Skriv på av Elizabeth George

Jag tycker om skrivande. Just nu har jag en kurs i Litterär gestaltning som är fantastiskt roligt. Ska vi ha någon lärobok av något slag, undrade jag och gick igenom en del böcker i ämnet. Den här, Skriv på är kriminalromanförfattaren Elizabeth George bidrag i den stora mängd böcker i ämnet.
Bra är den! Den är tydlig och detaljerad och med utmärkta exempel på exempelvis hur man lär känna sina karaktärer i noveller och romaner. Kvinnan är högst disciplinerad, visar det sig när hon går igenom hur hennes arbetsprocess ser ut. Men så har hon spottat ur sig ett antal (12 tror jag) tjocka böcker sedan sin debut i mitten av 80-talet.

Jag tror att jag har en bra koll på svenska böcker i skrivande men om någon har tips på bra engelska titlar så berätta för mig.

Tand i fara

Jag har en god vän som delar samma tandvårdsnoja som jag. Eller snarare: själva egenvården tycker vi om. Att mellanrumsborsta, tandtråda och att använda den elektriska tandborsten. Men det som hände mig idag, att jag bet av ett hörn av en tand och som betyder att jag måste gå till TandLäkaren…det ligger nära Mitt Liv Rasar Samman…

Ändå lyckas jag glömma det Fasansfulla när jag ligger och läser Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Bara en sån sak.

Provocerad – varför då?

För några år sedan läste jag Mörker som gör gott av Thomas Engström. Bra tyckte jag och köpte därför hans nya bok, Dirty Dancer. På bakre fliken är det en bild av författaren och jag tycker den är så störande att jag fan inte kan läsa boken! Vad är det med Thomas som tittar så där hårt och tufft i i kameran och dessutom drar ett (hals)bloss på en cigg! Varför kan han inte bara se vanlig ut. Eller ska man fråga vad det är med mig?

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair

Jag läser alla böcker som har ordet tåg i titeln. Ibland är det mindre lyckosamt. Ibland blir det en stort lyckokast. Som nu. Från Bangalore åker Akhila för att tänka över sin situation. 45 år och ogift. Är det bra eller dåligt? I sovkupén möter hon fem andra kvinnor som med sina erfarenheter bidrar till Akhilas beslut.

Kvinnor som berättar sina liv i en tågkupé kan ju vara outhärdligt i bokform. Men de här indiska kvinnornas vardag och den här indiska författarens språk och berättarskicklighet gör att jag bara vill vråla Neeeeeeeeej när sista sidan, 393, bläddras fram. Inkännande, modernt och inte tillstymmelse till sentimentalitet. Bra, bra, bra!

Jag tror jag läser Årets Bok…

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair.

Jag vill inte jobba, jag vill bara läsa boken. När jag är på jobbet pratar jag om den med alla. Det liknar i alla fall att läsa.