Vansinnesläkaren av Machado de Assis

Simao Bacamarte är en STOR läkare som efter studier i Portugal återvänder hem till Brasilien för att viga sitt liv åt Vetenskapen. Några år senare gifter han sig, med dona Everista, som vare sig är trevlig eller vacker men frisk och förmögen att skänka honom barn. Denna brist på skönhet är enligt Bacamarte enbart en fördel

”eftersom han skulle slippa risken att åsidosätta vetenskapen med ett ensidigt och trivialt tittande på makan i tid och otid.”

Några barn blir det nu inte. Som Vetenskapsman beslutar sig B att istället studera sinnet hos de själsligt oförmögna i staden. För att bäst kunna göra det startar han för detta ändamål ett dårhus – Gröna huset.

Läkarens första uppgift är att klassificera sina patienter.

”Han delade först och främst in dem i två huvudkategorier, de våldsamma och de fridsamma, därefter i underavdelningar, monomani, delirium, diverse tvångsföreställningar.”

Men vem är galen och vem är det inte? Allt fler kommer att kategoriseras under det förstnämnda och Gröna husets patientantal ökar drastiskt. Rädslan sprider sig i staden, vem ska åka in nästa gång? Inte gör det saken bättre när läkaren ändrar sina teorier till det omvända. Den som var tokig igår är förnuftig idag. Det börjar mullra i leden och upproret leder till revolution . Läs det oväntade händelseförloppet.

Vansinnesläkaren är skriven 1882 men har ett tidlöst tema. Man kan läsa den på sätt om man vill. Makt och maktmissbruk. Etikettering och klassificering av människor. Den luddiga gränsen mellan förnuft och vansinne. Översättaren Jens Nordenhök skriver i sitt efterord att de Assis gör upp med den dåtida psykiatrins framväxt. NE beskriver författaren som den store realisten under det sena 1800-talets Brasilien.

A till Ö

Jag har hoppat på Johannas idé om att läsa bibblo-böcker från A till Ö. Det betyder att man ställer sig framför hyllan med författare som börjar på A, blundar och plockar ut en bok på måfå. Allt i akt och mening att hitta Nya Författare. Det finns ingen tidsram. Jag fyller på här allteftersom jag lånar böckerna men skriver kommentarer på samma sätt som jag gör med andra böcker.

————————-
A-blev Machado de Assis: Vansinnesläkaren. Augusti 2005.
B-blev Tahar Ben Jelloun. Stilla dagar i Tanger. September 2005.
C-blev
D-blev
E
-blev
F-blev
G-blev
H-blev
I-blev
J-blev
K-blev
L-blev
M-blev
N-blev
O-blev
P-blev
Q-blev
R-blev
S-blev
T-blev
U-blev
V/W-blev
Y-blev
Z-blev
Å-blev
Ä-blev
Ö
-blev

OK, nu börjar jag.

I flera år har jag skrivit korta kommentar om böcker jag läser. De fungerar som fotoalbumet, dvs jag minns böckerna bättre/mer/överhuvudtaget med hjälp av anteckningarna. Nu flyttar jag över, och försöker strama upp, min loggbok hit. Jag börjar där jag står, dvs nu, men lägger in böcker från förra året och fram till nu i arkivet.

När jag blev färdig gymnasielärare för några år sedan räknade jag med (o stackars ovetande varelse) att kunna läsa minst ett par romaner i veckan på arbetstid, som kompetensutveckling. Så var det inte. Jag är glad att mina barn är stora så att jag i alla fall har tid att läsa en bok i veckan.

Eftersom jag jobbar på en skola har jag nära till ett bibliotek. Tjugofyra normallånga steg från mitt arbetsbord för att vara exakt. Där förser man mig ständigt med bra böcker och boktips. Andra som gör det hittas under rubriken ”andra boksidor” här i bloggen.

Jag har just avslutat Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud och Hanteringen av döda av John Ajvide Lindqvist. Just nu läser jag Idéernas grotta av José Carlos Somoza.

Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud

Jag börjar här.

Bokens Anders är på väg till Stjärnfältet – Santiago del Compostela för att hitta sin älskade Sofia. Hon sa att hon skulle vara där.

Sedan en tid har de haft en kärleksrelation. Sedan en tid är den inte bra. Sedan en tid har den hotat att sluta.

Men inte än.
De finner varandra igen, om än bara för en stund.

”Om det försiktiga återseendet: Vi träffades sällan och i tveksamhet, vi befann oss ännu i ett slags själslig skugga. Frågorna fanns kvar. Varför övergav du mig? Vart reste du?”

Vad är ett vackert språk egentligen, tänker jag när jag just skulle skriva att den här boken har det. Det ligger väl i välskrivna formuleringar som:

”Tillsammans är vi en hel världsdel den hösten. Alla färger tillhör oss, alla vägar som löper parallellt och som korsas. Vi är ständigt sammanslingrade. Vi kommer inte ur varandra. Jag yppar inga hemligheter om henne. Håller dem för mig själv, jag gömmer dem i själens innerficka, hennes förtroenden. Vi är inombords.”

Så, boken har ett vackert språk men också ett rättframt, konkret och tydligt sådant. Det är inget romantiskt lallande. Här är en man som berättar om sin kärlek till en kvinna. Han gör det med uppslitet bröst och med hoppfullhet.

Min egen bibliotekarie K fnyser åt mig när jag säger att jag sällan läser samma bok flera gånger, säger att jag missar en ny och annorlunda läsupplevelse. Men vissa böcker läser jag faktiskt en gång till, K. Kärleken till Sofia Karlsson kommer att vara en av dem.

Brev från en ottoman av Henrik Nordbrandt

Jag är intresserad av Grekland. Under sommaren har jag därför plöjt en mängd böcker av äldre sort om landet. Böcker av Willy Kyrklund (Aigaion), Staffan Stolpe (Byn på Peloponessos), Göran Schildt (Dianas ö och Ikaros hav).

Vid sökning på ordet ”Grekland” på biblioteket kom den här boken upp på träfflistan. Boken består av ett antal resebrev från resor i Turkiet och den grekiska resevärlden och utgavs i original (danska) 1978. Jag har läst greklandsdelarna i boken. Idén med resebreven är, som jag ser det, inte att ge tips och råd. I stället beskriver författaren subjektivt sin upplevelse av olika platser som han kommer till. Som här under rubriken Utsikter från grekiska hus:

” När jag räknar efter kommer jag underfund med att jag har bott i femton olika hus runt omkring på de grekiska öarna [...] Från Molyvos minns jag ett stort ljusrött rum som luktade ruttnande trävirke och vette ut mot en blå havsvik omgiven av gröna berg och en hamn full av färgglada fiskebåtar.”

Eller här om människor han möter:

”Om morgonen brukade Harry och jag gå ned till den lilla hamn som låg omkring tio minuters promenad från stadens centrum för att äta frukost. Min bestod av yoghurt och kaffe, hans som regel av en biff och en halv flaska ouzo”

Nordbrandt skriver med tydlighet och skärpa och har hittat intressanta skärvor av den grekiska övärlden att betrakta och beskriva.

En man av Orlana Fallaci

Alexis Panagoulis. I början av den grekiska juntatiden försöker han mörda diktatorn Papadopoulos men misslyckas och fängslas, utsätts för tortyr och förtryck. 1973 benådas han och världspressen är på plats. Bland dem finns den kontroversiella italienska journalistenOrlana Fallaci. Alexis känner väl till henne och vill att hon ska intervjua honom. När hon kommer dit, till hans föräldrahem, står det snart klart för henne att det här är mer en intervju:

”ett möte mellan en man och en kvinna beredda att älska varandra med den farligaste kärlek som finns; den kärlek som blandar ideal och moraliska förpliktelser med lockelser och känslor”

Visst är det här en berättelse om kärlek men det intressanta är att höra Panagoulis berättelse som Fallaci berättar. Benådningen innebär inte att Makten har givit upp kontrollen av Alexis. Inte alls. Man anser honom långt ifrån ofarlig. Under de kommande tre åren pågår en ständig kamp mellan honom och makthavarna i Grekland. 1976 dör han i en bilolycka vars utredning är tveksam och mycket sopas under mattan. Var olyckan arrangerad?

Fallaci berättar historien för Panagoulis, dvs i du-form. Hon har ett målande, detaljrikt OCH inte minst ordrikt sätt att beskriva händelser och betrakta skeenden.

”Det tragiska med en man som dömts till att vara poet och hjälte och att bli korsfäst för sitt hjältemod ligger också i bristen på förståelse hos dem som för kärleks skull vill rädda honom undan hans öde och hans roll genom att till exempel distrahera honom med lömska ömhetsbetygelser, en bekväm och sorglös tillvaro och hägringen av en seger som kan vinnas med välförtjänt vila.”

Boken kom ut 1979. Läs den! Det är en spännande bok om Greklands nutidshistoria.