Tusen små bitar av James Frey

”Sann bild ur verkligheten”. Sönderslagen till kropp och själ kommer huvudpersonen till ett avdrogningshem. Han sätts in i deras program men vill göra sina egna varianter av det. Det passar inte och flera konflikter uppstår.

Jag tycker om den här boken därför att den är osentimental. Det finns vare sig ”stackars mig” eller ”fy fan vad jag är duktig” när författaren berättar om hur han kom in i, var kvar i och slutligen tog sig ut ur sitt drogmissbruk. Flera personer porträtteras och man också ett ”så gick det…” i avslutningen. Läsvärd dokumentär.

Flickan från ovan av Alice Sebold

Jag läste den här boken parallellt med Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom. Kombinationen var intressant. Vad händer egentligen när man dör? Finns det någon himmel egentligen. Tja, vem vet. Här får vi i alla fall en möjlig förklaring. Dessutom är Flickan från ovan en otäck bok med jakt på den förövare som dödade flickan som berättar.

Tequila av Maria Larsson

Jag är kanske kategoriserande men det här är en ”ung-flicka-åker-utomlands-för-att-hitta-sig själv / livet / drömprinsen”. Somliga sådana böcker kan vara bra / roliga / intressanta och somliga mer långtråkiga. Som den här. Huvudpersonen Mia kommer till semesterorten Lagos för att sola, festa, älska och vara fri. Hon blir kvar i ett gäng av ”vi blev kvar”:are. Många år senare betraktar hon sina minnen från året i Lagos. Hur bra var det egentligen.?

Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi.

Genom mustiga berättelser, som ibland närmast liknar skrönor, får läsaren följa Mikael och hans kompis Niilas uppväxt i Pajalas utkant, Området kallas i folkmun Vittulajänkkä, förkortat Vittula. Tiden är sexti- och sjuttiotalet. Orten moderniseras så sakta till somligas glädje och andras förtret.

Prologen till den här boken är den bästa delen, tycker jag. Den har jag läst otaliga gånger såväl på egen hand som tillsammans med eleverna. Det är en roligare och fyndigare variant på Prousts madelaine-kaka! I övrigt lämnade boken mig ganska oberörd. Jag tycker föralldel att den är ganska skojig och den esperanto-talande gossen roar mig mycket, men i övrigt tycker jag den är ganska överskattad. Mikael Niemi som talare är däremot oerhört bra!

Alexandras rum av Anna Mattsson

Jag valde den för den för framsidans skull, jag tyckte den var fin i sina färger även om jag kunde förstå att den avbrutna masten på barkbåten förmodligen inte skulle betyda något vackert. Och det gjorde det inte heller. Alexandra lever med mor, mormor och gammelmormor. Tryggt och samtidigt otryggt:

”Jag är så rädd för förändringen, för att de som är hos mig ska slås sönder och skingras. Det kom så plötsligt. De kom utan att jag vetat eller tänkt. När som helst kan min värld ryckas ifrån mig. ”

Det här blir en vidrig bok om mamman som gifter sig med en ny pappa och det lilla barnet Alexandra längtar så efter en Pappa att hon accepterar hans närmande för att han inte ska bli arg. ”Där här är väl snart över. Det är ett led in hans bestraffning av mig”, tänker hon med offrets tankar när han stoppar hennes hand in under sina kalsonger. Den är rent vidrig trots sitt oerhört vackra språk. Jag läste till slutet därför att jag önskade att den skulle sluta hoppfullt, med en lösning. Jag kan inte säga att den gjorde det.

Illusionernas bok av Paul Auster

På ett plan påminner Auster om Frans Kafka, detta med de absurda dragen, även om inte Auster driver det så långt, samt det exakta och sparsmakade språket. I Illusionernas bok finns en man vars tragedi, hans fru och barn dör i en trafikolycka, leder till att han behöver superfokusera på ett konkret projekt för att överleva. Projektet blir en biografi över en filmmakare och skådespelare från filmens barndom. Alla har trott att skådespelaren var död, men en dag dyker det upp ett brev och kontakten etableras. På många nivåer utspelar sig den här thriller-liknande historien i sann Auster-anda.

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

En STOR läsupplevelse där den 14-åriga Jenny ska bli stor samtidigt som hennes mamma blir allt sjukare i cancer. ”Om du dör mamma, tar jag livet av mig”, inleds boken. Orden, och boken, grep mig mycket därför att den är inlevelsefull och ger en sådan fin bild av en tonåring, hur hon försöker överleva och leva ett vanligt liv i detta kaos. Och kärleken mellan mamma och dotter skildras exakt och tydligt, utan att bli sentimentalt.Bra!!

Typ deckare

Det blev bara 3 spänningsböcker den här sommaren. Det måste bero på att solen tittade fram för dåligt och att jag därmed inte låg och halvsåsade i solstolen. Den man inte ser av Mari Jungstedt utspelade sig på Gotland, var spännande och precis så mycket deckare jag önskade ,mig så här på sommaren. Bakom ljuset av Åsa Nilsonne var så dålig att jag inte ens orkar skriva om den. Hennes böcker känns inte färdigskrivna, mer som råmaterial som kan utvecklas till något bra! Södermalmsmorden av Lars Bill Lundholm utspelade sig i Stockholm och den gillade jag också. Polischefen var trött, hade en lite väl korkad chef men sammantaget blev det en god polisroman.

Da Vinci-koden av Dan Brown

Hemliga sällskap med sekteristiska drag, gärna kryddat med sexuella inslag och gudsmystik och exklusiva insikter. Mm, sådant lockar. Se på kvälsspressens upplagor under den värsta Knutby-hysterin. Och det är säkert ett av skälen till att Da Vinci-koden blivit en sådan storsäljare.

Då och då lyssnar jag på en bok som omväxling. För mig krävs det att det är en text med starkt ”vad händer nu” för att jag inte ska börja tänka på annat. Det kan man sannerligen säga att den här boken har. Man vill veta vad som ska hända. Det är också intressant att få nya infallsvinklar på sådant jag tidigare visste en del om, som Leonardo da Vincis målaningar. Jag tycker alltid att det är roligt när man diskuterar religiösa företeelser i skönlitteratur. I synnerhet när man gör det med ett vetenskapligt förhållningssätt.

Ändå måste jag säga att det här inte var någon större hit för mig. Personporträtten var usla och så många gånger som blodet isades i ådrorna hos de inblandade borde de vara stelfrusna. ”XX flämtade till. Det kunde inte vara så enkelt”, är också en frekvent använd språklig detalj. Men men, om man förbiser plattheten i personbeskrivningarna och att självklarheter ständigt går förbi dessa skärpta kod-knäckar-mästare som är huvudpersoner tycker jag gott att man kan ägna några timmar i hängmattan åt den här boken. Om inte annat kan man fundera på om Jesus gifte sig eller inte, eller få nya infallsvinklar på Disney-filmerna i video-hyllan.

Mary Swann av Carol Shields

Fyra personer intresserar sig för poeten Mary Swann. Hon kom med sina enkla dikter till förläggaren Frederic Cruzzi. Därefter mördades hon! Två litteraturvetare studerar Swanns diktning, Sarah Maloney och Morton Jimroy. De fjärde inblandade är bibliotekarien och gode vännen Rose Hindmarch. Många namn…Nå var och en får varsin berättelse i romanen och i det sista kapitlet träffas de på ett symposium.

En litterär kriminalgåta slås det fast på bokens framsida och visst är romanen mysteriefylld. Ändå tycker jag att behållningen med boken är dels personporträtten, dels de olika stilar som författaren använder i de olika delarna. Symposiet är exempelvis skrivet i form av ett filmmanus. Sammantaget ger det en annorlunda läsupplevelse.

Vill du höra en dikt av Swann?

Våra egna floder torkar ut,
tar liv och bryter ner
och vattnet i min kropp till slut
märks ej mer

OK, man kan undra över intresset för dikterna…men läs boken! Den är utgiven 1987 så det blir till att leta på bibblan.