandvårdsnoja som jag. Eller snarare: själva egenvården tycker vi om. Att mellanrumsborsta, tandtråda och att använda den elektriska tandborsten. Men det som hände mig idag, att jag bet av ett hörn av en tand och som betyder att jag måste gå till TandLäkaren…det ligger nära Mitt Liv Rasar Samman…
Ändå lyckas jag glömma det Fasansfulla när jag ligger och läser Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Bara en sån sak.
10 september 2006
Provocerad – varför då?
För några år sedan läste jag Mörker som gör gott av Thomas Engström. Bra tyckte jag och köpte därför hans nya bok, Dirty Dancer. På bakre fliken är det en bild av författaren och jag tycker den är så störande att jag fan inte kan läsa boken! Vad är det med Thomas som tittar så där hårt och tufft i i kameran och dessutom drar ett (hals)bloss på en cigg! Varför kan han inte bara se vanlig ut. Eller ska man fråga vad det är med mig?
