Da Vinci-koden av Dan Brown

Hemliga sällskap med sekteristiska drag, gärna kryddat med sexuella inslag och gudsmystik och exklusiva insikter. Mm, sådant lockar. Se på kvälsspressens upplagor under den värsta Knutby-hysterin. Och det är säkert ett av skälen till att Da Vinci-koden blivit en sådan storsäljare.

Då och då lyssnar jag på en bok som omväxling. För mig krävs det att det är en text med starkt ”vad händer nu” för att jag inte ska börja tänka på annat. Det kan man sannerligen säga att den här boken har. Man vill veta vad som ska hända. Det är också intressant att få nya infallsvinklar på sådant jag tidigare visste en del om, som Leonardo da Vincis målaningar. Jag tycker alltid att det är roligt när man diskuterar religiösa företeelser i skönlitteratur. I synnerhet när man gör det med ett vetenskapligt förhållningssätt.

Ändå måste jag säga att det här inte var någon större hit för mig. Personporträtten var usla och så många gånger som blodet isades i ådrorna hos de inblandade borde de vara stelfrusna. ”XX flämtade till. Det kunde inte vara så enkelt”, är också en frekvent använd språklig detalj. Men men, om man förbiser plattheten i personbeskrivningarna och att självklarheter ständigt går förbi dessa skärpta kod-knäckar-mästare som är huvudpersoner tycker jag gott att man kan ägna några timmar i hängmattan åt den här boken. Om inte annat kan man fundera på om Jesus gifte sig eller inte, eller få nya infallsvinklar på Disney-filmerna i video-hyllan.

Mary Swann av Carol Shields

Fyra personer intresserar sig för poeten Mary Swann. Hon kom med sina enkla dikter till förläggaren Frederic Cruzzi. Därefter mördades hon! Två litteraturvetare studerar Swanns diktning, Sarah Maloney och Morton Jimroy. De fjärde inblandade är bibliotekarien och gode vännen Rose Hindmarch. Många namn…Nå var och en får varsin berättelse i romanen och i det sista kapitlet träffas de på ett symposium.

En litterär kriminalgåta slås det fast på bokens framsida och visst är romanen mysteriefylld. Ändå tycker jag att behållningen med boken är dels personporträtten, dels de olika stilar som författaren använder i de olika delarna. Symposiet är exempelvis skrivet i form av ett filmmanus. Sammantaget ger det en annorlunda läsupplevelse.

Vill du höra en dikt av Swann?

Våra egna floder torkar ut,
tar liv och bryter ner
och vattnet i min kropp till slut
märks ej mer

OK, man kan undra över intresset för dikterna…men läs boken! Den är utgiven 1987 så det blir till att leta på bibblan.

Ingen sång om kärlek av Karen Duve

Jag har Duves förra, första, bok på ”Jag läser inte-ut”-listan. Men det hade jag glömt bort när jag av Johanna tipsades om den här boken. Och tur var väl det!

”När jag var sju år lovade jag mig själv att aldrig älska någon. När jag var arton gjorde jag det ändå. Det var precis lika hemskt som jag hade trott.”

Detta slår Anne fast i inledningen. Vi får följa henne genom livet och trots att berättelsen är så tragiskt med en hemsk familj, okänsliga vuxna och kärlekslöshet är boken oerhört rolig! Svart humor gillar jag mycket. Viktproblem är en viktig ingrediens. I tidiga år blir Anne medveten om sin vikt efter att gymnastikfröken skapar sin trevliga tävling. ”Beräkna skillnaden mellan den näst tyngsta och den lättaste flickan i klassen”.

”Om det stör dig så att du väger så mycket så får du väl banta”, sa min mamma, och den tid då jag ätit med glädje, reservationslöst och utan skuld. låg bakom mig för tid och evighet.”

Genom livet går längtan efter kärlek tillsammans med insikten om att hon ändå inte är värd kärlek. Det temat kan lätt ha blivit gråtmilt men här är det precis tvärtom. Med sin lätt absurda, kyliga och svarthumoristiska ton skapar författaren en bra och läsvärd historia.