Stjärnfältet av Ulrika Kärnborg

”När jag anträder en resa för att bli en annan, för att söka förändring, gör jag mig främmande för det som är mitt liv, gör jag mig till turist och nybörjare. En lantis i tillvaron. ”

Så skriver Ulrika Kärnborg i sin bok. Ett vackert namn, Stjärnfältet, inte sant. Santiago de Compostela betyder ungefär det. Denna plats i Spanien är den tredje viktiga kristna vallfärdsplatsen (efter Jerusalem och Rom). Längs Via Camina vandrar pilgrimerna till platsen för att uppfylla en religiös plikt, för att be eller få välsignelse. I Santiago de Compostela är det helgonet Jakobs hjälp man söker.

Hit vandrade också Ulrika Kärnborg och berättar om sin vallfärd i boken. Här samsas orten med andra vallfärdsplatser, såväl författarens som andras. Vad är det att vara en pilgrim i det moderna samhället? Det var en mycket intressant bok att läsa, essäer är ju gärna det, och jag rekommenderar den varmt till alla resenärer och andra som vill göra sig främmande för det som är ens liv

Det är ingen ordning på mina papper av Bodil Malmsten

Som en följd av Finistère-boken ville jag läsa denna. Boken är samling texter som varit publicerade tidigare. Den här boken gavs ut 1991 och som inledning finns en text av Birger Vikström som inleds ”Det är ingen ordning bland mina papper”. Texterna är sorterade i olika teman som ”Mina idrottsbragder” och ”Dagbok från en huvudstad”

Bodil Malmsten är en god skribent. Texterna var helt OK. En text jag särskilt tyckte om var ”Skottland. Att leta efter Local Hero” där hon efter att sett filmen Local Hero beger sig till Skottland för att ”se om alltihopa finns i verkligheten”.

”Jag ville se den hamnen, dess vitkalkade hus och puben, de röda klipporna och telefonkiosken, där McIntyre rapporterade om stjärnhimlen till Burt Lancaster i Houston.

Jag köpte BritRail-Pass på SJ resebyrå, charterresa London och tog tåget från Kings Cross mot Skottland. ”

Det där är ett beteende som tilltalar mig starkt och som jag också gottade mig åt i Finistère-boken.

Du tror du vet allting av Marie Pettersson

Hur påverkar en sjukdom förhållandet mellan mor och dotter? Marie Peterson berättar om sin relation till sin mamma både före och efter insikten om mammas Alzheimers-sjukdom. Det är en rättfram och respektfull skildring av hur saker och ting ställs på sin spets, men också om närhet och förståelse.

”Hon är min mamma och samtidigt är hon inte det. Jag vet inte vad jag ska kalla henne. Hon är kvinnan som jag skrattar med och som gör mig mycket arg. Det räcker. Jag reder oss en egen plats. Hon kan inte längre, så jag får göra det åt oss. Det är ett litet, litet ställe, i skärningspunkten mellan det roliga och sorgliga. Där ska vi vara.”

Jag tycker mycket om den här boken, inte minst därför att den inte blir sentimental när det gäller förhållandet mellan mor och dotter i allmänhet. Författaren skriver med ett vackert språk, ibland närmast poetiskt med bildspråk och korta meningar, och tillsammans med den intressanta berättelsen blir boken en fantastisk läsupplevelse.