Dom blåa är fejk av Helena Baude


Mina hette Nina och Fredrik. Mammas förslag. Hon gillade en sångduo med det namnet som var populära på 60-talet. Ett självklart skäl när man döper undulater. Nina rymde. Inte visste jag att hon kunde öppna burdörren själv. Hon satte sig i ett av äppelträden och jag försökte locka henne tillbaka. Det struntade hon i och flög sin väg. Mamma tröstade mig med att hon nog snart skulle bli uppäten av en räv. Så att hon inte behövde lida i stora vida världen. Fredrik dog av sorg. Min systers undulater hette Tim och Tej. Efter gräset. Eller schampot, jag vet inte.

Alla har en undulat-historia att berätta. Helena Baude har samlat en mängd sådana i sin jätteroliga bok ”Dom blåa är fejk”. MISSA INTE DEN!

Tack Akademibokhandelns personal som tipsar om pocketböcker!
Undulatbilden är lånad från www.fuglesiden.dk/undulat

Vilda svanar av Jung Chang

Är du bara ett hum intresserad av Kina kan inte Vilda svanar gått dig förbi. Boken som kom ut tidigt på 1990-talet har fått ett nytt uppsving. Norstedts (Pan) ger ut den som storpocket. Tjock är den, 550 sidor och berättar om Kinas historia från 1909 då författarens mormor föddes och framåt 100 hundra år i tiden.

Det var mycket av historiebok och därmed sammanhängande språk, men sammantaget riktigt intressant att läsa.

Parallellt läser jag också Björn Kellgrens Kinakunskap. Nu är det bara en tidsfråga innan jag
a. flyttar till Beijing (mindre troligt)
b. börjar studera kinesiska (något mer troligt)
c. arrangerar en Kina-hylla i bokhyllan (mest troligt)

Suggestioner av Marie Darrieussecq

Äntligen. Den unga kvinnan får arbete på en parfymkedja. Anställningsförfarandet är tveksamt.

Chefen för kedjan höll mitt högra bröst i ena handen och kontraktet i den andra. Jag kände hur mitt bröst skälvde, det var känslan när jag såg kontraktet som var så gott som påskrivet, men det var också den här, hur ska jag säga pneumatiska sidan av mitt kött.

Det handlar inte bara om att sälja parfym. Det finns annat att sälja på parfymbutiken och kunderna köar till den unga kvinnan. Men det är något med kroppen. I takt med att hon blir tämligen ordentligt utnyttjad, förändras den. Blir grovare. Tjockare. Svinaktig behandling ger en svinaktig utveckling av kroppen. Om man säger så. Djurskyddsföreningen blandar sig i. Vem är det som har en gris i lägenheten?

Det är en fantastisk historia. Grotesk, djurisk men också absurd och kärleksfull. 160 intressanta och annorlunda sidor.

Mannen under trappan av Marie Hermansson

Finns Kwådd?

Frågan är central. Köper man ett drömhus med sin drömkvinna och flyttar in där med sin drömfamilj vill man inte ha ett intrång. I synnerhet inte av någon liten luden figur som pissar på ens rosor, skjuter vassa metallbitar ovanför huvudet på en och får över ens fina son på sin sida. Förstår ni inte att Kwådd är farlig? Fredrik försöker övertyga sin fru men hon verkar inte besvärad. Slitningarna blir större. Djur dör. Människor dör.
Frågan kvarstår. Finns Kwådd?

Om inte. Vem står då för skulden till allt?

Böckerna i mitt liv

Camilla gav mig en uppgift i sin läsdagbok som jag med liv och lust löste. Men det var inte så enkelt och solklart som jag först trodde. Men här följer mina svar:

1. En bok som förändrade ditt liv?

Svårt. Jag vill ju bli förändrad av böcker, komma på nya sätt att tänka. Men det sker ju (tack och lov) i små steg. Starkt påverkad blev jag hursomhelst när jag läste Processen (Kafka) därför att han så träffsäkert beskriver det absurda livet.

2. En bok du läst mer än en gång?

Som lärare läser jag om delar av böcker, men aldrig annars. Jag vill ha ny-upplevelsen som olästa böcker ger mig. Det är en brist hos mig säger somliga. Det bliren annan sorts ny upplevelse att läsa om böcker , man ser saker man tidigare inte sett. Ett annat djup. Jaja, ännu är jag inte övertygad.

3. En bok du skulle vilja ha med dig på en öde ö?

Livet en bruksanvisning av Georges Perec. Den har allt.

4. En bok som fick dig att skratta?

Erlend Loes Naiv Super. Outstanding i sitt djup och sin humor.

5. En bok som fick dig att gråta?

Två barnböcker. Den ena är Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren som jag hulkande försökte läsa inledningen till, men min dotter fick ta över. Jag levde mig in i mamman så oerhört. Den andra är Pinquo – pingvinen av Colin Thiele som handlar om en hjälte-pingvin som dör på slutet. Också den höglästes hulkande för sonen. Ett är säkert: Mina barn skulle svara samma sak på den här frågan, fast kanske inte ange boken som orsak, snarare mamma…

6. En bok du önskar hade skrivits?

Från nedsliten till tipp-topp. Renovera din sommarstuga på ett par timmar. Borde kunna bli en serie när jag tänker efter. Renoveringsobjekt finns ju otaliga.

7. En bok som inte borde skrivits?

Nä, här går jag bet.

8. En bok du just nu läser?

Mannen under trappan av Marie Hermansson. Men inspirerad av Bokhora ska jag läsa Judith Hermann

9. En bok du tänkt läsa?

Massor. Se förresten ovan. Jag har en ständig lista på böcker som jag vill läsa.

10. Skicka vidare till fem andra

K, K2, Tina, Ålands-Janne och AnnaMaria. Svara här i kommentarer!

En tunn bok!

Ge mig ett lästips på en tunn men oerhört bra bok att läsa!

Ivans återkomst av Tawni O’Dell

Den enkla titeln, Ivans återkomst, förklarar bokens innehåll väl. Det handlar om Ivan. Och hans återkomst! För att återkomma måste man ju lämna. Ivan lämnade Coal Run, ett samhälle som kretsade kring J&P:s gruva nummer 9. Innan den rasade och dödade hundratals män. Inklusive Ivans pappa.

Ivan kommer tillbaka efter en lysande karriär som fotbollsstjärna. En olycka sätter stopp för hans vidare idrottsprestationer. Men det är inte därför han återvänder. Det som drev honom hem igen var det där tidningsklippet någon skickade till honom. Notisen som säger att Reese Raynor snart ska släppas ut ur fängelset efter ett långvarigt straff.

Vad har det med Ivan att göra? Allt.

Ramberättelsen sträcker sig i en vecka, men historien spänner över en mycket längre tid. Enkelt glider författaren mellan tidsperioderna i naturliga återblickar. Ibland kändes den avskalade stilen och Ivans återhållsamma sätt som ”hårdkokt”.

Jag dricker upp min öl, kramar av gammal vana ihop burken och slänger den på golvet i min pickup där den med ett dämpat skrammel träffar andra burkar.

”Spillane-känslan” förstärks av vapen, fulla människor och slagsmål som dyker upp i romanen. Men den är betydligt djupare än så, psykologiserande utan att bli sentimental, språksam utan att bli pladdrig. Jag tyckte om att vara i Ivans kläder och bli berörd av hans upplevelser där i Coal Run.